Fler kompisar i kön till balen



















Bättre än så här kan det inte

ses

Vad är väl en bal på slottet...

Ocensurerat av någon av dom, kommer här ett knippe bilder utan kommentarer på Hjalmars och Maries väg till studentbalen. Njut av ungdomens friska längtan och glädje.

















Vi tål att

ses!


Allting går igen

"Rhododendronskogen" utmed doktorspromenaden på Vallarna har jag skrivit om tidigare som något svårslaget. Idag bestämde jag mig för att styra kvällspromenaden dit och ta en titt på hur långt blomningen kommit.

En hel del är utslaget men det återstår ännu en del till full blomprakt.


En fantastisk miljö för fiskare, flanörer och motionärer och det kommer bli ännu häftigare. Så det finns anledning att gå här igen och igen och igen.

Alla bryr sig inte lika mycket om just blommorna utan ser helt andra saker bland buskarna. Ett bra ställe att "lura" på kanske.


Som fotograf söker jag gärna lite egna vinklingar och vinklar och det är bara att hålla igång fotograferandet, lite som att mala på, titta och söka så kommer det plötsligt. Blommorna på buskarna ser ju till slut rätt lika ut. Så när jag hittade en som låg i Ätran och flöt så hade jag hittat min vinkel.

Inte riktigt så som jag är van att se Rhododendron.
Så då gick jag igång med kameran.

Nu är det så att allting på något sätt går igen. Som blommorna som kommer år från år. För sådär en 24-25 år sedan och några år framåt så var det ett uttryck som kom igen och kom igen... gö du? Och så dök det oftast upp ett litet huvud mellan mitt och det jag höll på med... gö du? Det här har säkert de flesta varit med om och kan glädjas åt vid minnet, även om det just i den stunden inte alltid var lika kul.
Nu är jag återigen med en tvååring som har svårt att låta bli att lägga näsan i blöt... så när jag är igång som bäst med vinklar, komposition och ljus


Gö du?


Allting går igen. Det finns ständigt nya nyfikna små varelser som ska lära sig och måste lägga näsan i blöt för att få vara med och lära och

se

Detta är inte Sjönevad...men se

Kl är 1100 och jag är inte i Sjönevad. Istället sitter jag här och skriver.
Idag stod fotoutflykt till Sjönevad och Sjönevadssjön med fotoklubben på programmet. Vi skulle åkt kl 7 för att ta vara på ljuset fram till 12. Jag hade ordnat med båt för att vi skulle kunna ta oss ut till ön i sjön. Ön bär på intressanta lämningar och fornminnen. Miljön runt sjön med Gästis bl a är fin.
Redan för några dagar sedan anade jag att det ev inte skulle bli av när den ene efter den andre via mail, sms och telefon meddelade att dom inte kunde eller orkade. Trist, dom här utflykterna har varit svåra att få till genom åren men då har det mest handlat om vädret. Dom har regnat bort. Ändå är dom efterfrågade programpunkter och traditionen säger att det ska vara en som avslutar vårprogrammet och en som inleder höstprogrammet.
Vi var två som stod där kl 7 i solskenet. Efter en kvart bestämde vi oss för att inte åka ända ut till Sjönevad utan fotografera på närmare håll. Sådär en 300 m från centrum (=hemmifrån) finns det både flod och lummig grönska. Gräver man hittar man säkert också fornminnen.








Är jag priviligierad? Ja!
Är jag bortskämd? Ja!
Tar jag vara på det? Ja!

Eftersom det är söndag efter klämdag och extra helgdag finns även moderna lämningar efter mänsklig (nåja) framfart på Gästis i sta´n...

"Last one standing" kl 7 på morgonen och även den behöver stöd av cykelgärsgår´n...

Vad som funnits att se om vi åkt till Sjönevad och rott ut på sjön kan jag inte veta. Men då var det väl tur att jag orkade upp och tog vara på vad jag har på så nära håll av intres-

se

Inte utan våtdräkt

Det finns delade meningar om det mesta. Idag fick Hanna och jag för oss att vi skulle fotografera vid Kitesurfingtävlingar i Apelviken. Solen sken, det var som upplagt för en fin dag vid havet. Färgglada segel, glittrande hav och glada surfare.
Första gången vi var nere vid stranden var det ganska tomt. Reklam och sponsorsflaggorna fladdrade men i övrigt var där ganska tomt. Okej surfare är väl inte så morgontidiga av sig.
Andra gången hade klockan passerat middagstid och nu tyckte vi dom verkade väl slöa. Det är ju annonserade tävlingar!? Dom flesta låg och softade vid kaféerna med sina segelpåsar utspridda över gräsmattan. Vi sökte oss mot musiken på stranden...






En släpkärra med högtalare spelade surfhits för tomma segel och softa soffor. Enstaka surfare gled omkring och spanade mot havet. Dom väntar på ett bättre väder som inte vi tycker är värt att vänta på. Enligt deras sätt att se det är bättre väder på gång. Vad jag sett så är det inget strandväder imorgon. Just nu ösregnar det och jag undrar lite över sofforna där i sanden på stranden... men det är väl därför dom har våtdräkt.
Så olika vi kan

se det

Intet som denna Halland

Som ett annat land, ingen ovanlig känsla när man kommer till en ö. Fråga inte varför... eller vet du varför?
Hanna och jag for till Hallands Väderö. En ö med många ansikten skulle det visa sig.


