Sommartid... men var är sommaren?!
Jag gav mig ut på jakt efter sommaren nu när vi ställt om till sommartid. Det blev en lång vandring i solsken och iskall vind. Visst ser det vackert ut men
inte hade någon lust att sitta på uteserveringen.
Motvåg gapar fortfarande tom
lite smältvatten och upptinade höstlöv äger rännan och bryter spegelbilden.
Och här, här ska det stå en glasskiosk
men jag ser ingen...
Vi roar Falkenberg hela vintern
...fortfarande. Tack för den! Vi andra har just infört sommartid!!!
Äntligen nån som fattar vad det är frågan om!
Sommardäck.
I Ätran guppar all sköns bråte omkring men det är fortfarande långt kvar till vårflod
Men se här
.
Vår karaktärsfågel på en blek gräsmatta. Strandskatan letar tålmodigt efter kryp som stiger i jord och gräsmatta i takt med att densamma värms upp.
På IP jagar andra omkring på konstgjort gräs
och fortfarande är det långärmat och långkalsong på för de flesta.
Här har Filippa varit men hon har knappast badat
Det är svårt att tänka sig att här snart ska ligga tusentals personer som glatt hoppar ut i det glittrande Kattegatt, för idag är vinden hård och isande även om vi har fritt vatten.
Men på en punkt är det ändå på väg för det som gömts i snö har i alla fall kommit i dagen
Något svalkande vatten behövdes dock inte idag.
Stranden var nästan öde och även om det ser härligt soligt ut så ser du
det är mössa, varma jackor och vantar som fortfarande prioriteras före baddräkt och badbyxor. Ännu dröjer det innan någon behöver räddas ur vattnet.
Till och med båtarna bidar sin tid
bryggplatserna gapar tomma och båtarna har fortfarande täcket tätt omkring sig.
Så ännu råder lugnet i båtfamiljerna
och det får jag väl ändå glädja mig över den här dagen då det inte var mycket till sommar att
se
inte hade någon lust att sitta på uteserveringen.
Motvåg gapar fortfarande tom
lite smältvatten och upptinade höstlöv äger rännan och bryter spegelbilden.
Och här, här ska det stå en glasskiosk
men jag ser ingen...
Vi roar Falkenberg hela vintern
...fortfarande. Tack för den! Vi andra har just infört sommartid!!!
Äntligen nån som fattar vad det är frågan om!
Sommardäck.
I Ätran guppar all sköns bråte omkring men det är fortfarande långt kvar till vårflod
Men se här
.Vår karaktärsfågel på en blek gräsmatta. Strandskatan letar tålmodigt efter kryp som stiger i jord och gräsmatta i takt med att densamma värms upp.
På IP jagar andra omkring på konstgjort gräs
och fortfarande är det långärmat och långkalsong på för de flesta.
Här har Filippa varit men hon har knappast badat
Det är svårt att tänka sig att här snart ska ligga tusentals personer som glatt hoppar ut i det glittrande Kattegatt, för idag är vinden hård och isande även om vi har fritt vatten.
Men på en punkt är det ändå på väg för det som gömts i snö har i alla fall kommit i dagen
Något svalkande vatten behövdes dock inte idag.
Stranden var nästan öde och även om det ser härligt soligt ut så ser du
det är mössa, varma jackor och vantar som fortfarande prioriteras före baddräkt och badbyxor. Ännu dröjer det innan någon behöver räddas ur vattnet.
Till och med båtarna bidar sin tid
bryggplatserna gapar tomma och båtarna har fortfarande täcket tätt omkring sig.
Så ännu råder lugnet i båtfamiljerna
och det får jag väl ändå glädja mig över den här dagen då det inte var mycket till sommar att
se
Vårljuset är här men ingen värmebölja
Så är det lördag igen och solen skiner från en i stort sett molnfri klarblå himmel. Och vore det inte för den iskalla vinden så skulle detta definitivt vara vår första riktiga sittapåutecafédag. Några tappra prövade men det var med både mössa,halsduk och vantar. Nu så här på kvällen har vi minusgrader. Det var noll redan vid sextiden när jag tog de sista bilderna ute i Olofsbo.
Men vi börjar med de ystra vågorna i Ätran
En liten bit uppströms Garvareforsen leker vattnet i "motvågor".
