Ljusen brinner ut...
...i min pelarsal till advetsljusstake. Nu är helgerna slut och vardagen träder in med allt vad den har att erbjuda ...och det är inte lite!
Ta vara på ögonblicken och du ska få
se
Fotografi är inte bara att ta en bild...
I helgen som gick (börjar bli svårt att hålla reda på helgdagarna nu) följde jag med Elin och hennes hästägare Helen på en tur nere på Grimsholmen. Ja så var ju förstås själva föremålet, hästen Lina med.
Det var länge sedan nu som jag tog några bilder av hästar. Hästar och Elin. Det är ju hennes liv, jobb och hobby, så det är ju lite roligt att få vara med där på ett hörn. Det blev en bra promenad med fika i solskenet som avslutning och jag kan inte annat säga än att det är bra att få en anledning att gå ut. För väl ute så trivs jag i nästan alla väder. Inte ett dugg konstigt för jag är till stor del uppvuxen under bar himmel. Så en lite kylig och blåsig havsstrand känns hur gott som helst. Speciellt om jag har vänner omkring mig och lite att pyssla med. Som att fotografera.
Efter en stund där på stranden när Elin och Lina gjort några rundor i växlande ljus framför min lins var minneskortet fullt och vi kunde övergå till att njuta av stunden och fikat.
Men nu sitter jag här och kollar igenom bildskörden. De bilder som Elin till slut sorterat ut som tänkbara att visa upp... sedan tittar jag på bilder som jag tycker är spännande att jobba med bildmässigt. Det är inte alltid samma bilder. Bilder som jag vill jobba med ratar Elin för att hästen inte har en bra hållning, eller något annat som är viktigt bland hästfolk. Och det där ser ju inte jag. Elin är ju angelägen om att göra sin grej bra och att det syns. Jag har ju mina ambitioner med min grej.
Den här bilden kan jag ju göra lite med och det är en av de bilder som vi båda gillade.
Visst är det viktigt för mig också att lära mig se när hästen visar sig som mest fördelaktig. Visst vill jag att Elin ska känna sig trygg med det jag visar upp, men spänningen med livet är ju inte alltid det vackra... Och till slut handlar ändå allt om dig! Vad du ser och lägger för känslor i det du ser, eller om jag är riktigt bra, vad jag kan få dig att
se.
se.
Första dagen...
...såg lite grå ut men det finns något vackert att hämta ur allt.
Falkenbergs nya vattenattraktion heter säkert något men jag kallar den tillsvidare för kraftverksforsen. Dom tidigare fördämningarna med dammluckor är bortsprängda och vattnet flödar fritt. Ett projekt för att ge laxarna bättre möjligheter att gå upp till sina lekplatser och oss fotoentusiaster fina fotolekplatser inom gångavstånd från stadskärnan. Visst är det läckert och vackert även en sån här grå och mörk eftermiddag!
Du får helt enkelt gå dit och
se.
Falkenbergs nya vattenattraktion heter säkert något men jag kallar den tillsvidare för kraftverksforsen. Dom tidigare fördämningarna med dammluckor är bortsprängda och vattnet flödar fritt. Ett projekt för att ge laxarna bättre möjligheter att gå upp till sina lekplatser och oss fotoentusiaster fina fotolekplatser inom gångavstånd från stadskärnan. Visst är det läckert och vackert även en sån här grå och mörk eftermiddag!
Du får helt enkelt gå dit och
se.
År 2013
När jag ser tillbaka på detta året för min del så har det hänt massor! En del har jag delat med andra, en del har jag bara blivit delaktig i. Men alla upplevelser äger och bär jag med mig.
Lite mindre dans detta året, lite mer fotoklubb, många fantastiska möten med lika fantastiska människor och så gjorde jag debut på catwalken.
Lite mindre dans detta året, lite mer fotoklubb, många fantastiska möten med lika fantastiska människor och så gjorde jag debut på catwalken.
Det började med ännu en resa till Sierra Leone, ett äventyr som startade med resan året innan och ett engagemang som höll i sig. Många kära återseenden blev det och naturligtvis flera nya kontakter. Finns mycket kvar att uppleva där så det blir ännu en resa nu i februari. Dom här resorna ger mig otroligt mycket inte bara som semester och egna upptäcktsresor, utan dom känns också angelägna för många av dom människor jag möter. Det är inte bara resor till ett land, det är resor till människor jag börjat lära känna. Det har blivit personligt. Människorna jag möter gillar att jag kommer tillbaka och det känns bra. Jag hoppas att resorna och engagemanget ska ge mig något i många år till. När det gäller insamlingar till föreningsverksamheten Friends of Sierra Leone (=hjälpverksamheten) så är det inte helt lätt att hitta rätt. Men det kommer ge sig med tiden och vi har bra rådgivare att lita till. Punktinsatser verkar vara enklast, som när vi på någon månad lyckades samla in pengar till en MC som ska fungera som ”ambulans” och livsnerv för byn som tidigare inte ägt något fordon.
Hela året har präglats av musikupplevelser och det mesta har inte haft någon anknytning till dans även om det varit svårt att vara stilla under spelningarna. Musiken har också gjort att jag varit ute mycket både vardagskvällar och helger. Falkenberg är inte större än att jag hela tiden träffar vänner, så att ge sig ut utan att ha behövt planera ihop med andra är lätt. Dessutom utökas vänkretsen. Ibland blir det speciellt, som när jag tillsammans med ett par vänner och 450 andra såg och lyssnade på Olle Ljungström. Han var där och på scen men ändå inte riktigt med, till slut inte alls! Hans band gjorde en heroisk insats för att hålla ihop och genomföra konserten och var fantastiska. Men till slut efter ett par perioder utan Olle Ljungström på scen kom det till ett lite för tidigt slut. En upplevelse många tyckte blev pinsam. Mitt i allt så var det ändå en oförglömlig upplevelse av en artist som under många år levt lite i bakgrunden och nu plötsligt efter medverkan i tv puttats fram i ett rampljus som nog blev lite för starkt och egentligen kanske inte heller var önskat. Senare under året såg jag Gyllene Tiders turnépremiär i Halmstad tillsammans med många tusen andra och några vänner inkl Elin och Hjalmar. Ett helt annat format och framträdande av medelålders musiker som älskar rampljuset och aldrig tröttnar på publikkontakten. Jag kan se tjusningen i det stora formatet och utomhuskonserter precis som i det lilla med knappt trettio i publiken när någon kanonartist från Sverige eller USA spelar på Grand. Rootsy Live och Granstigen Promotion är det som arrangerar. Där levereras högklassisk Americana, rock och blues kväll efter kväll av etablerad artister såväl som stjärnor i stigande. Underbart kul! En annan återvändare som jag också sett i år är Dan Hylander och inte heller att förglömma Manfred Mann's Eart band! Till allt detta kommer alla lokala band som spelar på krogarna i stan. Musik är bäst live.
