Ljusen brinner ut...

...i min pelarsal till advetsljusstake. Nu är helgerna slut och vardagen träder in med allt vad den har att erbjuda ...och det är inte lite!



Ta vara på ögonblicken och du ska få

se

Fotografi är inte bara att ta en bild...

I helgen som gick (börjar bli svårt att hålla reda på helgdagarna nu) följde jag med Elin och hennes hästägare Helen på en tur nere på Grimsholmen. Ja så var ju förstås själva föremålet, hästen Lina med.
 
Det var länge sedan nu som jag tog några bilder av hästar. Hästar och Elin. Det är ju hennes liv, jobb och hobby, så det är ju lite roligt att få vara med där på ett hörn. Det blev en bra promenad med fika i solskenet som avslutning och jag kan inte annat säga än att det är bra att få en anledning att gå ut. För väl ute så trivs jag i nästan alla väder. Inte ett dugg konstigt för jag är till stor del uppvuxen under bar himmel. Så en lite kylig och blåsig havsstrand känns hur gott som helst. Speciellt om jag har vänner omkring mig och lite att pyssla med. Som att fotografera.

Efter en stund där på stranden när Elin och Lina gjort några rundor i växlande ljus framför min lins var minneskortet fullt och vi kunde övergå till att njuta av stunden och fikat.
Men nu sitter jag här och kollar igenom bildskörden. De bilder som Elin till slut sorterat ut som tänkbara att visa upp... sedan tittar jag på bilder som jag tycker är spännande att jobba med bildmässigt. Det är inte alltid samma bilder. Bilder som jag vill jobba med ratar Elin för att hästen inte har en bra hållning, eller något annat som är viktigt bland hästfolk. Och det där ser ju inte jag. Elin är ju angelägen om att göra sin grej bra och att det syns. Jag har ju mina ambitioner med min grej.
 
Den här bilden kan jag ju göra lite med och det är en av de bilder som vi båda gillade.
 
Visst är det viktigt för mig också att lära mig se när hästen visar sig som mest fördelaktig. Visst vill jag att Elin ska känna sig trygg med det jag visar upp, men spänningen med livet är ju inte alltid det vackra... Och till slut handlar ändå allt om dig! Vad du ser och lägger för känslor i det du ser, eller om jag är riktigt bra, vad jag kan få dig att

se.

Första dagen...

...såg lite grå ut men det finns något vackert att hämta ur allt.
Falkenbergs nya vattenattraktion heter säkert något men jag kallar den tillsvidare för kraftverksforsen. Dom tidigare fördämningarna med dammluckor är bortsprängda och vattnet flödar fritt. Ett projekt för att ge laxarna bättre möjligheter att gå upp till sina lekplatser och oss fotoentusiaster fina fotolekplatser inom gångavstånd från stadskärnan. Visst är det läckert och vackert även en sån här grå och mörk eftermiddag!
 

Du får helt enkelt gå dit och

se.
 

År 2013

När jag ser tillbaka på detta året för min del så har det hänt massor! En del har jag delat med andra, en del har jag bara blivit delaktig i. Men alla upplevelser äger och bär jag med mig.
Lite mindre dans detta året, lite mer fotoklubb, många fantastiska möten med lika fantastiska människor och så gjorde jag debut på catwalken.
 
 
Det började med ännu en resa till Sierra Leone, ett äventyr som startade med resan året innan och ett engagemang som höll i sig. Många kära återseenden blev det och naturligtvis flera nya kontakter. Finns mycket kvar att uppleva där så det blir ännu en resa nu i februari. Dom här resorna ger mig otroligt mycket inte bara som semester och egna upptäcktsresor, utan dom känns också angelägna för många av dom människor jag möter. Det är inte bara resor till ett land, det är resor till människor jag börjat lära känna. Det har blivit personligt. Människorna jag möter gillar att jag kommer tillbaka och det känns bra. Jag hoppas att resorna och engagemanget ska ge mig något i många år till. När det gäller insamlingar till föreningsverksamheten Friends of Sierra Leone (=hjälpverksamheten) så är det inte helt lätt att hitta rätt. Men det kommer ge sig med tiden och vi har bra rådgivare att lita till. Punktinsatser verkar vara enklast, som när vi på någon månad lyckades samla in pengar till en MC som ska fungera som ”ambulans” och livsnerv för byn som tidigare inte ägt något fordon.