Måsarna sitter fortfarande på sina grenar och puttsar sig i solljuset
Jag har svårt att vänja mig och om någon vecka träffar jag en ornitolog tillika fotograf och då ska jag fråga hur det egentligen står till med dom här måsarna!?
I Skateparkens böljande landskap är det redan full aktivitet...
och det låga ljuset ger härligt liv åt betongen. Stenhård, men visst ser den mjuk ut?
Så slutar jag fotograferandet i en härlig solgata på böljan den blå...
och då knyter det ihop dagen eftersom jag i början av dagen mötte några Böljanspelare på sta'n och senare snackade en stund med en av Hjalmars kompisar i butiken Blå, eller blue som den väl egentligen heter.
Nu är klockan 20.30 och det är dax att släcka ner, så ha det bra nu blir det mörkt och svårt att
se
Men vi börjar med de ystra vågorna i Ätran
En liten bit uppströms Garvareforsen leker vattnet i "motvågor".
Måsarna sitter fortfarande på sina grenar och puttsar sig i solljuset
Jag har svårt att vänja mig och om någon vecka träffar jag en ornitolog tillika fotograf och då ska jag fråga hur det egentligen står till med dom här måsarna!?
I Skateparkens böljande landskap är det redan full aktivitet...
och det låga ljuset ger härligt liv åt betongen. Stenhård, men visst ser den mjuk ut?
Så slutar jag fotograferandet i en härlig solgata på böljan den blå...
och då knyter det ihop dagen eftersom jag i början av dagen mötte några Böljanspelare på sta'n och senare snackade en stund med en av Hjalmars kompisar i butiken Blå, eller blue som den väl egentligen heter.
Nu är klockan 20.30 och det är dax att släcka ner, så ha det bra nu blir det mörkt och svårt att
se
Ikväll är det extrapris på månen...
14% extra, samma pris...
Bästa erbjudandet på 19 år enligt dom som vet och det har skrivts en del om lite extra dragningskraft också men där verkar experterna inte vara eniga om vad det skulle betyda. Så jag tog en titt i kalendern för att kolla solens nedgång och månens uppgång. Funderade på var det skulle vara bäst att befinna sig för att få bevittna detta och bestämde mig för Smörkull.
Men eftersom solen ff sken från en klar himmel och värmde min uteplats fick det först bli årets första utefika
Som mest 13 plusgrader i sol och i lä för vinden som ändå var lite kall.
Så gav jag mig iväg en stund innan 18 för att vara på plats innan solen gick ner 18.18. Men det var ett tag sedan jag var på Smörkull och det har växt upp en hel del så solen försvann bakom tallarna
Jag kom på att jag inte visste var månen skulle komma upp heller...
Men jag var ganska säker på att det var inöver land någonstans och där är det fri sikt.
Så i väntan på att månen skulle stiga över horisonten fick jag ägna mig åt lite annat...
Månen skulle dyka upp 18.35 så jag lät kameran sitta på stativet och spanade runt horisonten.
Jag kan inte hjälpa att jag tyckte det var lite spännande och förstår absolut den magi som himlakropparna bistått med i alla tider.
Härligt när man får valuta för bildidéer och ansträngningar. Jag har ju inget sånt jätteteleobjektiv för att ta närbilder på månen och det skulle ju inte heller se så annorlunda ut med en bild på bara månen... större eller mindre ser väl inte så annorlunda ut då?
Dom här bilderna hoppas jag mer ger del av stämningen där uppe på Smörkull.
Månen har stor dragningskraft på mig även om den nu kommer att ligga i en bana som som gör att den under de närmaste 10 åren kommer allt längre ifrån mig. Det lär vara 19 år sedan den var såhär nära sist.
Allt sånt här sätter igång mina tankar om var jag var för 19 år sedan och var kommer jag befinna mig om 19 år.
Månen tänker nog inte så mycket, den fortsätter förhoppningsvis att reflektera ljuset från solen på sitt magiska och trollska sätt. Och bara ögonen vänjer sig så är det ett läckert landskap som jag får
se
Bästa erbjudandet på 19 år enligt dom som vet och det har skrivts en del om lite extra dragningskraft också men där verkar experterna inte vara eniga om vad det skulle betyda. Så jag tog en titt i kalendern för att kolla solens nedgång och månens uppgång. Funderade på var det skulle vara bäst att befinna sig för att få bevittna detta och bestämde mig för Smörkull.
