Ett tecken?
... som någon tycker jag behöver
...som någon vill att jag ska
se ; )
Inte min bag...
...säg aldrig det, för du har ingen aning!
Livet bjuder på så otroligt många möten och du vet inte vilka som är dina eller vart dom leder. Möten med öden, människor, känslor och du kan vara öppen eller värja dig. Leva med eller kämpa emot. Det finns möten du inte kan tacka nej till, där ditt val istället handlar om acceptans eller förnekelse. Idag mötte jag en vän som för en tid sedan mötte ett besked om sin hälsa som om hon kunnat välja absolut inte valt. Nu är det hennes bag...
Och jag är otroligt glad att jag ryms bland hennes vänner, i hennes nya bag. För hon har valt att förhålla sig till den så att hon, som hon säger, "packat ur energitjuvar och packar i dom och det som ger energi". Vi har ett gemensamt intresse som kan ge massor av energi och är en outsinlig källa till överraskande "möten". Man ser saker andra inte ser och upplever saker andra inte upplever. Att sedan visa det och få överraska människor i sin omgivning kan ge en riktig kick. Visserligen kan det också kräva en massa energi i form av pengar... men det är smällar man får ta...
Eller så blir man gräsligt duktig, som min vän, på att utnyttja det man har och överraskar omgivningen med fantastiska bilder som andra inte ens kommer i närheten av eftersom dom tror att det handlar om kamerautrustningen. När det istället handlar om att förhålla sig till ljuset, sig själv, sin idé och sina känslor. Sin bag...
Vem var det som sa att "livet kan va som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något..."
Om det inte var min bag, så har jag idag under några timmar ändå fått härlig påfyllning i min på
se
Tre dagar till tre veckor, hantverkarprecision...
Nu är det dax igen tyckte hyresvärden att bättra på tak och väggar i min lägenhet. Kanske finns en tanke om att bättra på sin position inför hyresförhandlingarna som aviserats, hmm...
Per målare hade tänkt sig fixa detta på tre dagar när han ringde i fredags eftermiddag. Fint sa jag men det var fyra månader sedan (egentligen tre år sedan) jag sist talade med hyresvärden och ditt samtal är första tecknet på att min önskan blir av, så jag har inte valt tapeter ännu...! Okej, jag kommer på onsdag morgon sa han och gör underarbetet så kan jag tapetsera på torsdag-fredag. Vore bra om du hade plockat undan och skruvat ner grejerna på väggarna, hade du tänkt göra något annat i helgen? ...? JA, det hade jag.
Hjalmar oroade sig genast för det han vet om hantverkare, dom kommer tidigt på morgonen och det här kom att bli på hans lediga dagar.
Jag vet ju vad jag vill när det gäller väggarna och Hjalmar har smak så det gick ganska lätt att komma fram till
... att standardtapeten inte riktigt räckte till i konkurrensen.
Nu är Per målare en trevlig prick att ha att göra med så det blev inte så dramatiskt som det låter och som du kan se så fixade det sig även om det inte blev gjort på helgen. Och för Hjalmars skull kom han inte innan frukost. Så nu är han igång, underarbetet är gjort och taken o dörrkarmar målade. Det är bara det att tapeten till köket kan levereras först om tre veckor... Ja ja så kan det va sa Per målare jag börjar med hallen, så ses vi om tre veckor igen.
Vi får väl
se
Per målare hade tänkt sig fixa detta på tre dagar när han ringde i fredags eftermiddag. Fint sa jag men det var fyra månader sedan (egentligen tre år sedan) jag sist talade med hyresvärden och ditt samtal är första tecknet på att min önskan blir av, så jag har inte valt tapeter ännu...! Okej, jag kommer på onsdag morgon sa han och gör underarbetet så kan jag tapetsera på torsdag-fredag. Vore bra om du hade plockat undan och skruvat ner grejerna på väggarna, hade du tänkt göra något annat i helgen? ...? JA, det hade jag.
Hjalmar oroade sig genast för det han vet om hantverkare, dom kommer tidigt på morgonen och det här kom att bli på hans lediga dagar.
Jag vet ju vad jag vill när det gäller väggarna och Hjalmar har smak så det gick ganska lätt att komma fram till
... att standardtapeten inte riktigt räckte till i konkurrensen.
Nu är Per målare en trevlig prick att ha att göra med så det blev inte så dramatiskt som det låter och som du kan se så fixade det sig även om det inte blev gjort på helgen. Och för Hjalmars skull kom han inte innan frukost. Så nu är han igång, underarbetet är gjort och taken o dörrkarmar målade. Det är bara det att tapeten till köket kan levereras först om tre veckor... Ja ja så kan det va sa Per målare jag börjar med hallen, så ses vi om tre veckor igen.
