callemedse

Utan mig själv är jag inte riktigt hel.

Ibland drar jag mig tillbaka, sedan inser jag att jag måste ta mig tillbaka. Det är nästan 14 dagar sedan nu. Ibland upptäcker jag att jag rusat iväg och lämnat många bakom mig som jag plötsligt saknar och då behöver jag ta mig tillbaka... alltså tillbaka men ändå framåt. Dom finns ju inte kvar där vi var där och då, utan jag måste ta dom tillbaka här och nu.

Ibland upptäcker jag att jag gett bort all min tid. Att jag inte har någon kvar till mig själv. Då måste jag ta den tillbaka... för annars har jag ju ingen tid för dig, här och nu.

Tid kan jag varken spara eller ta tillbaka så att ta tillbaka är egentligen att välja... mig själv. Ibland för din skull. Och då måste det väl kännas skönt att veta att jag är tillbaka för att jag vill... för att det är viktigt för mig och för att jag tycker så mycket om att du läser det här.

Tillbaka, så får vi

se