Årets recept
Glasskålen bottnas med röda dioder i glaskross, så en bädd av Skreastrandsand med kanelstockar och på det fyra vita blockljus av olika höjd.
Nedräkningen kan börja... Alla längtar vi väl efter någonting, mat, paket, vänner.
Ett, två, tre på det fjärde får vi
se
Nedräkningen kan börja... Alla längtar vi väl efter någonting, mat, paket, vänner.
Ett, två, tre på det fjärde får vi
se
Min egen tradition?
Det börjar närma sig och jag ligger rätt bra till utifrån min planering och målgång om två veckor.
Det blev lite snack i fikarummet i fredags om korvstoppning och pastejer. Det började nog med ett fax som erbjöd arbetsplatsen en klädd och ljussatt julgran på fot till det fantastiska priset av 1550:-, exkl moms, men med en vattning vid leverans. (!?)
Så var diskussionen igång om hur det var förr... eller förväntas vara nu = krav jag ställer på mig själv. Till vilken nytta? Eller vems nytta?
Vi köper istället för gör. Men varför, för många är ändå av åsikten om att det ska göras. Det är tradition till jul. Mormor och mamma gör både pastej och korv... men jag vare sig kan eller hinner. Dom köpte en halv gris och tog vara på allt. Det borde jag också göra för vad ger jag annars mina barn för bilder? Där runt bordet i fikarummet var vi inte många som visste vilka delar av grisen som skulle kunna användas till vad, så hur tänker vi då när vi säger att egentligen skulle jag...! Det är tradition. Hur kommer julfirandet se ut i framtiden när vi köper allt färdigt? Vart tar traditionerna vägen då?
Men då undrar jag, vad är själva traditionen, kärnan? Vad är det vi är ute efter? Egentligen?
Ett outslitligt TV-program skymtade också förbi i diskussionen. Det hade man minsann försökt ta bort någon gång på 80-talet, men det var snart tillbaka i rutan och är nog en av de saker som enskilt påverkar julaftonsfirandet mest i många hem. Är Kalle Anka och hans vänner jultradition?
På alla vackra julbilder ligger snön och bara tomten sitter vaken på taken... Men i verkligheten ligger marken naken och en belyst julgran på trekvart i snålblåsten ser lite vilsen ut på villatomten. Traditionen säger snö... ska jag köpa från ishallen? Är snö tradition? Och tomten, han har så mycket att göra med att köra ut Coca-Cola så han skickar någon annan till granen...
Numera är det många som åker bort från allt julfirande och alla krav. Kan Thailandsresan bli en jultradition?
Här kan du se vad Wikipedia säger om tradition: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tradition
Jag har bestämt mig för att varje år göra en "ny" adventsljusstake. Inte använda samma som min far, eller farmor... det är ju deras.
Nu efter ca 10 år har det blivit så att mina barn förväntar sig att det ska dyka upp något på bordet strax före 1 advent. Något som inte är det samma som förra året. Tradition?
Det roliga är att det väcker känslor, men accepteras. Till slut... ; )
Och nu är den på gång och det har Hjalmar redan anat och har åsikter om
Hur detta avlöper ska ni också så småningom få
se
Det blev lite snack i fikarummet i fredags om korvstoppning och pastejer. Det började nog med ett fax som erbjöd arbetsplatsen en klädd och ljussatt julgran på fot till det fantastiska priset av 1550:-, exkl moms, men med en vattning vid leverans. (!?)
Så var diskussionen igång om hur det var förr... eller förväntas vara nu = krav jag ställer på mig själv. Till vilken nytta? Eller vems nytta?
Vi köper istället för gör. Men varför, för många är ändå av åsikten om att det ska göras. Det är tradition till jul. Mormor och mamma gör både pastej och korv... men jag vare sig kan eller hinner. Dom köpte en halv gris och tog vara på allt. Det borde jag också göra för vad ger jag annars mina barn för bilder? Där runt bordet i fikarummet var vi inte många som visste vilka delar av grisen som skulle kunna användas till vad, så hur tänker vi då när vi säger att egentligen skulle jag...! Det är tradition. Hur kommer julfirandet se ut i framtiden när vi köper allt färdigt? Vart tar traditionerna vägen då?
Men då undrar jag, vad är själva traditionen, kärnan? Vad är det vi är ute efter? Egentligen?
Ett outslitligt TV-program skymtade också förbi i diskussionen. Det hade man minsann försökt ta bort någon gång på 80-talet, men det var snart tillbaka i rutan och är nog en av de saker som enskilt påverkar julaftonsfirandet mest i många hem. Är Kalle Anka och hans vänner jultradition?