Vi får väl
se
Ikväll och om 2 månader
Det är 2 månader till dopparedan! Och jag kör en liten test...
Mysigt eller hur? "En" gran och flerfärgad ljung i lyktans sken. Jag vet att många längtar så jag skickar ut lite ljusa vibbar så här när mörkret sänker sig i oktobernatten. Ljuset brinner här för dig på callemed
se
Mysigt eller hur? "En" gran och flerfärgad ljung i lyktans sken. Jag vet att många längtar så jag skickar ut lite ljusa vibbar så här när mörkret sänker sig i oktobernatten. Ljuset brinner här för dig på callemed
se
"Det minsta man kan begära...
av en rörelse är att den rör sig." Det var Tage Danielsson som sa det en gång för länge sedan.
Huruvida Skejtare är någon rörelse vet jag inte, men dom verkar vara i ständig rörelse i alla fall.
Och det är jag tacksam för. Nästa tema på min fotocirkel är nämligen rörelse och vi börjar i Falkenbergs skatepark. Panorering brukar det kallas för när man följer motivet i rörelse med kameran. Det som krävs för att få fram känslan av rörelse är att motivet rör sig så fort att du i rörelsen hinner flytta kameran så mycket att "omgivningen" blir oskarp. Det gäller ju också att du lyckas följa motivet på ett sådant sätt att det hela tiden befinner sig på samma ställe på bildytan och på så sätt tecknas skarpt.
Lite oskärpa i motivet tycker jag ändå inte är fel för att få fram känslan av rörelse.
Lekparken på Vallarna är nästa anhalt på vår fotopromenad den här söndagen. Där finns nästan alltid någon som inte kan vara stilla. Av respekt för barnen och deras föräldrar som ju inte känner mig så fick det bli bilder bakifrån. Annars är detta en stor karusellgunga där man kan ställa sig i mitten vid stolpen och få riktigt fina bilder på den som åker. När man står där i mitten är man hjälpt av att avståndet ut till gungan hela tiden är det samma och det blir lättare att få motivet skarpt och omgivningen oskarp. (Man kan ha mycket nytta av att jobba med en konstant radie.)
Slutligen går vi ner till Ätran. Där ska vi hålla kameran stilla
och istället låta vattnets rörelse teckna sig självt.
Det blir slutartider på ca 1/20 sekund, höga bländartal och att experimentera med vinklar och ta många bilder. För ingen blir den andra lik. En låg vinkel, att komma nära vattenytan, ger bättre förutsättningar att få dramatiska bilder.
Här närmar vi oss måleriets penseldrag och ögonblick som aldrig återkommer. En vacker påminnelse om att ta vara på stunden, ögonblicket. Att inget någonsin stannar. Att vi lever i ständig rörel
se
Huruvida Skejtare är någon rörelse vet jag inte, men dom verkar vara i ständig rörelse i alla fall.
Och det är jag tacksam för. Nästa tema på min fotocirkel är nämligen rörelse och vi börjar i Falkenbergs skatepark. Panorering brukar det kallas för när man följer motivet i rörelse med kameran. Det som krävs för att få fram känslan av rörelse är att motivet rör sig så fort att du i rörelsen hinner flytta kameran så mycket att "omgivningen" blir oskarp. Det gäller ju också att du lyckas följa motivet på ett sådant sätt att det hela tiden befinner sig på samma ställe på bildytan och på så sätt tecknas skarpt.
Lite oskärpa i motivet tycker jag ändå inte är fel för att få fram känslan av rörelse.
Lekparken på Vallarna är nästa anhalt på vår fotopromenad den här söndagen. Där finns nästan alltid någon som inte kan vara stilla. Av respekt för barnen och deras föräldrar som ju inte känner mig så fick det bli bilder bakifrån. Annars är detta en stor karusellgunga där man kan ställa sig i mitten vid stolpen och få riktigt fina bilder på den som åker. När man står där i mitten är man hjälpt av att avståndet ut till gungan hela tiden är det samma och det blir lättare att få motivet skarpt och omgivningen oskarp. (Man kan ha mycket nytta av att jobba med en konstant radie.)
Slutligen går vi ner till Ätran. Där ska vi hålla kameran stilla
och istället låta vattnets rörelse teckna sig självt.
Det blir slutartider på ca 1/20 sekund, höga bländartal och att experimentera med vinklar och ta många bilder. För ingen blir den andra lik. En låg vinkel, att komma nära vattenytan, ger bättre förutsättningar att få dramatiska bilder.
