Att gå i mål
när gör man det undrar Elin på sin blogg. Ett inspirerande inlägg som jag tycker du ska läsa.
Det gjorde att jag började fundera på när jag går i mål. Om jag gör det och hur det känns. Jag tror jag gick igenom ett målsnöre idag men det ska jag återkomma till.
Livet är en kamp säger man ibland, livet är kul skulle man behöva säga ofta. Vi väver en väv som långtifrån är perfekt, men vi tror av någon anledning att det SKA vara perfekt. Att det är det som är meningen. Därför blev jag så glad och inspirerad när jag tittade närmare på ett litet husdjur jag har på uteplatsen. Reflexmässigt så blixtrade tanken "jag måste ta och städa upp här" men så besinnade jag mig. De flesta bilder vi ser av sånt här är symetriskt perfekt och helst ska det se friskt ut med daggdroppar och hänga ute i skogen. Men det här är mer kul och jag tänkte att det är så här det är. Livets väv...
det håller ihop. Kolla in det! Det är fantastiskt oförutsägbart. Det perfekta ter sig plötsligt tråkigt om än vackert. Här är det som det verkligen brukar vara. Lite lappat och lagat, lite kringelikrokar och genvägar och på sina ställen stora hål. Känner du igen dig? Det gör iallafall jag.
Befriande fritt från "Timellpysseleffekt".
Man kan inte göra allt men man kan göra något och ibland ska man inte göra nå´t, bara vara. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort. Jag tänker låta mina spindelvävar vara för att påminna mig om att det finns säkert sådant som är både roligare och därmed "nyttigare" att göra och ta vara på i här i livet. Så kan jag ju inte låta bli att filosofera över vad det är för spindelliv som avspeglas i ett spindelnät. Fundera över om det möjligen är en tonårsspindel som vävt det här eller en med alzheimer? Stanna upp då och då och ge dig tid att fundera över vad det egentligen är som du har framför dig, vad är det egentligen du ser framför dig...? Och bär det något med sig som du borde ta vara på?
Jag sa innan att jag nog paserade ett målsnöre idag och det säger jag utifrån min kommentar till Elins inlägg. När man sätter Jante och Lutter på den där gödselstacken som ska flyttas eller disken eller skjortorna som hänger där och ska strykas och istället går iväg och gör något kul. Som att spendera en massa pengar på något vackert eller njutbart.
I höstas slängde jag mina fotriktiga och bekväma men otroligt tråkiga sandaler av plast. Nu när värmen kommit och jag inte vill gå omkring på sta´n i flippflopp så kände jag att jag ville hitta något fräckare än ett par sandaler och jag hade en aning om vad jag letade efter. Det blev en shoppingtur på sta´n och jag hittade till slut ett par riktigt trendiga och naturligtvis dyra(i mitt tycke) skor. Kolla in det här!
Ååååååså gjorde sig han där på axeln påmind en sekund, men jag borstade snabbt bort honom och gick till kassan.
Nu ska ni få höra nå´t mer som gjorde mig extra nöjd med mitt val och det skulle kunna tolkas som att jag ändå satte dit honom igen på axeln, men så var det inte alls.
Så här är det, jag köpte egentligen två par skor. Det ena paret använder jag nu själv det andra ger TOMS bort till någon som behöver... i ett projekt "One for One". Jag fick ett tips om en blogg av Monica, http://www.lager157.com/ där bloggar Stefan, en av grundarna till butikskonceptet Lager 157, kring ämnet En värld av överskott. Mycket läsvärt.
