Avslut ett sorts början
Turisterna åker hem, sista laxen är uppdragen och istället har Ätran fyllts med "Ankrace" och till slut...
ett fyrverkeri!
Det sägs att det är viktigt med avslut. Vi måste på något sätt begränsa oändligheten för att hantera den. Då blir det lika viktigt med start och många gånger en omstart...
Nu ska jag gå ut och kolla stjärnfall. Ett vad jag vet miljövänligt skådespel. Kanske inte så färgrannt som de krut och metaller vi själva skjuter upp men mäktigare om man orkar ta till sig vad det egentligen är. Ett rymdgrusområde (forntida stoft efter en komet) som vi passerar en gång om året tror jag på vår färd genom rymden. En färd som har en början och förmodligen ett slut men så oändligt länge "sedan och till" så jag blir yr. Och själv är jag bara med som ett flammande bloss under något som i sammanhanget glittrar till som ett stjärnfall. Undrar om det är något nån annan där ute kan
se
Ja, avslut ar svara. Varsta ar om man avslutar och sedan upptacker att man inte var riktigt klar.
då får man göra som Winnerbäck "tänk om jag ångrar mig igen ..."
