callemedse

Ibland undrar jag över vad det är jag ser. Ganska ofta så blir jag lite konfunderad. Ibland undrar jag över vad jag gör.
Jag skrev här om dagen om detta med att ha ordning omkring sig och behovet att rätta till. Jag har en känsla av att vi för vår egen trygghets skull rättar till en massa i onödan. Min trygghet som då förhindrar nytänkande, skapar besvikelse och minskar självkänsla hos någon annan.  Det handlar ju inte bara om att "rätta till" saker. Jag vet att vi/jag ibland rättar till i andra människors liv i onödan och i värsta fall för eget ordningsbehovs (läs kontrollbehov) skull, utan tanke på den andra människans idé eller behov. Ganska hemskt...för vad säger det om min respekt för den andre?
Vågar jag ta in det jag ser och vågar jag fråga om jag inte förstår på ett nyfiket och positivt sätt? Jag hoppas ju att jag gör det men jag vet att jag inte alltid gör det. Hur gör du?

Det här är ganska vanligt och skapar viss ordning


Det här gjorde mig konfunderad

men jag lovar, jag simmade inte ut och sågade ner den!
Vad är det för konstigt sjömärke och säkert stör det någon och aldeles säkert gör det nytta för någon.
Mareld på pinne...? Fontänljus eller flodljus...? Omvandlingsstation för sill till strömming...? Jag vet inte och det är helt ok för åtminstonde så kan jag bli upplyst och då syns jag. Så

vi syns