En blick och några ögonblick
Den här veckan har jag sett mig omkring. Den började med ett par dagar i Halmstad med bedrägligt soligt och klart vårväder.
Om det inte varit för friska isande vindar och snöbyar så kunde jag trott det var våren som kommit. Vårjackan kom på på tisdag men byttes snabbt åter till vinterrocken på onsdag.
På tisdag kväll var det jurybedömning av bilder från Varbergs fotoklubb. Det är inte så vanligt att vi använder diaprojektor längre så linsen behövde putsas för att om möjligt hitta skärpa och nyanser i bilderna.
Bilderna blev klarare men det var tveksamt om det var till bildernas fördel...
Det ska bli kul att redovisa tävlingen om ett par veckor när vi besöker Varberg. Förutom diabilder så var det även påsiktsbilder, pappersbilder att bedöma och där var det mycket fint att se och riktigt svårt att enas om en vinnande kollektion.
Efter en onsdagskväll med hamburgare och allsång på Burger Inn så gick tåget mot Stockholm vid gryningen på torsdag. Det går numera att åka X2000 direkt från Falkenberg. Det är inte så många som utnyttjar möjligheten ännu så det var ganska ensamt i vagnen till att börja med.
Men återigen var det en vacker morgon med härligt gryningsljus och soluppgång. Men ska jag vara ärlig så slöt jag ögonen innan vi passerade Tvååker. Avgång 05.38 betyder tidig väckning och jag var i behov av lite mer sömn innan jag skulle få sällskap av en kollega i Kungsbacka. För så mycket vet jag att när hon sätter sig bredvid mig så pratas det lätt hela vägen till Stockholm...
Jag åkte hem samma kväll och i Varberg noterade jag att det klev på en sliten speleman med lika sliten rock och koffert. Morgonen därpå återsåg jag honom på stationen i Laholm. Hans säng ser ut att vara hårdare än min, men å andra sidan sov han fortfarande.
Förmodligen reste han med allt han ägde och på stationen i Laholm som är öppen större delen av dygnet (eller hela, jag vet inte) kunde han få natthärbärge. Det är en lite ovanlig syn och ger en lite perspektiv på livet. I somras när jag var med Hjalmar på en av hans nattliga tidningsrundor klev jag över en uteliggare i en av trappuppgångarna i centrala Falkenberg. Så ovanligt är det kanske inte om vi skrapar lite på vår välfärdsyta. Vem vet kanske är han en globetrotter med sin gitarr, retroresväska och slitna skor. En som fått se mycket mer än jag. Så jag ska kanske inte snacka så mycket om att jag fått flacka runt just den här veckan. Det finns dom som aldrig kommer hem.
Solen skiner över fattig och rik, gör inte skillnad på något levande väsen. Den skiner för oss alla och passande nog så behövdes den när veckan avslutades med en kul workshop för arbetskamrater i Falkenberg. Dom ville veta mer om den kompakta digitalkamerans möjligheter och jag fick äran att visa och berätta vad jag kan. Några timmars "grundkurs" i komposition och teknik och sedan en tur under solen bland spirande vårblomster.
Nu har dom blivit inspirerade och vad dom lärt sig ska bli spännande att
se
Om det inte varit för friska isande vindar och snöbyar så kunde jag trott det var våren som kommit. Vårjackan kom på på tisdag men byttes snabbt åter till vinterrocken på onsdag.
På tisdag kväll var det jurybedömning av bilder från Varbergs fotoklubb. Det är inte så vanligt att vi använder diaprojektor längre så linsen behövde putsas för att om möjligt hitta skärpa och nyanser i bilderna.
Bilderna blev klarare men det var tveksamt om det var till bildernas fördel...
Det ska bli kul att redovisa tävlingen om ett par veckor när vi besöker Varberg. Förutom diabilder så var det även påsiktsbilder, pappersbilder att bedöma och där var det mycket fint att se och riktigt svårt att enas om en vinnande kollektion.