Dansen detta året har mest handlat om bugg, salsan har fått stå tillbaka. Det har varit kurser, danser i små och stora format. Ett par teckningsfester och så naturligtvis danserna på Västerhagen under sommaren. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan dans (eller är det månne umgänget?), så har det blivit och någonstans önskar jag att få lära mer av salsa 2014.
Att resa handlar inte bara om Afrika och Sierra Leone. För mig kan det vara upplevelser på väldigt nära håll och naturligtvis lite längre bort. Som lite längre bort får väl resan till Rom med Hjalmar räknas. Fantastiska dagar i en storstad med kul resesällskap och många många intryck.
Karlskrona skärgård, ett Hannaarrangemang och en fotoworkshop under en helg med en liten grupp vänner och Patrik Larsson som ledare. Det blev mycket fotograferande och redigerande, väldigt lite sömn. Härlig nytändning för mitt landskapsfoto.
Små turer i närbelägna naturreservat med Elin och Rocky har det också blivit. Och så turerna med fotoklubben förstås, Söderåsen och Hovs Hallar bl a.
Karlskrona skärgård, ett Hannaarrangemang och en fotoworkshop under en helg med en liten grupp vänner och Patrik Larsson som ledare. Det blev mycket fotograferande och redigerande, väldigt lite sömn. Härlig nytändning för mitt landskapsfoto.
Små turer i närbelägna naturreservat med Elin och Rocky har det också blivit. Och så turerna med fotoklubben förstås, Söderåsen och Hovs Hallar bl a.
En stor händelse var naturligtvis Hannas och hennes Emils bröllop i augusti. En del förberedelser naturligtvis men framför allt en fest! Ett utomhusbröllop i litet format som kunde hållas i bästa tänkbara sensommarväder. Allt var vackert, alla var vackra och glädjetårarna trillade under tal av bland andra lillebror Hjalmar och Hanna själv. Dansen varade in i den varma augustinatten och Hjalmar avslutade med lite spontan sång för brudparet till eget gitarrackompanjemang.
Veckorna efter midsommar blev några av de mest omskakande under året då Hanna berättade att hon hade cancer. Jag satt på jobbet och hade fått en signal från Monica ”...det är något med Hanna”. Ett kort uttalande på facebook ”Fan...” var anledningen till oron. Efter lite ringande fick jag tag på Hanna som berättade det lilla hon då visste. Innan svaren kom från lungröntgen och senare skiktröntgen, som skulle ge besked om spridning och allvaret i diagnosen han jag tänka många tankar och jag var inte så produktiv på jobbet resten av den dan eller dagen efter kan jag erkänna. Ordet cancer bär i min värld på många signaler och bilder och döden hänger där som en blytung filt. En del har jag nu kunnat omvärdera efter det jag upplevt med Hanna och det jag letat upp och läst.
Ganska snabbt levererade Hanna beskedet att hon tänkte leva och att det här beskedet inte skulle få ta ifrån henne det liv hon ville leva. Hon var också snabbt ute med diagnosen för hon ville kunna prata öppet om det och det som väntade. Det var bara två månader till det planerade bröllopet!
Nu vet jag att Hanna efter krävande cellgiftsbehandling så långt man kan lova är av med sin cancer även om lång tid av kontroller återstår. Det blev ett fantastiskt bröllop och bröllopsresan får dom ta nästa år.
Veckorna efter midsommar blev några av de mest omskakande under året då Hanna berättade att hon hade cancer. Jag satt på jobbet och hade fått en signal från Monica ”...det är något med Hanna”. Ett kort uttalande på facebook ”Fan...” var anledningen till oron. Efter lite ringande fick jag tag på Hanna som berättade det lilla hon då visste. Innan svaren kom från lungröntgen och senare skiktröntgen, som skulle ge besked om spridning och allvaret i diagnosen han jag tänka många tankar och jag var inte så produktiv på jobbet resten av den dan eller dagen efter kan jag erkänna. Ordet cancer bär i min värld på många signaler och bilder och döden hänger där som en blytung filt. En del har jag nu kunnat omvärdera efter det jag upplevt med Hanna och det jag letat upp och läst.
Ganska snabbt levererade Hanna beskedet att hon tänkte leva och att det här beskedet inte skulle få ta ifrån henne det liv hon ville leva. Hon var också snabbt ute med diagnosen för hon ville kunna prata öppet om det och det som väntade. Det var bara två månader till det planerade bröllopet!
Nu vet jag att Hanna efter krävande cellgiftsbehandling så långt man kan lova är av med sin cancer även om lång tid av kontroller återstår. Det blev ett fantastiskt bröllop och bröllopsresan får dom ta nästa år.
Efter sommaren flyttade Hjalmar till Jönköping för studier på Högskolan. Elin kom tillbaka i början av året efter flera år i England och bor nu hemma hos mig ett tag. Hon jobbar i Hästbutik här i Falkenberg.
Familj, vänner och kära vänner har jag omkring mig som gör att jag mår bra. Det gör också att jag känner mig trygg ...och vågar ta ut svängarna lite. ”Hej vill du vara med och gå modevisning på torget i Varberg?” Varför inte, javisst!
Egentligen visste jag inte att det skulle vara så mycket regi och dans, men det var ju via en av mina dansanta vänner förfrågan kom... Vi övade i en danslokal i Varberg flera gånger i veckan i en dryg månad innan det var dags! 20 st var vi som i blandade konstellationer och koreografi skulle visa oss på catwalken. Kläder skulle provas ut och plötsligt dök det upp en förfrågan från en av butikerna som skulle ha en liten modevisning i butiken, så det blev lite genrep för några av oss någon vecka innan den stora på torget. Har du inte gjort det så ta chansen om frågan kommer. En skön kick och boost för självbilden.
Det är bara hoppas att 2014 rymmer lika mycket som detta året. Alla upplevelser ger något och backa inte för det hemska. Du betyder alltid mer än du tror.
Säg inte nej, säg ”Varför inte!”
Gott Nytt År min vän!
Calle
Egentligen visste jag inte att det skulle vara så mycket regi och dans, men det var ju via en av mina dansanta vänner förfrågan kom... Vi övade i en danslokal i Varberg flera gånger i veckan i en dryg månad innan det var dags! 20 st var vi som i blandade konstellationer och koreografi skulle visa oss på catwalken. Kläder skulle provas ut och plötsligt dök det upp en förfrågan från en av butikerna som skulle ha en liten modevisning i butiken, så det blev lite genrep för några av oss någon vecka innan den stora på torget. Har du inte gjort det så ta chansen om frågan kommer. En skön kick och boost för självbilden.
Det är bara hoppas att 2014 rymmer lika mycket som detta året. Alla upplevelser ger något och backa inte för det hemska. Du betyder alltid mer än du tror.
Säg inte nej, säg ”Varför inte!”
Gott Nytt År min vän!
