callemedse

Det är dåliga tider på gång i varje nyhetssändning med självaktning. Många vill hänga på i mediatrenden och ser alla möjliga tecken. Det går inte att förneka att ett antal giriga säljare och mäklare lyckats tjäna pengar på illusioner, som nu ställer till det för oss som lånat dom våra pengar. Men nu verkar det vara journalisternas tur att försöka överträffa varandra och med svarta rubriker få oss att betala för deras sanningar om vad som kommer att drabba oss om vi inte läser just detta nummer av tidningen.
Hinner du tänka själv? Hinner du skaffa dig en egen bild mellan sändningar och rader?

Det är söndag kl 11 och köptemplen har öppnat. Inget tyder på att vår köplust dämpats.


Där lingonröda tuvor har bytts mot asfalt och parkeringsrutor är det svårt att se människan för alla blänkande bilar. Jag har svårt att se någon kris men kanske ser jag en illusion. Marknadsekonomin behöver konstgjord grund för att växa och breda ut sig. Det naturliga måste trängas undan för att vi ska konsumera ett substitut. Någon sa att den moderna människan måste alltid ha något emellan sig och naturen. Lingonplockare t ex eller asfalt. För plötsligt blev allt tydligt i en liten vacker björkdunge där solens strålar vackert silades ner över en glittrande modern tingest som kanske trott sig vara oövervinnerlig och oemotståndlig.


För där asfalten tar slut snubblar marknadsekonomin.

Se dig omkring så

så ses vi.

Kanske var det miljön men på något sätt stod jag där och såg livet. Människor jag möter, en del gör lite tydligare avtryck än andra som är mer diffusa. Jag har gått in och ut genom många rum genom åren. Vissa har engagerat mig mycket och där har jag stannat länge. En del har varit möjliga att gå in i och ut ur flera gånger. Vissa har jag helt missat... Men många rum är det och jag ser ju att det fortfarande finns många "gluggar" kvar där längs korridoren. Många upplevelser väntar och mycket att ta med sig. Ta med sig...lämna kvar då? Jag kanske inte bara tar med mig jag kanske gör avtryck där i rummen. Man har ju sett CSI! Vad gör jag för avtryck tro? Du kanske har mött mig där i något rum, eller varit där efter mig. Lämnar jag något av värde? Den eviga frågan om odödlighet.
På tal om rum och lämna så har jag ju sett en del genom åren. Rum som satt sina spår. Rum som jag knappt kommit in i för att dom är fyllda av någon annan. Tonårsrum i min närhet till exempel ; ) Minnena får mig att le och det är en lärdom för dagen. Inget är för evigt, inte ens ett tonårsrum. Se det som att du går på vernisage, sök skönheten i det och gå vidare. Så kanske

vi ses.

Dagen har gått i idrottens tecken, både som åskådare och utövare. I somras började jag löpträna eller jogga heter det kanske. Ett enkelt sätt att träna, bara att springa ut genom dörren, runda något bestämt mål och så tillbaka till duschen. Jag prövade en ny runda idag eller egentligen var det lusten att bara springa en annan vända en gång. Det har varit samma runda hela tiden innan, för att jag ska ha koll...hmm Egentligen vet jag ju på ett ungefär hur långt jag ska springa för att få en bra runda och om jag inte tar samma runda hela tiden blir det lite roligare och jag får energi av att bestämma efter hand. Så får det bli i fortsättningen.
I augusti tog jag det lite lugnare, under semesterns andra andning på Fotö.


Det var då det, nu är jag på fötter ; )
Men en kopp kaffe ur termos blev det idag också.

Vi hörs

"En defekt kan bli effekt ur en annan synvinkel" skrev Ivi här om kvällen på fotosidan i en kommentar...
Den som känner mig och sett en del av mina bilder förstår att jag går igång på något sådant. En sån grej kan man ju göra hur mycket som helst av! Vilket tema och vilken utmaning.
Det mina närmast drabbade tänker på är nog min förkärlek för lite ruffa miljöer på våra resor. Som här i vackra Marmaris, Turkiet

Jag tycker det säger mer om livet och innehåller mer av vardagen på stället. Jag vill ju inte bara vara ego-turist. Vi ska ju bli eko-turister.

Men åter till mitt nyvunna tema, jag tog kameran och gick ut...

Vad tänkte muraren på?

