Gott Nytt År...
...från callemed
se
Winslow on Boxing day
Boxing day, den dag då tjänstefolket i det forna Storbrittanien fick sina paket av husbonden, ägnas åt sport i alla dess former. Tex en hunt i gammal god stil på engelska landsbygden.
Vi talar om dagen vi svenskar kallar Annandag jul. Medan engelsmännen går man ur huse för sportevenemang som deltagare eller åskådare så sätter svenskarna sig framför tvn och kollar engelsk fotboll.
Eftersom jag befann mig på de brittiska öarna så gav jag mig ut för att följa Elin på hennes första Boxing day hunt. Till min hjälp och ciceron hade jag Simon en vän till familjen Beecroft och han var dessutom liksom jag passionerad fotograf så det bådade gott.
En hunt börjar alltid med ett "meet", ett fält, en massa hästar, ryttare och så alla vi andra. Där kan man få känna på både hästar och publik...
...här är det Simon som får känna på Vicks medan Torry, Elin och Susie är åskådare.
Fler bilder
Så småningom när ryttarna tankat färdigt något som kan liknas vid glögg så tutar jaktledaren i sitt horn och åskådarna får ordna sig i led bakom rep på fältet och utmed trottoarer i byn. Jakten ska börja!
Jakt och jakt, numera är det förbjudet att döda den undflyende räven även om det då och då på något olyckligt sätt sker, så det är väl mer en jakt på en förgången tid och stil...
Här ger Elin sig ut genom byn Winslow...
...där övrig trafik effektivt stoppas av pappa Beecroft.
Paul har en del att hålla reda på men det hela avlöper fint och det är nu jakten börjar kan jag säga. För för oss som ska försöka följa denna "hunt" i bil på singletrackroads mellan höga häckar i det böljande landskapet är det verkligen en jakt! Vart tog dom vägen... och var är dom?!
Ska vi få några bilder?
Efter några "höger, vänster, ut ur bilen och upp på något högt" så dyker dom upp på vägen framför oss.
Sedan försvinner dom ut bland fälten...
...och dom är borta lika fort som dom dök upp!
Efter några timmars farande kors och tvärs i allt vidare cirklar (och försök att ta en och annan genväg över fälten med hjälp av fyrhjulsdrift) utan att se annat än enstaka hästar med ryttare som avbrutit sin hunt fick vi beskedet att man avslutat den några mil söderut.
Ryttarna var nöjda med sitt värv men vi som hoppats på fräcka bilder av hoppande hästar och jagande hundar var lite besvikna med vår jakt. Så därför tar jag fram en bild från julafton på en som vet att ge valuta för ansträngningar. Rocky slutar aldrig att imponera och så här i juletid kan jag väl få vitsa till det lite, Rocky the "dikesren"...
Det kommer mer från min julresa men för denna gång är det inte mer att
se
Vi talar om dagen vi svenskar kallar Annandag jul. Medan engelsmännen går man ur huse för sportevenemang som deltagare eller åskådare så sätter svenskarna sig framför tvn och kollar engelsk fotboll.
Eftersom jag befann mig på de brittiska öarna så gav jag mig ut för att följa Elin på hennes första Boxing day hunt. Till min hjälp och ciceron hade jag Simon en vän till familjen Beecroft och han var dessutom liksom jag passionerad fotograf så det bådade gott.
En hunt börjar alltid med ett "meet", ett fält, en massa hästar, ryttare och så alla vi andra. Där kan man få känna på både hästar och publik...
...här är det Simon som får känna på Vicks medan Torry, Elin och Susie är åskådare.
Fler bilder
Så småningom när ryttarna tankat färdigt något som kan liknas vid glögg så tutar jaktledaren i sitt horn och åskådarna får ordna sig i led bakom rep på fältet och utmed trottoarer i byn. Jakten ska börja!
Jakt och jakt, numera är det förbjudet att döda den undflyende räven även om det då och då på något olyckligt sätt sker, så det är väl mer en jakt på en förgången tid och stil...
Här ger Elin sig ut genom byn Winslow...
...där övrig trafik effektivt stoppas av pappa Beecroft.
Paul har en del att hålla reda på men det hela avlöper fint och det är nu jakten börjar kan jag säga. För för oss som ska försöka följa denna "hunt" i bil på singletrackroads mellan höga häckar i det böljande landskapet är det verkligen en jakt! Vart tog dom vägen... och var är dom?!