Här närmar vi oss måleriets penseldrag och ögonblick som aldrig återkommer. En vacker påminnelse om att ta vara på stunden, ögonblicket. Att inget någonsin stannar. Att vi lever i ständig rörel
se
Titta för att se
Jag håller fotokurs, eller det är egentligen en studiecirkel och jag skulle nog kalla det workshop om någon frågade. Men strunt samma för det är ingen som frågar...
Nu ska du få del av tankar som jag förmedlar till deltagarna och som handlar om det som en del i min omgivning kallar "Inte mer än 10 bilder på samma ställe!"
Att fotografera handlar mycket om att ta sig "in i motivet", motivet till att du vill fotografera det som just ligger framför dig. Vad fångade ditt intresse och hur rensar du det från störande element, eller ta med tillräckligt många för att förmedla det.
Så jag gick ut för att ta lite exempelbilder till deltagarna. Ätran är en spännande del av Falkenbergs själ och karaktär. Det jag fastnade för idag är de fem fundament som återstår av den senaste järnvägsbron.
En första anblick
Alternativ 1
Vinkla ner för mer spännande förgrund och ta bort en ointressant himmel.
Alternativ 2
Gör ännumer av förgrunden och rama in motivet med trädet och stenarna.
Alternativ 3
Skapa en massiv och tyngre känsla. Det är ju rejäla pjäser.
Alternativ 3 är taget med en kortare telezoom.
Samma telezoom för detaljer. Låt vattnet få mer betydelse.
Det är höst
Ett envist löv, lätt och flyktigt och det tunga fundamentet reducerat till bakgrund.
Var fastnar blicken?
troligen det svarta hålet.
Om du skulle ha med en människa
så passar det där väskan står. Gärna sittande på stenen och ansiktet vänt åt höger (vänster för betraktaren).
Estetik att sitta i, och i oskärpan antyds omgivande miljö. Det var bågen med gula fyrkanter som fångade mitt intresse.
Så till detta att det är så mycket vackra färger omkring oss på hösten. I naturen och stadens natur, parkerna. Det är frestande att ta kort på träd och buskar. Men det ögat ser är inte kameran lika bra att se.
Så det blir till att ge sig "in i motivet".
Ljustet min vän
det handlar om ljuset
När du ger dig ut i den underbara hösten för att fotografera så klä dig varmt, för fryser du så skakar du. Och titta dig metodiskt omkring för att verkligen
se
Nu ska du få del av tankar som jag förmedlar till deltagarna och som handlar om det som en del i min omgivning kallar "Inte mer än 10 bilder på samma ställe!"
Att fotografera handlar mycket om att ta sig "in i motivet", motivet till att du vill fotografera det som just ligger framför dig. Vad fångade ditt intresse och hur rensar du det från störande element, eller ta med tillräckligt många för att förmedla det.
Så jag gick ut för att ta lite exempelbilder till deltagarna. Ätran är en spännande del av Falkenbergs själ och karaktär. Det jag fastnade för idag är de fem fundament som återstår av den senaste järnvägsbron.
En första anblick
Alternativ 1
Vinkla ner för mer spännande förgrund och ta bort en ointressant himmel. Alternativ 2
Gör ännumer av förgrunden och rama in motivet med trädet och stenarna.Alternativ 3
Skapa en massiv och tyngre känsla. Det är ju rejäla pjäser.Alternativ 3 är taget med en kortare telezoom.
Samma telezoom för detaljer. Låt vattnet få mer betydelse.
Det är höst
Ett envist löv, lätt och flyktigt och det tunga fundamentet reducerat till bakgrund.Var fastnar blicken?
troligen det svarta hålet.Om du skulle ha med en människa
så passar det där väskan står. Gärna sittande på stenen och ansiktet vänt åt höger (vänster för betraktaren).Estetik att sitta i, och i oskärpan antyds omgivande miljö. Det var bågen med gula fyrkanter som fångade mitt intresse.
Så till detta att det är så mycket vackra färger omkring oss på hösten. I naturen och stadens natur, parkerna. Det är frestande att ta kort på träd och buskar. Men det ögat ser är inte kameran lika bra att se.
Så det blir till att ge sig "in i motivet".
Ljustet min vän
det handlar om ljuset
När du ger dig ut i den underbara hösten för att fotografera så klä dig varmt, för fryser du så skakar du. Och titta dig metodiskt omkring för att verkligen
se
10 Lo-fi, vernissage
Det är inte var dag som jag är bjuden på vernissage. Speciellt inte fotoutställning och speciellt inte i Göteborg. Men, igår besökte jag Fotokompaniet på Ingenjörsgatan 2 och ägnade några timmar i trevligt sällskap och fick fotoinspiration och energi.