Nu kan jag tipsa om TOMS http://www.tomsshoes.com en kille som heter Blake Mycoskie som säljer istället för "tigger". Har du lite tid så kolla in YouTube-klippet med Clinton. Jag kan tycka att jag känner igen tankarna från Stefan och Lager 157
Det är helt otroligt vad en del kan göra det här med att bry sig om så enkelt. Det är klart det inte är enkelt att genomföra men jag tror ändå att dom här människorna inte bryr sig så mycket om att det ska vara så perfekt. Dom gör något...dom väver sin väv där dom får fäste och struntar i det andra. Jag tror dom har kul när dom gör det. Jag tror dom känner sig nöjda med det som blir gjort. Dom går säkert i mål många gånger med det dom tycker är viktigt och blir inspirerade av. Visst kan man bli stressad av att "jag borde engagera mig" men då är det bara att gå ut och titta på spindelväven igen.
Hjalmar gick också i mål idag, på straff...
det var det värt att åka till Slöinge iförd ett par röda skor för att få
se
Det gjorde att jag började fundera på när jag går i mål. Om jag gör det och hur det känns. Jag tror jag gick igenom ett målsnöre idag men det ska jag återkomma till.
Livet är en kamp säger man ibland, livet är kul skulle man behöva säga ofta. Vi väver en väv som långtifrån är perfekt, men vi tror av någon anledning att det SKA vara perfekt. Att det är det som är meningen. Därför blev jag så glad och inspirerad när jag tittade närmare på ett litet husdjur jag har på uteplatsen. Reflexmässigt så blixtrade tanken "jag måste ta och städa upp här" men så besinnade jag mig. De flesta bilder vi ser av sånt här är symetriskt perfekt och helst ska det se friskt ut med daggdroppar och hänga ute i skogen. Men det här är mer kul och jag tänkte att det är så här det är. Livets väv...
det håller ihop. Kolla in det! Det är fantastiskt oförutsägbart. Det perfekta ter sig plötsligt tråkigt om än vackert. Här är det som det verkligen brukar vara. Lite lappat och lagat, lite kringelikrokar och genvägar och på sina ställen stora hål. Känner du igen dig? Det gör iallafall jag.
Befriande fritt från "Timellpysseleffekt".
Man kan inte göra allt men man kan göra något och ibland ska man inte göra nå´t, bara vara. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort. Jag tänker låta mina spindelvävar vara för att påminna mig om att det finns säkert sådant som är både roligare och därmed "nyttigare" att göra och ta vara på i här i livet. Så kan jag ju inte låta bli att filosofera över vad det är för spindelliv som avspeglas i ett spindelnät. Fundera över om det möjligen är en tonårsspindel som vävt det här eller en med alzheimer? Stanna upp då och då och ge dig tid att fundera över vad det egentligen är som du har framför dig, vad är det egentligen du ser framför dig...? Och bär det något med sig som du borde ta vara på?
Jag sa innan att jag nog paserade ett målsnöre idag och det säger jag utifrån min kommentar till Elins inlägg. När man sätter Jante och Lutter på den där gödselstacken som ska flyttas eller disken eller skjortorna som hänger där och ska strykas och istället går iväg och gör något kul. Som att spendera en massa pengar på något vackert eller njutbart.
I höstas slängde jag mina fotriktiga och bekväma men otroligt tråkiga sandaler av plast. Nu när värmen kommit och jag inte vill gå omkring på sta´n i flippflopp så kände jag att jag ville hitta något fräckare än ett par sandaler och jag hade en aning om vad jag letade efter. Det blev en shoppingtur på sta´n och jag hittade till slut ett par riktigt trendiga och naturligtvis dyra(i mitt tycke) skor. Kolla in det här!
Ååååååså gjorde sig han där på axeln påmind en sekund, men jag borstade snabbt bort honom och gick till kassan.
Nu ska ni få höra nå´t mer som gjorde mig extra nöjd med mitt val och det skulle kunna tolkas som att jag ändå satte dit honom igen på axeln, men så var det inte alls.
Så här är det, jag köpte egentligen två par skor. Det ena paret använder jag nu själv det andra ger TOMS bort till någon som behöver... i ett projekt "One for One". Jag fick ett tips om en blogg av Monica, http://www.lager157.com/ där bloggar Stefan, en av grundarna till butikskonceptet Lager 157, kring ämnet En värld av överskott. Mycket läsvärt.