Calle
För ett halvår sedan
i Oxford Castle
Fångarna "gårigen" när en dörr till tornet öppnas ...
Det är något bekant över några av dom...
Det här är ett vackert ställe trots sin kusliga historia eller kanske därför. Många spännande miljöer för fotografen
och ljuset är lika viktigt för mig som det säkert var efterlängtat för dess innevånare när det "begav sig".
Hälsar Du på Elin o Richard någon gång så rekomenderar jag en utflykt hit. Utsikt, historia, miljöer och trevliga inlevelsefulla guider. Och så då ett och annat "Ghost on the lo
se"
Fångarna "gårigen" när en dörr till tornet öppnas ...
Det är något bekant över några av dom...
Det här är ett vackert ställe trots sin kusliga historia eller kanske därför. Många spännande miljöer för fotografen
och ljuset är lika viktigt för mig som det säkert var efterlängtat för dess innevånare när det "begav sig".
Hälsar Du på Elin o Richard någon gång så rekomenderar jag en utflykt hit. Utsikt, historia, miljöer och trevliga inlevelsefulla guider. Och så då ett och annat "Ghost on the lo
se"
Årets recept
Glasskålen bottnas med röda dioder i glaskross, så en bädd av Skreastrandsand med kanelstockar och på det fyra vita blockljus av olika höjd.
Nedräkningen kan börja... Alla längtar vi väl efter någonting, mat, paket, vänner.
Ett, två, tre på det fjärde får vi
se
Nedräkningen kan börja... Alla längtar vi väl efter någonting, mat, paket, vänner.
Ett, två, tre på det fjärde får vi
se
Min egen tradition?
Det börjar närma sig och jag ligger rätt bra till utifrån min planering och målgång om två veckor.
Det blev lite snack i fikarummet i fredags om korvstoppning och pastejer. Det började nog med ett fax som erbjöd arbetsplatsen en klädd och ljussatt julgran på fot till det fantastiska priset av 1550:-, exkl moms, men med en vattning vid leverans. (!?)
Så var diskussionen igång om hur det var förr... eller förväntas vara nu = krav jag ställer på mig själv. Till vilken nytta? Eller vems nytta?
Vi köper istället för gör. Men varför, för många är ändå av åsikten om att det ska göras. Det är tradition till jul. Mormor och mamma gör både pastej och korv... men jag vare sig kan eller hinner. Dom köpte en halv gris och tog vara på allt. Det borde jag också göra för vad ger jag annars mina barn för bilder? Där runt bordet i fikarummet var vi inte många som visste vilka delar av grisen som skulle kunna användas till vad, så hur tänker vi då när vi säger att egentligen skulle jag...! Det är tradition. Hur kommer julfirandet se ut i framtiden när vi köper allt färdigt? Vart tar traditionerna vägen då?
Men då undrar jag, vad är själva traditionen, kärnan? Vad är det vi är ute efter? Egentligen?
Ett outslitligt TV-program skymtade också förbi i diskussionen. Det hade man minsann försökt ta bort någon gång på 80-talet, men det var snart tillbaka i rutan och är nog en av de saker som enskilt påverkar julaftonsfirandet mest i många hem. Är Kalle Anka och hans vänner jultradition?
På alla vackra julbilder ligger snön och bara tomten sitter vaken på taken... Men i verkligheten ligger marken naken och en belyst julgran på trekvart i snålblåsten ser lite vilsen ut på villatomten. Traditionen säger snö... ska jag köpa från ishallen? Är snö tradition? Och tomten, han har så mycket att göra med att köra ut Coca-Cola så han skickar någon annan till granen...
Numera är det många som åker bort från allt julfirande och alla krav. Kan Thailandsresan bli en jultradition?
Här kan du se vad Wikipedia säger om tradition: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tradition
Jag har bestämt mig för att varje år göra en "ny" adventsljusstake. Inte använda samma som min far, eller farmor... det är ju deras.
Nu efter ca 10 år har det blivit så att mina barn förväntar sig att det ska dyka upp något på bordet strax före 1 advent. Något som inte är det samma som förra året. Tradition?
Det roliga är att det väcker känslor, men accepteras. Till slut... ; )
Och nu är den på gång och det har Hjalmar redan anat och har åsikter om
Hur detta avlöper ska ni också så småningom få
se
Det blev lite snack i fikarummet i fredags om korvstoppning och pastejer. Det började nog med ett fax som erbjöd arbetsplatsen en klädd och ljussatt julgran på fot till det fantastiska priset av 1550:-, exkl moms, men med en vattning vid leverans. (!?)
Så var diskussionen igång om hur det var förr... eller förväntas vara nu = krav jag ställer på mig själv. Till vilken nytta? Eller vems nytta?
Vi köper istället för gör. Men varför, för många är ändå av åsikten om att det ska göras. Det är tradition till jul. Mormor och mamma gör både pastej och korv... men jag vare sig kan eller hinner. Dom köpte en halv gris och tog vara på allt. Det borde jag också göra för vad ger jag annars mina barn för bilder? Där runt bordet i fikarummet var vi inte många som visste vilka delar av grisen som skulle kunna användas till vad, så hur tänker vi då när vi säger att egentligen skulle jag...! Det är tradition. Hur kommer julfirandet se ut i framtiden när vi köper allt färdigt? Vart tar traditionerna vägen då?
Men då undrar jag, vad är själva traditionen, kärnan? Vad är det vi är ute efter? Egentligen?
Ett outslitligt TV-program skymtade också förbi i diskussionen. Det hade man minsann försökt ta bort någon gång på 80-talet, men det var snart tillbaka i rutan och är nog en av de saker som enskilt påverkar julaftonsfirandet mest i många hem. Är Kalle Anka och hans vänner jultradition?
På alla vackra julbilder ligger snön och bara tomten sitter vaken på taken... Men i verkligheten ligger marken naken och en belyst julgran på trekvart i snålblåsten ser lite vilsen ut på villatomten. Traditionen säger snö... ska jag köpa från ishallen? Är snö tradition? Och tomten, han har så mycket att göra med att köra ut Coca-Cola så han skickar någon annan till granen...
Numera är det många som åker bort från allt julfirande och alla krav. Kan Thailandsresan bli en jultradition?
Här kan du se vad Wikipedia säger om tradition: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tradition
Jag har bestämt mig för att varje år göra en "ny" adventsljusstake. Inte använda samma som min far, eller farmor... det är ju deras.
Nu efter ca 10 år har det blivit så att mina barn förväntar sig att det ska dyka upp något på bordet strax före 1 advent. Något som inte är det samma som förra året. Tradition?
Det roliga är att det väcker känslor, men accepteras. Till slut... ; )
Och nu är den på gång och det har Hjalmar redan anat och har åsikter om
Hur detta avlöper ska ni också så småningom få
se
Söderåsen
För ett par veckor sedan tillbringade jag en helg i Söderåsens naturreservat tillsammans med några fotografer från Göteborg. Ett kul gäng som lockades av Söderåsens speciella sceneri och klimat. Jag tog massor av bilder och nu har jag äntligen börjat jobba med några av dom.
