Fotoutflykt, det finns ju så mycket att se
Vädret lovade ingenting bestämt men vi följde det gamla mottot, "Har ni bestämt att ge er ut så ge er ut, även om det ser tungt ut, oftast blir det bra..."
Först gick färden mot Kvarnen i Hyssna. Ett litet rustikt fik som är helt fantastiskt
...i en omgivning som lockar den fotointresserade till timvis av experimenterande.
Dessutom säljer dom fint hantverk. Men om just denna är till salu vet jag inte
Tumstocken
Men förutom det goda fikat är det kvarnmiljön och kanske främst vattnet som lockar en fotograf.
Och de regntunga skyarna sprack upp!
Sedan fortsatte vi till en helt annan miljö
Gunnebo slott
Här kan man också ge sig hän i flera timmar. Byggnaderna, parkerna och trädgårdarna tål nog egentligen flera besök eftersom åtminstonde utemiljöerna skiftar med årstiderna. Blir man hungrig eller fikasugen så finns ett gott utbud. Och naturligtvis finns här både hantverk och trädgårdsprylar i en butik.
Vi kollade in i lite olika rabatter
...trädgårdsrabatter.
Du som känner den fotograferande familjen Fredin, anar nog att det återstår en hel del av det vi sett som du inte får se här. Så är det ju naturligtvis. Kanske borde du följa med på någon tur, det finns ju så mycket kvar att
se
Marken gungade under lyckliga fötter
Det blev en fantastisk eftermiddag och kväll. Solen värmde upp och när vi laddade under eftermiddagen så var det inget annat än uteservering som gällde
Hanna sa inte nej när jag erbjöd en biljett till sommarens sista konsertupplevelse.
Numera finns det kameror i varenda ficka och varenda handväska, så att det skulle vara fotoförbud tänkte jag mig inte. Och varför här när jag fått ha med mig kameran på andra konserter... MEN vid insläppet fick jag veta att det är ok att ta med kamera men inte systemkamera!!?? Vad är det för föråldrad kunskap som ligger till grund för ett sådant resonemang!!! Detta har jag mycket att säga om men det ska jag ta med arrangören. Sedan ska jag berätta det här.
Plötsligt behövde jag en "kameravakt" och det blev Hannas Emil som fick vakta den medan han satt med sina kompisar på krogen. Tack för det Emil!
Och jag fick tänka om
Vad kan jag månne göra med min telefon?
En hel del
Nu hade jag egentligen inga planer på att ta massor av fräcka bilder på artisterna för det här är artister som ger massor av energi till publiken. Planen var publikbilder.
Jag förväntade mig en fest och fick mer än jag förväntat... till slut kunde man tro det var jordbävning!
Det började ändå som en picnic i Trädgårdsföreningens park
Ser dom inte lite unga ut... har jag kommit fel och alla blommor på scen blir det barnprogram?
Så småningom fylldes det på
men vi satt bra där vi satt och hade full koll på artister som var ute och kollade kompisar i publiken.
Förväntningarna steg medan solen sänkte sig och lämnade oss med en fantastisk värme
som Timbuktu tog väl vara på och spädde på med sin glädje och energi. Jag gillar det här!
Sedan exploderade det! Hoffmaestro levde upp till alla mina förväntningar och det blev bara varmare och varmare... eller var det jag? När dom sedan fick oss 6000 hopträngda hoppande fans att dansa 15m åt vänster och sedan tillbaka åt höger, fram och tillbaka som vågor mot en strand då kan jag inte annat än le åt det jag upplever som trångt och rörigt på dansgolvet på tisdagarna på Västerhagen.
Marken gungade och vi med den!
En del konserter blir mycket mer än bara en musikupplevelse,
det blir en totalupplevel
se
På begäran från kommentatorer
Fisheye frågade Hjalmar efter och det är så att det nya objektivet kan skapa bilder som bevisar att jorden är rund... Allt handlar om hur jag hanterar det. Det är läckert men kräver lite mer övning för det tar in så många olika ytor och blir tufft att få en jämn exponering.
Ylva ville slippa se staden och mer av "dimmiga floden"
Ibland är det önskebildinlägg på callemed
se
Jag lovade mer...
och här kommer det. Jag kan säga att jag varit uppe i Eiffeltornet och Empire State. Det var högre, men här var jag ändå närmare himmelen!
Medan Ylva sitter där och dinglar med fötterna får bilderna tala för sig själva
Många ord blev det under timmarna på toppen. Perspektiven förskjuts, saker kommer i en annan dager och snacket om helikopterperspektiv kommer naturligt när man intar den position som vi gjorde. Hoppas du klarar dig så länge med att
se
En toppenkväll
Men som alltid behövs en vän...
...och här är det inte Karlsson som gäller utan "Världens bästa Ylva"
Så sänkte sig solen under horisonten och staden tände sakta upp...
Vattnet stillade sig och ljuset var underbart
Det kommer komma mer bilder...
Vänta bara Du ska få
se
Hej vad tiden går...
