Ny energi är mödan värd...
och på köpet blir det sköna bilder.
Det är inget snack, strövtåg i naturen är avkopplande och energigivande. En skön kontrast till både jobb och vardag i sta´n.
I England har dom ingen allemansrätt men landet genomkorsas av vandringsleder som markägarna håller gångbara till mångas glädje. På de flesta ställen är det inte bara vandringsled utan också ridled. Runt Weston on the Green kunde jag vandra över växlande marker och tillsammans med Rocky hade jag härliga timmar för fotograferande.
Nu var det i ärlighetens namn lite skillnad på våra intressen och Rocky hade nog svårt att förstå varför jag inte visade mer intresse för vad som kunde finnas under jorden och varför jag inte ville hänga med ner utan höll tillbaka honom när han hittade det ena läckra kaninhålet efter det andra.
Ska man vandra längs de här lederna så får man inte vara rädd för hagarnas innevånare.
Man får tvärtom vara beredd på att ta ett tag och flytta dom åt sidan för att komma fram. Och så inte glömma att stänga grinden efter sig...
Alla är inte så närgångna även om dom så länge som möjligt hävdar sin rätt. Men den här hade tagit sig ut på grönare bete så den fick jag fösa hem till rätt sida stängslet.
Vid några tillfällen satte jag mig ner och bara njöt av att se på livet i hagen. Då var det ibland så att jag kände att intresset blev ömsesidigt men säkert på helt olika grunder. En gemensam ingrediens finns nog ändå där om vi bara ger det lite tid och visar lite respekt...
nyfikenhet.
När Elin och Rich hängde med så fick Rocky och Billy lite mer frihet
och jag fick ännu mer tid för detaljer
och frihet att söka fräckare bildvinklar
En annan dag tog jag och Rocky oss med visst mått av envishet och möda genom diken, ris och törnen in i en skog med ett fantastiskt ljus och färgprakt.
Jag skymtade detta blå hav när vi gick genom en kohage inte långt från The Lays och var bara tvungen att hitta in och få fånga det på bild. Med solljuset som nådde in genom gren och bladverk blev det så här fint.
Återigen så dök Rocky i vartenda hål han hittade och det kan jag säga var många i den här skyddade skogen och jag var tvungen att ha koll på var jag satte fötterna för att inte vricka mig.
På köpet fick jag lite Robin Hood känsla
En association som nog mer kommer av all reklam för en ny film än känslan som dök upp där i skogen. Skogens prakt var absolut värd mödan. Frågan är om filmen är något att
se
Det är inget snack, strövtåg i naturen är avkopplande och energigivande. En skön kontrast till både jobb och vardag i sta´n.
I England har dom ingen allemansrätt men landet genomkorsas av vandringsleder som markägarna håller gångbara till mångas glädje. På de flesta ställen är det inte bara vandringsled utan också ridled. Runt Weston on the Green kunde jag vandra över växlande marker och tillsammans med Rocky hade jag härliga timmar för fotograferande.
Nu var det i ärlighetens namn lite skillnad på våra intressen och Rocky hade nog svårt att förstå varför jag inte visade mer intresse för vad som kunde finnas under jorden och varför jag inte ville hänga med ner utan höll tillbaka honom när han hittade det ena läckra kaninhålet efter det andra.
Ska man vandra längs de här lederna så får man inte vara rädd för hagarnas innevånare.
Man får tvärtom vara beredd på att ta ett tag och flytta dom åt sidan för att komma fram. Och så inte glömma att stänga grinden efter sig...
Alla är inte så närgångna även om dom så länge som möjligt hävdar sin rätt. Men den här hade tagit sig ut på grönare bete så den fick jag fösa hem till rätt sida stängslet.
Vid några tillfällen satte jag mig ner och bara njöt av att se på livet i hagen. Då var det ibland så att jag kände att intresset blev ömsesidigt men säkert på helt olika grunder. En gemensam ingrediens finns nog ändå där om vi bara ger det lite tid och visar lite respekt...
nyfikenhet.
När Elin och Rich hängde med så fick Rocky och Billy lite mer frihet
och jag fick ännu mer tid för detaljer
och frihet att söka fräckare bildvinklar
En annan dag tog jag och Rocky oss med visst mått av envishet och möda genom diken, ris och törnen in i en skog med ett fantastiskt ljus och färgprakt.
Jag skymtade detta blå hav när vi gick genom en kohage inte långt från The Lays och var bara tvungen att hitta in och få fånga det på bild. Med solljuset som nådde in genom gren och bladverk blev det så här fint.
Återigen så dök Rocky i vartenda hål han hittade och det kan jag säga var många i den här skyddade skogen och jag var tvungen att ha koll på var jag satte fötterna för att inte vricka mig.
På köpet fick jag lite Robin Hood känsla
En association som nog mer kommer av all reklam för en ny film än känslan som dök upp där i skogen. Skogens prakt var absolut värd mödan. Frågan är om filmen är något att
se
Kommentarer
Postat av: Elin
Även om jag var med och såg, kan jag inte vänta på text och bild från/om din Englandsresa.
Trackback