Hela året har präglats av musikupplevelser och det mesta har inte haft någon anknytning till dans även om det varit svårt att vara stilla under spelningarna. Musiken har också gjort att jag varit ute mycket både vardagskvällar och helger. Falkenberg är inte större än att jag hela tiden träffar vänner, så att ge sig ut utan att ha behövt planera ihop med andra är lätt. Dessutom utökas vänkretsen. Ibland blir det speciellt, som när jag tillsammans med ett par vänner och 450 andra såg och lyssnade på Olle Ljungström. Han var där och på scen men ändå inte riktigt med, till slut inte alls! Hans band gjorde en heroisk insats för att hålla ihop och genomföra konserten och var fantastiska. Men till slut efter ett par perioder utan Olle Ljungström på scen kom det till ett lite för tidigt slut. En upplevelse många tyckte blev pinsam. Mitt i allt så var det ändå en oförglömlig upplevelse av en artist som under många år levt lite i bakgrunden och nu plötsligt efter medverkan i tv puttats fram i ett rampljus som nog blev lite för starkt och egentligen kanske inte heller var önskat. Senare under året såg jag Gyllene Tiders turnépremiär i Halmstad tillsammans med många tusen andra och några vänner inkl Elin och Hjalmar. Ett helt annat format och framträdande av medelålders musiker som älskar rampljuset och aldrig tröttnar på publikkontakten. Jag kan se tjusningen i det stora formatet och utomhuskonserter precis som i det lilla med knappt trettio i publiken när någon kanonartist från Sverige eller USA spelar på Grand. Rootsy Live och Granstigen Promotion är det som arrangerar. Där levereras högklassisk Americana, rock och blues kväll efter kväll av etablerad artister såväl som stjärnor i stigande. Underbart kul! En annan återvändare som jag också sett i år är Dan Hylander och inte heller att förglömma Manfred Mann's Eart band! Till allt detta kommer alla lokala band som spelar på krogarna i stan. Musik är bäst live.
 

Dansen detta året har mest handlat om bugg, salsan har fått stå tillbaka. Det har varit kurser, danser i små och stora format. Ett par teckningsfester och så naturligtvis danserna på Västerhagen under sommaren. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan dans (eller är det månne umgänget?), så har det blivit och någonstans önskar jag att få lära mer av salsa 2014.
 
 
Att resa handlar inte bara om Afrika och Sierra Leone. För mig kan det vara upplevelser på väldigt nära håll och naturligtvis lite längre bort. Som lite längre bort får väl resan till Rom med Hjalmar räknas. Fantastiska dagar i en storstad med kul resesällskap och många många intryck.
Karlskrona skärgård, ett Hannaarrangemang och en fotoworkshop under en helg med en liten grupp vänner och Patrik Larsson som ledare. Det blev mycket fotograferande och redigerande, väldigt lite sömn. Härlig nytändning för mitt landskapsfoto.
Små turer i närbelägna naturreservat med Elin och Rocky har det också blivit. Och så turerna med fotoklubben förstås, Söderåsen och Hovs Hallar bl a.

En stor händelse var naturligtvis Hannas och hennes Emils bröllop i augusti. En del förberedelser naturligtvis men framför allt en fest! Ett utomhusbröllop i litet format som kunde hållas i bästa tänkbara sensommarväder. Allt var vackert, alla var vackra och glädjetårarna trillade under tal av bland andra lillebror Hjalmar och Hanna själv. Dansen varade in i den varma augustinatten och Hjalmar avslutade med lite spontan sång för brudparet till eget gitarrackompanjemang.