Nu kan jag tipsa om TOMS http://www.tomsshoes.com en kille som heter Blake Mycoskie som säljer istället för "tigger". Har du lite tid så kolla in YouTube-klippet med Clinton. Jag kan tycka att jag känner igen tankarna från Stefan och Lager 157
Det är helt otroligt vad en del kan göra det här med att bry sig om så enkelt. Det är klart det inte är enkelt att genomföra men jag tror ändå att dom här människorna inte bryr sig så mycket om att det ska vara så perfekt. Dom gör något...dom väver sin väv där dom får fäste och struntar i det andra. Jag tror dom har kul när dom gör det. Jag tror dom känner sig nöjda med det som blir gjort. Dom går säkert i mål många gånger med det dom tycker är viktigt och blir inspirerade av. Visst kan man bli stressad av att "jag borde engagera mig" men då är det bara att gå ut och titta på spindelväven igen.
Hjalmar gick också i mål idag, på straff...
det var det värt att åka till Slöinge iförd ett par röda skor för att få
se
Från skatt till skejt
Lite inspirerad av allt budgetsnack på eftermiddagens fullmäktigemöte med bland annat redovisning av en tertialrapport gav jag mig ut för att se om jag kunde hitta några kul skattepengar på sta´n. Vad kan det bli av pengarna i verkligheten utanför mötesrummet, som gör sig bra på bild...?
Jag har en projektidé för mitt fotograferande som jag funderat på en tid men inte tagit mig tid till. Ta bilder på temat skatt och lyckas nå fram till betraktaren utan för mycket text eller helst ingen text alls. Det ska liksom växa fram hos betrakateren vad den gemensamma nämnaren är. Dessutom ställer jag ju krav på mina bilder, lite snyggt och underfundigt ska det vara.
Nog om det, här ska du få se vad jag hittade och som jag faktiskt varit med om att besluta.
Här sitter en kille som fått chansen att jobba för sitt stora intresse här i livet. Han kommer från Malmö och jobbar tillsammans med ett blandat gäng spännande byggare för att lära sig att bygga skateparker. Han berättade att det här är något som växer och byggs på fler och fler ställen. Det är amerikaner som står för designen. Men det finns också amerikaner på plats och medverkar i själva byggandet för att få fram rätt finnish tillsammans med ett svenskt företag från Malmö. "Det är inte som att gjuta vanliga betonggolv precis".
Det är en byggarbetsplats men allteftersom det blir färdigt så går det inte att hålla sig ifrån åkandet och attityden bland dom här grabbarna är öppen och vill någon av stan´s alla inbitna skatare testa lite så får dom stilla sin väntan och längtan med en runda där det är färdigt.
Jag fick komma in, se mig omkring och ta lite bilder. Malmökillens lite äldre byggkompisar var inte sena att trigga honom att åka lite när jag skulle fotografera.
Men det fick ske på egen risk sa dom och jag undrade vad som kunde vara farligt? Brädan... okej? Jaja men får jag chansen så litar jag på att du håller dig på brädan. Kom igen!
När han inte bygger så åker han och emellanåt så tävlar han också. Nog tycker jag det syntes. Men jag är ingen expert på skatebord.
Det här är ingen liten historia. Här kommer många kunna få sitt lystmäte stillat, eller triggat beroende på hur man ser det. Skattepengar för nöje och utveckling! Vem vill inte vara med och bidra till det!? Här kommer det ordnas mycket kul.
Om några veckor kommer det hela vara klart och betonggropen kommer skjuda av liv. Kul typer i alla åldrar med för stora kläder och stickad mössa mitt i sommaren!
Malmökillen kommer dra vidare till nästa ställe och bli specialist inom sitt nya byggyrke. Och vem vet vart det kommer att föra honom. Tänk så många spännande jobb det skapas...med skattepengar.
