Valborg o glödande tulpaner
Äntligen blommar mina tulpaner
och Valborgsolen skapar konst att inspireras av.
Nu ska jag ge dig en uppgift. Du kan ju inte bara kolla vackra bilder. Okej det kan du, men jag vill ha kommentarer för det är kul att veta vem det är som kollar. Så därför får du en uppgift som samtidigt är lite lärande hoppas jag för din del. En bild är enligt min mening sällan klar bara för att man tagit den. Att pröva olika beskärningar tycker jag hör till. Dels för att du kan hitta intressanta detaljer i en bild, dels för att koncentrera motivet. Det behöver inte alltid vara stor skillnad och det är det inte här, men jag vill veta vilken av fölajde du tycker bäst om.
Jag vill veta vad du an
ser
och Valborgsolen skapar konst att inspireras av.
Nu ska jag ge dig en uppgift. Du kan ju inte bara kolla vackra bilder. Okej det kan du, men jag vill ha kommentarer för det är kul att veta vem det är som kollar. Så därför får du en uppgift som samtidigt är lite lärande hoppas jag för din del. En bild är enligt min mening sällan klar bara för att man tagit den. Att pröva olika beskärningar tycker jag hör till. Dels för att du kan hitta intressanta detaljer i en bild, dels för att koncentrera motivet. Det behöver inte alltid vara stor skillnad och det är det inte här, men jag vill veta vilken av fölajde du tycker bäst om.
Jag vill veta vad du an
ser
Oss fångstmän emellan
En del använder spö för att fånga regnbågen
Jag använder kameran för att fånga ljuset
Fina kvällar med underbart ljus lockar ut oss av olika anledningar. Om vi lyckas fånga något är nog av underordnad betydelse. Kittlande förväntning och mysfaktor överskuggar eventuell utebliven-fångst-besvikel
se
Jag använder kameran för att fånga ljuset
Fina kvällar med underbart ljus lockar ut oss av olika anledningar. Om vi lyckas fånga något är nog av underordnad betydelse. Kittlande förväntning och mysfaktor överskuggar eventuell utebliven-fångst-besvikel
se
En solig dag på Botaniska
Det finns många sätt att skildra en Påskafton fylld av sol, värme och fotogemenskap på Botaniska. En oändlig räcka av vackra vårblommor men också en fantastisk miljö mitt i storstaden, en oas om man så vill. Jag bestämde mig för att ta närbilder men ändå med en upplevelse av dagen och miljön. Vad alla växter heter har jag inte riktigt koll på, men för mig är upplevelsen och välbefinnandet lite viktigare än att veta vad allt heter.
Så här kommer en blandad kompott av vad Botaniska och Hanna gav denna Påskdag när temperaturen steg en bra bit över 20 grader.
Vad trodde ni... jag kan bara inte låta bli. Det är ju ändå Botaniska!
Ytor där det ges möjlighet för bilder att skapas och växla hör väl trädgården till.
Jag gissar att du såg gräsståt. Du vet väl att den mest utsökta persiska mattan innehåller ett litet mönsterfel, men vet du varför?
Visst är det vackert, när oredan lyser och när vi bryr oss och ger en hjälpande hand.
Vitsippsdalen
Inbjudande miljöer och mjuka former.
Rogivande och prolande... skratt.
Som fotograf söker jag ljuset, men det kan man göra även av andra skäl.
Ibland kan jag undra om det är på riktigt? Otroligt läckert och vackert... så heter den Stinkkalla!
Visst är det mysigt att sitta under grenverket en varm solig dag med en lätt bris så att solen liksom blinkar bländande i lövverket. Den känslan kan nog du också frammana. Under en blommande Rododendron blir det magiskt.
Du förstår säkert nu att jag hade fantastiskt sköna timmar där i Botaniska mitt i den brusande storstaden men det hördes liksom aldrig. Jo okej, ambulanshelikopterns inflygning mot Salgrenska gick inte att missa, men utöver det var det bara rofyllt. Kaffet, bullarna och kakorna gjordet det bara bättre och som pricken över... ett påskägg med godis!
Så ett litet tips för eventuella regniga trädgårdsdagar...
Samla en miljon löv av ett speciellt träd och trä upp dom på en ståltråd
och lägg dom sedan som dekoration i dina djupa fönsternischer...
Ta dig nu en egen tur till Göteborg och Botaniska för det finns naturligtvis mycket mer att
se
Så här kommer en blandad kompott av vad Botaniska och Hanna gav denna Påskdag när temperaturen steg en bra bit över 20 grader.
