callemedse

20 dagar efter jul då är det knut och då ska julen ut. Så mycket jul var det inte att städa ut för min del. Det var mest dom vanliga dammråttorna som behövde städas undan... och dom verkar använda min lägenhet rätt ofta för sina familjehögtider. Eller varför dom nu samlas? Om vi tycker att 2011 bjuder på få extra lediga dagar eller klämdagar så tror jag inte det bekymrar dammråttorna. Dom kör en egen kalender...


Adventsljusstaken hade i alla fall gjort sitt. Så jag tog den sista pepparkakan, blåste ut ljusen och konstaterade att det varit en bra jul. Nästa år, som är i år, får jag hitta på något nytt. Det är ju ändå nytt år och något måste ju förändras, på något sätt måste det ju märkas... eller?

På själva dagen, 20ndaknut, så var jag i huvudstaden och bevistade en årligen återkommande jobbkonferens. Som vanligt blev det en del prat med kollegor om tiden jag bodde i Stockholm och dess förorter under 70 och början av 80-talet. Och visst är det förunderligt hur vi, i alla fall jag, ibland tror att jag ska kunna hitta till saker på samma sätt som när jag bodde där. Det är 28 år sedan! Visst ligger stadsdelar kvar där dom låg, så kartan har ju inte förändrats så drastiskt, men vad dom innehåller... och ibland hur man tar sig dit har naturligtvis förändrats. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte varit där särskillt ofta och när jag varit där har det mest handlat om kvarteren runt Centralen. Så hur det ser ut runt områdena där jag bodde vet jag egentligen inte. Men den lilla bussturen mellan Skanstull på Söder, där vi övernattade och ut till Stockholmsmässan i Älvsjö gav mig en tydlig bild av förändringen. Och förtätningen.

Ofta har jag inte så mycket tid att se mig omkring vid mina besök i Stockholm, men jag brukar försöka boka avresorna med lite marginal så jag hinner med någonting.
Så blev det den här gången också. Några timmar hade jag innan jag skulle med tåget till Falkenberg. Så det blev som vanligt ett besök i och runt Kulturhuset

... vid Sergelstorg som är sig likt. På ytan.

Jag hade bestämt mig för en sväng ner i Kungsträdgården och skridskobanan

Den här eftermiddagen var det lite grått och mycket kallt, så där var inte så mycket folk som jag hoppats på. Som du kan se står statyerna kvar och instutitionen NK består, åtminstonde med sin klocka och till sitt yttre.
Som sagt mycket förändras men mycket är sig ändå likt.
Förväntningarna på att allt ska vara som det var finns där samtidigt som nyfikenheten på att finna något nytt. Jag hittade något nytt för numera går det en spårvagnslinje mellan Sergelstorg ut på Djurgården till Waldemarsudde. Det var rätt många år sedan man rev upp alla spår och tog ner alla ledningar på Stockholms gator.
Så hur vill jag ha det egentligen? Vad är det som jag vill ha som det alltid har varit? Är det något? Det är klart sådant som inte är bra det ska ersättas av något bättre... men vad är det som inte är bra? Kommer delar av Stockholm stå som en ruinstad och vara ett turistmål om ett- eller tvåtusen år? Vad kommer att avgöra vad dom som lever då vill

se