callemedse

I kväll gick jag på vernisage, Ulf Lundell minsan! Nu var han inte på plats själv. Han kommer till sta´n på torsdag för en konsert på Rådhustorget, kanske går jag dit också. Är ingen stor fan av Lundell men han har ju dykt upp med jämna mellanrum med låtar under min livstid och en konsert mitt på torget är ju ett kul event.
Åter till vernisagen. Så betagen kan jag inte säga att jag blev men en del var bra. Killen som har galleriet och är ansvarig för utställningen ville visa att Lundell skulle kunna måla riktigt bra om han bara ville och att han har talang. Därför visade han på en målning som inte liknade något av det andra utsällda som också målats av herr Lundell. Behövdes det? Ulf Lundell går sina egna vägar inte bara musikaliskt, han är väl knappast känd för att "stryka medhårs" och det gäller även de målade bilderna. Det understryker han själv i ett uttalande som du kan läsa på http://www.nakita.se/ klicka på Ulf Lundell, där får du också exempel på hans måleri.
Oavsett om jag gillar det jag ser så är det något att förhålla sig till och det utvecklar och inspirerar.

Så jag gick ut i kvällssolen och tänkte jaha...hur svårt ska det va. Bilden är betraktarens. Ibland är jag betraktaren som gärna vill förmedla det jag ser och visar något som förmodligen inte du skulle visat. I alla fall inte på samma sätt.

Bilder av Falkenberg i förändring eller en stad i upplösning



snart ett minne blott.

Den andra sidan av saken...i "olja" (jag vill ju bemästra olika tekniker precis som konstnär Lundell)



Så till något helt annat, för på min väg genom staden så kom jag förbi något som påminner mig om att jag inte längre skickar några vykort eller brev. Jag får sällan några heller (kanske just därför?) utan det mesta får jag via skärmen på datorn. När folk reser så sriver dom på Resedagboken eller skickar mail. Eller så håller dom igång en blogg...

så här kommer ett semesterkort från mig till dig


...vi

ses