callemedse

120 spänn för att få lägga armen om en varm och fuktig kvinna, flera! Jag har gjort det nästan varje tisdag nu under sommaren. Fuktig är dessutom en underdrift, blöt är en bättre beskrivning. Svetten dryper och det är hur kul som helst! Och ingen drar sig för att krypa riktigt nära… jo kanske någon, men den har inte lika roligt. Det handlar naturligtvis om dans. Bugg, foxtrot i olika former och gammeldans. På dansbanan bort i skogsbrynet, under himlakropparnas stjärneljus virvlar glansiga kroppar i sin egen omloppsbana till rytmerna av allt från 34an och Kokosnöten till Human and Rock’n Roll!

Jag hoppas jag kan hålla i detta så det inte blir ”… han dansade en sommar…” Det är något visst med detta att svettas ihop och inte behöva göra det på Friskis & Svettis, fast det skrattas nog lika mycket på bägge ställena. Nu ska jag inte överdriva detta men jag fascineras av det här med vad vi accepterar i vissa sammanhang men inte i andra. Hur reklammakarna kan spela på vår osäkerhet och sälja deodoranter med hjälp av svala kroppar och dunig känsla under armarna när vi ändå med glansigt längtande blickar och drypande kläder håller om vilt främmande människor så fort det står ett dansband på scen. Jag gillar det! Motbilder är viktiga för vår självkänsla.

En del ser ut att vara klädda för ett motionspass med svettband runt handleden och ytterligare ett över pannan. Dansskor som liknar joggingskor och iförda kortbyxor och linne. En del proffs har till och med handuken hängande runt halsen(!) Andra är ”klädda för dans” så som min oskyldiga och okunniga bild var när jag gav mig på detta. Somriga fladdrande blommiga klänningar och grabbarna i tidsenligt rutiga skjortor.

Nu har jag dessutom genomskådat grejen med att köra två lika danser efter varandra hela tiden. Vid dom här tillställningarna kommer nästan alltid frågan "Kan du ... Jessicapolka?" "Jag kan nästan allt, säger jag då och det jag inte kan kommer du se till att jag gör ändå..." Så går första halvan av första dansen till att synka sig med danspartnern, med dom runtomkring som också trodde dom kunde, skratta och så sitter det på sista turen! Nästa dans går som tåget! Det är ju plötsligt självklart att spela två av allt hela tiden.

Jag ska fortsätta att bevisa min okunnighet och mitt oskyldiga förhållande till dansen. Jag brukar inte svettas så
lätt men när danspedagogen som ger oss en duvning som inledning på varje danskväll såg sig nödgad att säga oss killar något om foxtrot … ”killar ni kan lägga ner det där med vikter och gym för en fast överkropp och stadiga armar, foxtrott handlar inte om att föra tjejerna hit och dit med armar och händer, ni ska föra med höfterna…”.  Oooooh! då började jag svettas. Hade jag haft ett garage hade det varit läge och gå ut och rota bland spånskivebitar, tomma banankartonger, halvtomma tapetklistrhinkar, gamla cykeldäck och andra bra att ha grejor för att se om det inte där bakom fanns en av ungarnas gamla ”rockringar”. Dags att flytta träningen några våningar ner.
Men, återigen, dom höftrörelserna som jag gladeligen kan ägna mig åt på dansgolvet med flera hundra andra vete tusan om jag kan öva ute i trädgården… Det får nog ske med neddragna persienner och släckt ly

se