Italienskt påbrå på tå
Solen och värmen (börjar det bli lite tjatigt?) får en att vilja lätta på foten lite. Inte traska runt i rejäla fodrade skor som stått emot hagel och snöslask hela långa vintern. Visserligen både bekväma och snygga men kappast för temperaturer över +7. Det blev uppenbart idag när jag lämnade Laholm redan vid lunchtid och fick uppleva vårvärmen mitt på dagen. Nu talar vi om +17. När jag såg mig omkring bland laholmarna och skummeslövsborna så kunde jag se att dom redan lättat på klädseln och lämnat jackan och streetskorna hemma. När det blommar i gräsmattan vill man ju inte dra fram som en buldozer utan trippa lite lättare och luftigare bland Pärlhyacinter och Skilla.
Dom riktigt lyste i solskenet och även om det är några veckor kvar till Valborg och 1a maj då många normalt tar av sig både strumpor och skor så förebådar dom härliga tider som kommer. Det var dax att vakna ur vinterdvalan, läta på dragkedjan och släppa in livsandarna!
När jag äntligen kommit hem till Falkenberg så sken inte alls solen utan dimman låg tät och kall över hela stan och jag började vackla lite i mina ambitioner. Men jag traskade ändå iväg och för att riktigt bygga upp motivationen gick jag hem och tog med mig min älsklingskavaj till kemtvätten. Den förtjänar en uppfräschning innan den ska ut och möta omgivningens blickar.
Med det var jag redan på väg så därefter gick jag och köpte mig ett par nya skor...
med italienskt påbrå. Vi talar förförisk klassisk italiensk design och smidigt skinn. Inspirerade av italiensk lättja, o sole mio, fontana di trevi, vespa o pizza... eller ska det vara piatza?, pronto! pronto!, spagetti och kungliga sportbilar. Mamma Mia!
Pling! lät det från kassaapparaten och med ens var jag tillbaka på Igeldammsvägen i dimman i Falkenberg.
När jag travade hemåt så låg skorna i kartongen men det var med lätta steg, inte för skorna utan för att plånboken också verkade fått vårkänslor. Redan i butiken drog jag mig till minnes en slogan som länge sågs i skobutikerna och i tidningarna på den tiden det begav sig. Dock inte i Italien utan här i detta Sverige och som nog grott i det undermedvetna redan när jag stod där vid busstationen i Laholm. Det var någonting som började med
se...
Dom riktigt lyste i solskenet och även om det är några veckor kvar till Valborg och 1a maj då många normalt tar av sig både strumpor och skor så förebådar dom härliga tider som kommer. Det var dax att vakna ur vinterdvalan, läta på dragkedjan och släppa in livsandarna!
När jag äntligen kommit hem till Falkenberg så sken inte alls solen utan dimman låg tät och kall över hela stan och jag började vackla lite i mina ambitioner. Men jag traskade ändå iväg och för att riktigt bygga upp motivationen gick jag hem och tog med mig min älsklingskavaj till kemtvätten. Den förtjänar en uppfräschning innan den ska ut och möta omgivningens blickar.
Med det var jag redan på väg så därefter gick jag och köpte mig ett par nya skor...
med italienskt påbrå. Vi talar förförisk klassisk italiensk design och smidigt skinn. Inspirerade av italiensk lättja, o sole mio, fontana di trevi, vespa o pizza... eller ska det vara piatza?, pronto! pronto!, spagetti och kungliga sportbilar. Mamma Mia!
Pling! lät det från kassaapparaten och med ens var jag tillbaka på Igeldammsvägen i dimman i Falkenberg.
När jag travade hemåt så låg skorna i kartongen men det var med lätta steg, inte för skorna utan för att plånboken också verkade fått vårkänslor. Redan i butiken drog jag mig till minnes en slogan som länge sågs i skobutikerna och i tidningarna på den tiden det begav sig. Dock inte i Italien utan här i detta Sverige och som nog grott i det undermedvetna redan när jag stod där vid busstationen i Laholm. Det var någonting som började med
se...
Kommentarer
Trackback