Efter en onsdagskväll med hamburgare och allsång på Burger Inn så gick tåget mot Stockholm vid gryningen på torsdag. Det går numera att åka X2000 direkt från Falkenberg. Det är inte så många som utnyttjar möjligheten ännu så det var ganska ensamt i vagnen till att börja med.
Men återigen var det en vacker morgon med härligt gryningsljus och soluppgång. Men ska jag vara ärlig så slöt jag ögonen innan vi passerade Tvååker. Avgång 05.38 betyder tidig väckning och jag var i behov av lite mer sömn innan jag skulle få sällskap av en kollega i Kungsbacka. För så mycket vet jag att när hon sätter sig bredvid mig så pratas det lätt hela vägen till Stockholm...
Jag åkte hem samma kväll och i Varberg noterade jag att det klev på en sliten speleman med lika sliten rock och koffert. Morgonen därpå återsåg jag honom på stationen i Laholm. Hans säng ser ut att vara hårdare än min, men å andra sidan sov han fortfarande.
Förmodligen reste han med allt han ägde och på stationen i Laholm som är öppen större delen av dygnet (eller hela, jag vet inte) kunde han få natthärbärge. Det är en lite ovanlig syn och ger en lite perspektiv på livet. I somras när jag var med Hjalmar på en av hans nattliga tidningsrundor klev jag över en uteliggare i en av trappuppgångarna i centrala Falkenberg. Så ovanligt är det kanske inte om vi skrapar lite på vår välfärdsyta. Vem vet kanske är han en globetrotter med sin gitarr, retroresväska och slitna skor. En som fått se mycket mer än jag. Så jag ska kanske inte snacka så mycket om att jag fått flacka runt just den här veckan. Det finns dom som aldrig kommer hem.
Solen skiner över fattig och rik, gör inte skillnad på något levande väsen. Den skiner för oss alla och passande nog så behövdes den när veckan avslutades med en kul workshop för arbetskamrater i Falkenberg. Dom ville veta mer om den kompakta digitalkamerans möjligheter och jag fick äran att visa och berätta vad jag kan. Några timmars "grundkurs" i komposition och teknik och sedan en tur under solen bland spirande vårblomster.
Nu har dom blivit inspirerade och vad dom lärt sig ska bli spännande att
se
Ja det våren, som har kommit igen...
Idag har jag varit ute med kameran i solen och värmen. Det gäller att hänga med för nu har många bråttom där ute i naturen.
Det sjuder av liv i skydd av buskar och snår, men i takt med att solen och värmen stiger så öppnar sig jorden och det liknar ett fyrverkeri.
Det är nästan så jag hör hur dom ropar "Flytta på er jag vill också ha plats!"
Jag förstår att det gäller att vara attraktiv
och vem kan motstå en utslagen Krokus!
Har du någon gång böjt dig ner och tittat in i en snödroppe? Där finns en vacker liten klocka
Om det är en släkting till snödroppen vet jag inte men det här är en blomma som jag bara sett i två, tre tuvor på en mycket begränsad yta utmed Ätran. Samma ställe varje år
Det är inte bara blommorna på marken som slagit ut, även buskarna blommar
Den här har jag ingen aning om vad det är för något men busigt ser det ut. Ungefär som kossackdansande kollibrier på julafton...HEJ! HEJ! HEJ!
Här gäller det att synas grabbar!
Så ska du få se något vackert och tragiskt ur verkliga djurlivet. I Ätran har vi en kvardröjande sångsvan, mäktig och vacker, som borde vara på väg norrut. Men den har råkat ut för någon eller något och kommer med sin sargade vinge inte att komma längre den här säsongen.
Den putsar och fejjar sin skadade vinge
och håller koll på fotografen.
Det är bara att glädjas åt att ha den i närheten och hur länge den stannar får vi
se
Det sjuder av liv i skydd av buskar och snår, men i takt med att solen och värmen stiger så öppnar sig jorden och det liknar ett fyrverkeri.
