callemedse

Det började med ännu en resa till Sierra Leone, ett äventyr som startade med resan året innan och ett engagemang som höll i sig. Många kära återseenden blev det och naturligtvis flera nya kontakter. Finns mycket kvar att uppleva där så det blir ännu en resa nu i februari. Dom här resorna ger mig otroligt mycket inte bara som semester och egna upptäcktsresor, utan dom känns också angelägna för många av dom människor jag möter. Det är inte bara resor till ett land, det är resor till människor jag börjat lära känna. Det har blivit personligt. Människorna jag möter gillar att jag kommer tillbaka och det känns bra. Jag hoppas att resorna och engagemanget ska ge mig något i många år till. När det gäller insamlingar till föreningsverksamheten Friends of Sierra Leone (=hjälpverksamheten) så är det inte helt lätt att hitta rätt. Men det kommer ge sig med tiden och vi har bra rådgivare att lita till. Punktinsatser verkar vara enklast, som när vi på någon månad lyckades samla in pengar till en MC som ska fungera som ”ambulans” och livsnerv för byn som tidigare inte ägt något fordon.

Hela året har präglats av musikupplevelser och det mesta har inte haft någon anknytning till dans även om det varit svårt att vara stilla under spelningarna. Musiken har också gjort att jag varit ute mycket både vardagskvällar och helger. Falkenberg är inte större än att jag hela tiden träffar vänner, så att ge sig ut utan att ha behövt planera ihop med andra är lätt. Dessutom utökas vänkretsen. Ibland blir det speciellt, som när jag tillsammans med ett par vänner och 450 andra såg och lyssnade på Olle Ljungström. Han var där och på scen men ändå inte riktigt med, till slut inte alls! Hans band gjorde en heroisk insats för att hålla ihop och genomföra konserten och var fantastiska. Men till slut efter ett par perioder utan Olle Ljungström på scen kom det till ett lite för tidigt slut. En upplevelse många tyckte blev pinsam. Mitt i allt så var det ändå en oförglömlig upplevelse av en artist som under många år levt lite i bakgrunden och nu plötsligt efter medverkan i tv puttats fram i ett rampljus som nog blev lite för starkt och egentligen kanske inte heller var önskat. Senare under året såg jag Gyllene Tiders turnépremiär i Halmstad tillsammans med många tusen andra och några vänner inkl Elin och Hjalmar. Ett helt annat format och framträdande av medelålders musiker som älskar rampljuset och aldrig tröttnar på publikkontakten. Jag kan se tjusningen i det stora formatet och utomhuskonserter precis som i det lilla med knappt trettio i publiken när någon kanonartist från Sverige eller USA spelar på Grand. Rootsy Live och Granstigen Promotion är det som arrangerar. Där levereras högklassisk Americana, rock och blues kväll efter kväll av etablerad artister såväl som stjärnor i stigande. Underbart kul! En annan återvändare som jag också sett i år är Dan Hylander och inte heller att förglömma Manfred Mann's Eart band! Till allt detta kommer alla lokala band som spelar på krogarna i stan. Musik är bäst live.

Dansen detta året har mest handlat om bugg, salsan har fått stå tillbaka. Det har varit kurser, danser i små och stora format. Ett par teckningsfester och så naturligtvis danserna på Västerhagen under sommaren. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan dans (eller är det månne umgänget?), så har det blivit och någonstans önskar jag att få lära mer av salsa 2014.

 

 

Att resa handlar inte bara om Afrika och Sierra Leone. För mig kan det vara upplevelser på väldigt nära håll och naturligtvis lite längre bort. Som lite längre bort får väl resan till Rom med Hjalmar räknas. Fantastiska dagar i en storstad med kul resesällskap och många många intryck.
Karlskrona skärgård, ett Hannaarrangemang och en fotoworkshop under en helg med en liten grupp vänner och Patrik Larsson som ledare. Det blev mycket fotograferande och redigerande, väldigt lite sömn. Härlig nytändning för mitt landskapsfoto.
Små turer i närbelägna naturreservat med Elin och Rocky har det också blivit. Och så turerna med fotoklubben förstås, Söderåsen och Hovs Hallar bl a.

En stor händelse var naturligtvis Hannas och hennes Emils bröllop i augusti. En del förberedelser naturligtvis men framför allt en fest! Ett utomhusbröllop i litet format som kunde hållas i bästa tänkbara sensommarväder. Allt var vackert, alla var vackra och glädjetårarna trillade under tal av bland andra lillebror Hjalmar och Hanna själv. Dansen varade in i den varma augustinatten och Hjalmar avslutade med lite spontan sång för brudparet till eget gitarrackompanjemang.

Veckorna efter midsommar blev några av de mest omskakande under året då Hanna berättade att hon hade cancer. Jag satt på jobbet och hade fått en signal från Monica ”...det är något med Hanna”. Ett kort uttalande på facebook ”Fan...” var anledningen till oron. Efter lite ringande fick jag tag på Hanna som berättade det lilla hon då visste. Innan svaren kom från lungröntgen och senare skiktröntgen, som skulle ge besked om spridning och allvaret i diagnosen han jag tänka många tankar och jag var inte så produktiv på jobbet resten av den dan eller dagen efter kan jag erkänna. Ordet cancer bär i min värld på många signaler och bilder och döden hänger där som en blytung filt. En del har jag nu kunnat omvärdera efter det jag upplevt med Hanna och det jag letat upp och läst.
Ganska snabbt levererade Hanna beskedet att hon tänkte leva och att det här beskedet inte skulle få ta ifrån henne det liv hon ville leva. Hon var också snabbt ute med diagnosen för hon ville kunna prata öppet om det och det som väntade. Det var bara två månader till det planerade bröllopet!
Nu vet jag att Hanna efter krävande cellgiftsbehandling så långt man kan lova är av med sin cancer även om lång tid av kontroller återstår. Det blev ett fantastiskt bröllop och bröllopsresan får dom ta nästa år.

 

Efter sommaren flyttade Hjalmar till Jönköping för studier på Högskolan. Elin kom tillbaka i början av året efter flera år i England och bor nu hemma hos mig ett tag. Hon jobbar i Hästbutik här i Falkenberg.