callemedse

Jag har varit i Paris många gånnger sa jag till sonen, så det ska bli kul att få återse den stan och visa dig. New York var ju en gemensam första upplevelse och London likaså, men Paris där kan jag... Men så när jag uttalade årtalet 1981 som var senaste gången jag var där började jag fundera... Det är ju 29 år sedan!!! Hur gammal är jag!? Visserligen är det en världsstad med lång historia men vad kan inte ha hänt där på nästan 30 år? Det är klart att dom mest kända landmärkena flyttar man inte på men det är ju stadens alla olika områden med sin atmosfär som känns speciell. En fantastisk kulturell häxkittel och en "gatuteater" av rang med många caféstolar för åskådare.

Vem har inte suttit som turist på en caféhörna och bara... ahhh


Turisterna tar aldrig slut och beter sig ganska lika...


En fransyska i Metron är bra mycket trevligare än en i kyldisken på ICA...


Sevärdheterna står kvar likt sovande skönheter bakom rosens törne...


Nya urgamla miljöer som jag innan bara sett från utsidan ger fotografiska utmaningar...

Och så nå´t nytt...

...en garcon som staden varligt tar hand om och bjuder in. Kanske viskar den historiska hemligheter och koder i hans öra eller uppmuntrar den honom att rebelliskt söka sin egen väg genom stadens alla nya gallerier och miljöer. Sådant som ligger i tiden och som han kan orientera sig i. Eller kanske bara ett ord på vägen om hur han ska hantera en faders åsikter om vad man ska akta sig för och vad som är värt att

se