callemedse

Det är inte var dag som jag är bjuden på vernissage. Speciellt inte fotoutställning och speciellt inte i Göteborg. Men, igår besökte jag Fotokompaniet på Ingenjörsgatan 2 och ägnade några timmar i trevligt sällskap och fick fotoinspiration och energi.
Lo-fi står för low fidelity photography och det i sin tur står för foton gjorda med enkla kameror med film av olika slag och framkallade på papper eller scanade negativ och sedan utskrivna.
Utställarna har träffat varandra på fotosidan.se där det finns en grupp för toycamera. Någon tyckte att full upplevelse får man bara om bilderna lämnar datorskärmen och visar sig på papper i ram och hängs på vägg. Sagt och gjort utställningen på Fotokompaniet hänger till 28 okt.

Nio tiondelar av 10 Lo-fi gruppen

som hälsade välkomna och minglade. Alla är lika seriösa som dom ser ut...


Det bär ner i de ljusa källarvalven



Eftersom jag är kompis med ett par av utställarna så fick jag även komma bakom skynket, genom ateljén och ännu längre ner till fantastiska bild och mörkrum


Men åter upp till utställningen och genom skynket







Det var mingel och möten i trånga utrymmen bland fantastiska bilder. Mycket snack om både kameror och bildkomposition. På Fotokompaniet är det analog fototeknik som gäller och det var många som fick något lystet i blicken när dom klämde och kände på gamla kameror.



Och vad vore en vernissage utan godis

Där fans naturligtvis även vin, nötter och chips men sådana onyttigheter visar jag inte på bild. Däremot var själva utställningslokalen en upplevelse i sig själv och gick väl i linje med de enkla lösningar på kamerateknik som använts.


Därmed inte sagt att fotograferingen var enkel, den är mycket genomtänkt och inte alls bara tagen på en höft.
Det är mycket känsla i dom här bilderna och just de "enkla" verktygen lämnar mycket utrymme åt fotografen att experimentera med och betraktaren att kliva in i.
Det är klart att jag inte tyckte om allt jag fick se men så är det alltid. Tillräckligt mycket engagerade mig ändå och fick mig att fundera över både bildspråk och teknik.

På vägen hem såg jag mig lite extra om och tänkte lite extra. Vad kan man åstadkomma med det digitala för att mjuka upp ytor och konturer för att släppa in fantasi och tankar...



Det behöver inte alls vara dystermörkt och suddigt. Det handlar om att skärpa sin förmåga att utnyttja utrymmet som den enkla tekniken lämnar för att fånga något...


Dagens ros till mina kompisar från Varberg som bjöd på inspiration och sig själva. Så blev det ju ett inlägg på callemed

se