Några av dom jag åkte med hade varit där innan och hade en bestämd uppfattning om vad som skulle fotograferas, så till att börja med skulle vi upp på något som kallas Kopparhatten för att uppleva ljusets ankomst till Skåne och söderåsens ravinlandskap.
Det här är en fotografisk attraktion så till slut var det nog ett 20-tal fotografer på plats med skiftande utrustning och tålamod...
Efter lite kaffe så bar det av genom bokskogen ner i bäckravinen.
I den trånga ravinens botten var det både fuktigt och kallt men ett spännande ljus. Som lockade till fotografiska utforskningar på olika sätt.
För att göra det lite mer lättillgängligt och kanske för att skona lite av naturen så är det spångat på långa sträckor i ravinen.
Ett både spännande och dramatiskt landskap som ger otroligt många möjligheter att utmana mig i mitt fotograferande.
Ljuset som skiftar hela tiden medan solen stiger på himlen är speciellt utmanande.
Liksom att det går att skapa konst i vattenflödet.
Dagen därpå startade vi där vi slutade dagen innan. Tidigt medan dimman lättade och temperaturen steg i takt med solen började vi vandringen vid dammen i ravinens "mynning". Där ligger också ett mycket fint Naturrum och ett café.
Det var några fantastiskt fina höstdagar jag fick uppleva den där helgen. Minusgrader med dimma på morgonen och strålande värmande sol fram på eftermiddagen då jag kunde slå mig ned, lätta på klädseln, njuta av mitt kaffe och bara vara.
Söderåsen har något för alla och vid varje årstid. Åk dit och
se
Några av dom jag åkte med hade varit där innan och hade en bestämd uppfattning om vad som skulle fotograferas, så till att börja med skulle vi upp på något som kallas Kopparhatten för att uppleva ljusets ankomst till Skåne och söderåsens ravinlandskap.
Det här är en fotografisk attraktion så till slut var det nog ett 20-tal fotografer på plats med skiftande utrustning och tålamod...
Efter lite kaffe så bar det av genom bokskogen ner i bäckravinen.
I den trånga ravinens botten var det både fuktigt och kallt men ett spännande ljus. Som lockade till fotografiska utforskningar på olika sätt.
För att göra det lite mer lättillgängligt och kanske för att skona lite av naturen så är det spångat på långa sträckor i ravinen.
Ett både spännande och dramatiskt landskap som ger otroligt många möjligheter att utmana mig i mitt fotograferande.
Ljuset som skiftar hela tiden medan solen stiger på himlen är speciellt utmanande.
Liksom att det går att skapa konst i vattenflödet.
Dagen därpå startade vi där vi slutade dagen innan. Tidigt medan dimman lättade och temperaturen steg i takt med solen började vi vandringen vid dammen i ravinens "mynning". Där ligger också ett mycket fint Naturrum och ett café.
Det var några fantastiskt fina höstdagar jag fick uppleva den där helgen. Minusgrader med dimma på morgonen och strålande värmande sol fram på eftermiddagen då jag kunde slå mig ned, lätta på klädseln, njuta av mitt kaffe och bara vara.
Söderåsen har något för alla och vid varje årstid. Åk dit och
se
Länge sedan vi sågs...
Plötsligt står hon där framför mig, en vacker kvinna i aftonklänning och säger "Calle? Det är något bekant med dig... jag känner igen dig från någostans, för länge sedan..."
Ser Du något bekant?
Vi befinner oss på mässen på Lv6 i Halmstad, det är officersällskapets höstmiddag och alla är uppklädda till näst intill oigenkännlighet och där möter jag Veronika. Det är mycket cermoniellt och jag har hunnit hälsa på minst 120 personer innan Veronika dyker upp och sätter igång tankarna. ...hur gammal är hon? måste vara minst 20 år yngre än mig... hur gammal var hon "för länge sedan"?
Livet är fullt av spännande och oväntade möten och fullt av spännande oväntade händelser. Det är bara att ta för sig när det nu bjuds! Kliver du utanför dina vanliga invanda cirklar och in i andra som plötsligt öppnas så kan de mest oväntade möten och samtal uppstå. Vi säger det lite då och då... "Världen är allt bra liten!"
Och näst intill alltid är det positiva upplevelser som berikar ditt liv, i stort och i smått.
Efter en lång middag med Konungens skål, tal, säckpipor och trummor så bryts taffeln och vi vandrar ut i den kyliga höstkvällen för ett sprakande fyrverkeri. Då dyker hon åter upp vid min sida, Veronika och säger, "Mullsjö! Visst har du bott i Mullsjö?" Det var länge sedan! Såg jag gammal ut redan då? Eller, har jag bevarat min ungdom väl? Det visar sig när vi nystat vidare bland lösa trådar att Veronika gick på högstadiet när jag jobbade med fritidsverksamhet på skola och fritidsgård i Mullsjö på 80-talet.
Därefter har mycket hänt i båda våra liv men det visar sig att vi kan knyta ihop det både när det gäller jobb och nöje. Veronika tävlingsdansade bugg en period i Jönköping på 90-talet och jag gick nybörjarkurs i vintras. Så, det var ingenting att vänta på... vi virvlade ut på dansgolvet efter att jag kort hälsat på hennes officer till man.
Gör människor gott! Intrycken ligger där och kommer tillbaka i de minst oanade sammanhang när blickar möts och
vi ses
Ser Du något bekant?
Vi befinner oss på mässen på Lv6 i Halmstad, det är officersällskapets höstmiddag och alla är uppklädda till näst intill oigenkännlighet och där möter jag Veronika. Det är mycket cermoniellt och jag har hunnit hälsa på minst 120 personer innan Veronika dyker upp och sätter igång tankarna. ...hur gammal är hon? måste vara minst 20 år yngre än mig... hur gammal var hon "för länge sedan"?
Livet är fullt av spännande och oväntade möten och fullt av spännande oväntade händelser. Det är bara att ta för sig när det nu bjuds! Kliver du utanför dina vanliga invanda cirklar och in i andra som plötsligt öppnas så kan de mest oväntade möten och samtal uppstå. Vi säger det lite då och då... "Världen är allt bra liten!"
Och näst intill alltid är det positiva upplevelser som berikar ditt liv, i stort och i smått.
Efter en lång middag med Konungens skål, tal, säckpipor och trummor så bryts taffeln och vi vandrar ut i den kyliga höstkvällen för ett sprakande fyrverkeri. Då dyker hon åter upp vid min sida, Veronika och säger, "Mullsjö! Visst har du bott i Mullsjö?" Det var länge sedan! Såg jag gammal ut redan då? Eller, har jag bevarat min ungdom väl? Det visar sig när vi nystat vidare bland lösa trådar att Veronika gick på högstadiet när jag jobbade med fritidsverksamhet på skola och fritidsgård i Mullsjö på 80-talet.