Är det taket? Nää...

Det finns dom som betalar hur mycket som helst för effekten!

I växtlivet ser vi det sköna i defekten...

Vi tycker till och med att rost är effektfullt


Mina associationer om defekt som i en annan "synvinkel" blir effekt går vidare. Hänger du med på denna?

Den där meningen om defekt och effekt kan leda hur långt som helst. Som alltid funderar jag på hur defekter utmanar oss och skulle kunna leda oss på nya vägar. I alla fall skule jag önska att jag inte direkt sprang iväg och rättade till bara för att jag vill ha saker på ett visst sätt omkring mig. Vissa defekter hos oss människor har lett till utveckling som alla mår bra av. Frågan är om vi själva inte var en defekt från början. Så det är bara att ta utmaningen både på skoj och allvar!

Medan jag spånade, sökte, kikade, prövade vinklar, vandrade av och an bland rosorna, så upptäckte jag en som satt där och betraktade mig. Liksom påminde mig om att det är lördag, du är ledig. Solen skiner just nu. Ta det lugnt...

Det fick effekt för en stund och missen spann och trampade när jag satte mig och kliade honom i nacken. Det blev ett gott nu.

Men jag lovar det kommer mer. För

vi hörs

I morse när jag väntade på bussen ute på slättlandet vid Laholmsstation tittade jag som vanligt ut över landskapet. Det snackas mycket om vindkraft i Laholmskommun och det snackas mycket om de tidigare etableringarna som på ett lite oordnat sätt sridits ut i landskapet. Vid något tillfälle roade jag mig med att räkna hur många som var synliga från viadukten ovanför stationen. 28 st vid klart väder. Om du kommer söder ifrån över Hallandsåsen med bil kan du säkert räkna in många fler om du hinner räkna dem. När det nu sökts tillstånd för lite störe verk uppe i skogslandet så är det många som uttrycker sitt gillande när det gäller vindkraft förutom att det inte ska få resas något runt deras knut. Tråkigt!
Men åter till morgonens syn, det var något som såg lite märkligt ut. Av sju verk var det ett som var vänt mot de andra sex och snurrade åt motsatt håll?! Logiskt är väl det ok men jag kunde inte låta bli att fundera över vad denna syn gav mig.

Jasså det är så det går till, ett verk står och blåser på dom andra, en fön!
Hmm, det finns dom som går mot strömmen.
Jaha ja, så kan man också göra. Det blir ström i alla fall.
Alla kanske inte måste göra lika, det går att vända på propellern (eller steken).

Att just ett körde sitt eget race fångade både blicken och intresset där jag stod och väntade på bussen i morgonvinden. Har du sett något annat gå mot strömmen? Ser du en felande länk eller en utmaning?
Det "sticker ut" samtidigt som ändå levererar.

Vi(ndkraft) hörs (inte mycket)

Turist intresserar sig för turism.
Lägg en båt i en kanal i en storstad och turister kommer sätta sig däri och fråga efter biljetter och turlista. Vad är det som triggar denna givna förväntan?

Nyförvärv till North Banks, återväxten är god och det är bara se fram emot nya segrar. Så varför inte börja med en riktig mål och jubelföreställning! Såg du matchen? 6-2! Minnena från Kinnarps arena i april gör sig påminda.



Naturligtvis är det Nr 1 som kommer avgöra så småningom.



För min del handlar det mer om att följa Hjalmars glädjetjut och nån enstaka gång besvikelse. Han är lika engagerad och lever med framför tv som när han var 5 och Hv71 tog sitt första SM 1995. Underbart! Så ska ni ge Lovisa någon lidelse, ge henne Hv71 och jag vet en som mer än gärna tar henne med.

Det kommer bli många målfester att fira, så

vi hörs!

