Från min sida sett,

andra sidan...

...så är det ju viktigt att begripa att den som fått sig en "törn" måste få en chans att plocka ut den. Kanske leva ut den.
Eftersom det nu hör till livet så är det ju inget jag kan avfärda med "självförvållat" och vända ryggen åt eller i värsta fall "strö salt i såren".
Att ta till sig att det är en del av livet, en del av oss, borde ge mig insikten att det är synnerligen onödigt att medvetet ge andra en törn, att omge mig med törne för att skydda mig och mitt.

"Taggarna utåt" är ju ett rätt vanligt uttryck. Om du funderar över vad du säger när du säger det så har det ett innehåll lika djupt som gårdagens fråga kan öppna: Så, hur är det?

Man brukar ju säga att den fotbollsspelare som koncentrerar sig på motståndarens målvakt kommer att träffa målvakten med bollen och "missa" målet. Den som ständigt känner att den måste koncentrera sig på alla törne på livets törnbeströdda stig har svårare att se de fria utrymmena där foten kan få plats för en behagligare tillvaro.

Jag ska inte vara någon amatörpsykolog men ibland är det bara viktigt att ge tid för svaret på frågan. Våga förvänta sig ett ärligt svar. Vara tyst, inte svara på den själv, men absolut bjuda på mig själv och det fria positiva utrymme jag möjligen

ser

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0