Marken gungade under lyckliga fötter
Det var länge sedan jag köpte biljetterna för den här gången ville jag inte missa dom. Hoffmaestro! Dessutom tillsammans med Timbuktu...
Det blev en fantastisk eftermiddag och kväll. Solen värmde upp och när vi laddade under eftermiddagen så var det inget annat än uteservering som gällde
Hanna sa inte nej när jag erbjöd en biljett till sommarens sista konsertupplevelse.
Numera finns det kameror i varenda ficka och varenda handväska, så att det skulle vara fotoförbud tänkte jag mig inte. Och varför här när jag fått ha med mig kameran på andra konserter... MEN vid insläppet fick jag veta att det är ok att ta med kamera men inte systemkamera!!?? Vad är det för föråldrad kunskap som ligger till grund för ett sådant resonemang!!! Detta har jag mycket att säga om men det ska jag ta med arrangören. Sedan ska jag berätta det här.
Plötsligt behövde jag en "kameravakt" och det blev Hannas Emil som fick vakta den medan han satt med sina kompisar på krogen. Tack för det Emil!
Och jag fick tänka om
Vad kan jag månne göra med min telefon?
En hel del
Nu hade jag egentligen inga planer på att ta massor av fräcka bilder på artisterna för det här är artister som ger massor av energi till publiken. Planen var publikbilder.
Jag förväntade mig en fest och fick mer än jag förväntat... till slut kunde man tro det var jordbävning!
Det började ändå som en picnic i Trädgårdsföreningens park
Ser dom inte lite unga ut... har jag kommit fel och alla blommor på scen blir det barnprogram?
Så småningom fylldes det på
men vi satt bra där vi satt och hade full koll på artister som var ute och kollade kompisar i publiken.
Förväntningarna steg medan solen sänkte sig och lämnade oss med en fantastisk värme
som Timbuktu tog väl vara på och spädde på med sin glädje och energi. Jag gillar det här!
Sedan exploderade det! Hoffmaestro levde upp till alla mina förväntningar och det blev bara varmare och varmare... eller var det jag? När dom sedan fick oss 6000 hopträngda hoppande fans att dansa 15m åt vänster och sedan tillbaka åt höger, fram och tillbaka som vågor mot en strand då kan jag inte annat än le åt det jag upplever som trångt och rörigt på dansgolvet på tisdagarna på Västerhagen.
Marken gungade och vi med den!
En del konserter blir mycket mer än bara en musikupplevelse,
det blir en totalupplevel
se
Det blev en fantastisk eftermiddag och kväll. Solen värmde upp och när vi laddade under eftermiddagen så var det inget annat än uteservering som gällde
Hanna sa inte nej när jag erbjöd en biljett till sommarens sista konsertupplevelse.
Numera finns det kameror i varenda ficka och varenda handväska, så att det skulle vara fotoförbud tänkte jag mig inte. Och varför här när jag fått ha med mig kameran på andra konserter... MEN vid insläppet fick jag veta att det är ok att ta med kamera men inte systemkamera!!?? Vad är det för föråldrad kunskap som ligger till grund för ett sådant resonemang!!! Detta har jag mycket att säga om men det ska jag ta med arrangören. Sedan ska jag berätta det här.
Plötsligt behövde jag en "kameravakt" och det blev Hannas Emil som fick vakta den medan han satt med sina kompisar på krogen. Tack för det Emil!
Och jag fick tänka om
Vad kan jag månne göra med min telefon?
En hel del
Nu hade jag egentligen inga planer på att ta massor av fräcka bilder på artisterna för det här är artister som ger massor av energi till publiken. Planen var publikbilder.
Jag förväntade mig en fest och fick mer än jag förväntat... till slut kunde man tro det var jordbävning!
Det började ändå som en picnic i Trädgårdsföreningens park
Ser dom inte lite unga ut... har jag kommit fel och alla blommor på scen blir det barnprogram?
Så småningom fylldes det på
men vi satt bra där vi satt och hade full koll på artister som var ute och kollade kompisar i publiken.
Förväntningarna steg medan solen sänkte sig och lämnade oss med en fantastisk värme
som Timbuktu tog väl vara på och spädde på med sin glädje och energi. Jag gillar det här!
Sedan exploderade det! Hoffmaestro levde upp till alla mina förväntningar och det blev bara varmare och varmare... eller var det jag? När dom sedan fick oss 6000 hopträngda hoppande fans att dansa 15m åt vänster och sedan tillbaka åt höger, fram och tillbaka som vågor mot en strand då kan jag inte annat än le åt det jag upplever som trångt och rörigt på dansgolvet på tisdagarna på Västerhagen.
Marken gungade och vi med den!
En del konserter blir mycket mer än bara en musikupplevelse,
det blir en totalupplevel
se
Kommentarer
Trackback
