C
C kräver sitt.
Med ledarskap följer fram för allt ansvar. Ansvar bör betyda att man då och då reflekterar över både sina egna gärningar och andras. Gärna direkt men reflektion kräver viss avskildhet och lugn.
Förhoppningsvis kommer både klarhet och energi ur reflektionen.
Det är sedan det svåra börjar, att förmedla sin syn och energi så andra ser, tar till sig, smittas av positiv energi på ett sätt som gör att kollektivet höjer sig.
Jag vet inte vad Hjalmar gör där på gräset men själv sätter jag mig på tåget varje dag på väg hem och funderar på vad det egentligen var som hände idag...
På vad sätt var jag delaktig...eller var jag inte?
Var står jag...eller vi nu... och vad ska hända sen? Vad vill jag ska hända sen!
Nyttiga frågor att ställa sig. Ofta kommer jag fram till att jag inte har hela svaret själv. Jag måste fråga dom andra som var med och den frågan kräver visst mod och insikt från C. Det handlar ju inte om att jag inte klarar mig själv utan det handlar om att jag är så smart att jag vet att jag inte klarar mig helt och hållet själv...
Åtminstonde inte när jag ska göra saker ihop med andra.
Det är det som gör skillnad mellan en bra och dålig
C
Kommentarer
Postat av: elin
jag tror att de flesta ransakar sig sjalva forhoppningsvis varje dag, precis som du beskriver. Sjalv, for mig, ser jag det som en typisk situation i varje forhallande, nagongang gar nagot fel och da hoppas man att bada parterna funderar pa detta sattet, eller ar det bara den "veka" som staller dessa fragorna till sig sjalv och den "starka", "klara-sig-sjalv", kan bara kasta det over axeln och taga vidare?!
Postat av: Pc
det kan nog vara olika, ser man det som möjlighet till utveckling är det bra, handlar det om dåligt samvete eller oro ska man nog ställa frågorna ihop med någon som kan styra det mot utveckling. att alltid bara lämna är inte utvecklande.
Trackback
