callemedse

Det här skulle bli en årsblogg med bilder och kommentarer från året som gått. Men ju fler bilder jag tittar på och ju fler minnen jag botaniserar i så träder en helt annan bild, känsla, fram. Bildminnet är bra, väldigt bra skulle jag vilja säga men där bakom lite i skymundan ligger ett känslominne och pyr. Och nu står det fram som allt viktigare när jag försöker summera året som gått. När jag ser alla mina bilder så ser jag att jag gjort massor och varit med om mycket. Jag känner mig privilegierad! När jag gör lite nedslag i bloggarkivet så dyker ännu fler minnen upp. Och du som följer bloggen har ju fått del av det redan.

Men som sagt, ju mer jag tänker tillbaka eller tränger in i vad som varit viktigt för mig så kommer många bilder upp som jag inte fångat på kamerans sensor utan som finns i min egen sensor.

Ögonblick
 

Och det handlar om möten, leenden, fraser, värme och trygghet. Så många människor som jag mött och möter som fyllt på en känsla av att vara sedd, uppskattad och kanske till och med väntad och omtyckt. Det handlar om små stunder där jag möter en blick, ett leende, en nick. Det handlar om timslånga promenader, kafébesök, resor, telefonsamtal och möten där jag känt att jag är bland vänner och känt mig trygg.

En salig blandning av ex, barn, kompisar, kollegor och okända tillfälliga ibland flyktiga bekantskaper som förgyllt min tillvaro just då och som gör att jag längtar efter mer… en del okända har med tiden blivit kända. Det säger ju en del om att det finns mer att längta efter.

Att kunna ta vara på alla dessa små signaler i vardagen som förgyller tillvaron och som gör att jag kan bidra med mitt för att ge något tillbaka är en gåva som jag känner är allt viktigare att värna om och visa. Att våga vara öppen och ta vara på stunden, nu, stanna upp och känna in är något jag ständigt måste påminna mig om. Alla säger att det är viktigt att leva i nuet, men det är något av det svåraste som finns. Andra ”alla” säger att vi ska bejaka barnet inom oss och då tänker jag ibland på en annan fras som jag vet att jag och många ”alla” ofta använder… när ska du bli vuxen… Det är som sagt inte lätt. Vad är det jag vill då? Jo att klara av att se en annan människa i ögonen ta in det jag ser och hör, känner… innan jag levererar mina tankar, känslor. Ta vara på … närhet. Då kan jag ju inte lyfta upp min kamera…

De stunderna får ingen mer än den jag möter se och uppleva. Men allt det som de stunderna och känslorna ger kan ju komma att synas i bilder jag tar däremellan och texter jag levererar på min blogg. I alla fall vill jag tro det. Ju tryggare jag är desto fler bilder och sidor törs jag visa. Min längtan (och kanske mitt ego) växer ; )

Längtan är en bra drivkraft och den bär jag med mig in i 2011 där jag hoppas att våra vägar korsas och då ska jag säga dig att vad kul att just vi ses.

Så det är med förväntansfullt pirr inför kommande möten jag fortsätter här på callemed

se