Men eftersom solen ff sken från en klar himmel och värmde min uteplats fick det först bli årets första utefika
Som mest 13 plusgrader i sol och i lä för vinden som ändå var lite kall.
Så gav jag mig iväg en stund innan 18 för att vara på plats innan solen gick ner 18.18. Men det var ett tag sedan jag var på Smörkull och det har växt upp en hel del så solen försvann bakom tallarna
Jag kom på att jag inte visste var månen skulle komma upp heller...
Men jag var ganska säker på att det var inöver land någonstans och där är det fri sikt.
Så i väntan på att månen skulle stiga över horisonten fick jag ägna mig åt lite annat...
Månen skulle dyka upp 18.35 så jag lät kameran sitta på stativet och spanade runt horisonten.
Jag kan inte hjälpa att jag tyckte det var lite spännande och förstår absolut den magi som himlakropparna bistått med i alla tider.
Härligt när man får valuta för bildidéer och ansträngningar. Jag har ju inget sånt jätteteleobjektiv för att ta närbilder på månen och det skulle ju inte heller se så annorlunda ut med en bild på bara månen... större eller mindre ser väl inte så annorlunda ut då?
Dom här bilderna hoppas jag mer ger del av stämningen där uppe på Smörkull.
Månen har stor dragningskraft på mig även om den nu kommer att ligga i en bana som som gör att den under de närmaste 10 åren kommer allt längre ifrån mig. Det lär vara 19 år sedan den var såhär nära sist.
Allt sånt här sätter igång mina tankar om var jag var för 19 år sedan och var kommer jag befinna mig om 19 år.
Månen tänker nog inte så mycket, den fortsätter förhoppningsvis att reflektera ljuset från solen på sitt magiska och trollska sätt. Och bara ögonen vänjer sig så är det ett läckert landskap som jag får
se
Mmumssss
Vissa kvällar är det lätt och det ska jag ju ta vara på. Som ikväll, när jag kom hem med energi kvar och sugen...
Så nu sitter jag här med en stor kopp Hibiskuste och mumsar på nygräddade...
kolakakor.
Tidigare kvällar har jag knappt kunnat hålla ögonen öppna när jag kollat mail och försökt ha lite omvärldskoll via nyhetssidor och tv.
Men det här var inte alls dumt och blir det några över så kanske jag överraskar mina medarbetare och tar med några till jobbet i en liten på
se
Så nu sitter jag här med en stor kopp Hibiskuste och mumsar på nygräddade...
kolakakor.
Tidigare kvällar har jag knappt kunnat hålla ögonen öppna när jag kollat mail och försökt ha lite omvärldskoll via nyhetssidor och tv.
Men det här var inte alls dumt och blir det några över så kanske jag överraskar mina medarbetare och tar med några till jobbet i en liten på
se
Till slut blir det de små tingen...
Till att börja med måste jag bara få visa lite bilder på mina rosor som fortfarande står vackra i mitt köksfönster.
I ett lite annat ljus...
... och dom är inte riktigt lika i färgen...
... det är fantastiskt hur dom skiftar och bryter olika ljus. Idag var det jämt och fint soldis, ett vitt ljus. Till skillnad från den 8 mars då eftermiddagssolen sken från en klarblå himmel med resultatet att rosen såg nästan gul ut.
Det blev så småningom solsken idag på eftermiddagen. Men viktigast av allt, det blev 12 grader varmt! Så äntligen kunde jag lämna vinterrocken hemma. Och regnjackan och istället ta på mig min nya fina skinnjacka och en tunn halsduk. Jag har inte haft en skinnjacka sedan 1969 så jag hade glömt bort hur varm en sån kan bli. 12 grader, mer i solen och ingen vind. Jag blev varm. Men jag var fin och det var huvudsaken!
Målet för dagen var kraftstationen uppströms Ätran. Jag hade fått tips om att det släpptes på lite mer vatten och strömmande vatten är ju ett aktuellt tema.
På vägen började jag även fundera en del kring de befarade utsläppen från kärnkraftverken där i norra Japan. För frågan är om det inte skett lite utsläpp även från vårt närmaste verk Ringhals. Se bara...
... är det här normalt?