Lo-fi står för low fidelity photography och det i sin tur står för foton gjorda med enkla kameror med film av olika slag och framkallade på papper eller scanade negativ och sedan utskrivna.
Utställarna har träffat varandra på fotosidan.se där det finns en grupp för toycamera. Någon tyckte att full upplevelse får man bara om bilderna lämnar datorskärmen och visar sig på papper i ram och hängs på vägg. Sagt och gjort utställningen på Fotokompaniet hänger till 28 okt.
Nio tiondelar av 10 Lo-fi gruppen
som hälsade välkomna och minglade. Alla är lika seriösa som dom ser ut...
Det bär ner i de ljusa källarvalven
Eftersom jag är kompis med ett par av utställarna så fick jag även komma bakom skynket, genom ateljén och ännu längre ner till fantastiska bild och mörkrum
Men åter upp till utställningen och genom skynket
Det var mingel och möten i trånga utrymmen bland fantastiska bilder. Mycket snack om både kameror och bildkomposition. På Fotokompaniet är det analog fototeknik som gäller och det var många som fick något lystet i blicken när dom klämde och kände på gamla kameror.
Och vad vore en vernissage utan godis
Där fans naturligtvis även vin, nötter och chips men sådana onyttigheter visar jag inte på bild. Däremot var själva utställningslokalen en upplevelse i sig själv och gick väl i linje med de enkla lösningar på kamerateknik som använts.
Därmed inte sagt att fotograferingen var enkel, den är mycket genomtänkt och inte alls bara tagen på en höft.
Det är mycket känsla i dom här bilderna och just de "enkla" verktygen lämnar mycket utrymme åt fotografen att experimentera med och betraktaren att kliva in i.
Det är klart att jag inte tyckte om allt jag fick se men så är det alltid. Tillräckligt mycket engagerade mig ändå och fick mig att fundera över både bildspråk och teknik.
På vägen hem såg jag mig lite extra om och tänkte lite extra. Vad kan man åstadkomma med det digitala för att mjuka upp ytor och konturer för att släppa in fantasi och tankar...
Det behöver inte alls vara dystermörkt och suddigt. Det handlar om att skärpa sin förmåga att utnyttja utrymmet som den enkla tekniken lämnar för att fånga något...
Dagens ros till mina kompisar från Varberg som bjöd på inspiration och sig själva. Så blev det ju ett inlägg på callemed
se
Lo-fi står för low fidelity photography och det i sin tur står för foton gjorda med enkla kameror med film av olika slag och framkallade på papper eller scanade negativ och sedan utskrivna.
Utställarna har träffat varandra på fotosidan.se där det finns en grupp för toycamera. Någon tyckte att full upplevelse får man bara om bilderna lämnar datorskärmen och visar sig på papper i ram och hängs på vägg. Sagt och gjort utställningen på Fotokompaniet hänger till 28 okt.
Nio tiondelar av 10 Lo-fi gruppen
som hälsade välkomna och minglade. Alla är lika seriösa som dom ser ut...
Det bär ner i de ljusa källarvalven
Eftersom jag är kompis med ett par av utställarna så fick jag även komma bakom skynket, genom ateljén och ännu längre ner till fantastiska bild och mörkrum
Men åter upp till utställningen och genom skynket
Det var mingel och möten i trånga utrymmen bland fantastiska bilder. Mycket snack om både kameror och bildkomposition. På Fotokompaniet är det analog fototeknik som gäller och det var många som fick något lystet i blicken när dom klämde och kände på gamla kameror.
Och vad vore en vernissage utan godis
Där fans naturligtvis även vin, nötter och chips men sådana onyttigheter visar jag inte på bild. Däremot var själva utställningslokalen en upplevelse i sig själv och gick väl i linje med de enkla lösningar på kamerateknik som använts.
Därmed inte sagt att fotograferingen var enkel, den är mycket genomtänkt och inte alls bara tagen på en höft.
Det är mycket känsla i dom här bilderna och just de "enkla" verktygen lämnar mycket utrymme åt fotografen att experimentera med och betraktaren att kliva in i.
Det är klart att jag inte tyckte om allt jag fick se men så är det alltid. Tillräckligt mycket engagerade mig ändå och fick mig att fundera över både bildspråk och teknik.
På vägen hem såg jag mig lite extra om och tänkte lite extra. Vad kan man åstadkomma med det digitala för att mjuka upp ytor och konturer för att släppa in fantasi och tankar...
Det behöver inte alls vara dystermörkt och suddigt. Det handlar om att skärpa sin förmåga att utnyttja utrymmet som den enkla tekniken lämnar för att fånga något...
Dagens ros till mina kompisar från Varberg som bjöd på inspiration och sig själva. Så blev det ju ett inlägg på callemed
se