Vad trodde ni... jag kan bara inte låta bli. Det är ju ändå Botaniska!
Ytor där det ges möjlighet för bilder att skapas och växla hör väl trädgården till.
Jag gissar att du såg gräsståt. Du vet väl att den mest utsökta persiska mattan innehåller ett litet mönsterfel, men vet du varför?
Visst är det vackert, när oredan lyser och när vi bryr oss och ger en hjälpande hand.
Vitsippsdalen
Inbjudande miljöer och mjuka former.
Rogivande och prolande... skratt.
Som fotograf söker jag ljuset, men det kan man göra även av andra skäl.
Ibland kan jag undra om det är på riktigt? Otroligt läckert och vackert... så heter den Stinkkalla!
Visst är det mysigt att sitta under grenverket en varm solig dag med en lätt bris så att solen liksom blinkar bländande i lövverket. Den känslan kan nog du också frammana. Under en blommande Rododendron blir det magiskt.
Du förstår säkert nu att jag hade fantastiskt sköna timmar där i Botaniska mitt i den brusande storstaden men det hördes liksom aldrig. Jo okej, ambulanshelikopterns inflygning mot Salgrenska gick inte att missa, men utöver det var det bara rofyllt. Kaffet, bullarna och kakorna gjordet det bara bättre och som pricken över... ett påskägg med godis!
Så ett litet tips för eventuella regniga trädgårdsdagar...
Samla en miljon löv av ett speciellt träd och trä upp dom på en ståltråd
och lägg dom sedan som dekoration i dina djupa fönsternischer...
Ta dig nu en egen tur till Göteborg och Botaniska för det finns naturligtvis mycket mer att
se
Naturen bygger om
så också på Botaniska. Det botaniska är under rekonstruktion och det sjuder av liv... i hagen. Och symbolerna är för dagen påskharar, ägg och allt som är gult.
Stor del av dagen har jag vistats ute och tillsammans med Hanna på Botaniska i Göteborg. Vid entrén mötte oss denna syn och jag tycker det kan stå för vår och påsk, som båda handlar om "rekonstruktion", återuppståndelse.
Naturligtvis tog vi massor av bilder på sådant som vi såg och trodde skulle bli intressant på bild. Det kräver dock lite urval och bearbetning. Så det får dröja men jag lovar det är mycket som är vackert du får vänta och
se
Stor del av dagen har jag vistats ute och tillsammans med Hanna på Botaniska i Göteborg. Vid entrén mötte oss denna syn och jag tycker det kan stå för vår och påsk, som båda handlar om "rekonstruktion", återuppståndelse.
Naturligtvis tog vi massor av bilder på sådant som vi såg och trodde skulle bli intressant på bild. Det kräver dock lite urval och bearbetning. Så det får dröja men jag lovar det är mycket som är vackert du får vänta och
se
Sand
På turistbyrån i Falkenberg säljer man sand från Skreastrand i flaskor.
Jag tömde mina skor innan jag satte mig på cykeln och cyklade hem från Skreastrand idag. Den sanden går inte att bli av med hur mycket man än tömmer skorna, så väl hemma kittlade den fortfarande mellan tårna. Och egentligen är det en härlig känsla med den mjuka varma sanden. För idag var det sommarkänsla, kaffe i termos och hembakta kolakakor och påskkakor avnjöts av vänner på en filt bland klitterna på Skreastrand.
Solen sken och gav värme, en lätt bris fick havet att glittra och barnskratt blandades med måsarnas skri.
Klitterna var mitt mål för fotograferandet idag och dom är stora och inbjudande.
Klitterna ger karraktär åt Skreastrand och det är kanske inte så ofta jag vänder kameran åt detta håll, sanden och staden, men det ger ändå en bild av hur nära vi har en av Halland mest fantastiska strand.
Lantmännens silokomplex i bakgrunden sätter sin prägel på stads- och landskapsbilden från många håll. På senare tid har det dykt upp "höghus" även på Skrea och fler lär det bli. Havsutsikt lockar och då krävs det några våningar. Badstugorna erbjuder som du förstår ingen havsutsikt.
Idag var det ett sjudande liv i badstugeområdena, sommargäster och falkenbergarevar i full gång. Planterade påskliljor och andra blommor i allehanda lådor och krukor. Och om barnskratt och måsskrik blandades på stranden så var det hammarslag och sågande som stod för ljudkulissen bland stugorna.