Nu mognar de sista smultronen i sensommarsolen. Både jag och smultronen lapar i oss värmen och energin. Vi "hänger" på samma ställe under några eftermiddagstimmar så fort tillfälle ges. Gärna med en kopp kaffe för min del.
Det har varie en härlig helg med många möten, mycket sol och fotomaraton. Hjalmar hängde på med sin nya kamera, Hanna tog initiativet och tog med sin kompis Ulrika. Borås fotoklubb arrangerar det hela och jag har varit med förut men det är några år sedan. Kul att Hjalmar vill fota. Han har sina egna ideer om bilder och mycket annat så han hittar säkert sin stil. Både Hanna och Elin har exprimenterat sig fram och det roliga är att vi alla kan ha utbyte av det den andra hittar på. Monica har också sitt förhållande till foto som smittar, närbilder som den ovan.
Ett tema igår var ljushuvud och det var bara min ödmjuka blygsamhet som hindrade mig från att ta ett självporträtt. Annars var det som vanligt bra blandning och några teman som fantasin inte riktigt räckte till till. Oas(er) var ett tema som jag ändå gjorde något av, men det förde tankarna till Slottskogen i Göteborg. Ett ställe som inledde sommaren och verkligen gör skäl för begreppet oas.



Nu har det varit några vackra kalla klara nätter med fullmåne som ger sin speciella energi. Det biter lite på morgonen men fram på dan är det go värme från en lika klar himmel med solen själv och inte bara den kalla spegeln.



Hösten är i antågande och det är vackert. Just nu trivs jag i stunden, vågar koppla av och ser mig omkring. Det finns en hel del att ta vara på av sådant som bara är nu, Även om jag sagt att allt kommer igen så gäller inte det "nu". Hmm...

Vi hörs och syns.

Det gäller att få snurr på saker och ting brukar man säga. Nu tycker jag att det verkar värre att få stopp på saker och ting, för snurrar gör det och snurrigt blir det. Centrifugalkraften är lömsk.
Men jag tröstar mig. Att saker och ting rör till sig kan jag inte göra något åt. Det beror på jordens rotation. Se på badvattnet, badkaret står stilla och ändå snurrar vattnet. Jag består ju till stor del av vätska och dessutom rör jag mig (förhoppningsvis) mer än badkaret, vilken snurr det måste vara inombords! Då är det väl inte konstigt om allt inte är under kontroll hela tiden. Även om jag inte går fram som en cyklon.
Jorden snurrar med si så där 1 666 km/h då är det kanske inte så konstigt om jag blir lite fartblind ibland. Det borde vara helt naturligt. Nu finns det dom som säger att det är en omöjlighet att jag skulle kunna bli fartblind... men då har dom inte sett mitt inre. Att vara fartblind ger väl tunnelseende, jag missar en del av min omgivning men å andra sidan ser jag ljuset i tunneln och grottar inte ner mig i mörkret.
Svarta hål har det talats om i veckan och dom är mörka och dom skapas i en jättesnurr. Allt går runt och kommer tillbaka vare sig det rör sig om Johan Staël von Holsteins ekonomi och åsikter eller lågkonjunkturer och mode. Vi kan inte bättre, för vi kan inte stoppa jorden och hoppa av.
Vi hörs för jag kommer tillbaka.

Tradition en form av cetrifug där vi alla riskerar att bli torrare med tiden.

Här är den.

...någonstans i huvudet klingar det som en strof i nån slagdänga från förr. Nåväl jag diskade. i besticklådan gapade vissa fack tomma, flera st faktiskt. I skåpen fanns inte längre några tallrikar att ta fram och vi hade sedan någon dag börjat dricka vatten ur muggar för glasen stod i diskhon, eller på bänken. Det är fantastiskt hur det går att stapla istället för att diska.
När Hjalmar var ensam i stan i somras köpte han en diskborste med ett skaft som kan fyllas med diskmedel. Praktiskt och sparsamt sa han, enkelt att diska direkt. Det lät bra och jag gladde mig åt hans intresse för disk och uttryckte mig uppmuntrande om detta initiativ. Prova sa han glatt, man kan köpa tillbehör för olika typer av disk...och på den vägen är det. Hjalmar är en omtänksam grabb, bryr sig om sin omgivning, är positiv och bidrar gärna med uppmuntrande tillrop. Dessutom har han mer koll än man anar. Hur kan det bli så här? Jag köpte ju en diskborste ...
Kan jag ta bilen? Bortamatch idag, det tar nästan hela dagen och du ska väl ingenstans...
Å sannerligen, diskborsten var jättebra det tog inte så lång tid att fixa disken när jag nu förstått att diskborsten var till min hjälp.
Sedan drack jag kaffe i trädgården.

Det finns säkert mycket att skriva om så jag ska kolla lite så kommer jag tillbaka och berättar. Du kan ju kolla på bilden så länge.


Jetskirace på Skrea strand "Kul men vart ska vi"