Detta har hänt:
Grand Rock, årligen återkommande och en upplevelse på många plan
En del blir på nåt sätt ett med musiken, hela ljudbilden.
The Unguided tog i !
T.H.U.M.B med gäster bjuder alltid på spelglädje
...och sig själva!
Klimax denna kväll var Wilmer X
Så kom en helg med fotomaraton samma dag som Falkenbergs stadslopp
Fotomaraton var jag med och arrangerade så det jag själv han med att fotografera den dagen var lite av den familjeaktivitet som loppet ändå är trots mycket seriöst satsande löpare. Ivrigt spanande efter någon speciell...
Lite avkoppling i trädgården och det sköna kvällsljuset har det också blivit
Så en morgon när jag vaknade och skulle till jobbet kände jag en tydlig brandlukt i lägenheten och var tvungen att ta en tur upp på vinden innan jag hastade till bussen och tåget. Såg inget men kände det ännu tydligare när jag kom ut på gatan och väl på stationen såg jag nyheten via HNs nätupplaga EXTRA! Storbrand på Bratt...
Väl hemma på kvällen gick jag som många andra dit för att se förödelsen
Fortfarande jobbade man med eftersläckning av en och annan ihärdigt flämtande låga
...fast det var 18 timmar sedan branden upptäcktes.
Så har jag med benägen hjälp av grannar införskaffat mig ett nytt spännande objektiv
Med fantastiska möjligheter
och effekter
...när jag vill skildra verkligheten omkring mig som jag ser den...
Eller, så som jag låter dig
se
Svettiga kvinnor och äldre klibbiga män…
120 spänn för att få lägga armen om en varm och fuktig kvinna, flera! Jag har gjort det nästan varje tisdag nu under sommaren. Fuktig är dessutom en underdrift, blöt är en bättre beskrivning. Svetten dryper och det är hur kul som helst! Och ingen drar sig för att krypa riktigt nära… jo kanske någon, men den har inte lika roligt. Det handlar naturligtvis om dans. Bugg, foxtrot i olika former och gammeldans. På dansbanan bort i skogsbrynet, under himlakropparnas stjärneljus virvlar glansiga kroppar i sin egen omloppsbana till rytmerna av allt från 34an och Kokosnöten till Human and Rock’n Roll!
Jag hoppas jag kan hålla i detta så det inte blir ”… han dansade en sommar…” Det är något visst med detta att svettas ihop och inte behöva göra det på Friskis & Svettis, fast det skrattas nog lika mycket på bägge ställena. Nu ska jag inte överdriva detta men jag fascineras av det här med vad vi accepterar i vissa sammanhang men inte i andra. Hur reklammakarna kan spela på vår osäkerhet och sälja deodoranter med hjälp av svala kroppar och dunig känsla under armarna när vi ändå med glansigt längtande blickar och drypande kläder håller om vilt främmande människor så fort det står ett dansband på scen. Jag gillar det! Motbilder är viktiga för vår självkänsla.
En del ser ut att vara klädda för ett motionspass med svettband runt handleden och ytterligare ett över pannan. Dansskor som liknar joggingskor och iförda kortbyxor och linne. En del proffs har till och med handuken hängande runt halsen(!) Andra är ”klädda för dans” så som min oskyldiga och okunniga bild var när jag gav mig på detta. Somriga fladdrande blommiga klänningar och grabbarna i tidsenligt rutiga skjortor.
Nu har jag dessutom genomskådat grejen med att köra två lika danser efter varandra hela tiden. Vid dom här tillställningarna kommer nästan alltid frågan "Kan du ... Jessicapolka?" "Jag kan nästan allt, säger jag då och det jag inte kan kommer du se till att jag gör ändå..." Så går första halvan av första dansen till att synka sig med danspartnern, med dom runtomkring som också trodde dom kunde, skratta och så sitter det på sista turen! Nästa dans går som tåget! Det är ju plötsligt självklart att spela två av allt hela tiden.
Jag ska fortsätta att bevisa min okunnighet och mitt oskyldiga förhållande till dansen. Jag brukar inte svettas så
lätt men när danspedagogen som ger oss en duvning som inledning på varje danskväll såg sig nödgad att säga oss killar något om foxtrot … ”killar ni kan lägga ner det där med vikter och gym för en fast överkropp och stadiga armar, foxtrott handlar inte om att föra tjejerna hit och dit med armar och händer, ni ska föra med höfterna…”. Oooooh! då började jag svettas. Hade jag haft ett garage hade det varit läge och gå ut och rota bland spånskivebitar, tomma banankartonger, halvtomma tapetklistrhinkar, gamla cykeldäck och andra bra att ha grejor för att se om det inte där bakom fanns en av ungarnas gamla ”rockringar”. Dags att flytta träningen några våningar ner.
Men, återigen, dom höftrörelserna som jag gladeligen kan ägna mig åt på dansgolvet med flera hundra andra vete tusan om jag kan öva ute i trädgården… Det får nog ske med neddragna persienner och släckt ly
se