Veckorna efter midsommar blev några av de mest omskakande under året då Hanna berättade att hon hade cancer. Jag satt på jobbet och hade fått en signal från Monica ”...det är något med Hanna”. Ett kort uttalande på facebook ”Fan...” var anledningen till oron. Efter lite ringande fick jag tag på Hanna som berättade det lilla hon då visste. Innan svaren kom från lungröntgen och senare skiktröntgen, som skulle ge besked om spridning och allvaret i diagnosen han jag tänka många tankar och jag var inte så produktiv på jobbet resten av den dan eller dagen efter kan jag erkänna. Ordet cancer bär i min värld på många signaler och bilder och döden hänger där som en blytung filt. En del har jag nu kunnat omvärdera efter det jag upplevt med Hanna och det jag letat upp och läst.
Ganska snabbt levererade Hanna beskedet att hon tänkte leva och att det här beskedet inte skulle få ta ifrån henne det liv hon ville leva. Hon var också snabbt ute med diagnosen för hon ville kunna prata öppet om det och det som väntade. Det var bara två månader till det planerade bröllopet!
Nu vet jag att Hanna efter krävande cellgiftsbehandling så långt man kan lova är av med sin cancer även om lång tid av kontroller återstår. Det blev ett fantastiskt bröllop och bröllopsresan får dom ta nästa år.
 
Efter sommaren flyttade Hjalmar till Jönköping för studier på Högskolan. Elin kom tillbaka i början av året efter flera år i England och bor nu hemma hos mig ett tag. Hon jobbar i Hästbutik här i Falkenberg.
 
 
Familj, vänner och kära vänner har jag omkring mig som gör att jag mår bra. Det gör också att jag känner mig trygg ...och vågar ta ut svängarna lite. ”Hej vill du vara med och gå modevisning på torget i Varberg?” Varför inte, javisst!
Egentligen visste jag inte att det skulle vara så mycket regi och dans, men det var ju via en av mina dansanta vänner förfrågan kom... Vi övade i en danslokal i Varberg flera gånger i veckan i en dryg månad innan det var dags! 20 st var vi som i blandade konstellationer och koreografi skulle visa oss på catwalken. Kläder skulle provas ut och plötsligt dök det upp en förfrågan från en av butikerna som skulle ha en liten modevisning i butiken, så det blev lite genrep för några av oss någon vecka innan den stora på torget. Har du inte gjort det så ta chansen om frågan kommer. En skön kick och boost för självbilden.

Det är bara hoppas att 2014 rymmer lika mycket som detta året. Alla upplevelser ger något och backa inte för det hemska. Du betyder alltid mer än du tror.
Säg inte nej, säg ”Varför inte!”

Gott Nytt År min vän!

Calle

Ett år som gått och ett nytt att få...

För min del börjar det nya på ett sätt precis som det gångna, samtidigt finns spännande nya upplevelser , känslor och människor som länkar samman de båda åren och jag mår bra av mina förväntningar även om förväntningar alltid innehåller ett visst mått av osäkerhet ....spänning

 

Vi visste inte vad som låg framför oss, vad som väntade ...men vi såg fram emot det.

 

Livet är en resa, somligt bär vi med oss antingen för att det är värt det eller så för att det hängt sig fast som en erfarenhet, tråkigt eller glatt minne. Vi formar oss inte helt och hållet själva. Acceptera det och dra nytta av alla erfarenheter och möten så har du en chans att växa som människa.

 

Naturligtvis blir denna kavalkad baserad på bilder, men det finns några områden som jag medvetet lämnat utanför kamerans sensor just för att det ska bli mina upplevelser kopplat till mycket känslor ...så även jag har små hemliga rum som varken facebook eller blogg kommer visa dig. Lite spänning måste finnas annars vore jag ju inte något spännande eller lockande att lära känna.

Fast jag vet ju egentligen att mer än man själv tror syns... och märks. Gott Nytt År på er!

 

Nu tar vi bilderna...

Jag åkte till Sierra Leone, ett litet land i Västafrika och mötte människor jag aldrig kommer glömma

Fick göra något för några i en liten by mitt i ingenstans ...hur stor är den chansen egentligen!? Bättre än Triss... för det här var på riktigt!
...och som bonus får jag chansen att åka tillbaka om en vecka...
 