Därefter har mycket hänt i båda våra liv men det visar sig att vi kan knyta ihop det både när det gäller jobb och nöje. Veronika tävlingsdansade bugg en period i Jönköping på 90-talet och jag gick nybörjarkurs i vintras. Så, det var ingenting att vänta på... vi virvlade ut på dansgolvet efter att jag kort hälsat på hennes officer till man.
Gör människor gott! Intrycken ligger där och kommer tillbaka i de minst oanade sammanhang när blickar möts och
vi ses
Mysig dimma och fantastiska nätter
Jag är inne i en tid av utmaningar när det gäller mitt fotograferande. Jag vill kunna fotografera när bilderna dyker upp... men då sitter jag på tåget, eller är på väg till ett sammanträde för jobbet, eller behöver gå upp tidigt nästa morgon.
Hösten är en fantastisk tid när det gäller ljus och färger, men framför allt ljus. En solskiva som på sin väg upp nästan tränger igenom moln och dis. Dimma som lägger sig i sänkor och dalgångar. Glittrande dagg när solen faktiskt tränger undan diset. Och klara nätter när månen är full eller nästan och du inte behöver annat ljus än det den ger.
Grått men vackert
Matta färger
Lite mer solljus och färgerna klarnar
Och så natt. Med en måne som strålar som en stor stjärna. Så starkt så annat ljus blir onödigt, det skymmer också miljontals andra stjärnor där ute i den fantastiska natten
Just den här natten hade jag hoppats att jag skulle få se massor av "stjärnfall" när vi färdades genom en svans av rymdgrus, Draconiderna, efter kometen Giacobini-Zinner. Visst såg jag några men det stjärnregn som utlovats såg jag inget av. Kanske för att månen lyste så starkt? Det som syns på bilden förutom riktiga stjärnor är ett flygplan under inflygning till Landvetter...
Månljuset skapar ändå en speciell stämning och det är läckert att kunna cykla
utan ly
se
Hösten är en fantastisk tid när det gäller ljus och färger, men framför allt ljus. En solskiva som på sin väg upp nästan tränger igenom moln och dis. Dimma som lägger sig i sänkor och dalgångar. Glittrande dagg när solen faktiskt tränger undan diset. Och klara nätter när månen är full eller nästan och du inte behöver annat ljus än det den ger.
Grått men vackert
Matta färger
Lite mer solljus och färgerna klarnar
Och så natt. Med en måne som strålar som en stor stjärna. Så starkt så annat ljus blir onödigt, det skymmer också miljontals andra stjärnor där ute i den fantastiska natten
Just den här natten hade jag hoppats att jag skulle få se massor av "stjärnfall" när vi färdades genom en svans av rymdgrus, Draconiderna, efter kometen Giacobini-Zinner. Visst såg jag några men det stjärnregn som utlovats såg jag inget av. Kanske för att månen lyste så starkt? Det som syns på bilden förutom riktiga stjärnor är ett flygplan under inflygning till Landvetter...
Månljuset skapar ändå en speciell stämning och det är läckert att kunna cykla
utan ly
se
Kvarteret Svärdet i bild
Blir vi fattigare eller rensar vi bara garderoben? Stadsrummet förändras hela tiden och då och då höjs en och annan röst för att bevara ett hus, ett kvarter... Sedan slutet på 90-talet har diskussionen om Kv Svärdet böljat och ibland har vågorna gått höga i debatten. I de politiska rummen och i media, men också "på sta'n".
I början av våren träffades Falkenbergs fotoklubb och Falkenbergs konstförening för att testa en idé som legat till sig sedan förra sommaren. Vi skulle försöka hitta gemensamma motiv för en utställning bara för att få tillfälle att diskutera "bilden" och hur vi ser och tolkar våra motiv. I sökandet efter motiv begränsade vi oss snabbt till "Bilden av staden" och så fortsatte det tills vi var nere på ett enda kvarter i staden, Kv Svärdet. Dels för att det står inför förändringar, dels för att det innehåller mycket av både miljöer, aktiviteter och funktioner.
Idag var det vernissage.
Mina tankar genom det här projektet tänker jag helt opretantiöst visa här. Faktum är att några av de stadsrum vi diskuterade under våren redan förändrats och hus har rivits eller är på väg! Och så sent som igår presenterades ritningarna för ett nytt huskomplex i just Kv Svärdet.
På utställningen finns några av dessa bilder med.
Först några inledande bilder från en annan del av staden.
Mycket "Shell" har det varit i debatt och insändare på dom som vill förändra staden och dom som inte vill... men det här Shell är i stort sett borta och snart ett minne blott.
Och detta är inte längre, utan bara en i minnet existerande byggnad.
Så tar vi steget in i kvarteret Svärdet.
Förfallet och knappt saknat när det snart försvinner. Lika visset som en rabatt om hösten men förr sjudande av liv. Här ska planteras nytt till våren.
Cirkelhus som lär stå pall i cykler av både upp och nedgång.
Men här osar det, om än inte katt (får jag innerligt hoppas!), så av stadens godaste hamburgare. Snart är också detta ett minne blott, när det lämnar plats för nybygge av mera traditionell(?) stadsform. En huskropp som följer kringliggande gator och trottoarer med Burger Inn i gatuplan. Jag hoppas verkligen inte att det goda sitter i väggarna!
Bakom den stolta porten råder numera biomörker...
Innanför denna "kuliss" jäser det fortfarande bra till många falkenbergares glädje, men hur det ska gå för hus och verksamhet är en "ugnshet" fråga!
Solariesolen lyser över denna del av kvareteret och det är väl hit man får gå i framtiden, om man vill se tillbaka.
Utställningen på Konsthörnan på Storgatan i Falkenberg är öppen fram till 5e oktober då den rivs ;) Kvarteret står väl kvar ett tag till. Både utställning och Kv Svärdet är värt ett besök. Gå dit medans tid är och
se
I början av våren träffades Falkenbergs fotoklubb och Falkenbergs konstförening för att testa en idé som legat till sig sedan förra sommaren. Vi skulle försöka hitta gemensamma motiv för en utställning bara för att få tillfälle att diskutera "bilden" och hur vi ser och tolkar våra motiv. I sökandet efter motiv begränsade vi oss snabbt till "Bilden av staden" och så fortsatte det tills vi var nere på ett enda kvarter i staden, Kv Svärdet. Dels för att det står inför förändringar, dels för att det innehåller mycket av både miljöer, aktiviteter och funktioner.
Idag var det vernissage.
Mina tankar genom det här projektet tänker jag helt opretantiöst visa här. Faktum är att några av de stadsrum vi diskuterade under våren redan förändrats och hus har rivits eller är på väg! Och så sent som igår presenterades ritningarna för ett nytt huskomplex i just Kv Svärdet.