Det är nästan så jag hör hur dom ropar "Flytta på er jag vill också ha plats!"
Jag förstår att det gäller att vara attraktiv
och vem kan motstå en utslagen Krokus!
Har du någon gång böjt dig ner och tittat in i en snödroppe? Där finns en vacker liten klocka
Om det är en släkting till snödroppen vet jag inte men det här är en blomma som jag bara sett i två, tre tuvor på en mycket begränsad yta utmed Ätran. Samma ställe varje år
Det är inte bara blommorna på marken som slagit ut, även buskarna blommar
Den här har jag ingen aning om vad det är för något men busigt ser det ut. Ungefär som kossackdansande kollibrier på julafton...HEJ! HEJ! HEJ!
Här gäller det att synas grabbar!
Så ska du få se något vackert och tragiskt ur verkliga djurlivet. I Ätran har vi en kvardröjande sångsvan, mäktig och vacker, som borde vara på väg norrut. Men den har råkat ut för någon eller något och kommer med sin sargade vinge inte att komma längre den här säsongen.
Den putsar och fejjar sin skadade vinge
och håller koll på fotografen.
Det är bara att glädjas åt att ha den i närheten och hur länge den stannar får vi
se
Öresundståget nästan som utomlands
Sist när jag berättade om mitt tågpendlande så blev det ovanligt mycket text, det här är ju min bildblogg. Så nu vill jag bara visa hur jag har det.
Stationen i Laholm ligger lite dystert under en vägviadukt
Stationen kallades i början för "Lilla huset på prärien" och det är inte utan att jag kan förstå det. Det är sällan många som kliver av eller på. För det mesta är det ungdomar som ska söder ut till skolor. Men det har blivit fler under de två och ett halvt år som jag pendlat. Så nu är det en från Varberg, vi är tre från Falkenberg och en från Halmstad. Ibland är det bra att viadukten finns där...
Mars kommer med vårväder...
Tågen är inte vackra...
...men det är lite speciellt att åka med ett tåg som passerar en landsgräns. Även om jag pendlar inom Halland så känns det lite som internationellt. Jag läser tidningar från Danmark, många som åker är antingen på väg till Kastrup och vidare ut i världen eller på väg hem med stora resväskor som fyller tåget. Ganska ofta är det utlänningar som ska vidare till eller från flyget med...
En vacker morgon kanske jag sitter kvar på tåget förbi Laholm och vidare ut i världen. Vi får
se
Stationen i Laholm ligger lite dystert under en vägviadukt
Stationen kallades i början för "Lilla huset på prärien" och det är inte utan att jag kan förstå det. Det är sällan många som kliver av eller på. För det mesta är det ungdomar som ska söder ut till skolor. Men det har blivit fler under de två och ett halvt år som jag pendlat. Så nu är det en från Varberg, vi är tre från Falkenberg och en från Halmstad. Ibland är det bra att viadukten finns där...
Mars kommer med vårväder...
Tågen är inte vackra...
...men det är lite speciellt att åka med ett tåg som passerar en landsgräns. Även om jag pendlar inom Halland så känns det lite som internationellt. Jag läser tidningar från Danmark, många som åker är antingen på väg till Kastrup och vidare ut i världen eller på väg hem med stora resväskor som fyller tåget. Ganska ofta är det utlänningar som ska vidare till eller från flyget med...
En vacker morgon kanske jag sitter kvar på tåget förbi Laholm och vidare ut i världen. Vi får
se
Flingor smälter till snödroppar
När jag bar ner tvättunnan för tömning i morse så föll små lätta snöflingor från himlen och därnere i rabatterna blev dom till droppar, snödroppar. Dom samlades och reste sig stolt i små tuvor och det syntes hur dom huttrande darrade lite i den kyliga vinden. Marsrusk, hu! till och med koltrasten ställde in på morgonen. En titt mot skyn gav inte mycket hopp, dom virvlande dansande snöflingorna kom i tätare skaror.
