Imagine
Vi skulle se Central Park. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss, men vi såg fram emot det..
Tunnelbana till Lincoln Square och en promenad uppför Columbus Ave för att hitta någonstans att äta. Det blev mexicansk uteservering i solen. Gott!
Sedan strosade vi in mot parken via W71st. När vi svängde in i parken hörde vi Beatles musik och det slog mig att jag läst något om minnesmärke över John Lenon. Samtidigt var det många som var vända tvärs över gatan från parken och jag insåg att här har vi The Dakota huset där han bodde.
Kanske finns märket utanför huset...?
Som jag skrev innan, i New York står inget stilla och det gäller att hänga med.
Här utanför blev han mördad 8 dec 1980. För att få bra bilder så brukar man säga att du kan alltid ta ett steg närmare så jag gick över gatan och då började det hända saker. Självklart fanns där en uniformerad dörrvakt som på många andra ställen i den här stan men där gick också en annan och spanade. Han spanade upp och ned för gatan, vinkade fram en bil sa något till vaktmästaren och gick in genom grinden. Hmm... Det tog inte många sekunder innan han var ute igen med en liten späd japanska. Jag hade just tagit steget upp på trottoaren och började höja kameran när hon såg mig i ögonen och började höja handen. Jag trycket av från höften och det blev som det blev
men det blev ett ögonblick att minnas. Jag har sett Yoko Ono....och hon har sett mig! Imagine.
Efter den upplevelsen var jag tvungen att stanna upp en stund innan vi gick in i Central Park till Strawberry Fields och sjöng med i några Beatles-låtar.
Goa gamla låtar och musikanter i streetversion
Imagine
Du vet aldrig riktigt vad som väntar dig. Se dig omkring så
syns vi.
Tunnelbana till Lincoln Square och en promenad uppför Columbus Ave för att hitta någonstans att äta. Det blev mexicansk uteservering i solen. Gott!
Sedan strosade vi in mot parken via W71st. När vi svängde in i parken hörde vi Beatles musik och det slog mig att jag läst något om minnesmärke över John Lenon. Samtidigt var det många som var vända tvärs över gatan från parken och jag insåg att här har vi The Dakota huset där han bodde.
Kanske finns märket utanför huset...?
Som jag skrev innan, i New York står inget stilla och det gäller att hänga med.
Här utanför blev han mördad 8 dec 1980. För att få bra bilder så brukar man säga att du kan alltid ta ett steg närmare så jag gick över gatan och då började det hända saker. Självklart fanns där en uniformerad dörrvakt som på många andra ställen i den här stan men där gick också en annan och spanade. Han spanade upp och ned för gatan, vinkade fram en bil sa något till vaktmästaren och gick in genom grinden. Hmm... Det tog inte många sekunder innan han var ute igen med en liten späd japanska. Jag hade just tagit steget upp på trottoaren och började höja kameran när hon såg mig i ögonen och började höja handen. Jag trycket av från höften och det blev som det blev
men det blev ett ögonblick att minnas. Jag har sett Yoko Ono....och hon har sett mig! Imagine.
Efter den upplevelsen var jag tvungen att stanna upp en stund innan vi gick in i Central Park till Strawberry Fields och sjöng med i några Beatles-låtar.
Goa gamla låtar och musikanter i streetversion
Imagine
Du vet aldrig riktigt vad som väntar dig. Se dig omkring så
syns vi.
Manhattan New York
Vi hade ingen aning om vad som väntade men vi såg fram emot det...
Vi förstod snabbt att vänta finns inte på den här destinationen. Här står inget stilla. Det får inte stå stilla för då blir det riktigt kaos. Det var bara att ta ett första bett i The Big Apple.
Madison Square Garden och Emire State Building.
Gula bilar verkar populärast.
Mörkret faller men neonen består. På Time Square blir det aldrig mörkt och affärerna är öppna till 12, på natten!
Vi gick hem lite tidigare och utsikten från hotellrummet var det inget fel på.
Det skulle komma mera, så
vi hörs
Se och ge
Idag hade jag förmånen att invigningstala vid vernisage av en fotoutställning i Vessigebro. En utställning av tre fotografer med olika fokus men ändå mycket gemensamt. Som att "se bilden", kanske till och med "ana" bilden och därmed få chansen att fånga den. Det hänger många fantastiska bilder i Vessige.
De här fotograferna fångar också sådant som finns idag, just nu men inte i morgon. Människor, miljöer och saker. Det får oss andra att se och minnas. Det kanske också får några att bli uppmärksamma på vad vi har omkring oss både av saker men framför allt av människor. Vad representerar den här människan för mig, för omgivningen. Vad gör hon, vad ser hon, vad vill hon, vad drömmer hon om...