Väl hemma igen var det naturens formgivning som fångades en vacker februaridag
 
Så kom mars med besök på Botansika, Ninas fantastiska utsällning och som avslut magi vid Hovs Hallar
 
April bjöd på sitt en dag som började med fotoutställning på Louisiana och sedan eget foto i Gilleleje
 
Maj fylldes av blandade upplevelser, en relativt enkel instllation på Skrea... rätt vacker i sin enkelhet. Och så en magisk soluppgång vid Åsunden i Pingst.
 
Juni bjöd på ännu en resa till Elin i England, målet var kanalkusten West Lulworth och vildhästarna i New Forest. Till det kom att vi strålade samman med Hanna och Emil som passat på att förlova sig någon dag innan på något vackert ställe, en vacker stund där på kanalkusten ...men det är deras historia.
 
Juli och den där sommaren som aldrig blev av...men när dimmorna lättade över Österlen söder om Stenshuvud blev det ändå en och annan vacker dag och i Falkenberg bjöd Skrea strand emellanåt på sommarträngsel som vilken sommar som helst
 
Augusti fylldes av möten med mysiga människor och deras lika mysiga djur, ibland fika i en trädgård, ibland på promenader. Vissa promenader bjöd på stunder under broarna i Falkenberg pga av de ständigt återkommande sommarskurarna... Utflykten till Visingsö gjordes dock i srålande solsken och under blå himmel ...inget fel på den sommardagen!
 
September och Fotoklubben ordnade resa till Marstrand, själva ordnade vi resa till Prästakvarnen i Gällstad. "Familjen" har ju en egen fotoklubb. Sol och regn ...det bara fortsatte in under hösten men hindrar inte att jag finner motiv som jag gillar.
 
Oktober och mörkret lägger sig men ljuset skapar spännande rum i miljöer som ger helt olika "bilder" av vad vi upplever, en utmaning tycker jag. kan till och med ge känsla av värme trots att kvällen var riktigt kall.
 
November och en speciell kväll på många sätt och jag bjuder på en del av den stämning som jag bär med mig även om just Julöl inte riktigt är min grej. J-dagen, Carlsberg levererar den första Julölen till stadens restauranger och krogar med hjälp av häst och vagn och det gör man en liten folkfest av på Rådhustorget som ger både ljus och värme...
 
December och traditioner blev en stor grej i sociala medier och övriga medier med för den delen. Det lämnar jag för en egen familjsnackis under julafton. Men först var det en liten och fin Jul på Flädje, julmarknad och konstutställning i läcker miljö och där gick mina tankar om julens budskap om ljus och värme i lås. Så blev det julafton i Lindome hos Hanna och Emil och lite imponerande var det att dom fixade det efter att ha flyttat in i huset bara två veckor innan! Ok dom fick hjälp men That's what friends are for... Och så kom den i dager den vackra lilla rosa grodan som ingen ville ha i Julklappsleken men ändå var den som gav upphov till både skratt och snack och kommer så vara varje gång vi firar jul... så det kan bli och tur är väl det ; )
...och nu har det blivit 2013 och med erfarenhet av tidigare år så litar jag på att det bjuder på minst lika många fina möten och upplevelser. Kan inte säga annat än att det börjat bra.
Hänger ni med så får ni
 
se

Agnes bland några av världens alla barn

Under veckan har det i media varit fokus på Världens barn och samlats in massor av pengar, fantastiskt vad det betyder att saker uppmärksammas och jag hörde på radion att det faktiskt behövs att vi blir tillsagda att lämna ifrån oss pengar. För när dom redovisade hur strömmen av pengar såg ut så var det otroligt stor skillnad på de stunder då man ständigt nämnde insamlingsnumren och de timmar som gick när det inte nämndes. Då kan jag inte låta bli att fundera över medvetenheten hos mig och dig om hur det faktiskt ser ut där ute i världen, för en minut sedan, just i detta nu och om en minut...
Livet pågår 24 timmar om dygnet... i hela världen. Bg 749-4032
 