Hör inte dom hemma på platta tak och möjligen större lampor på typ gatubelysning, när dom inte simmar omkring i sitt rätta element eller sitter i en båtmast?
Finns det kråkmås...?
Vattenkraft var det och små vackra bäckar och vattenfall brukar ju kunna göra sig på bild.
Men det behövs inte mycket innan Du kan ana vattnets kraft.
Det är ändå inte mycket som släpps just nu, men vilket tryck!
Här rör det sig om kontrollerat släpp och en fallhöjd på kanske tre meter. Jag skulle inte klara att stå ute i den här strömmen i lilla Ätran. Det går att ana men inte fatta det som nu hänt i Japan och som för några år sedan hände en bit söder därom. När vattnet får fritt spelrum går det inte att hålla emot.
Jag tittade lite mot dammluckorna för jag hoppade omkring ute på stenarna i forsen för att ta dom här bilderna. Skulle jag ha en chans om dom plötsligt öppnades...?
Dom öppnas inte bara sådär, bestämde jag mig för och hittade en vacker isformation
Nu var det plötsligt ljus och form som upptog mitt intres
se
I ett lite annat ljus...
... och dom är inte riktigt lika i färgen...
... det är fantastiskt hur dom skiftar och bryter olika ljus. Idag var det jämt och fint soldis, ett vitt ljus. Till skillnad från den 8 mars då eftermiddagssolen sken från en klarblå himmel med resultatet att rosen såg nästan gul ut.
Det blev så småningom solsken idag på eftermiddagen. Men viktigast av allt, det blev 12 grader varmt! Så äntligen kunde jag lämna vinterrocken hemma. Och regnjackan och istället ta på mig min nya fina skinnjacka och en tunn halsduk. Jag har inte haft en skinnjacka sedan 1969 så jag hade glömt bort hur varm en sån kan bli. 12 grader, mer i solen och ingen vind. Jag blev varm. Men jag var fin och det var huvudsaken!
Målet för dagen var kraftstationen uppströms Ätran. Jag hade fått tips om att det släpptes på lite mer vatten och strömmande vatten är ju ett aktuellt tema.
På vägen började jag även fundera en del kring de befarade utsläppen från kärnkraftverken där i norra Japan. För frågan är om det inte skett lite utsläpp även från vårt närmaste verk Ringhals. Se bara...
... är det här normalt?
Hör inte dom hemma på platta tak och möjligen större lampor på typ gatubelysning, när dom inte simmar omkring i sitt rätta element eller sitter i en båtmast?
Finns det kråkmås...?
Vattenkraft var det och små vackra bäckar och vattenfall brukar ju kunna göra sig på bild.
Men det behövs inte mycket innan Du kan ana vattnets kraft.
Det är ändå inte mycket som släpps just nu, men vilket tryck!
Här rör det sig om kontrollerat släpp och en fallhöjd på kanske tre meter. Jag skulle inte klara att stå ute i den här strömmen i lilla Ätran. Det går att ana men inte fatta det som nu hänt i Japan och som för några år sedan hände en bit söder därom. När vattnet får fritt spelrum går det inte att hålla emot.
Jag tittade lite mot dammluckorna för jag hoppade omkring ute på stenarna i forsen för att ta dom här bilderna. Skulle jag ha en chans om dom plötsligt öppnades...?
Dom öppnas inte bara sådär, bestämde jag mig för och hittade en vacker isformation
Nu var det plötsligt ljus och form som upptog mitt intres
se
8e mars
Fettisdagen, Pannkaksdagen och Internationella Kvinnodagen.
Låt mig säga att jag hunnit med 2. Förutom allt annat som ska göras på en dag, styrelsemöte i fotoklubben, lunch, kafferaster och en sväng i blomsterbutiken för lite tjöt med min lokala florist. Hon rekommenderade rosor för dagen. Jag fick lära mig att ska du ge bort rosor ska det alltid vara udda antal och olika tal kunde betyda olika saker. Och varför säljer ni då 10-pack replikerade jag... 10-pack är ett begrepp blev svaret...
Jasså? Det går ju att sälja Kiwi 3 för en 10a. Om nu alla vet att man ger bort rosor i udda tal så ska det väl vara 9-pack (eller 11-pack om det ska kännas som man tjänar lite på det)???