Det är ett fantastiskt landskap här vid Netas. Vänder jag mig ytterligare 90 grader åt höger så har jag en bild av det man säger under långa tider för flera hundra år sedan var Hallands karraktär
ljunghedar. Visst är det vackert? Den mjuka sanden mot den karga heden.
Det blev till slut flera timmars vandring i den mjuka sanden och det var bara tråkigt glas och rostiga kapsyler som gjorde att jag inte gick barfota. Men sanden fyllde ändå mina skor så känslan fanns där i alla fall. Och att sitta där en dag som denna, se ut över ett glittrande hav, dricka kaffe och småprata... mmm!
Det är väl bara ytterligare några graders värme som kan göra det bättre och det kommer ska du
se
Jag tömde mina skor innan jag satte mig på cykeln och cyklade hem från Skreastrand idag. Den sanden går inte att bli av med hur mycket man än tömmer skorna, så väl hemma kittlade den fortfarande mellan tårna. Och egentligen är det en härlig känsla med den mjuka varma sanden. För idag var det sommarkänsla, kaffe i termos och hembakta kolakakor och påskkakor avnjöts av vänner på en filt bland klitterna på Skreastrand.
Solen sken och gav värme, en lätt bris fick havet att glittra och barnskratt blandades med måsarnas skri.
Klitterna var mitt mål för fotograferandet idag och dom är stora och inbjudande.
Klitterna ger karraktär åt Skreastrand och det är kanske inte så ofta jag vänder kameran åt detta håll, sanden och staden, men det ger ändå en bild av hur nära vi har en av Halland mest fantastiska strand.
Lantmännens silokomplex i bakgrunden sätter sin prägel på stads- och landskapsbilden från många håll. På senare tid har det dykt upp "höghus" även på Skrea och fler lär det bli. Havsutsikt lockar och då krävs det några våningar. Badstugorna erbjuder som du förstår ingen havsutsikt.
Idag var det ett sjudande liv i badstugeområdena, sommargäster och falkenbergarevar i full gång. Planterade påskliljor och andra blommor i allehanda lådor och krukor. Och om barnskratt och måsskrik blandades på stranden så var det hammarslag och sågande som stod för ljudkulissen bland stugorna.
Det är ett fantastiskt landskap här vid Netas. Vänder jag mig ytterligare 90 grader åt höger så har jag en bild av det man säger under långa tider för flera hundra år sedan var Hallands karraktär
ljunghedar. Visst är det vackert? Den mjuka sanden mot den karga heden.
Det blev till slut flera timmars vandring i den mjuka sanden och det var bara tråkigt glas och rostiga kapsyler som gjorde att jag inte gick barfota. Men sanden fyllde ändå mina skor så känslan fanns där i alla fall. Och att sitta där en dag som denna, se ut över ett glittrande hav, dricka kaffe och småprata... mmm!
Det är väl bara ytterligare några graders värme som kan göra det bättre och det kommer ska du
se
After work walk
En populär aktivitet längs Ätran i Falkenberg. Speciellt när solen skiner i april och temperaturen stigit till otroliga 22 grader!
Mitt mål var en liten skogsdunge uppe vid Laxbron. Jag tänkte ta lite bilder av vitsippor i björkskog. Nu visade det sig vara en fd skogsdunge så jag fick krypa lite närmare för att det inte skulle bli vitsippor på kalhygge.
Håll till godo
Skönt att ha både å, ängsmark och kalhygge inom stadsplanerat område, det är ingen risk att jag går vil
se
Mitt mål var en liten skogsdunge uppe vid Laxbron. Jag tänkte ta lite bilder av vitsippor i björkskog. Nu visade det sig vara en fd skogsdunge så jag fick krypa lite närmare för att det inte skulle bli vitsippor på kalhygge.
Håll till godo
Skönt att ha både å, ängsmark och kalhygge inom stadsplanerat område, det är ingen risk att jag går vil
se
Filosofiskt med en vanilla latte
Idag bestämde vi oss för en fika och lite snack om "bilder" av livet som det är här och nu.
Om fasaden och vad som finns bakom
Om att våga släppa in
Om att inget är beständigt
Och huruvida det gamla får en chans eller manövreras ut
Att ett är säkert, även om allt inte riktigt sitter på plats så anar vi riktningen
Gammalt byts mot nytt på många plan.
Det är vår!