Det här är Agnes (det var en liten kille som fick låna min kamera för han ville fotografera henne)
till höger på bilden, Agnes är är inte så bra på att bära saker på huvudet (förutom solglasögon då) men hon är kompis med några av världens alla barn och ungdomar...
Agnes var i Sierra Leone i byn Falaba i januari och jag hade förmånen att också vara där. Här mötte jag några av världens alla barn som är värda all uppmärksamhet Bg 749-4032
 
 
 
 
 
Det här är barn som kan göra skillnad i sin by, i sitt land, för sin familj och för sig själva, om dom bara får möjligheten. Agnes och hennes Friends vill vara med och bygga den möjligheten. Göra skillnad i en by i ett litet, litet hörn av världen. Bg 749-4032
Sierra Leone är ett av världens allra fattigaste länder, ett land där malarian är utbredd och skördar många offer i tidig ålder. Därför delar Agnes ut myggnät som köpts i Sierra Leone för pengar insamlade i Sverige. Agnes ger oavkortat av de pengar som samlas in och bidrar på så sätt också till den inhemska handeln. En annan viktig sak handlar naturligtvis om att bidra till barnens och ungdomarnas skolgång. Bg 749-4032
Den här skolsalen är välutrustad för att vara byskola, men det är inte så mycket den utrustningen som är viktig för det är andra förutsättningar som avgör om barnen över huvud taget kommer dit.
Skolan är visserligen kostnadsfri, men om en familj måste välja mellan att lägga pengar som man inte har på skrivmateriel, skoluniform, mm eller att låta barnen bidra till att samla förnödenheter för det dagliga livet...
Bg 749-4032 
I Falaba sitter en kille i skolan med ny tröja, en kulspetspenna och ett block singerat av en svensk kompis, Susanne. Jag är säker på att det gjort lite skillnad för Ensa Komara.
Att bidra till att barn och ungdomar får ta del av skolan är också något Agnes och hennes Friends samlar pengar till. Drömmen är naturligtvis att kunna bidra till att hålla barnen i skolan genom tonåren
och det kräver som du ser en del...
Men sedan är ju naturligtvis målet att skapa möjligheter att hålla barn och ungdomar kvar i skolan fram till yrkesutbildningar som inte bara ger individen möjligheter utan även familjen, byn, landet (nu blev det stort!).
Bg 749-4032 
Men så här ser just det ut i Falaba...
Vid Falabas hälsocenter jobbar en utbildad sjuksköterska (här i samspråk med Susanne Elofsson initiativtagare och arrangör för resan jag gjorde). Ett fantastiskt lyft för en by att ha en sådan tillgång.
För att bli en tillgång måste man överleva, man måste få gå i skola... man måste få den chansen som ett bidrag från mig och dig ger. För mig har detta blivit personligt, jag har sett dom i ögonen. Bg 749-4032

Dom har mycket att bekymra sig över, barnen i Sierra Leone. Vänd dom inte ryggen. Som sagt för mig har detta blivit personligt och jag ska möta dom i januari igen förhoppningsvis och jag ska se dom i ögonen och berätta om mina kompisar som gärna vill se bilder på dom och deras liv och gärna räcker ut en hjälpande hand för deras skull. Och i ett land där Agnes kan köpa ett myggnät för 30kr som kan vara en avgörande livförsäkring, eller köpa block och pennor till skolarbetet som gör att barnet kan få stanna i skolan ett år till, där betyder varje litet bidrag från dig och mig oändligt mycket.
Så när du ändå sitter här framför datorn... Bg 749-4032 Friends of Sierra Leone. Det är ungefär som Världens barn fast imorgon också... livet pågår 365 dagar om året även i resten av världen.
 
När du har fixat det där med kontot (Tack för ditt bidrag!) så kan du gå vidare till den här länken http://www.estravel.se/friends/ 
där finns mer att läsa och
 
se

Utsikt från en bro...

