I mitt fönster

har årstiderna växlat. Inte bara när jag ser ut över takåsar och innergård, även på insidan skiftar det. Där är det visserligen jag som styr och skulle kunna haft sommar året om. Men jag gillar ju årstidernas växlingar och lite ombyte på insidan är inte heller fel. En gång skrev jag om ett annat fönster som jag fäste på bild att det var ett fönster med en utsikt för insikt. (Just ett liknande uttryck har jag på senaste tiden sett att Varbergs Stadshotell använder för att marknadsföra sitt Spa, kul.) Att själv hänga med i årstidernas skiftningar och befästa det med lite egen ommöblering tror jag är viktigt för mig.


Är jag bunden av traditioner, präglad av år med torp, falu rödfärg och vita knutar, spröjsade fönster med ojämt lite runnet glas, spetsgardiner på insidan och den obligatoriska blomman med de sträva luktstarka bladen

kanske?

Och det är väl inget fel på det, för även när det gäller traditioner så kan dom följa med sin tid och "utvecklas" och på så sätt möta nya tider och bestå utan att bli "gamla". Ibland säger man ju att ... fått en renässans.


Pelargonen jag valde har ett bladverk som är vackert i sig

men blommorna är det heller inget fel på där dom glittrar i solljuset.

När jag nu möblerat om i köksfönstret och känner mig nöjd när solskenet ger liv åt blad och blommor inser jag att jag även skulle kunna "möblera om" lite i min egen insida. Jag ser ju hur årstiderna växlar och insikten säger att jag nog själv skulle behöva bli lite bättre på att hänga med i tiden för att inte bli "gammal". Jag kan nog själv bestämma om jag får en renässans eller inte. Det finns definitivt mer att utveckla för den sakens skull. Så jag ställer upp så många vackra föresattser jag kan på min insida just nu för att det förhoppningsvis ska påverka mitt sätt att ta emot, ta för mig och bli ett med det jag vill vara. Det kan jag

se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0