Ska vi få några bilder?
Efter några "höger, vänster, ut ur bilen och upp på något högt" så dyker dom upp på vägen framför oss.
Sedan försvinner dom ut bland fälten...
...och dom är borta lika fort som dom dök upp!
Efter några timmars farande kors och tvärs i allt vidare cirklar (och försök att ta en och annan genväg över fälten med hjälp av fyrhjulsdrift) utan att se annat än enstaka hästar med ryttare som avbrutit sin hunt fick vi beskedet att man avslutat den några mil söderut.
Ryttarna var nöjda med sitt värv men vi som hoppats på fräcka bilder av hoppande hästar och jagande hundar var lite besvikna med vår jakt. Så därför tar jag fram en bild från julafton på en som vet att ge valuta för ansträngningar. Rocky slutar aldrig att imponera och så här i juletid kan jag väl få vitsa till det lite, Rocky the "dikesren"...
Det kommer mer från min julresa men för denna gång är det inte mer att
se
Ljus i årstidsmörkret
Det finns mycket att säga om väder och det finns mycket att säga om England. Här är lite om väder i både lilla London och själva London.
Jag flög till England för att fira jul med Elin och hennes kille Richard och hans familj. Vi bestämde att Elin och jag skulle ha ett par inledande dagar i London innan det bar av till familjemyset. Så jag såg fram emot en julpyntad världsstad och förväntningarna var stora efter sommarens korta besök och "smak".
Att det kan vara vinter på Sveriges framsida är inte förvånande men att all vinterns snö skulle komma den morgonen jag skulle lyfta var väl inte nödvändigt...
Här är väderleksutsikten från flygbussfönstret i lilla London den 21 december.
Bussföraren bemästrade de rådande förhållandena på ett aldeles utmärkt sätt. Piloterna på flygplanet hade det svårare. I 20 minuter drygt fick dom cirkla över Säve innan dom kunde landa. Starten mot Stansted försenades i drygt en och en halv timme.
Väl framme i Stansted såg det inte så illa ut, men för engelsmän är snö lika med kaos även om den smälter i samma stund den når marken. Så Elin fick vänta där inne vid Victoria station, i snögloppet.
Nåväl, även om det tog tid så träffades vi och tog genast itu med att utforska ett av Londons landmärken när det gäller shopping.
Ni som varit där vet vad jag talar om när jag säger att det är en upplevelse både när det gäller miljö och varor. Ni som inte varit där har ingen aning. Det är klart att det finns mycket att känna igen för handeln är global. Men det finns minst lika mycket som är engelskt... och i delar av det här huset besannas alla fördommar om det engelska. Så frågan är om det då är fördommar?
Jag hade läst om en julmarknad i Hyde Park så det var också ett mål för dagen som hunnit bli kväll. Vi plaskade på i snöslasket. Efter ett kort besök i en strumpbutik för att Elin skulle få lite torrare och varmare fötter i sina mockastövlar, lite värmande och stärkande kaffe från Starbucks så siktade vi parken.
Tänk att behöva uppleva pingvinväder i Hyde Park.
Det var mer tivoli än julmarknad även om det fanns tappra försäljare av hantverk bland alla vinbodar, wurstgrillar och karuseller. Det var inte många Londonbor som sökt sig till julmarknaden, dom trängdes på H&M och Harrods istället.
Vi bestämde att det fick räcka för dagen och sökte oss till hotellet och sedan ut på jakt efter kvällsmat inomhus på en varm restaurang. Det blev en PizzaHut, men som ni ser var utbudet stort.
Här kunde vi i lugn och ro prata och äta vid ett hörnbord med Londons bakgatspuls utanför.
Stadens alla ljus glittrar ikapp med julpyntet. Till och med ett billy...
se
Jag flög till England för att fira jul med Elin och hennes kille Richard och hans familj. Vi bestämde att Elin och jag skulle ha ett par inledande dagar i London innan det bar av till familjemyset. Så jag såg fram emot en julpyntad världsstad och förväntningarna var stora efter sommarens korta besök och "smak".
Att det kan vara vinter på Sveriges framsida är inte förvånande men att all vinterns snö skulle komma den morgonen jag skulle lyfta var väl inte nödvändigt...