På utställningen finns några av dessa bilder med.
Först några inledande bilder från en annan del av staden.
Mycket "Shell" har det varit i debatt och insändare på dom som vill förändra staden och dom som inte vill... men det här Shell är i stort sett borta och snart ett minne blott.
Och detta är inte längre, utan bara en i minnet existerande byggnad.
Så tar vi steget in i kvarteret Svärdet.
Förfallet och knappt saknat när det snart försvinner. Lika visset som en rabatt om hösten men förr sjudande av liv. Här ska planteras nytt till våren.
Cirkelhus som lär stå pall i cykler av både upp och nedgång.
Men här osar det, om än inte katt (får jag innerligt hoppas!), så av stadens godaste hamburgare. Snart är också detta ett minne blott, när det lämnar plats för nybygge av mera traditionell(?) stadsform. En huskropp som följer kringliggande gator och trottoarer med Burger Inn i gatuplan. Jag hoppas verkligen inte att det goda sitter i väggarna!
Bakom den stolta porten råder numera biomörker...
Innanför denna "kuliss" jäser det fortfarande bra till många falkenbergares glädje, men hur det ska gå för hus och verksamhet är en "ugnshet" fråga!
Solariesolen lyser över denna del av kvareteret och det är väl hit man får gå i framtiden, om man vill se tillbaka.
Utställningen på Konsthörnan på Storgatan i Falkenberg är öppen fram till 5e oktober då den rivs ;) Kvarteret står väl kvar ett tag till. Både utställning och Kv Svärdet är värt ett besök. Gå dit medans tid är och
se
Solen sjunker månen stiger
En varm söndag en bit in i september. Till slut lyckades solen tränga igenom molntäcket och vi fick uppleva en solig och varm eftermiddag, härligt! Jag hade anledning att ta en promenad längs Klittervägen och det var riktigt härligt, men lite sorgligt. Med all önskvärd (?) tydlighet träder bilden fram av Falkenberg "sommarstaden".
Stranden ligger öde trots värmen o solen
Tråkiga skivor för fönstren på badstugorna
Service står sig slätt mot vinstmöjlighet
Det blir långt mellan ställena under höst, vinter och vår. Det återstår säkert många fina dagar under september, men ta med egen fikakorg om du vill njuta i septembersolen.
Kommunen förväntas med våra skattepengar snygga till, skapa strukturer som ser till att det blir lättillgängligt med stora parkeringsytor och stenlagda gator och gångstråk... det blir stora ödsliga och kalla ytor 10 månader om året.
Just nu stiger en vacker fullmåne över Falkenberg och jag tänker ändå tillbaka på en fin dag. Och det fanns i alla fall några som kikade fram och lite nyfiket ville ta vara på solen när den nu visade sig
Presic som jag som siktade på en promenad när prognoserna hade förutsett helgens soltimmar.
Gårdagskvällens värme var en härlig påminnelse om sommarvärmen som vi denna sommar fick ta emot i omgångar. Det var rätt många kalla, blöta avbrott.
Nu tar solen en lägre bana och månen en högre. Vi går mot höst det är bara att in
se
Stranden ligger öde trots värmen o solen
Tråkiga skivor för fönstren på badstugorna
Service står sig slätt mot vinstmöjlighet
Det blir långt mellan ställena under höst, vinter och vår. Det återstår säkert många fina dagar under september, men ta med egen fikakorg om du vill njuta i septembersolen.
Kommunen förväntas med våra skattepengar snygga till, skapa strukturer som ser till att det blir lättillgängligt med stora parkeringsytor och stenlagda gator och gångstråk... det blir stora ödsliga och kalla ytor 10 månader om året.
Just nu stiger en vacker fullmåne över Falkenberg och jag tänker ändå tillbaka på en fin dag. Och det fanns i alla fall några som kikade fram och lite nyfiket ville ta vara på solen när den nu visade sig
Presic som jag som siktade på en promenad när prognoserna hade förutsett helgens soltimmar.
Gårdagskvällens värme var en härlig påminnelse om sommarvärmen som vi denna sommar fick ta emot i omgångar. Det var rätt många kalla, blöta avbrott.
Nu tar solen en lägre bana och månen en högre. Vi går mot höst det är bara att in
se
Teman i Borås
Från en världsstad till en annan ...det lät snyggt, men jag vet inte? Fotografering i Köpenhamn förra helgen och fotomaraton i Borås den här. Och Borås "världsstad"...nja. Men det var den där låten
Jag tror inte det är ok att publicera sina tävlingsbilder riktig än men bilden av startnumret är ju utom tävlan så det måste väl vara ok
Kul nr fick jag i alla fall.
Borås fotomaraton har jag deltagit i många gånger men nu var det några år sedan. Dom gör det ganska enkelt när man får alla teman direkt vid start och kan plåta i vilken ordning man vill. Men 10 teman på 5 timmar + en bild av startnumret är till slut inte så enkelt. Det dyker upp varianter på temabilder man redan tagit och då är det lätt att till slut tappa bort något tema eller hamna i tidsnöd. Dessutom, det är ju Borås, regnar det efter bara halva tiden. Förutsägelsebart eller fördom... nu hoppas jag bara att resultatet inte blir en besvikel
se
Jag tror inte det är ok att publicera sina tävlingsbilder riktig än men bilden av startnumret är ju utom tävlan så det måste väl vara ok
Kul nr fick jag i alla fall.
Borås fotomaraton har jag deltagit i många gånger men nu var det några år sedan. Dom gör det ganska enkelt när man får alla teman direkt vid start och kan plåta i vilken ordning man vill. Men 10 teman på 5 timmar + en bild av startnumret är till slut inte så enkelt. Det dyker upp varianter på temabilder man redan tagit och då är det lätt att till slut tappa bort något tema eller hamna i tidsnöd. Dessutom, det är ju Borås, regnar det efter bara halva tiden. Förutsägelsebart eller fördom... nu hoppas jag bara att resultatet inte blir en besvikel
se
Köpenhamn
Fotoklubbarna i Falkenberg och Varberg gjorde gemensam sak och ordnade brittsommarresa till Köpenhamn. En busslast med ca 50 fotograferande ickejapaner vällde ur bussen och började fotografera varandra innan vi spreds över stora delar av centrala Köpenhamn för att söka motiv intressanta nog för en bild. Det ska bli roligt att se vad vi såg. Intressena och teknikerna är vitt skilda så det blir garanterat varierande bilder av staden och dess innevånare. Och så naturligtvis en och annan turist, för vi var inte ensamma om att tala ett främmande språk...