Granne med den här skateparken ligger en hall där boulespelarna, företrädelsevis pigga pensionärer, tillbringar dagar och kvällar. Undrar om det blir något utbyte? Visst låter det som en spännande mix. Jag är övertygad om att många kommer stå där och önska att dom vågade... precis som jag. En av de äldre mer erfarna byggarna som jag träffade där ikväll sa när jag gick att han nog skulle testa någon tidig morgon innan några andra kommit upp, för han var inte så bra på att åka bräda. Då får väl jag gå hit vid soluppgången sa jag, för jag har aldrig åkt. Då ses vi kanske när du är klar sa han. Vi får väl
se
Jag har en projektidé för mitt fotograferande som jag funderat på en tid men inte tagit mig tid till. Ta bilder på temat skatt och lyckas nå fram till betraktaren utan för mycket text eller helst ingen text alls. Det ska liksom växa fram hos betrakateren vad den gemensamma nämnaren är. Dessutom ställer jag ju krav på mina bilder, lite snyggt och underfundigt ska det vara.
Nog om det, här ska du få se vad jag hittade och som jag faktiskt varit med om att besluta.
Här sitter en kille som fått chansen att jobba för sitt stora intresse här i livet. Han kommer från Malmö och jobbar tillsammans med ett blandat gäng spännande byggare för att lära sig att bygga skateparker. Han berättade att det här är något som växer och byggs på fler och fler ställen. Det är amerikaner som står för designen. Men det finns också amerikaner på plats och medverkar i själva byggandet för att få fram rätt finnish tillsammans med ett svenskt företag från Malmö. "Det är inte som att gjuta vanliga betonggolv precis".
Det är en byggarbetsplats men allteftersom det blir färdigt så går det inte att hålla sig ifrån åkandet och attityden bland dom här grabbarna är öppen och vill någon av stan´s alla inbitna skatare testa lite så får dom stilla sin väntan och längtan med en runda där det är färdigt.
Jag fick komma in, se mig omkring och ta lite bilder. Malmökillens lite äldre byggkompisar var inte sena att trigga honom att åka lite när jag skulle fotografera.
Men det fick ske på egen risk sa dom och jag undrade vad som kunde vara farligt? Brädan... okej? Jaja men får jag chansen så litar jag på att du håller dig på brädan. Kom igen!
När han inte bygger så åker han och emellanåt så tävlar han också. Nog tycker jag det syntes. Men jag är ingen expert på skatebord.
Det här är ingen liten historia. Här kommer många kunna få sitt lystmäte stillat, eller triggat beroende på hur man ser det. Skattepengar för nöje och utveckling! Vem vill inte vara med och bidra till det!? Här kommer det ordnas mycket kul.
Om några veckor kommer det hela vara klart och betonggropen kommer skjuda av liv. Kul typer i alla åldrar med för stora kläder och stickad mössa mitt i sommaren!
Malmökillen kommer dra vidare till nästa ställe och bli specialist inom sitt nya byggyrke. Och vem vet vart det kommer att föra honom. Tänk så många spännande jobb det skapas...med skattepengar.
Granne med den här skateparken ligger en hall där boulespelarna, företrädelsevis pigga pensionärer, tillbringar dagar och kvällar. Undrar om det blir något utbyte? Visst låter det som en spännande mix. Jag är övertygad om att många kommer stå där och önska att dom vågade... precis som jag. En av de äldre mer erfarna byggarna som jag träffade där ikväll sa när jag gick att han nog skulle testa någon tidig morgon innan några andra kommit upp, för han var inte så bra på att åka bräda. Då får väl jag gå hit vid soluppgången sa jag, för jag har aldrig åkt. Då ses vi kanske när du är klar sa han. Vi får väl
se
En variant från amerika
Förbered dig på en bildkavalkad. Jag begriper inte mycket av den här sporten men du kanske får ut något av bilderna eller så tycker du jag valt att visa helt fel situationer. Jag har valt det jag tycker ser kul ut. Först ska jag säga att det här är en sport som tar tid, man börjar om och man snackar och man flyttar runt på planen...?
