callemedse

Tog en tur på stan idag och insåg att sommarvärmen klingat av och det var skönt att vira halsduken lite tätare om halsen. I blomsteraffären säljer dom ljung i långa banor och olika färger. Det dyker upp små pumpor som dekoration och ser jag mig omkring så ser jag hur löven börjar fylla den fuktiga asfalten och vatenpölarna torkar inte upp. På uteserveringarna börjar det bli ödsligt...

... några koppar visar ändå att några trotsar hösten och håller emot ett tag till.

Ingen trängsel vid krogarna och billjusen blänker i gatan redan vid lunchtid

till och med lyktstolpen slokar...

En ensam hund på en öde gata mitt i sta'n


Kolla här,

det är lönelördag och handlaren har livat upp det lite med ballonger... Det är definitivt höstkänsla! Oåterkalleligt slut på festen i sommarstaden.

Till och med trafikskyltarna växlar i höstfärger...

och vänster är inte gångbart.

Okej att naturen växlar årstider men kan ett samhälle växla...? Ja det verkar ju så.
Det blir kallare och det gäller att dra halsduken ett varv till runt halsen och hålla fast i den gemenskap som finns kvar. För det ser ut att bli ytterligare lite mer av individens frihet förutsatt att du redan är fri och håller dig på din plats. Du är välkommen bara om du redan "hör till oss".
Vad var det för mening att läsa sagorna för barnen om murar runt trädgårdar som vissnar... om det inte var för att barnen skulle förstå bättre än oss och riva murarna? 
Är vi på väg mot något som kan liknas vid ständig höst, kanske permafrost, här bakom murarna? 
Nu verkar det för dagen vara sagan om "Kejsarens nya kläder" som gäller och att den faktiskt blev verklighet för en vecka sedan. Det är höstkänsla, det är bara att in

se

som är skadlig i datorvärlden, men vanebildande rundgång...

http://www.youtube.com/watch?v=X6VSbNMQvwo 

Kanske kanske kan det vara ett nyval i fleras intres

se

Ikväll var det dramatik i Falkenbergs hamn. Hjalmar fick ett samtal från en uppspelt taxichaufför som tipsade om ett fartyg på drift i Falkenbergs hamn. Söderbron var avstängd eftersom man befarade att bron skulle rammas av "en jättestor båt!". Tjejen i taxin är känd av familjen och en pålitlig källa så Hjalmar ryckte ut och tog mig med...

När vi väl kom till hamnen så var båten på väg att förtöjas igen efter en insats av sjöräddning, brandkår mm.

Det har varit mycket snack och debatt om sedimentet som samlas på botten i Ätrans utlopp och som slammar igen hamnen och begränsar djupet. Nu var det räddaren i nöden för fem meter från Söderbron stannade "den jättestora båten"... Den gick på grund!
Och det var ju bra, så

sett

Det är snart val och partierna samlas för att säga sitt. Och politiker vill gärna ha koll på varandra.
På valtorget blir det så trångt så det är lätt att blanda ihop vem det är som säger vad.


En del verkar inspirerade av Idol...? Själva framförandet blir viktigare än att hålla reda på var man står...

... och plötsligt ser det ut som C har något ihop med V...!? Inte för att någon verkar lyssna eller bry sig.


S gör sitt för att synas och höras i ett brus av budskap och symboler...


Bakgrunden är viktig ur mer än ett perspektiv..."Vad säger karln...!" åhörarna på valtorget verkar mest vara sådana som redan vet vad dom vill och ska snart själva ta mikrofonen och säga sitt till dom "på andra sidan".

Ni där borta är ni klara?
Jajamensan fattas bara!
Ja då sätter vi igång,
med en glad och klämmig sång!

http://www.youtube.com/watch?v=-bwqxrv3_Y4 

Tilbaka, med Mikael Wiehe. Väl värd att både höra, ta till sig och

se

Just nu är det rätt mycket...samtidigt som det känns som att saker bara rusar förbi så finns det annat som verkar vara som det alltid varit, som om det inte rör sig överhuvudtaget

... det beror väl på om jag orkar lyfta blicken. Och se lite längre. Få lite överblick.