Vem brinner och varför?
Internationella kvinnodagen kunde bjudits bättre inramning. Men det kanske symboliserar hur det står till med jämlikhetens utveckling. Dagen instiftades 1910 och 1977 tryckte FN på för att den skulle firas och uppmärksamma kvinnors situation. Fortfarande liknar skarorna som samlas i Falkenberg stolta tuvor av snödroppar som huttrande rider ut de kyliga vindarna på torget. Hur det ser ut runt om i vårt avlånga land som ändå anses vara ett av världens jämlikaste vet jag inte men varför skulle Falkenberg vara ett undantag?. Kvällens fester med värme och glädje väger kanske upp en del men nog skulle vi kommit längre vid det här laget. I veckan inleder vi lönesamtalen på jobbet, då jäklar...och det är jag som är chef... hah!
Igår var det bättre, då var det vår i luften och jag skaffade lite nytt till trädgården.
Hortensia
Det blir till att bära dom ut och in en period har jag förstått och lite nedslående var morgonens snöyra, men det kan jag stå ut med. Det börjar nämligen bli dax att städa bort julpyntet därute och då behövs lite andra färgklickar. Till att börja med får dom stå inne en vecka om det nu inte oförhappandes skulle svepa in varmfronter över västkusten. Vi får
se
Vem brinner och varför?
Internationella kvinnodagen kunde bjudits bättre inramning. Men det kanske symboliserar hur det står till med jämlikhetens utveckling. Dagen instiftades 1910 och 1977 tryckte FN på för att den skulle firas och uppmärksamma kvinnors situation. Fortfarande liknar skarorna som samlas i Falkenberg stolta tuvor av snödroppar som huttrande rider ut de kyliga vindarna på torget. Hur det ser ut runt om i vårt avlånga land som ändå anses vara ett av världens jämlikaste vet jag inte men varför skulle Falkenberg vara ett undantag?. Kvällens fester med värme och glädje väger kanske upp en del men nog skulle vi kommit längre vid det här laget. I veckan inleder vi lönesamtalen på jobbet, då jäklar...och det är jag som är chef... hah!
Igår var det bättre, då var det vår i luften och jag skaffade lite nytt till trädgården.
Hortensia
Det blir till att bära dom ut och in en period har jag förstått och lite nedslående var morgonens snöyra, men det kan jag stå ut med. Det börjar nämligen bli dax att städa bort julpyntet därute och då behövs lite andra färgklickar. Till att börja med får dom stå inne en vecka om det nu inte oförhappandes skulle svepa in varmfronter över västkusten. Vi får
se
Se på ToR
Jag lägger mycket tid på tågresa eller pendling eller om jag ska tänka positivt, reflektion. Det här med att pendla med tåg (och för all del även buss) blir ett mönster. Schemalagd tid för arbete, inläsning, reflektion, sömn och ibland samtal med andra resenärer. Men också en del upplevelser som du kan dela med andra. Det som är positivt är att jag kan välja. Dom få gånger jag kört bil till jobbet har jag på sin höjd kunnat prata i telefon, men koncentrationen ligger ju ändå på vad som händer runtomkring på vägen.
Men åter till tåget. Det är inte riktigt så att vi kan sätta namnskyltar på sätena men nästan. Öresundstågen har bra beläggning och det är många som ändå bokar sittplats bland sällanresenärerna. Men vi pendlare följer ändå i stort sett samma mönster och söker platser efter ett givet mönster när vi kliver på tåget. Likadant är det när jag kliver på bussen vid stationen och åker in till jobbet. De flesta sitter på samma ställe varje dag. Det enda som verkar kunna påverka ordningen är bussmodellen. Vi är vanedjur och vi har olika förmåga att klara av att våra cirklar rubbas.