Nåväl titta och njut... eller förfasas beroende på hur mycket du kan om detta.
Hänger du med nu?!
Ser du bollen? Det gör inte dom kan jag säga.
"Jag har bollen!" Man kanske inte ska visa upp den så, för det lilla jag vet om detta är att det gäller att kamouflera och överraska.
Ja, vad säger man... sport för unga män som tycker det är kul att komma tillsammans?
"Målgest"
Domarna spanade och blåste och höll grabbarna i herrans tukt och förmaning. Men det var en härligt avslappnad attityd och det mesta skedde med glimten i ögat.
Lagledaren ser bekymrad ut och jag tycker äntligen det börjar likna något!
Är det Let´s Dance eller...
Som sagt mycket snack. Först blåser dom av sen börjar dom snacka om vad som hände och vad det kan bli av det. Vinna några meter kanske...
Bollen grabbar!
Igen! ...suck vill ingen ha den?!
Grabbarna sprang och kämpade och ibland gick det inte att hålla sig på planen och då gällde det att va me som publik. Några var mer påverkade av midsommarkänslor och hade full koncentration på varandra...
Till slut var spelet över och Coolcat´s fräsning blev mer en hyllning än skrämmande klös. Ska dom vinna behövs nog en uppgradering till Tiger´s och en hel del träning.
Men alla hade roligt och deltog i hyllningarna av planens gigant, trots allt en cool cat.
Vad tycker du? Kanske du var där. Var det något att
se
Midsommarafton
till slut en blöt historia, men det har inte vräkt ner över land innan nu i natt. Eftermiddagen bjöd på lätta skurar. Början av kvällen blev riktigt fin och gav tillfälle till ett besök i den kustnära naturen.
Jag hade nöjet att skjutsa sonen och några kompisar till ett jättepartytält på en strandäng utanför Ugglarp där dom firar midsommar. Just nu är det nog inte så kul med blåst, kraftigt regn och 9 grader varmt. Men det är dom kanske lyckligt omedvetna om där i tältet med två liveband och ett par hundra kompisar(!?). Dom hittar säkert på nå´t bra sätt att hålla värmen.
Eftersom jag varken var bjuden eller betalt inträde så fortsatte jag en sväng söderut med bilen mot Steninge och fångade några bilder av det fantastiska kustlandskapet och några av dom som håller landskapet öppet. Det inkluderar inte minst vinden och havet.
Håll tillgodo...
Lite blåsigt och det är ju en utmaning att skildra på en stillbild.
Vad tycks?
Allra längst ut på en udde ligger en liten gård för sig själv. Det verkar vara viktigt att stänga grinden... även om det bara är symboliskt.
Färgstarkt landskap om man tittar lite närmare. Jag förstår dom som målar, här finns färg och nyanser att återge.
Väderskådespel som inte verkar bekomma får...
klockan är kvart i nio på kvällen och dom verkar vara på väg till sitt midsommarparty borta i nå´n enebacke.
Vänder jag blicken innåt land hittar jag annan lite mer nyfiken boskap. Jag tänkte mig en landskapsbild i skymningen med kossor i förgrunden, men dom hade en annan uppfattning om hur nära förgrunden skulle vara. Jag backade och backade och var tillslut nästan tillbaka i Ugglarp innan jag gav upp! så det blev till att göra det bästa av situationen. Tänkte sedan att dom kanske tyckte dom gjort sig fina till midsommar och ville komma med på bild. Ungefär som när en reporter försöker rapportera från händelser som engagerat många ute på sta´n. Nåja...
snygg frilla eller hur, men varför så allvarliga?
Här är det lite busigare blick.
Sen kom regnet...
men då var jag redan hemma och bryggde mitt kaffe.
Det har varit dåligt med värme det senaste så mina jordgubbar är minst sagt ojämt mogna. Det blir till att äta en i taget så ikväll blev det en på glassen, lite blöt men det ser ju bara friskt ut.