...om än från undersidan. Många klagar på vädret i sommar. Det behöver ju inte alltid vara vackert för att vara vackert. Solen gör ändå sitt och lättar upp regnskurarna som far fram över stan. Visst kan man bli lite blöt om man inte har tillgång till en bro, men det är bara vatten... vi slänger ju oss gladeligen rätt uti det i andra stunder!
 
Som jag kommer ihåg det så var det rätt mysigt där under broarna i Falkenberg och vi fick ju mer tid att prata. Inte bara om vädret för det blir lite stämningsfullt i rummet under bron mellan regnridåerna och jag fick ju till och med tid att ta en bild som du också nu får
 
se

Saker som ger energi

En kär gammal vän som dyker upp på facebook är en bra avslutning på dagen och gör morgondagen lite lättare!
Dessutom en härlig kvällsfototräff på stan med Falkenbergs fotoklubbmedlemmar och vänner. Det ger energi och lust...
...och skapar glädje... och glädjen blir till inspiration full av energi!
Det här är inte konstigt, för mig är konsten att
 
se

Svårt att inte älska...

...havet, himlen, stranden, ljuset.
 
Ständigt i förvandling men ändå där för mig att vara i. Någon cell i mig bär säkert på något minne från tiden när den kastades upp ur havet... på den här stranden. Nu travar jag omkring i sand som säkert gjort många turer upp och ner i havet. Kastats runt i vind och vågor tillsammans med annan bråte och nu ligger här för mina fötter, för mina spår, till beskådande för dom som följer, medan vågorna i det oändliga sköljer bort, slätar ut, gör om.
Här blandas och landas också annan bråte som vackert bryts ner till sina minsta beståndsdelar och så småningom delar sandens färd i vind och vågor.
 
Någon har till och med visat sin kärlek till allt detta och format ett hjärta vänt mot solnedgången. Ett hjärta stort nog att rymma två människor som tillsammans vill invänta mörkret, se ljuset nästan försvinna med solen, mjukt famnade av sanden och bli kvar i ljudet av havets rytm. Det är oändligt vackert, sinnligt och svårt att inte älska...
Lyssna: Lugna vågor mot strand, enstaka måsar
 
Blunda du behöver inte alltid
 
se

Jag, min kamera och en ide...

...eller två.
Terapi på egen hand det är vad det är. Ibland är det skönt att vara i ett sammanhang bland andra och både få och ge, men ibland har jag behov av att få ägna mig åt mina egna tankar, tid, intryck, bilder. Vara en betraktare utan krav, utan förväntningar. Bara vänta på det där ögonblicket som fångar mig och sedan följa ingivelsen, gå från förutsättning till förutsättning... Ok, blev det såhär... då prövar jag detta... hmm... såhär kanske...
Man kan inte bara titta. Det är möjligheterna man ska
 
se

Annan syn på det jag redan sett

Havsnära promenader vid kusten här utanför Falkenberg bjuder många skiftande miljöer och jag har skrivit om det förr. Ändå är det lika roligt att hitta nya vinklar för min sökare. Vinklar som kommer av årstider, väder, till och med sällskap. För när någon annan beskriver sina intryck så kan saker jag sett flera gånger innan komma i en helt annan dager. Idag var jag ute med en av mina danskompisar och hennes fyrbente vän Cajo. Vi gick bort över Näset och rundade en udde jag nog aldrig varit ute vid, vädret var växlande som det brukar här vid kusten och ljuset kom och gick. När solen tittade fram blev det intensivt varmt ljus, släpljus som också skapar skuggor.
 
Cajo är en Tollare och tyckte nog att jag tog det lite väl lugnt emellanåt. Jaga fågel, kringvirvlande löv och annat löst gjorde henne mycket lyckligare. Hon kunde ju inte se det jag såg... vad nu det var att
 
se
 
 
 

Höstrusket är igång

och är man Islandshäst är väl vårt rusk inget men dom som vi anpassar sig nog snabbt och lite värre än "vanligt" blir rusk.
Det är ändå något fint med rusk... när det blir lite bättre så blir jag genast lite bättre till mods. I morse var det riktigt fint med en härlig soluppgång som gjorde mig på gott humör och det höll i sig en bit in på eftermiddagen och när jag äntligen promenerade hem i regnet och mörkret såg jag fram emot värmen i lägenheten och att få lite varmt att dricka och kura lite. Då var det på något sätt förväntansfullt mysigt! Det dröjer nog inte länge innan kontot för levande ljus tar stor plats i Ica-budgeten och syns i min rabattprofil! Vi får
 
se

För ett halvår sedan

i Oxford Castle

Fångarna "gårigen" när en dörr till tornet öppnas ...


