Jag, min kamera och en ide...

...eller två.
Terapi på egen hand det är vad det är. Ibland är det skönt att vara i ett sammanhang bland andra och både få och ge, men ibland har jag behov av att få ägna mig åt mina egna tankar, tid, intryck, bilder. Vara en betraktare utan krav, utan förväntningar. Bara vänta på det där ögonblicket som fångar mig och sedan följa ingivelsen, gå från förutsättning till förutsättning... Ok, blev det såhär... då prövar jag detta... hmm... såhär kanske...
Man kan inte bara titta. Det är möjligheterna man ska
 
se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0