Till och med båten som tog oss dit bar likheter med båtar jag gjort utflykter med i andra länder.
Inte bara båten ser du botten? Det säger mest om vattnet...


Öppna landskap.


Skogar.


Det här var spännande och en av sakerna jag gärna ville se, sälarna.


Stränderna, sanden och vattnet.


Bonus. På vägen hem fick vi se havets cowboys, grabbarna på sjöräddningen. Andras olycka verkar vara deras lycka. Nåja det kanske bara lät bra jag tror inte dom sitter och hoppas att andra ska råka illa ut. Dom är nog mest glada över att det löste sig bra den här gången också.

Men du har du aldrig varit på ön så åk dit så får du själv

se

Fritt fall

Hanna och jag bestämde oss för att detta år skulle våra fotodagar ägnas åt Halland. Så idag har vi börjat strax utanför i Västra Götaland Ramhultafallen. Imorgon ska vi till Hallands Väderö, strax utanför Halland i Skåne!?
Så kan det gå...

Denna inledande dag fick Rocky följa med och som Hanna så väl uttryckte det "Det var ju spännande att ha honom med i vattenfallet, men det hade nog blivit mer fotograferat om han inte varit med". Både Hanna och jag rycktes bokstavligen med av han framfart bland stock och sten och genom vattensamlingarna. För Rocky innebar det att han ibland upplevde hur rörelseutrymmet plötsligt begränsades mitt i ett hopp...! Att släppa honom fri utan koppel kunde slutat med fritt fall.

Ramhultafallen då? En imponerande syn

Svåra att göra rättvisa på bild men väl värda ett besök och att

se

Yrväder och oväder

Idag på förmiddagen lämnade jag Rocky hos Linda för lite klippning, men man trimmar väl hundar? Nu behöver inte Rocky trimmas, han är som ett yrväder redan nu så det talar vi tyst om. Klippning fick det bli...


...så grann han blev. Å så mjuk! Det är som om babyhåret kom tillbaka. Det känns som om han vore ett gossedjur...fast ett trimmat då.
Jag tänkte att han kunde behöva en lång och avkopplande promenad efter den upplevelsen så vi tog den numera vanliga rundan utmed Ätran, runt Strandbaden och tillbaka. Benen gick på Rocky som på en Duracell...jag säger det inte för då blir han tokig.
Redan på väg ut mot havet såg jag hur det tornade upp sig i norr och väl ute vid havet kunde jag se att det nog skulle komma in över oss också. Så det blev en om möjligt ännu snabbare promenad tillbaka mot stan. När jag visste att vi skulle hinna hem innan ovädret var över oss så var jag bara tvungen att lägga lite tid på några bilder.



I badhusparken blev det riktigt läckert med belysning mot en hotfull himmel.


Sen var vinden och regnet över oss så det blev till att springa sista biten. Men det var en av de häftigaste "molnbilder" jag

sett

Stilpoäng...

...finns inte i fotboll.


Jag funderar på om det inte skulle bli lite roligare om man likt konståkning och simhopp började namnge språng och hopp. Så många mål att glädjas över blir det ju sällan så man skulle behöva engageras i något annat under en match.
Det som finns låter ju inte för kul, "glidtackling" (som inte ens får vara en tackling), "överstegsfint" (!?), "målvaktstavla" men det är väl oftast ett uteblivet hopp, "bicicletas" låter väl något så när men är bara en översättning för cykel (vem uppfann den?) och "tvåfotare" (!?) vem har inte två fötter på plan?
Nu har ni chansen, vad kallar vi språnget på bilden som effektivt stoppar både boll och förstummar motspelare? Visserligen är det otillåtet att skydda ansiktet med armarna om bollen träffar där men det skiter vi i just nu, det blir frispark och då ska ni få se på nästa hopp...



något enklare och mera förekommande.
Här har ni det första i närbild.



Notera de beundrande blickarna i bakgrunden. Fotboll kan vara vackert att

se

Vallarna

En oas bara 300 m bort. Ett vidsträck område mitt i stan med många ansikten. Snart står Rododendronskogen i full blom, en svårslagen prakt utmed Ätran. Men det får jag återkomma till.

Vi tog en kvällspromenad på Vallarna i ett lätt regn och mötte några av Vallarnas ansikten.

Björkarna


Vattenspegel


Parken


Planteringen...ja och så Rocky då som var nyfiken på varför jag "grävde" med kameran just där?