Tillsammans med några fotograferande kompisar skaffade jag mig lite överblick
Köpenhamn är både stort och fint sett från toppen av "vår frälsares kyrka" som erbjuder en slingrande trappa som blir smalare och smalare ju närmare toppen man kommer. Men det är väl så det ska vara i en kyrka, man väljer inte den breda vägen... och det kräver viss ansträngning om man vill till himlen
Riktigt dom ambitionerna hade vi inte utan vi gick ner igen, kan man inte lyfta sig med hjälp av meditation så får man lita till kondition och vi var bara där för att känna på känslan och att
se
Tillsammans med några fotograferande kompisar skaffade jag mig lite överblick
Köpenhamn är både stort och fint sett från toppen av "vår frälsares kyrka" som erbjuder en slingrande trappa som blir smalare och smalare ju närmare toppen man kommer. Men det är väl så det ska vara i en kyrka, man väljer inte den breda vägen... och det kräver viss ansträngning om man vill till himlen
Riktigt dom ambitionerna hade vi inte utan vi gick ner igen, kan man inte lyfta sig med hjälp av meditation så får man lita till kondition och vi var bara där för att känna på känslan och att
se
Fotoutflykt, det finns ju så mycket att se
Efter konsertupplevelser och 90-årsfest, ljudupplevelser och smakupplevelser, så var det på söndagen dax för synupplevelser. Det var dax för fotoutflykt.
Vädret lovade ingenting bestämt men vi följde det gamla mottot, "Har ni bestämt att ge er ut så ge er ut, även om det ser tungt ut, oftast blir det bra..."
Först gick färden mot Kvarnen i Hyssna. Ett litet rustikt fik som är helt fantastiskt
...i en omgivning som lockar den fotointresserade till timvis av experimenterande.
Dessutom säljer dom fint hantverk. Men om just denna är till salu vet jag inte
Tumstocken
Men förutom det goda fikat är det kvarnmiljön och kanske främst vattnet som lockar en fotograf.
Och de regntunga skyarna sprack upp!
Sedan fortsatte vi till en helt annan miljö
Gunnebo slott
Här kan man också ge sig hän i flera timmar. Byggnaderna, parkerna och trädgårdarna tål nog egentligen flera besök eftersom åtminstonde utemiljöerna skiftar med årstiderna. Blir man hungrig eller fikasugen så finns ett gott utbud. Och naturligtvis finns här både hantverk och trädgårdsprylar i en butik.
Vi kollade in i lite olika rabatter
...trädgårdsrabatter.
Du som känner den fotograferande familjen Fredin, anar nog att det återstår en hel del av det vi sett som du inte får se här. Så är det ju naturligtvis. Kanske borde du följa med på någon tur, det finns ju så mycket kvar att
se
Vädret lovade ingenting bestämt men vi följde det gamla mottot, "Har ni bestämt att ge er ut så ge er ut, även om det ser tungt ut, oftast blir det bra..."
Först gick färden mot Kvarnen i Hyssna. Ett litet rustikt fik som är helt fantastiskt
...i en omgivning som lockar den fotointresserade till timvis av experimenterande.
Dessutom säljer dom fint hantverk. Men om just denna är till salu vet jag inte
Tumstocken
Men förutom det goda fikat är det kvarnmiljön och kanske främst vattnet som lockar en fotograf.
Och de regntunga skyarna sprack upp!
Sedan fortsatte vi till en helt annan miljö
Gunnebo slott
Här kan man också ge sig hän i flera timmar. Byggnaderna, parkerna och trädgårdarna tål nog egentligen flera besök eftersom åtminstonde utemiljöerna skiftar med årstiderna. Blir man hungrig eller fikasugen så finns ett gott utbud. Och naturligtvis finns här både hantverk och trädgårdsprylar i en butik.
Vi kollade in i lite olika rabatter
...trädgårdsrabatter.
Du som känner den fotograferande familjen Fredin, anar nog att det återstår en hel del av det vi sett som du inte får se här. Så är det ju naturligtvis. Kanske borde du följa med på någon tur, det finns ju så mycket kvar att
se
Marken gungade under lyckliga fötter
Det var länge sedan jag köpte biljetterna för den här gången ville jag inte missa dom. Hoffmaestro! Dessutom tillsammans med Timbuktu...
Det blev en fantastisk eftermiddag och kväll. Solen värmde upp och när vi laddade under eftermiddagen så var det inget annat än uteservering som gällde
Hanna sa inte nej när jag erbjöd en biljett till sommarens sista konsertupplevelse.
Numera finns det kameror i varenda ficka och varenda handväska, så att det skulle vara fotoförbud tänkte jag mig inte. Och varför här när jag fått ha med mig kameran på andra konserter... MEN vid insläppet fick jag veta att det är ok att ta med kamera men inte systemkamera!!?? Vad är det för föråldrad kunskap som ligger till grund för ett sådant resonemang!!! Detta har jag mycket att säga om men det ska jag ta med arrangören. Sedan ska jag berätta det här.
Plötsligt behövde jag en "kameravakt" och det blev Hannas Emil som fick vakta den medan han satt med sina kompisar på krogen. Tack för det Emil!
Och jag fick tänka om
Vad kan jag månne göra med min telefon?
En hel del
Nu hade jag egentligen inga planer på att ta massor av fräcka bilder på artisterna för det här är artister som ger massor av energi till publiken. Planen var publikbilder.
Jag förväntade mig en fest och fick mer än jag förväntat... till slut kunde man tro det var jordbävning!
Det började ändå som en picnic i Trädgårdsföreningens park
Ser dom inte lite unga ut... har jag kommit fel och alla blommor på scen blir det barnprogram?
Så småningom fylldes det på
men vi satt bra där vi satt och hade full koll på artister som var ute och kollade kompisar i publiken.
Förväntningarna steg medan solen sänkte sig och lämnade oss med en fantastisk värme
som Timbuktu tog väl vara på och spädde på med sin glädje och energi. Jag gillar det här!
Sedan exploderade det! Hoffmaestro levde upp till alla mina förväntningar och det blev bara varmare och varmare... eller var det jag? När dom sedan fick oss 6000 hopträngda hoppande fans att dansa 15m åt vänster och sedan tillbaka åt höger, fram och tillbaka som vågor mot en strand då kan jag inte annat än le åt det jag upplever som trångt och rörigt på dansgolvet på tisdagarna på Västerhagen.
Marken gungade och vi med den!
En del konserter blir mycket mer än bara en musikupplevelse,
det blir en totalupplevel
se
Det blev en fantastisk eftermiddag och kväll. Solen värmde upp och när vi laddade under eftermiddagen så var det inget annat än uteservering som gällde
Hanna sa inte nej när jag erbjöd en biljett till sommarens sista konsertupplevelse.
Numera finns det kameror i varenda ficka och varenda handväska, så att det skulle vara fotoförbud tänkte jag mig inte. Och varför här när jag fått ha med mig kameran på andra konserter... MEN vid insläppet fick jag veta att det är ok att ta med kamera men inte systemkamera!!?? Vad är det för föråldrad kunskap som ligger till grund för ett sådant resonemang!!! Detta har jag mycket att säga om men det ska jag ta med arrangören. Sedan ska jag berätta det här.
