Livets vernisage


Kanske var det miljön men på något sätt stod jag där och såg livet. Människor jag möter, en del gör lite tydligare avtryck än andra som är mer diffusa. Jag har gått in och ut genom många rum genom åren. Vissa har engagerat mig mycket och där har jag stannat länge. En del har varit möjliga att gå in i och ut ur flera gånger. Vissa har jag helt missat... Men många rum är det och jag ser ju att det fortfarande finns många "gluggar" kvar där längs korridoren. Många upplevelser väntar och mycket att ta med sig. Ta med sig...lämna kvar då? Jag kanske inte bara tar med mig jag kanske gör avtryck där i rummen. Man har ju sett CSI! Vad gör jag för avtryck tro? Du kanske har mött mig där i något rum, eller varit där efter mig. Lämnar jag något av värde? Den eviga frågan om odödlighet.
På tal om rum och lämna så har jag ju sett en del genom åren. Rum som satt sina spår. Rum som jag knappt kommit in i för att dom är fyllda av någon annan. Tonårsrum i min närhet till exempel ; ) Minnena får mig att le och det är en lärdom för dagen. Inget är för evigt, inte ens ett tonårsrum. Se det som att du går på vernisage, sök skönheten i det och gå vidare. Så kanske

vi ses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0