När han väl lämnat planteringen så kunde jag konstatera hur lättfotad han är. Eller om det är naturens nyck att det helt enkelt bara fungerar mellan flora och fauna. Det var som om blommorna välkomnade honom och lämnade plats för de små tassarna för att sedan sluta sig tätt till varandra när han skuttade iväg. Även om jag är en del av faunan så lämnade jag nog det samspelet när jag reste mig på två ben och utvecklade basen till ett par 45:or.
Hur det skulle se ut om jag gav mig upp i planteringen vill ni nog inte

se

C



C kräver sitt.
Med ledarskap följer fram för allt ansvar. Ansvar bör betyda att man då och då reflekterar över både sina egna gärningar och andras. Gärna direkt men reflektion kräver viss avskildhet och lugn.
Förhoppningsvis kommer både klarhet och energi ur reflektionen.

Det är sedan det svåra börjar, att förmedla sin syn och energi så andra ser, tar till sig, smittas av positiv energi på ett sätt som gör att kollektivet höjer sig.
Jag vet inte vad Hjalmar gör där på gräset men själv sätter jag mig på tåget varje dag på väg hem och funderar på vad det egentligen var som hände idag...
På vad sätt var jag delaktig...eller var jag inte?
Var står jag...eller vi nu... och vad ska hända sen? Vad vill jag ska hända sen!
Nyttiga frågor att ställa sig. Ofta kommer jag fram till att jag inte har hela svaret själv. Jag måste fråga dom andra som var med och den frågan kräver visst mod och insikt från C. Det handlar ju inte om att jag inte klarar mig själv utan det handlar om att jag är så smart att jag vet att jag inte klarar mig helt och hållet själv...
Åtminstonde inte när jag ska göra saker ihop med andra.
Det är det som gör skillnad mellan en bra och dålig

C

1-1 och vinst!?

Champions League Chelsea-Barcelona

Trångt, varmt, godis, burkläsk och högljudda kommentarer från soffan. TV-ljudet höjs succesivt. 90 min inlevelse 30 min eftersnack och repriser.
Hej, hej, hej....så är det tomt och tyst. Ja förutom TVn då som lämnas på när alla ska ut i köket och slänga skräpet innan dom försvinner ut i mörkret. Det gäller att va me för det är så här dom

ses

3e maj och fortsatt fest

Tre kusiner som fyller år de första tre dagarna i maj och ytterligare en senare i maj. Det har blivit tradition att ha kalas på släktgården Kärr. I år var inget undantag och vädret var som vanligt härligt. Nu har det tillkommit lite kusinbarn och en hund som ofrånkommligt stjäl en del av uppmärksamheten. Men det håller leken igång, för kusinerna blir mer och mer engagerade i grillar, mat och softar gärna i soffan...

Bekvämt och avslappnat vid grillarna. Men Lisa har missat grillen helt!?


Numera kan vi vuxna slappna av och stå med händerna i fickorna och ägna oss åt viktiga samtalsämnen.


Lekkamrater som håller leken igång.


Som tur är finns det nyvuxna som har tillräckligt mycket barnasinne kvar för att ha förtroende hos de små.


Sebbe kollar dukningen, eller bevakar han sin tallrik för att vara först vid buffébordet?


Andra tar det lugnt i soffan och har det mysigt.


Som alltid slutar festerna i diskbaljan och som den barnvänliga och pedagogiska ådra vi besitter så är det självklart att låta barnen va me.


Det kommer fler festtillfällen så vi lär

ses

Flera av bilderna i detta inlägg har tagits av dagens födelsedagsbarn Hjalmar.

1a maj och en i en lång rad


1a maj!
Glädje och förväntningar. Eldande tal, paroller och slagord. Sång och gemenskap. En högtidsdag!

Demonstrationståget gick


Musikkår och fanor i täten


Slagord och paroller


Talarna var vältaliga






och manade till


Det lär behövas mycket mer än bara

pukor och trumpeter

för att riva alliansens murar.

De försåtliga budskapen finns överallt i bakgrunden

så vi får inte glömma att se oss omkring. Det räcker inte med fokus bara på det egna! Det gäller att hänga med i svängarna när det finns andra som gärna vill kliva in och ta vår plats. M...och kalla sig arbetarparti.

Nu är 1a maj viktig för många av andra orsaker och frågan är om inte gemenskapen

att få visa upp sig

att känna sig som en del av historien och bära traditionen vidare till nya generationer

är det viktigaste just denna dag.

Den vilar på minnen från fornstora dar och hoppet är att massorna återvänder till arbetarrörelsen även om de stora demonstrationstågens och manifestationernas tid är förbi.
Så det är bara att hitta nya former för att visa vad som kan åstadkommas med gemenskap, solidaritet och glädje för ett mänskligt och hållbart samhällsbyggande.
Den som lever och hänger på får

se

Varma nätter i april.


Här har vi sommarvärme på Valborg, 16 grader kl 22.30. Det blev lite kaffe o glass ute ikväll på Valborgsmässoafton,
Det prunkar o frodas i trädgården och snart är det väl dax att skörda smultron o jurdgubbar!

Nu vankas några lediga dagar med kalas och fotboll för en del. Bara kalas för några andra. Men håller värmen i sig och mycket talar för det så kan kalasen vara till sena kvällen.
Det är sannerligen något att se fram emot. Så vi

ses...?

RSS 2.0