Det var en trevlig stund och vi är inte alltid överens så det är inget ovanligt eller något som skapar problem i vår relation, kunden har till slut alltid rätt och köper alltid något ; )
Udda skulle det vara så det fick bli 3... 10-pack till ett bra pris!
Några står nu i mitt köksfönster för att hylla min kvinnliga sida, resten glädjer någon annan.
Man kan tycka vad man vill om sådana här dagar som uppmärksammar olika saker men det finns ingen anledning att spara på tillfällen att uppmärksamma varandra. Och det är minst lika tillfredställande att se glädjen hos den som får uppmärksamhet. För att någon får uppleva glädjen av att vara sedd ger ju mig tillfälle att uppleva glädjen av att faktiskt
se
Låt mig säga att jag hunnit med 2. Förutom allt annat som ska göras på en dag, styrelsemöte i fotoklubben, lunch, kafferaster och en sväng i blomsterbutiken för lite tjöt med min lokala florist. Hon rekommenderade rosor för dagen. Jag fick lära mig att ska du ge bort rosor ska det alltid vara udda antal och olika tal kunde betyda olika saker. Och varför säljer ni då 10-pack replikerade jag... 10-pack är ett begrepp blev svaret...
Jasså? Det går ju att sälja Kiwi 3 för en 10a. Om nu alla vet att man ger bort rosor i udda tal så ska det väl vara 9-pack (eller 11-pack om det ska kännas som man tjänar lite på det)???
Det var en trevlig stund och vi är inte alltid överens så det är inget ovanligt eller något som skapar problem i vår relation, kunden har till slut alltid rätt och köper alltid något ; )
Udda skulle det vara så det fick bli 3... 10-pack till ett bra pris!
Några står nu i mitt köksfönster för att hylla min kvinnliga sida, resten glädjer någon annan.
Man kan tycka vad man vill om sådana här dagar som uppmärksammar olika saker men det finns ingen anledning att spara på tillfällen att uppmärksamma varandra. Och det är minst lika tillfredställande att se glädjen hos den som får uppmärksamhet. För att någon får uppleva glädjen av att vara sedd ger ju mig tillfälle att uppleva glädjen av att faktiskt
se
Solen skiner och ingen överklagar det.
Idag sken solen över Falkenberg och värmde den som satte sig till rätta i lä för en stundvis ettrig vind.
Trots värmen så ståtar de kommunala snögubbarna fortfarande utanför Stadshuset och påminner om det något kyliga klimatet innanför dess väggar. Bland annat på grund av det kan jag flanera runt i stadsmiljöer som vittnar om hur svårt det ibland kan vara att få till det när alla inte är överens...
En bensinstation som likt Försäkringskassan stängt ner den personliga servicen.
En brandstation som gjort sitt och väntar på att få gå i graven.
En annan bensinstation som för länge sedan tjänat ut och förfallit...
...mitt i sta'n. Ingen vacker syn!
Men...
...det byggs också. Allt rivs inte, utan en del rustas upp och får nytt liv.
Mycket vatten rinner dock under bron medan saker utreds, beslutas och överklagas.
Och i solskenet flyter de sista isflaken sakta ut mot det salta havet för att lösas upp, stiga till väders och åter falla som iskristaller i ett ständigt kretslopp. Precis som besluten i Stadshusets sammanträdesrum fattas och överklagas av någon förhoppningsfull styrel
se
Trots värmen så ståtar de kommunala snögubbarna fortfarande utanför Stadshuset och påminner om det något kyliga klimatet innanför dess väggar. Bland annat på grund av det kan jag flanera runt i stadsmiljöer som vittnar om hur svårt det ibland kan vara att få till det när alla inte är överens...
En bensinstation som likt Försäkringskassan stängt ner den personliga servicen.
En brandstation som gjort sitt och väntar på att få gå i graven.
En annan bensinstation som för länge sedan tjänat ut och förfallit...
...mitt i sta'n. Ingen vacker syn!
Men...
...det byggs också. Allt rivs inte, utan en del rustas upp och får nytt liv.
Mycket vatten rinner dock under bron medan saker utreds, beslutas och överklagas.
Och i solskenet flyter de sista isflaken sakta ut mot det salta havet för att lösas upp, stiga till väders och åter falla som iskristaller i ett ständigt kretslopp. Precis som besluten i Stadshusets sammanträdesrum fattas och överklagas av någon förhoppningsfull styrel
se