Här är väderleksutsikten från flygbussfönstret i lilla London den 21 december.
Bussföraren bemästrade de rådande förhållandena på ett aldeles utmärkt sätt. Piloterna på flygplanet hade det svårare. I 20 minuter drygt fick dom cirkla över Säve innan dom kunde landa. Starten mot Stansted försenades i drygt en och en halv timme.
Väl framme i Stansted såg det inte så illa ut, men för engelsmän är snö lika med kaos även om den smälter i samma stund den når marken. Så Elin fick vänta där inne vid Victoria station, i snögloppet.
Nåväl, även om det tog tid så träffades vi och tog genast itu med att utforska ett av Londons landmärken när det gäller shopping.
Ni som varit där vet vad jag talar om när jag säger att det är en upplevelse både när det gäller miljö och varor. Ni som inte varit där har ingen aning. Det är klart att det finns mycket att känna igen för handeln är global. Men det finns minst lika mycket som är engelskt... och i delar av det här huset besannas alla fördommar om det engelska. Så frågan är om det då är fördommar?
Jag hade läst om en julmarknad i Hyde Park så det var också ett mål för dagen som hunnit bli kväll. Vi plaskade på i snöslasket. Efter ett kort besök i en strumpbutik för att Elin skulle få lite torrare och varmare fötter i sina mockastövlar, lite värmande och stärkande kaffe från Starbucks så siktade vi parken.
Tänk att behöva uppleva pingvinväder i Hyde Park.
Det var mer tivoli än julmarknad även om det fanns tappra försäljare av hantverk bland alla vinbodar, wurstgrillar och karuseller. Det var inte många Londonbor som sökt sig till julmarknaden, dom trängdes på H&M och Harrods istället.
Vi bestämde att det fick räcka för dagen och sökte oss till hotellet och sedan ut på jakt efter kvällsmat inomhus på en varm restaurang. Det blev en PizzaHut, men som ni ser var utbudet stort.
Här kunde vi i lugn och ro prata och äta vid ett hörnbord med Londons bakgatspuls utanför.
Stadens alla ljus glittrar ikapp med julpyntet. Till och med ett billy...
se
Stjärneljus i lussetid
Jag hittade en ljusslinga i en låda på vinden. Tyckte det var synd att inte hänga upp den.
Å du, det låg två i lådan så om du vill så finns det en till dig också.
Julmysbelysning som du kan
se
Å du, det låg två i lådan så om du vill så finns det en till dig också.
Julmysbelysning som du kan
se
Obekvämt att våga...
Ibland gör jag saker som jag aldrig tänkt att jag någonsin skulle göra. För sällan, konstaterar jag då. När gjorde du något senast som du aldrig tänkt på att göra? Men så slår det mig... när gjorde jag senast något som jag länge gått och drömt om att DET skulle jag vilja göra? Hmm... båda dom här sakerna handlar väl om att våga? Inte för att det jag vill göra skulle vara särskillt farligt, nä. Våga är kanske inte rätt uttryck. Orka, idas, få tummen ur, lägga lite energi på, inte vara så bekväm (obekväm låter lite för negativt i sammanhanget), är nog lite närmare sanningen. Bjuda på sig själv och få chansen att få något tillbaka.
Nåväl, det var inte meningen att bli djupsinnig och bikta mig, jag ville bara tala om att jag häromkvällen stod i köket på anrika Skottorps slott och fick chansen att binda en julkrans som nu hänger vid min ytterdörr. Ett kök lika stort som min lägenhet och 5m takhöjd, där det sprakade från elden i spisen, doftade av allehanda barrväxter och glögg. Ett 15-tal personer som med liv och lust gav sig ikast med något ingen gjort innan. Det finns oanade talanger bland oss och inom oss, det är ett som är säkert. Liksom det finns många ännu inte uttalade retfulla, kärleksfulla och positiva kommentarer om människor omkring mig.
Och, såhär ser den ut.
I blixtbelysning.
Lite ojämn och spretig som jag själv så den beskriver lite av den som finns innanför dörren, om nu nån skulle få för sig att ens tänka på att jag kanske har gjort den själv och analysera varför den ser ut som den gör. Hur troligt är det!? Chansen är liten. Därför var det lika bra att jag berättade för dig.