På alla vackra julbilder ligger snön och bara tomten sitter vaken på taken... Men i verkligheten ligger marken naken och en belyst julgran på trekvart i snålblåsten ser lite vilsen ut på villatomten. Traditionen säger snö... ska jag köpa från ishallen? Är snö tradition? Och tomten, han har så mycket att göra med att köra ut Coca-Cola så han skickar någon annan till granen...
Numera är det många som åker bort från allt julfirande och alla krav. Kan Thailandsresan bli en jultradition?
Här kan du se vad Wikipedia säger om tradition: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tradition
Jag har bestämt mig för att varje år göra en "ny" adventsljusstake. Inte använda samma som min far, eller farmor... det är ju deras.
Nu efter ca 10 år har det blivit så att mina barn förväntar sig att det ska dyka upp något på bordet strax före 1 advent. Något som inte är det samma som förra året. Tradition?
Det roliga är att det väcker känslor, men accepteras. Till slut... ; )
Och nu är den på gång och det har Hjalmar redan anat och har åsikter om
Hur detta avlöper ska ni också så småningom få
se
Söderåsen
För ett par veckor sedan tillbringade jag en helg i Söderåsens naturreservat tillsammans med några fotografer från Göteborg. Ett kul gäng som lockades av Söderåsens speciella sceneri och klimat. Jag tog massor av bilder och nu har jag äntligen börjat jobba med några av dom.
Några av dom jag åkte med hade varit där innan och hade en bestämd uppfattning om vad som skulle fotograferas, så till att börja med skulle vi upp på något som kallas Kopparhatten för att uppleva ljusets ankomst till Skåne och söderåsens ravinlandskap.
Det här är en fotografisk attraktion så till slut var det nog ett 20-tal fotografer på plats med skiftande utrustning och tålamod...
Efter lite kaffe så bar det av genom bokskogen ner i bäckravinen.
I den trånga ravinens botten var det både fuktigt och kallt men ett spännande ljus. Som lockade till fotografiska utforskningar på olika sätt.
För att göra det lite mer lättillgängligt och kanske för att skona lite av naturen så är det spångat på långa sträckor i ravinen.
Ett både spännande och dramatiskt landskap som ger otroligt många möjligheter att utmana mig i mitt fotograferande.
Ljuset som skiftar hela tiden medan solen stiger på himlen är speciellt utmanande.
Liksom att det går att skapa konst i vattenflödet.
Dagen därpå startade vi där vi slutade dagen innan. Tidigt medan dimman lättade och temperaturen steg i takt med solen började vi vandringen vid dammen i ravinens "mynning". Där ligger också ett mycket fint Naturrum och ett café.
Det var några fantastiskt fina höstdagar jag fick uppleva den där helgen. Minusgrader med dimma på morgonen och strålande värmande sol fram på eftermiddagen då jag kunde slå mig ned, lätta på klädseln, njuta av mitt kaffe och bara vara.
Söderåsen har något för alla och vid varje årstid. Åk dit och
se
Några av dom jag åkte med hade varit där innan och hade en bestämd uppfattning om vad som skulle fotograferas, så till att börja med skulle vi upp på något som kallas Kopparhatten för att uppleva ljusets ankomst till Skåne och söderåsens ravinlandskap.
Det här är en fotografisk attraktion så till slut var det nog ett 20-tal fotografer på plats med skiftande utrustning och tålamod...
Efter lite kaffe så bar det av genom bokskogen ner i bäckravinen.
I den trånga ravinens botten var det både fuktigt och kallt men ett spännande ljus. Som lockade till fotografiska utforskningar på olika sätt.
För att göra det lite mer lättillgängligt och kanske för att skona lite av naturen så är det spångat på långa sträckor i ravinen.
Ett både spännande och dramatiskt landskap som ger otroligt många möjligheter att utmana mig i mitt fotograferande.
Ljuset som skiftar hela tiden medan solen stiger på himlen är speciellt utmanande.
Liksom att det går att skapa konst i vattenflödet.
Dagen därpå startade vi där vi slutade dagen innan. Tidigt medan dimman lättade och temperaturen steg i takt med solen började vi vandringen vid dammen i ravinens "mynning". Där ligger också ett mycket fint Naturrum och ett café.
Det var några fantastiskt fina höstdagar jag fick uppleva den där helgen. Minusgrader med dimma på morgonen och strålande värmande sol fram på eftermiddagen då jag kunde slå mig ned, lätta på klädseln, njuta av mitt kaffe och bara vara.
Söderåsen har något för alla och vid varje årstid. Åk dit och
se
