callemedse

Plötsligt står hon där framför mig, en vacker kvinna i aftonklänning och säger "Calle? Det är något bekant med dig... jag känner igen dig från någostans, för länge sedan..."


Ser Du något bekant?

Vi befinner oss på mässen på Lv6 i Halmstad, det är officersällskapets höstmiddag och alla är uppklädda till näst intill oigenkännlighet och där möter jag Veronika. Det är mycket cermoniellt och jag har hunnit hälsa på minst 120 personer innan Veronika dyker upp och sätter igång tankarna. ...hur gammal är hon? måste vara minst 20 år yngre än mig... hur gammal var hon "för länge sedan"?

Livet är fullt av spännande och oväntade möten och fullt av spännande oväntade händelser. Det är bara att ta för sig när det nu bjuds! Kliver du utanför dina vanliga invanda cirklar och in i andra som plötsligt öppnas så kan de mest oväntade möten och samtal uppstå. Vi säger det lite då och då... "Världen är allt bra liten!"

Och näst intill alltid är det positiva upplevelser som berikar ditt liv, i stort och i smått.

Efter en lång middag med Konungens skål, tal, säckpipor och trummor så bryts taffeln och vi vandrar ut i den kyliga höstkvällen för ett sprakande fyrverkeri. Då dyker hon åter upp vid min sida, Veronika och säger, "Mullsjö! Visst har du bott i Mullsjö?" Det var länge sedan! Såg jag gammal ut redan då? Eller, har jag bevarat min ungdom väl? Det visar sig när vi nystat vidare bland lösa trådar att Veronika gick på högstadiet när jag jobbade med fritidsverksamhet på skola och fritidsgård i Mullsjö på 80-talet.
Därefter har mycket hänt i båda våra liv men det visar sig att vi kan knyta ihop det både när det gäller jobb och nöje. Veronika tävlingsdansade bugg en period i Jönköping på 90-talet och jag gick nybörjarkurs i vintras. Så, det var ingenting att vänta på... vi virvlade ut på dansgolvet efter att jag kort hälsat på hennes officer till man.

Gör människor gott! Intrycken ligger där och kommer tillbaka i de minst oanade sammanhang när blickar möts och

vi ses

Jag är inne i en tid av utmaningar när det gäller mitt fotograferande. Jag vill kunna fotografera när bilderna dyker upp... men då sitter jag på tåget, eller är på väg till ett sammanträde för jobbet, eller behöver gå upp tidigt nästa morgon.
Hösten är en fantastisk tid när det gäller ljus och färger, men framför allt ljus. En solskiva som på sin väg upp nästan tränger igenom moln och dis. Dimma som lägger sig i sänkor och dalgångar. Glittrande dagg när solen faktiskt tränger undan diset. Och klara nätter när månen är full eller nästan och du inte behöver annat ljus än det den ger.

Grått men vackert


Matta färger


Lite mer solljus och färgerna klarnar


Och så natt. Med en måne som strålar som en stor stjärna. Så starkt så annat ljus blir onödigt, det skymmer också miljontals andra stjärnor där ute i den fantastiska natten

Just den här natten hade jag hoppats att jag skulle få se massor av "stjärnfall" när vi färdades genom en svans av rymdgrus, Draconiderna, efter kometen Giacobini-Zinner. Visst såg jag några men det stjärnregn som utlovats såg jag inget av. Kanske för att månen lyste så starkt? Det som syns på bilden förutom riktiga stjärnor är ett flygplan under inflygning till Landvetter...

Månljuset skapar ändå en speciell stämning och det är läckert att kunna cykla

utan ly

se