Lite tidigare på eftermiddagen gjorde jag polkagriskarameller. Också något nytt (och ett varmt hantverk kan jag avslöja). Polkagrisdegen(?) kräver snabbhet, ingen tvekan och fast handlag. Ni trodde ni kände mig va? Men det där gick riktigt bra. Goda blev dom och struten tömdes snabbt. Dom har jag ingen bild på. Röntgenkamera äger jag inte...
Och allt detta för att få äta julbord. Så här i efterhand kan jag säga att det var ett smakfullt och beundransvärt begränsat julbord som dukades fram i en flygelbyggnad på Skottorps slott. Men det var alla skratten, käcka och kärleksfullt retsamma kommentarerna bland ris och dekorationer i köket som var behållningen. Det enda som fattades var väl en nis
se
Nåväl, det var inte meningen att bli djupsinnig och bikta mig, jag ville bara tala om att jag häromkvällen stod i köket på anrika Skottorps slott och fick chansen att binda en julkrans som nu hänger vid min ytterdörr. Ett kök lika stort som min lägenhet och 5m takhöjd, där det sprakade från elden i spisen, doftade av allehanda barrväxter och glögg. Ett 15-tal personer som med liv och lust gav sig ikast med något ingen gjort innan. Det finns oanade talanger bland oss och inom oss, det är ett som är säkert. Liksom det finns många ännu inte uttalade retfulla, kärleksfulla och positiva kommentarer om människor omkring mig.
Och, såhär ser den ut.
I blixtbelysning.
Lite ojämn och spretig som jag själv så den beskriver lite av den som finns innanför dörren, om nu nån skulle få för sig att ens tänka på att jag kanske har gjort den själv och analysera varför den ser ut som den gör. Hur troligt är det!? Chansen är liten. Därför var det lika bra att jag berättade för dig.
Lite tidigare på eftermiddagen gjorde jag polkagriskarameller. Också något nytt (och ett varmt hantverk kan jag avslöja). Polkagrisdegen(?) kräver snabbhet, ingen tvekan och fast handlag. Ni trodde ni kände mig va? Men det där gick riktigt bra. Goda blev dom och struten tömdes snabbt. Dom har jag ingen bild på. Röntgenkamera äger jag inte...
Och allt detta för att få äta julbord. Så här i efterhand kan jag säga att det var ett smakfullt och beundransvärt begränsat julbord som dukades fram i en flygelbyggnad på Skottorps slott. Men det var alla skratten, käcka och kärleksfullt retsamma kommentarerna bland ris och dekorationer i köket som var behållningen. Det enda som fattades var väl en nis
se
Ute i världen
Så var det då äntligen resdags för tre kompisar med lite blandade resvanor att ge sig ut på egen hand. Nu var alla förmaningstal från oroliga föräldrar avklarade. Inte bara förmaningstal, även en del glada tillrop och återberättande av våra egna reseerfarenheter. Vi vill väl men det kan klart lätt uppfattas som förmaningar när det enda vi vill är att dom ska få en fantastisk upplevelse och att det finns mycket där ute att ta vara på och lägga till sin bild av världen. Få en bra erfarenhet som lockar till fler resor. Om jag klarade mig så varför ska inte dom göra det? Dom vet mer än vad jag gjorde när jag började resa.
Jag hade iaf förmånen att följa dom en bit på vägen. Men i södra delarna av Malmö var det dags att släppa.
På Svågertorps station kom den första prövningen. Biljettmaskinen skulle förmås trycka ur sig biljetter till Kastrup.
Är detta på svenska...? Fick jag en biljett för två eller...? Nej 2 står för 2a klass...
Nåja det gick ju bra. Så då drar vi...
Hej då pappa nu får du försöka klara dig 27 dagar. Vi
ses
Jag hade iaf förmånen att följa dom en bit på vägen. Men i södra delarna av Malmö var det dags att släppa.
På Svågertorps station kom den första prövningen. Biljettmaskinen skulle förmås trycka ur sig biljetter till Kastrup.
Är detta på svenska...? Fick jag en biljett för två eller...? Nej 2 står för 2a klass...
Nåja det gick ju bra. Så då drar vi...
Hej då pappa nu får du försöka klara dig 27 dagar. Vi
ses