Så kan livet te sig i ett möte på ett fik där jag dricker min vanilla latte och mumsar på en bakel
se
Inget annat än bilder
av tidlösa avtryck från idag
det ger jag dig som bildupplevel
se
I mitt fönster
har årstiderna växlat. Inte bara när jag ser ut över takåsar och innergård, även på insidan skiftar det. Där är det visserligen jag som styr och skulle kunna haft sommar året om. Men jag gillar ju årstidernas växlingar och lite ombyte på insidan är inte heller fel. En gång skrev jag om ett annat fönster som jag fäste på bild att det var ett fönster med en utsikt för insikt. (Just ett liknande uttryck har jag på senaste tiden sett att Varbergs Stadshotell använder för att marknadsföra sitt Spa, kul.) Att själv hänga med i årstidernas skiftningar och befästa det med lite egen ommöblering tror jag är viktigt för mig.
Är jag bunden av traditioner, präglad av år med torp, falu rödfärg och vita knutar, spröjsade fönster med ojämt lite runnet glas, spetsgardiner på insidan och den obligatoriska blomman med de sträva luktstarka bladen
kanske?
Och det är väl inget fel på det, för även när det gäller traditioner så kan dom följa med sin tid och "utvecklas" och på så sätt möta nya tider och bestå utan att bli "gamla". Ibland säger man ju att ... fått en renässans.
Pelargonen jag valde har ett bladverk som är vackert i sig
men blommorna är det heller inget fel på där dom glittrar i solljuset.
När jag nu möblerat om i köksfönstret och känner mig nöjd när solskenet ger liv åt blad och blommor inser jag att jag även skulle kunna "möblera om" lite i min egen insida. Jag ser ju hur årstiderna växlar och insikten säger att jag nog själv skulle behöva bli lite bättre på att hänga med i tiden för att inte bli "gammal". Jag kan nog själv bestämma om jag får en renässans eller inte. Det finns definitivt mer att utveckla för den sakens skull. Så jag ställer upp så många vackra föresattser jag kan på min insida just nu för att det förhoppningsvis ska påverka mitt sätt att ta emot, ta för mig och bli ett med det jag vill vara. Det kan jag
se
Är jag bunden av traditioner, präglad av år med torp, falu rödfärg och vita knutar, spröjsade fönster med ojämt lite runnet glas, spetsgardiner på insidan och den obligatoriska blomman med de sträva luktstarka bladen
kanske?
Och det är väl inget fel på det, för även när det gäller traditioner så kan dom följa med sin tid och "utvecklas" och på så sätt möta nya tider och bestå utan att bli "gamla". Ibland säger man ju att ... fått en renässans.
Pelargonen jag valde har ett bladverk som är vackert i sig
men blommorna är det heller inget fel på där dom glittrar i solljuset.
När jag nu möblerat om i köksfönstret och känner mig nöjd när solskenet ger liv åt blad och blommor inser jag att jag även skulle kunna "möblera om" lite i min egen insida. Jag ser ju hur årstiderna växlar och insikten säger att jag nog själv skulle behöva bli lite bättre på att hänga med i tiden för att inte bli "gammal". Jag kan nog själv bestämma om jag får en renässans eller inte. Det finns definitivt mer att utveckla för den sakens skull. Så jag ställer upp så många vackra föresattser jag kan på min insida just nu för att det förhoppningsvis ska påverka mitt sätt att ta emot, ta för mig och bli ett med det jag vill vara. Det kan jag
se
Till slut lättade dimman
solen fick fritt spelrum och temperaturen steg snabbt till 14-15 grader. Men det dröjde till sen eftermiddag så klockan var efter fyra innan jag gav mig ut. Det finns några vackra saker som lockar och som jag gärna återvänder till.
Dom här snöklockorna är ett sådant exempel, som spirar och är som vackrast när omgivningen fortfarande är lite risig och innan löven klär träden.
Runt omkring pågår som sagt fortfarande förmultningsprocessen och bjuder även den på intressanta motiv.
Stadens trädgårdsmästare berättade förra hösten om hur han gärna låter växterna i rabatterna vissna ner och hur många då hör av sig och tycker att det ska snyggas upp och att växter behöver bytas ut. Han tycker att vissna växter hör till och att hela växtens livscykel kan visas. Han planterar gärna växter med lite olika blomningstid i samma rabatt av just den anledningen.
Så samtidigt som nytt liv spirar så bryts annat ner i ett ständigt pågående och nödvändigt kretslopp.
Den här trädbiten är inget undantag och den visar också hur vackert åldrandet och nedbrytningen ter sig
när levande tillslut blir ett med jorden.
Jag tyckte den var fin även i ett annat perspektiv eftersom det igår var fiskepremiär i Ätran och många förhoppningsfulla fiskare kantade Ätran för att tålmodigt lägga sina flugor och drag på ställen där dom tror sig veta att den stora laxen står. Visst ser det ut som en laxrest från förra säsongen?