...vad representerar jag för min omgivning? Vad gör jag, vad ser jag, vad vill jag, vad drömmer jag om? Jag som fotograf, vad gör jag med det jag ser?
Bloggar naturligtvis!
Jag fick en blom- och grönsaksbukett som tack för invigningstalet och delar gärna med mig...
njut och inspireras!
Eller bli bara glad av den här "blommuppen"
ett blommigt gapskratt! Skrattar du med så hörs det också...
vi hörs.
Insikt och upplyst
Ibland undrar jag över vad det är jag ser. Ganska ofta så blir jag lite konfunderad. Ibland undrar jag över vad jag gör.
Jag skrev här om dagen om detta med att ha ordning omkring sig och behovet att rätta till. Jag har en känsla av att vi för vår egen trygghets skull rättar till en massa i onödan. Min trygghet som då förhindrar nytänkande, skapar besvikelse och minskar självkänsla hos någon annan. Det handlar ju inte bara om att "rätta till" saker. Jag vet att vi/jag ibland rättar till i andra människors liv i onödan och i värsta fall för eget ordningsbehovs (läs kontrollbehov) skull, utan tanke på den andra människans idé eller behov. Ganska hemskt...för vad säger det om min respekt för den andre?
Vågar jag ta in det jag ser och vågar jag fråga om jag inte förstår på ett nyfiket och positivt sätt? Jag hoppas ju att jag gör det men jag vet att jag inte alltid gör det. Hur gör du?
Det här är ganska vanligt och skapar viss ordning
Det här gjorde mig konfunderad
men jag lovar, jag simmade inte ut och sågade ner den!
Vad är det för konstigt sjömärke och säkert stör det någon och aldeles säkert gör det nytta för någon.
Mareld på pinne...? Fontänljus eller flodljus...? Omvandlingsstation för sill till strömming...? Jag vet inte och det är helt ok för åtminstonde så kan jag bli upplyst och då syns jag. Så
vi syns
Jag skrev här om dagen om detta med att ha ordning omkring sig och behovet att rätta till. Jag har en känsla av att vi för vår egen trygghets skull rättar till en massa i onödan. Min trygghet som då förhindrar nytänkande, skapar besvikelse och minskar självkänsla hos någon annan. Det handlar ju inte bara om att "rätta till" saker. Jag vet att vi/jag ibland rättar till i andra människors liv i onödan och i värsta fall för eget ordningsbehovs (läs kontrollbehov) skull, utan tanke på den andra människans idé eller behov. Ganska hemskt...för vad säger det om min respekt för den andre?
Vågar jag ta in det jag ser och vågar jag fråga om jag inte förstår på ett nyfiket och positivt sätt? Jag hoppas ju att jag gör det men jag vet att jag inte alltid gör det. Hur gör du?
Det här är ganska vanligt och skapar viss ordning
Det här gjorde mig konfunderad
men jag lovar, jag simmade inte ut och sågade ner den!
Vad är det för konstigt sjömärke och säkert stör det någon och aldeles säkert gör det nytta för någon.
Mareld på pinne...? Fontänljus eller flodljus...? Omvandlingsstation för sill till strömming...? Jag vet inte och det är helt ok för åtminstonde så kan jag bli upplyst och då syns jag. Så
vi syns
Solen strålar innombords
Regnet piskar mot rutan och det är riktigt höstrusk. Det är som om till och med regndropparna ville komma in. Så hårt knackar dom på rutan.
Tacka vet jag solenergi. Ska luta mig tillbaka och känna i håg...
mycket bättre!
vi hörs
Tacka vet jag solenergi. Ska luta mig tillbaka och känna i håg...
mycket bättre!
vi hörs
En fluga gör ingen marknad
Jag har besökt hösten. Förföriskt vackert och rent. Ett speciellt blekt solljus som med hjälp av naturens färgskala ändå ger ett varmt intryck. En illusion som vi gärna vill ha hur falsk den än är. För vad är det vi ser? Livlösa blad som faller på grund av avkylning. Tid för återhämtning säger vi för vi vet av erfarenhet att det kommer att växa och spira igen.
Det finns vissa likheter med det som händer i ekonomin just nu. Vi tror kanske att det vi själva skapat står över naturlagar och livsrytmer. Ändå händer det om och om igen... det kan bara växa till en viss gräns. "Näringen" är inte oändlig. Det tråkiga är väl att vi som gärna ser oss som högre stående varelser ändå likt allt annat följer det vi kan se i naturen bara vi vågar se
den fria marknaden. Inte helt olikt börsen...
