Är det så du ser det...?
Varför dessa bekymrade miner?
Jo, det ska du få höra.
Idag åkte jag och Hjalmar för att skåda kusinbarn i Ulricehamn. Lille William född 1 april. Det är en mysig liten kille som ägnar sig åt det små killar gör i den åldern. Sover, äter lite då och då, lättar på trycket när det passar...i bägge ändar. Emellanåt ägnar han omgivningen lite uppmärksamhet och då är vi där och försöker göra intryck. Det där genomskådar storasyster Lovisa snabbt och fixar en liten skenmanöver så att lillebror ska slippa bli störd. Det kan vara ett skrik, en bok som plötsligt landar på näsan eller en spade en hink och kattsand...
Efter en trivsam stund i Ulricehamn där Hjalmar konstaterat att att hålla William i famnen kändes som att hålla en limpa, (Riktigt hur han fick ihop det förstod jag inte men Lisa tyckte det var ok så jag får fråga honom. Och lite det handlar det där om bekymrade minen om.) så blev det ett stopp i Gällstad på jakt efter Hjalmars studentbalslips. Det blev en skjorta med tillhörande slips... till ikväll! Balslipsen är svårfångad, men andra möjligheter öppnade sig. Lite kul att han har smak grabben.
Så småningom kom vi till Monica och Hanna i Kärr och så småningom dök lilla Lovisa med följe upp där också . Lovisa var på ett strålande humör och hittade snabbt spännande saker att göra.
Vad hon gjorde eller tänkte har jag ingen aning om men kul var det. Men så händer det som ofta händer.
Men Lovisa! vad gör du... ska du räfsa lite?
???
Så följer en liten lektion i verkliga livets skola av morfar, som vänder på "vad det nu var" och plötsligt så är det en räfsa.
Man kan säga vad man vill om att vi kanske tar ifrån barnet leken men det ger tillfälle till en fin vuxen-barn-kontakt om det sköts på rätt nivå.
Ok,
men då upptäcker Lovisa att hon fått något nytt att leka med...
Livet är fullt av möjligheter! Ren oförfalskad glädje och upptäckarlusta.
Precis som i butiken i Gällstad.
Barnen omkring oss har något att visa oss om vi vågar vänta lite med vår vuxenkunskap och istället använder vår erfarenhet till att ge barnet så mycket tid och utrymme så att dom får pröva och exprimentera sig fram till erfarenheter. Det är klart vi ska skydda dom men inte begränsa dom. Svårt? Javisst!
Måste man ha barnasinnet kvar eller kan vi bevara fönstret lite på glänt även som vuxna för att
se
Ps/ Samtidigt som detta skrevs såg jag på en film på tv som heter "En kärlessång till Bobby Long" Den bidrog till inspirationen i dagens blogg, se den! /Ds
Jo, det ska du få höra.
Idag åkte jag och Hjalmar för att skåda kusinbarn i Ulricehamn. Lille William född 1 april. Det är en mysig liten kille som ägnar sig åt det små killar gör i den åldern. Sover, äter lite då och då, lättar på trycket när det passar...i bägge ändar. Emellanåt ägnar han omgivningen lite uppmärksamhet och då är vi där och försöker göra intryck. Det där genomskådar storasyster Lovisa snabbt och fixar en liten skenmanöver så att lillebror ska slippa bli störd. Det kan vara ett skrik, en bok som plötsligt landar på näsan eller en spade en hink och kattsand...
Efter en trivsam stund i Ulricehamn där Hjalmar konstaterat att att hålla William i famnen kändes som att hålla en limpa, (Riktigt hur han fick ihop det förstod jag inte men Lisa tyckte det var ok så jag får fråga honom. Och lite det handlar det där om bekymrade minen om.) så blev det ett stopp i Gällstad på jakt efter Hjalmars studentbalslips. Det blev en skjorta med tillhörande slips... till ikväll! Balslipsen är svårfångad, men andra möjligheter öppnade sig. Lite kul att han har smak grabben.
Så småningom kom vi till Monica och Hanna i Kärr och så småningom dök lilla Lovisa med följe upp där också . Lovisa var på ett strålande humör och hittade snabbt spännande saker att göra.
Vad hon gjorde eller tänkte har jag ingen aning om men kul var det. Men så händer det som ofta händer.
Men Lovisa! vad gör du... ska du räfsa lite?
???
Så följer en liten lektion i verkliga livets skola av morfar, som vänder på "vad det nu var" och plötsligt så är det en räfsa.
Man kan säga vad man vill om att vi kanske tar ifrån barnet leken men det ger tillfälle till en fin vuxen-barn-kontakt om det sköts på rätt nivå.
Ok,
men då upptäcker Lovisa att hon fått något nytt att leka med...
Livet är fullt av möjligheter! Ren oförfalskad glädje och upptäckarlusta.
Precis som i butiken i Gällstad.
Barnen omkring oss har något att visa oss om vi vågar vänta lite med vår vuxenkunskap och istället använder vår erfarenhet till att ge barnet så mycket tid och utrymme så att dom får pröva och exprimentera sig fram till erfarenheter. Det är klart vi ska skydda dom men inte begränsa dom. Svårt? Javisst!
Måste man ha barnasinnet kvar eller kan vi bevara fönstret lite på glänt även som vuxna för att
se
Ps/ Samtidigt som detta skrevs såg jag på en film på tv som heter "En kärlessång till Bobby Long" Den bidrog till inspirationen i dagens blogg, se den! /Ds
Kommentarer
Postat av: Lisa
Hihihi...vilka underbara bilder.
Och vilken underbar text!
Trackback