För mig är Ätran mer en ljusspegel och yta som bjuder på ombytliga "bildspel"
Ljus och skuggor, färgspel och mönster.
Tidigare idag gick jag gata upp och gata ner i jakt på ett par skor. I Falkenberg betyder det att jag i stort sett gick runt kvarteret! Sta'n är ingen storstad utan en småstad...
Även om dimman låg tät och det knappast tydde på behov av lättare klädsel och sommar så har vi haft några dagar innan som visat att värmen är på väg och ett av dom tydligaste vårtecknen för stadsbor är ju när gatorna sopas rena från vinterns halkbekämpning och det skedde nu i veckan. Så, nu är det snart dax att kliva ur kängorna och äntra ett par lättare skodon. Jag tycker mig märka att lite av min ungdomliga fåfänga tränger upp när jag spanar över skohyllorna och "nej, gubbvarning" ringer i öronen när jag ser både bekväma märkesskor och billigare kopior exponeras. Men så långt som till hyllorna med Converse vill jag inte gå så då återstår
...japp, så fick det bli även om det sved i plånboken. Har inte han tillräckligt med pengar utan att han ska behöva skinna mig? Lite hade min fåfänga målat in mig i ett hörn för jag vill ju gärna att skorna ska matcha min nya jacka. Så det var bara att falla, låta sig förföras och följa sitt hjärta... Du hör hur jag försöker undvika mitt präktiga förnuft... Till slut fick även det sitt ...kvalitet Calle, kvalitet kostar... bättre än tyg och konstläder (=plast) "Hämta vänsterdojjan!"
Snygg blev jag, du kommer få
se
Dom här snöklockorna är ett sådant exempel, som spirar och är som vackrast när omgivningen fortfarande är lite risig och innan löven klär träden.
Runt omkring pågår som sagt fortfarande förmultningsprocessen och bjuder även den på intressanta motiv.
Stadens trädgårdsmästare berättade förra hösten om hur han gärna låter växterna i rabatterna vissna ner och hur många då hör av sig och tycker att det ska snyggas upp och att växter behöver bytas ut. Han tycker att vissna växter hör till och att hela växtens livscykel kan visas. Han planterar gärna växter med lite olika blomningstid i samma rabatt av just den anledningen.
Så samtidigt som nytt liv spirar så bryts annat ner i ett ständigt pågående och nödvändigt kretslopp.
Den här trädbiten är inget undantag och den visar också hur vackert åldrandet och nedbrytningen ter sig
när levande tillslut blir ett med jorden.
Jag tyckte den var fin även i ett annat perspektiv eftersom det igår var fiskepremiär i Ätran och många förhoppningsfulla fiskare kantade Ätran för att tålmodigt lägga sina flugor och drag på ställen där dom tror sig veta att den stora laxen står. Visst ser det ut som en laxrest från förra säsongen?
För mig är Ätran mer en ljusspegel och yta som bjuder på ombytliga "bildspel"
Ljus och skuggor, färgspel och mönster.
Tidigare idag gick jag gata upp och gata ner i jakt på ett par skor. I Falkenberg betyder det att jag i stort sett gick runt kvarteret! Sta'n är ingen storstad utan en småstad...
Även om dimman låg tät och det knappast tydde på behov av lättare klädsel och sommar så har vi haft några dagar innan som visat att värmen är på väg och ett av dom tydligaste vårtecknen för stadsbor är ju när gatorna sopas rena från vinterns halkbekämpning och det skedde nu i veckan. Så, nu är det snart dax att kliva ur kängorna och äntra ett par lättare skodon. Jag tycker mig märka att lite av min ungdomliga fåfänga tränger upp när jag spanar över skohyllorna och "nej, gubbvarning" ringer i öronen när jag ser både bekväma märkesskor och billigare kopior exponeras. Men så långt som till hyllorna med Converse vill jag inte gå så då återstår
...japp, så fick det bli även om det sved i plånboken. Har inte han tillräckligt med pengar utan att han ska behöva skinna mig? Lite hade min fåfänga målat in mig i ett hörn för jag vill ju gärna att skorna ska matcha min nya jacka. Så det var bara att falla, låta sig förföras och följa sitt hjärta... Du hör hur jag försöker undvika mitt präktiga förnuft... Till slut fick även det sitt ...kvalitet Calle, kvalitet kostar... bättre än tyg och konstläder (=plast) "Hämta vänsterdojjan!"
Snygg blev jag, du kommer få
se