Hur mogen "lilla gubben" är imorgon efter det kustnära friluftslivet ska bli spännande att
se
Jag hade nöjet att skjutsa sonen och några kompisar till ett jättepartytält på en strandäng utanför Ugglarp där dom firar midsommar. Just nu är det nog inte så kul med blåst, kraftigt regn och 9 grader varmt. Men det är dom kanske lyckligt omedvetna om där i tältet med två liveband och ett par hundra kompisar(!?). Dom hittar säkert på nå´t bra sätt att hålla värmen.
Eftersom jag varken var bjuden eller betalt inträde så fortsatte jag en sväng söderut med bilen mot Steninge och fångade några bilder av det fantastiska kustlandskapet och några av dom som håller landskapet öppet. Det inkluderar inte minst vinden och havet.
Håll tillgodo...
Lite blåsigt och det är ju en utmaning att skildra på en stillbild.
Vad tycks?
Allra längst ut på en udde ligger en liten gård för sig själv. Det verkar vara viktigt att stänga grinden... även om det bara är symboliskt.
Färgstarkt landskap om man tittar lite närmare. Jag förstår dom som målar, här finns färg och nyanser att återge.
Väderskådespel som inte verkar bekomma får...
klockan är kvart i nio på kvällen och dom verkar vara på väg till sitt midsommarparty borta i nå´n enebacke.
Vänder jag blicken innåt land hittar jag annan lite mer nyfiken boskap. Jag tänkte mig en landskapsbild i skymningen med kossor i förgrunden, men dom hade en annan uppfattning om hur nära förgrunden skulle vara. Jag backade och backade och var tillslut nästan tillbaka i Ugglarp innan jag gav upp! så det blev till att göra det bästa av situationen. Tänkte sedan att dom kanske tyckte dom gjort sig fina till midsommar och ville komma med på bild. Ungefär som när en reporter försöker rapportera från händelser som engagerat många ute på sta´n. Nåja...
snygg frilla eller hur, men varför så allvarliga?
Här är det lite busigare blick.
Sen kom regnet...
men då var jag redan hemma och bryggde mitt kaffe.
Det har varit dåligt med värme det senaste så mina jordgubbar är minst sagt ojämt mogna. Det blir till att äta en i taget så ikväll blev det en på glassen, lite blöt men det ser ju bara friskt ut.
Hur mogen "lilla gubben" är imorgon efter det kustnära friluftslivet ska bli spännande att
se
En annan historia
För att ni inte ska tro att mitt fritidsintresse stannar i tvättstugan så ska ni få se på annat.
När väl tvätten är lagd så är det dags att ta vara på det fina vädret. Söndagsutflykt denna gång till Varberg. En stad där historiens vingslag känns och är synnerligen närvarande. Inte minst i form av fästningen och det är dagens första stopp.
Södra fästningsområdet bjuder på kul vyer som med fördel kan koncentreras i en bild
eller flera.
En dag som denna med friska vindar och sol över ett glittrande hav kan det inte bli annat än bra. Picknicksugna varbergare höll sig utmed fästningsmuren för att inte duk och korgar skulle fara iväg som kitesegel över land och hav.
På fästningen öppnar inom kort en utställning som man marknadsför som att Bockstensmannen äntligen fått en kompis. Man har nämligen lyckats få hit Ötzi, Ismannen från Alperna (eller rättare en kopia). Ötzi är 5000 år och flyttas inte ur sitt kylskåp och jag är inte säker på att "Bockis" (som han kallas i tidningen) nöjer sig med en kopia. Relationen kan ju antas vara lite frusen från början och 5000 år tinar man inte i första taget. Det kan ju till och med vara svårt i realtid. Nu är ju Halland känt för singelfestivaler och det har kanske gnagt där i bakhuvudet på museiintendenter med flera när man kom upp med den här idén. Jag kanske är lite inskränkt men nog har man i dom sammanhangen ofta fått annonsera efter män, men att behöva ta till en djuptfryst...!? och en mossig...!?