Plötsligt behövde jag en "kameravakt" och det blev Hannas Emil som fick vakta den medan han satt med sina kompisar på krogen. Tack för det Emil!
Och jag fick tänka om
Vad kan jag månne göra med min telefon?
En hel del
Nu hade jag egentligen inga planer på att ta massor av fräcka bilder på artisterna för det här är artister som ger massor av energi till publiken. Planen var publikbilder.
Jag förväntade mig en fest och fick mer än jag förväntat... till slut kunde man tro det var jordbävning!
Det började ändå som en picnic i Trädgårdsföreningens park
Ser dom inte lite unga ut... har jag kommit fel och alla blommor på scen blir det barnprogram?
Så småningom fylldes det på
men vi satt bra där vi satt och hade full koll på artister som var ute och kollade kompisar i publiken.
Förväntningarna steg medan solen sänkte sig och lämnade oss med en fantastisk värme
som Timbuktu tog väl vara på och spädde på med sin glädje och energi. Jag gillar det här!
Sedan exploderade det! Hoffmaestro levde upp till alla mina förväntningar och det blev bara varmare och varmare... eller var det jag? När dom sedan fick oss 6000 hopträngda hoppande fans att dansa 15m åt vänster och sedan tillbaka åt höger, fram och tillbaka som vågor mot en strand då kan jag inte annat än le åt det jag upplever som trångt och rörigt på dansgolvet på tisdagarna på Västerhagen.
Marken gungade och vi med den!
En del konserter blir mycket mer än bara en musikupplevelse,
det blir en totalupplevel
se
På begäran från kommentatorer
Fisheye frågade Hjalmar efter och det är så att det nya objektivet kan skapa bilder som bevisar att jorden är rund... Allt handlar om hur jag hanterar det. Det är läckert men kräver lite mer övning för det tar in så många olika ytor och blir tufft att få en jämn exponering.
Ylva ville slippa se staden och mer av "dimmiga floden"
Ibland är det önskebildinlägg på callemed
se
Jag lovade mer...
och här kommer det. Jag kan säga att jag varit uppe i Eiffeltornet och Empire State. Det var högre, men här var jag ändå närmare himmelen!
Medan Ylva sitter där och dinglar med fötterna får bilderna tala för sig själva
Många ord blev det under timmarna på toppen. Perspektiven förskjuts, saker kommer i en annan dager och snacket om helikopterperspektiv kommer naturligt när man intar den position som vi gjorde. Hoppas du klarar dig så länge med att
se
En toppenkväll
I kväll fick jag chansen att komma upp på ett ställe som jag längtat till länge. Och vilken kväll det blev, Falkenberg från ovan i sol och efter sol.
Men som alltid behövs en vän...
...och här är det inte Karlsson som gäller utan "Världens bästa Ylva"
Så sänkte sig solen under horisonten och staden tände sakta upp...
Vattnet stillade sig och ljuset var underbart
Det kommer komma mer bilder...
Vänta bara Du ska få
se
Men som alltid behövs en vän...
...och här är det inte Karlsson som gäller utan "Världens bästa Ylva"
Så sänkte sig solen under horisonten och staden tände sakta upp...
Vattnet stillade sig och ljuset var underbart
Det kommer komma mer bilder...
Vänta bara Du ska få
se
Hej vad tiden går...
och plötsligt upptäcker jag att det blir mycket av summering här på bloggen. Senaste tiden har det hänt så mycket annat som försigått på andra ställen på nätet och då har bilder publicerats där istället för här... Måste försöka få ihop detta med blogg, facebook, fotosidan och Falkenbergs fotoklubb på något sätt. Hoppas jag kan få ut något av den programkvällen på fotoklubben som ska handla om just bilder och text på nätets alla sidor.
Detta har hänt:
Grand Rock, årligen återkommande och en upplevelse på många plan
En del blir på nåt sätt ett med musiken, hela ljudbilden.
The Unguided tog i !
T.H.U.M.B med gäster bjuder alltid på spelglädje
...och sig själva!
Klimax denna kväll var Wilmer X
Så kom en helg med fotomaraton samma dag som Falkenbergs stadslopp
Fotomaraton var jag med och arrangerade så det jag själv han med att fotografera den dagen var lite av den familjeaktivitet som loppet ändå är trots mycket seriöst satsande löpare. Ivrigt spanande efter någon speciell...
Lite avkoppling i trädgården och det sköna kvällsljuset har det också blivit
Så en morgon när jag vaknade och skulle till jobbet kände jag en tydlig brandlukt i lägenheten och var tvungen att ta en tur upp på vinden innan jag hastade till bussen och tåget. Såg inget men kände det ännu tydligare när jag kom ut på gatan och väl på stationen såg jag nyheten via HNs nätupplaga EXTRA! Storbrand på Bratt...
Väl hemma på kvällen gick jag som många andra dit för att se förödelsen
Fortfarande jobbade man med eftersläckning av en och annan ihärdigt flämtande låga
...fast det var 18 timmar sedan branden upptäcktes.
Så har jag med benägen hjälp av grannar införskaffat mig ett nytt spännande objektiv
Med fantastiska möjligheter
och effekter
...när jag vill skildra verkligheten omkring mig som jag ser den...
Eller, så som jag låter dig
se
Detta har hänt:
Grand Rock, årligen återkommande och en upplevelse på många plan
En del blir på nåt sätt ett med musiken, hela ljudbilden.
The Unguided tog i !
T.H.U.M.B med gäster bjuder alltid på spelglädje
...och sig själva!
Klimax denna kväll var Wilmer X
Så kom en helg med fotomaraton samma dag som Falkenbergs stadslopp
Fotomaraton var jag med och arrangerade så det jag själv han med att fotografera den dagen var lite av den familjeaktivitet som loppet ändå är trots mycket seriöst satsande löpare. Ivrigt spanande efter någon speciell...
Lite avkoppling i trädgården och det sköna kvällsljuset har det också blivit
Så en morgon när jag vaknade och skulle till jobbet kände jag en tydlig brandlukt i lägenheten och var tvungen att ta en tur upp på vinden innan jag hastade till bussen och tåget. Såg inget men kände det ännu tydligare när jag kom ut på gatan och väl på stationen såg jag nyheten via HNs nätupplaga EXTRA! Storbrand på Bratt...
Väl hemma på kvällen gick jag som många andra dit för att se förödelsen
Fortfarande jobbade man med eftersläckning av en och annan ihärdigt flämtande låga
...fast det var 18 timmar sedan branden upptäcktes.
Så har jag med benägen hjälp av grannar införskaffat mig ett nytt spännande objektiv
Med fantastiska möjligheter
och effekter
...när jag vill skildra verkligheten omkring mig som jag ser den...
Eller, så som jag låter dig
se
