Obekvämt att våga...

Ibland gör jag saker som jag aldrig tänkt att jag någonsin skulle göra. För sällan, konstaterar jag då. När gjorde du något senast som du aldrig tänkt på att göra? Men så slår det mig... när gjorde jag senast något som jag länge gått och drömt om att DET skulle jag vilja göra? Hmm... båda dom här sakerna handlar väl om att våga? Inte för att det jag vill göra skulle vara särskillt farligt, nä. Våga är kanske inte rätt uttryck. Orka, idas, få tummen ur, lägga lite energi på, inte vara så bekväm (obekväm låter lite för negativt i sammanhanget), är nog lite närmare sanningen. Bjuda på sig själv och få chansen att få något tillbaka.

Nåväl, det var inte meningen att bli djupsinnig och bikta mig, jag ville bara tala om att jag häromkvällen stod i köket på anrika Skottorps slott och fick chansen att binda en julkrans som nu hänger vid min ytterdörr. Ett kök lika stort som min lägenhet och 5m takhöjd, där det sprakade från elden i spisen, doftade av allehanda barrväxter och glögg. Ett 15-tal personer som med liv och lust gav sig ikast med något ingen gjort innan. Det finns oanade talanger bland oss och inom oss, det är ett som är säkert. Liksom det finns många ännu inte uttalade retfulla, kärleksfulla och positiva kommentarer om människor omkring mig.

Och, såhär ser den ut.

I blixtbelysning.

Lite ojämn och spretig som jag själv så den beskriver lite av den som finns innanför dörren, om nu nån skulle få för sig att ens tänka på att jag kanske har gjort den själv och analysera varför den ser ut som den gör. Hur troligt är det!? Chansen är liten. Därför var det lika bra att jag berättade för dig.

Lite tidigare på eftermiddagen gjorde jag polkagriskarameller. Också något nytt (och ett varmt hantverk kan jag avslöja). Polkagrisdegen(?) kräver snabbhet, ingen tvekan och fast handlag. Ni trodde ni kände mig va? Men det där gick riktigt bra. Goda blev dom och struten tömdes snabbt. Dom har jag ingen bild på. Röntgenkamera äger jag inte...

Och allt detta för att få äta julbord. Så här i efterhand kan jag säga att det var ett smakfullt och beundransvärt begränsat julbord som dukades fram i en flygelbyggnad på Skottorps slott. Men det var alla skratten, käcka och kärleksfullt retsamma kommentarerna bland ris och dekorationer i köket som var behållningen. Det enda som fattades var väl en nis

se

Kommentarer
Postat av: elin

waow, låter jättekul jag skulle gärna kommit med och du...kransen var väldigt hmm, talande :)

2009-12-12 @ 19:45:47
Postat av: Lisa

Gillar slipsen starkt!

2009-12-16 @ 11:48:32
Postat av: hjalmar

haha kransen ar grym ska bli gott att komma hem till ett julpyntat hem :) och om det at slippsen du visade for mig som lisa menar sa ar jag mycket nojd over att vara i thailand just nu ;)

2009-12-21 @ 09:28:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0