Det är något bekant över några av dom...

Det här är ett vackert ställe trots sin kusliga historia eller kanske därför. Många spännande miljöer för fotografen

och ljuset är lika viktigt för mig som det säkert var efterlängtat för dess innevånare när det "begav sig".

Hälsar Du på Elin o Richard någon gång så rekomenderar jag en utflykt hit. Utsikt, historia, miljöer och trevliga inlevelsefulla guider. Och så då ett och annat "Ghost on the lo

se"

Årets recept

Glasskålen bottnas med röda dioder i glaskross, så en bädd av Skreastrandsand med kanelstockar och på det fyra vita blockljus av olika höjd.



Nedräkningen kan börja... Alla längtar vi väl efter någonting, mat, paket, vänner.
Ett, två, tre på det fjärde får vi

se

Min egen tradition?

Det börjar närma sig och jag ligger rätt bra till utifrån min planering och målgång om två veckor.

Det blev lite snack i fikarummet i fredags om korvstoppning och pastejer. Det började nog med ett fax som erbjöd arbetsplatsen en klädd och ljussatt julgran på fot till det fantastiska priset av 1550:-, exkl moms, men med en vattning vid leverans. (!?)
Så var diskussionen igång om hur det var förr... eller förväntas vara nu = krav jag ställer på mig själv. Till vilken nytta? Eller vems nytta?

Vi köper istället för gör. Men varför, för många är ändå av åsikten om att det ska göras. Det är tradition till jul. Mormor och mamma gör både pastej och korv... men jag vare sig kan eller hinner. Dom köpte en halv gris och tog vara på allt. Det borde jag också göra för vad ger jag annars mina barn för bilder? Där runt bordet i fikarummet var vi inte många som visste vilka delar av grisen som skulle kunna användas till vad, så hur tänker vi då när vi säger att egentligen skulle jag...! Det är tradition. Hur kommer julfirandet se ut i framtiden när vi köper allt färdigt? Vart tar traditionerna vägen då?
Men då undrar jag, vad är själva traditionen, kärnan? Vad är det vi är ute efter? Egentligen?

Ett outslitligt TV-program skymtade också förbi i diskussionen. Det hade man minsann försökt ta bort någon gång på 80-talet, men det var snart tillbaka i rutan och är nog en av de saker som enskilt påverkar julaftonsfirandet mest i många hem. Är Kalle Anka och hans vänner jultradition?

På alla vackra julbilder ligger snön och bara tomten sitter vaken på taken... Men i verkligheten ligger marken naken och en belyst julgran på trekvart i snålblåsten ser lite vilsen ut på villatomten. Traditionen säger snö... ska jag köpa från ishallen? Är snö tradition? Och tomten, han har så mycket att göra med att köra ut Coca-Cola så han skickar någon annan till granen...

Numera är det många som åker bort från allt julfirande och alla krav. Kan Thailandsresan bli en jultradition?

Här kan du se vad Wikipedia säger om tradition: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tradition 

Jag har bestämt mig för att varje år göra en "ny" adventsljusstake. Inte använda samma som min far, eller farmor... det är ju deras.

Nu efter ca 10 år har det blivit så att mina barn förväntar sig att det ska dyka upp något på bordet strax före 1 advent. Något som inte är det samma som förra året. Tradition?

Det roliga är att det väcker känslor, men accepteras. Till slut... ; )

Och nu är den på gång och det har Hjalmar redan anat och har åsikter om


Hur detta avlöper ska ni också så småningom få

se

RSS 2.0