Avslutningsvis en vacker bild av ohämmad och fri etablering...
något att se fram emot när värmen och flugorna återkommer.
så länge ska väl inte vi behöva vänta,
vi ses
Joggingsko på G
I går sprang jag 9km! Häftigt med mina mått mätt just nu.
Tidigare när jag sprungit har tankarna mest handlat om att ta nästa steg och få i mig tillräckligt med syre. Igår var jag kreativ och konstruktiv . Det var kul att springa.
vi hörs.
Tidigare när jag sprungit har tankarna mest handlat om att ta nästa steg och få i mig tillräckligt med syre. Igår var jag kreativ och konstruktiv . Det var kul att springa.
vi hörs.
Jag en snålblåst bankkund
Blåst på banken...
Staten dvs Du och jag ställer just nu massor av pengar till bankers och finansinstituts förfogande. Vi garanterar våra egna sparade pengar som om vi satte in dom en gång till! Inte för att vi ska kunna ta ut dom nej budskapet är att vi ska sitta lugna i båten. Pengarna ska rädda dom snåla ägarna och bonusförtjänstemännen i banker och institut som kört in i en av marknadsekonomins återvändsgränder i sin jakt på egna vinster och förblindade av fartvinden. För mig ser det mera ut som snål blåst. Dax att syna aktörerna...skulle tro det.
Vi syns, men pengarna verkar vara borta!
Staten dvs Du och jag ställer just nu massor av pengar till bankers och finansinstituts förfogande. Vi garanterar våra egna sparade pengar som om vi satte in dom en gång till! Inte för att vi ska kunna ta ut dom nej budskapet är att vi ska sitta lugna i båten. Pengarna ska rädda dom snåla ägarna och bonusförtjänstemännen i banker och institut som kört in i en av marknadsekonomins återvändsgränder i sin jakt på egna vinster och förblindade av fartvinden. För mig ser det mera ut som snål blåst. Dax att syna aktörerna...skulle tro det.
Vi syns, men pengarna verkar vara borta!
Grand thumbe
Releasekonsert för en cd som jag tror gruppen gjort för sin egen skull. Dom gör något dom älskar och tror på och dom gör det jäkligt bra! Å dom är så glada när dom gör det så för mig och många andra öppnar det alla dörrar och ljudvågorna gungar in. Min grej är bilder varsågod...
Jag har redan lyssnat igenom cd;n när jag redigerade bilderna. Om du skaffar den och tittar igen så blir det en häftigare upplevelse. Så
vi ses.
Jag har redan lyssnat igenom cd;n när jag redigerade bilderna. Om du skaffar den och tittar igen så blir det en häftigare upplevelse. Så
vi ses.
Man måste ses
En varm o go sommarkväll och lite utan att veta vad det var som väntade gick jag ner på stan för att lyssna på rock. Det visade sig vara en konsert GrandRock med förband och gästartister som varade hela kvällen och vidare in på natten. Lokala förmågor brukar man säga men det är fullfjädrade artister när det kommer till musiken. Lokala avslappnade artister i storformat, jäkligt bra var det och alla hade roligt.
På en sån här konsert går det att komma nära scen och jag såg en chans att utveckla mitt rockfoto. Men först ska man ju vänta och vänta och vänta, eller egentligen ska man nog dricka öl...tur jag tog med kameran.
Så först blev det lite konsertmiljöbilder som denna t ex
Sen blev det rock hela kvällen
å körsång
å gästartister
å nu har dom hört av sig efter att ha sett bilder som jag lagt ut på nätet och vill titta på bilder som kan användas till affischer, hemsida mm. Rockfoto, jojo! Så imorgon kväll knallar jag ner till Grand med bilder på cd och froterar mig med den lokala musikeliten. Det ni...
Jag lär ses
vi ses
På en sån här konsert går det att komma nära scen och jag såg en chans att utveckla mitt rockfoto. Men först ska man ju vänta och vänta och vänta, eller egentligen ska man nog dricka öl...tur jag tog med kameran.
Så först blev det lite konsertmiljöbilder som denna t ex
Sen blev det rock hela kvällen
å körsång
å gästartister
å nu har dom hört av sig efter att ha sett bilder som jag lagt ut på nätet och vill titta på bilder som kan användas till affischer, hemsida mm. Rockfoto, jojo! Så imorgon kväll knallar jag ner till Grand med bilder på cd och froterar mig med den lokala musikeliten. Det ni...
Jag lär ses
vi ses