Dessutom undrar jag om man frågat Bockstensmannen om han vill ha en kompis. Jag tror att Bockstensmannen känner sig lite förnärmad och funderar på att dra... han har ju också begåvats med en kopia som rönt stort intresse och fått stor publicitet. Så han kanske känner sig lite sidsteppad. Ni kan ju gå dit och kolla själva. Utställningen öppnar den 17 juni och om inte jag har fel så kommer där bara att finnas en kopia av "Bockis" vad jag kan
se
När väl tvätten är lagd så är det dags att ta vara på det fina vädret. Söndagsutflykt denna gång till Varberg. En stad där historiens vingslag känns och är synnerligen närvarande. Inte minst i form av fästningen och det är dagens första stopp.
Södra fästningsområdet bjuder på kul vyer som med fördel kan koncentreras i en bild
eller flera.
En dag som denna med friska vindar och sol över ett glittrande hav kan det inte bli annat än bra. Picknicksugna varbergare höll sig utmed fästningsmuren för att inte duk och korgar skulle fara iväg som kitesegel över land och hav.
På fästningen öppnar inom kort en utställning som man marknadsför som att Bockstensmannen äntligen fått en kompis. Man har nämligen lyckats få hit Ötzi, Ismannen från Alperna (eller rättare en kopia). Ötzi är 5000 år och flyttas inte ur sitt kylskåp och jag är inte säker på att "Bockis" (som han kallas i tidningen) nöjer sig med en kopia. Relationen kan ju antas vara lite frusen från början och 5000 år tinar man inte i första taget. Det kan ju till och med vara svårt i realtid. Nu är ju Halland känt för singelfestivaler och det har kanske gnagt där i bakhuvudet på museiintendenter med flera när man kom upp med den här idén. Jag kanske är lite inskränkt men nog har man i dom sammanhangen ofta fått annonsera efter män, men att behöva ta till en djuptfryst...!? och en mossig...!?
Dessutom undrar jag om man frågat Bockstensmannen om han vill ha en kompis. Jag tror att Bockstensmannen känner sig lite förnärmad och funderar på att dra... han har ju också begåvats med en kopia som rönt stort intresse och fått stor publicitet. Så han kanske känner sig lite sidsteppad. Ni kan ju gå dit och kolla själva. Utställningen öppnar den 17 juni och om inte jag har fel så kommer där bara att finnas en kopia av "Bockis" vad jag kan
se
Ett "nästan fritidsintresse"
Söndag morgon och fortfarande kan man runt om i sta´n hitta sånt som påminner om studentfirandet
även om det börjar sjunga på sista versen.
En del saker sjunger dock aldrig någonsin på sista versen, det bara snurrar på
och på söndag morgon är det lätt att få tid. På sätt och vis ganska gott att gå där upp och ner till tvättstugan, lyssna på radio, sticka över gatan och köpa frukostfrallor och äta långfrukost som övergår i förmiddagsfika...vecka efter vecka. Inte en hobby men nästan som ett fritidsintres
se
även om det börjar sjunga på sista versen.
En del saker sjunger dock aldrig någonsin på sista versen, det bara snurrar på
och på söndag morgon är det lätt att få tid. På sätt och vis ganska gott att gå där upp och ner till tvättstugan, lyssna på radio, sticka över gatan och köpa frukostfrallor och äta långfrukost som övergår i förmiddagsfika...vecka efter vecka. Inte en hobby men nästan som ett fritidsintres
se
Att bevara ett ögonblick
Som sagt, det är inte klart bara för att det är gjort...
Först vill jag visa vad en mor och en svägerska kan åstadkomma när en grabb ger dom fria händer. En väst som gjorde Hjalmar tårögd av lycka och stärkte hans självbild inför balen. Han kunde knappt slita sig från spegeln. Och då är det ingenting mot vad mor och svägerska växte. Har dom inte spruckit så svävar dom nog fortfarande bland molnen...
Stilig är han.
Åter till studentstassen.