Allt det här blir ganska trevligt till slut. Busschaufförer och konduktörer blir bekanta, även försäljarna med sin cafévagn blir kända. Så händer det ju mycket när folk samlas på det här viset. Jag får höra de mest besynnerliga telefonsamtal när oblyga människor högt talar om högst privata saker. Det sägs att jag också pratar högt när jag talar i mobiltelefonen så jag tänker mig noga för.
Sedan har vi dom som kan engagera sig i sådant som jag tycker är skitsaker, men det är inte mindre spännande att följa för det. I fredags var det tex en man som ägnade större delen av restiden (40 min) som jag satt på tåget åt att försöka reda ut vad som gäller om man vill ha påtår på kaffet. Han kunde inte släppa cafébiträdets besked att en kopp kaffe kostar 15 kronor. Två koppar kaffe kostar följdaktligen 2 x 15 kronor. Mannen hade vid en tidigare resa, enligt honom själv, fått påtår för 5 kronor. Enligt cafébiträdet måste det varit en väldigt snäll kollega (någon som tröttnat tänkte jag) för det finns inget som heter påtår. Det måste väl finnas regler... utbrister mannen. Ja, att kaffet kostar 15 kronor koppen. Mannen blir omständligare och omständligare i sin enda fråga. Till och med när cafékillen vände sig till nästa resenär för att fråga om något önskades så fortsatte mannen! Egentligen vet jag inte om han ville ha kaffe eller ej och det hade cafékillen också svårt att få grepp om. Cafévagnen rullade till slut iväg. Beundransvärt tålamod hos cafékillen tänkte jag. Mannen engagerade nu konduktören. Först försökte han få konduktören att svara på vad påtåren egentligen kostade och sedan försökte han få konduktören att ringa någonstans till någon ansvarig. !!!? Samtidig som mannen drev den här frågan satt han med ett par böcker uppslagna på det lilla bordet, plockade i sin portfölj och skrev i ett kollegieblock han hade i knät. Kör han ett experiment började jag undra när det var dax för mig att kliva av? De flesta som satt runtomkring verkade lyssna på det som föregick, en och annan blick utbyttes och ett och annat ögonbryn höjdes.
Så på den resan var det nog bara han som fick något uträttat även om det inte verkade vara något vettigt. Men vem vet, och om han hade nytta av det så beskrev han det nog på ett helt annat sätt. Brottstycken ur andra människors liv...
Sån´t här får du aldrig uppleva i din bil, eller i min. På bussar och tåg finns det mycket att lära och
se
Likt en trana
Jag har "vädrat" mina joggingskor och nu står dom på tork. Äntligen har jag kommit igång, det fans liksom ingen återvändo (jo jag sprang hem igen). Lärkan har hörts över strandängarna, tofsvipans vingliga flykt har siktats över begynnande gröna åkrar och så hörde jag på radion om den första tranan som landat vid Hornborgarsjön. Liktheter finns säkert med tranans dans när jag joggar i sanden på Skrea strand, även om jag inte siktade några människor med kikare. Men det är väl det som är grejen med kikare?
Sol, fem grader varmt och en ny skön träningströja, var ytterligare oemotståndliga argument för en joggingrunda. Dessutom har jag en tid sagt till människor i min omgivning som idogt frågar hur det går med min träning (bara för att få berätta om sin) att i mars så börjar jag jogga igen.
Och nu siter jag här med en kopp varmt te och några kex med cremevit o cremeblå mmm...
Imorgon kommer träningsvärken ååå...
Sen får vi
se
Vårcoach
Det är snart dax för påskliljor men än står sig tulpanerna inomhus. Friskt och färgstarkt med en föraning om vår och prunkade natur. Snödropparna huttrar och hukar sig lite i det underkylda regnet över utomhusrabatten, men dom lever på enstaka varma solstrålar som letar sig ner bland gråa skyar. Gläds åt snödroppars trots och envishet. Det ska bara gå och dom tar oss genom marsrusket som en sorts naturens stumma coacher.
Köp lite blommor och coacha någon glad (men glöm inte dig själv). Glada ögon är fint att
se