Just nu är det inte jobbigt att det är mycket för nu är mycket inspirerande. Det skulle kunna vara jobbigt om jag försökte hinna med på alla fronter. Men som tur är känner jag att, okej då, här händer mycket men jag kan välja hur aktiv jag vill vara och då får jag plötsligt uppleva att det finns dom som ser mig, väljer mig och vill ha med mig! Jag har lyckats lyfta blicken och se mig omkring mött en blick och inte bara stirrat på uppgiften och försvinna i görandet.
Det gäller att våga ge utrymme.
Jag behövs inte överallt, eller... Där behöver jag bara vara... och... Där kan jag bidra med det jag redan vet och kan. Allt det här kan och vet du redan. Kanske har du redan sagt det till mig. Men ju fler gånger jag sätter det på pränt inför dig så klarar jag det lite bättre.

Sedan jag skrev senast har jag varit dubbelbokad både hemma och på jobbet och dessutom bortrest ett par dagar, så bloggandet har fått stå tillbaka lite. Jag har ju ingen sådan där liten dator som jag lätt bär med mig och dessutom vill jag ju ha tillgång till min bildbank. För att vara ännu lite mer ärlig så skriver jag inte så snabbt heller! Men nu har jag ju lite bränsle till bloggen.

Det var ju inte länge sedan det var kick-off med jobbet, en fantastisk dag som överträffade förväntningarna och gav energi. Det känns ju bra då att få möjlighet att följa upp det med att njuta på (i?) ett Spa som i tisdags. Varma basänger, kalla basänger, bastulandskap med panoramafönster mot Göteborgs skärgård och hamninlopp. Vattensängar, ljusrum och terasser med sköna vilstolar där jag kunde sitta och njuta av solens värmande strålar sent på kvällen... där fick tiden gå för sig själv. Jag ägnade mig åt att vara och att andas.

I helgen har jag ägnat mig åt att ge bort röda osthyvlar, skriva insändare och fotografera barn. Sedan mötte jag en person som jag hoppas kommer att ge mig en kick i framtiden. Den där tiden som inte riktigt finns men som vi ändå planerar för och förbereder som om den verkligen kommer att vara... spännande.

Men åter till det jag kan och är bra på, att fotografera barn. Att fotografera små barn är som att vara på ett Spa. Det är bara att öppna sinnena och vara närvarande. För när det händer händer det, varken förr eller senare. Det gäller att vara med och det är inte alltid det man tror ska bli bra som blir bäst. För det man skrattar åt och det som berör kan vara det som symboliserar just det där oberäkneliga som dom små människorna står för

... när tiden får gå för sig själv och du just inte har annat att göra än att ta vara på lyxen i vardagen (även om det nu var helg),
att vara och

se

I torsdags prövade jag nå´t nytt. Två gånger om! Och som grädde på moset så la jag till en tredje...

Det var sensommarkick-off på jobbet och det blev en energigivande dag i många bemärkelser som slutade på en Libanesisk glassbar i en ljum septembersommarkväll.

För att se vad vi började med får du klicka dig vidare http://curla.nu/bowls.shtml en sport som lockade fram våra tävlingsinstinkter med allt vad det betyder av glada tillrop, skadeglädje och kärvänlig retsamhet. Fantastiskt hur kul det är att uppleva sina kollegors starka och svaga sidor när det kommer till vinnare och förlorare... och så roligt det är att påminna dom om det!!!

Sedan blev det andra klumpar och andra vinnare när vi tog oss an leran på Wallåkra Stenkärlsfabrik. Kolla bara!


Ingen kruka blev den andra lik


och när dom så småningom blir brända och glaserade...

Men det får vi se först om ett par månader när allt kommer med posten. Då fortsätter festen med vernisage på jobbet.

Så var det det här med grädden på Pistage i Helsingborg. Efter ett tips från en kollega gjorde vi en avstickare till en Libanesisk glassbar på vägen hem och åt Coldstone.


Värt både resan, tiden och pengarna!


Efter en fantastisk buffe som avslutning på krogen vid Stenkärlsfabriken så blev detta en mäktig avslutning för både smaklökar och ögon. Magen hade väl egentligen redan fått sitt och lite till. Men vad gör man inte... Det var som man brukar säga, Det värsta jag

sett