Studenten handlar nog mer om känslor än om klädseln även om den hjälper till att lyfta en ur vardagen och trissa stämningen.
Stiligt javisst, men kul...
JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!
Jiiiiiiiiiiipiiii!!!!!!!!
På grön kvist...
De e så gött...
Lycka till och lev med känslan så länge det går. Vad framtiden för med sig är så mycket lättare att ta om man är gla´
å den som hänger me´ får
se
Först vill jag visa vad en mor och en svägerska kan åstadkomma när en grabb ger dom fria händer. En väst som gjorde Hjalmar tårögd av lycka och stärkte hans självbild inför balen. Han kunde knappt slita sig från spegeln. Och då är det ingenting mot vad mor och svägerska växte. Har dom inte spruckit så svävar dom nog fortfarande bland molnen...
Stilig är han.
Åter till studentstassen.
Studenten handlar nog mer om känslor än om klädseln även om den hjälper till att lyfta en ur vardagen och trissa stämningen.
Stiligt javisst, men kul...
JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!
Jiiiiiiiiiiipiiii!!!!!!!!
På grön kvist...
De e så gött...
Lycka till och lev med känslan så länge det går. Vad framtiden för med sig är så mycket lättare att ta om man är gla´
å den som hänger me´ får
se
Äntligen!
Men fotografer är efterhängsna och eftertänksamma så slutresultatet av studentfotograferingen låter vänta på sig. Dessutom ska Hjalmar slutligen ha ett ord med i laget angående bildvalet...så håll ut!
Atelje: Callemed
se
Atelje: Callemed
se
Lycklig student
Det var inte bara en lätt regnskur som orsakade "ett par blöta kinder" hos stolta föräldrar. Det var mycket känslor bland oss som väntade den här dagen men kanske lika mycket bland lyckliga studenter. Förväntan hängde i luften och konkurerade ut det mesta av blytunga regnmål och värmde i den annars kalla vinden. En sån här dag gäller bara HJALMAR och hans kompisar. Väder göre sig icke besvär!
12 år mellan fototillfällena...det har hänt många fantastiska saker på dom åren!
Lycka är att bli överraskad! Hjalmar är inte sen att visa glädje till lycka för sin omgivning. Han bjuder gärna på lite extra så vi är glada över att få bjuda igen en sådan här dag. Även om bilder sägs säga mer än tusen ord så räcker det inte en sådan här dag. Dessutom är det mycket av dagen som Hjalmar äger själv och som jag hoppas han kommer förknippa med glädje. Äntligen! Nu jäklar...
Och visst blir det fest och en del presenter hemma på N37. Släkt och vänner sluter upp. Nu gäller ny tid...
...på flera sätt.
Hv Blå har fått sällskap av Böljan blå och ...?GAIS?!
Jag kan bara säga lycka till! Med livet och fotbollen, med allt!
Så passade vi på att ta den årliga kusinbilden som inte är riktigt årlig men ändå ett underbart tidsdokument för oss.
Det blir fler och fler på dom här bilderna att
se
12 år mellan fototillfällena...det har hänt många fantastiska saker på dom åren!
Lycka är att bli överraskad! Hjalmar är inte sen att visa glädje till lycka för sin omgivning. Han bjuder gärna på lite extra så vi är glada över att få bjuda igen en sådan här dag. Även om bilder sägs säga mer än tusen ord så räcker det inte en sådan här dag. Dessutom är det mycket av dagen som Hjalmar äger själv och som jag hoppas han kommer förknippa med glädje. Äntligen! Nu jäklar...
Och visst blir det fest och en del presenter hemma på N37. Släkt och vänner sluter upp. Nu gäller ny tid...
...på flera sätt.
Hv Blå har fått sällskap av Böljan blå och ...?GAIS?!
Jag kan bara säga lycka till! Med livet och fotbollen, med allt!
Så passade vi på att ta den årliga kusinbilden som inte är riktigt årlig men ändå ett underbart tidsdokument för oss.
Det blir fler och fler på dom här bilderna att
se
