Till slut blir det de små tingen...
Till att börja med måste jag bara få visa lite bilder på mina rosor som fortfarande står vackra i mitt köksfönster.
I ett lite annat ljus...
... och dom är inte riktigt lika i färgen...
... det är fantastiskt hur dom skiftar och bryter olika ljus. Idag var det jämt och fint soldis, ett vitt ljus. Till skillnad från den 8 mars då eftermiddagssolen sken från en klarblå himmel med resultatet att rosen såg nästan gul ut.
Det blev så småningom solsken idag på eftermiddagen. Men viktigast av allt, det blev 12 grader varmt! Så äntligen kunde jag lämna vinterrocken hemma. Och regnjackan och istället ta på mig min nya fina skinnjacka och en tunn halsduk. Jag har inte haft en skinnjacka sedan 1969 så jag hade glömt bort hur varm en sån kan bli. 12 grader, mer i solen och ingen vind. Jag blev varm. Men jag var fin och det var huvudsaken!
Målet för dagen var kraftstationen uppströms Ätran. Jag hade fått tips om att det släpptes på lite mer vatten och strömmande vatten är ju ett aktuellt tema.
På vägen började jag även fundera en del kring de befarade utsläppen från kärnkraftverken där i norra Japan. För frågan är om det inte skett lite utsläpp även från vårt närmaste verk Ringhals. Se bara...
... är det här normalt?
Hör inte dom hemma på platta tak och möjligen större lampor på typ gatubelysning, när dom inte simmar omkring i sitt rätta element eller sitter i en båtmast?
Finns det kråkmås...?
Vattenkraft var det och små vackra bäckar och vattenfall brukar ju kunna göra sig på bild.
Men det behövs inte mycket innan Du kan ana vattnets kraft.
Det är ändå inte mycket som släpps just nu, men vilket tryck!
Här rör det sig om kontrollerat släpp och en fallhöjd på kanske tre meter. Jag skulle inte klara att stå ute i den här strömmen i lilla Ätran. Det går att ana men inte fatta det som nu hänt i Japan och som för några år sedan hände en bit söder därom. När vattnet får fritt spelrum går det inte att hålla emot.
Jag tittade lite mot dammluckorna för jag hoppade omkring ute på stenarna i forsen för att ta dom här bilderna. Skulle jag ha en chans om dom plötsligt öppnades...?
Dom öppnas inte bara sådär, bestämde jag mig för och hittade en vacker isformation
Nu var det plötsligt ljus och form som upptog mitt intres
se
I ett lite annat ljus...
... och dom är inte riktigt lika i färgen...
... det är fantastiskt hur dom skiftar och bryter olika ljus. Idag var det jämt och fint soldis, ett vitt ljus. Till skillnad från den 8 mars då eftermiddagssolen sken från en klarblå himmel med resultatet att rosen såg nästan gul ut.
Det blev så småningom solsken idag på eftermiddagen. Men viktigast av allt, det blev 12 grader varmt! Så äntligen kunde jag lämna vinterrocken hemma. Och regnjackan och istället ta på mig min nya fina skinnjacka och en tunn halsduk. Jag har inte haft en skinnjacka sedan 1969 så jag hade glömt bort hur varm en sån kan bli. 12 grader, mer i solen och ingen vind. Jag blev varm. Men jag var fin och det var huvudsaken!
Målet för dagen var kraftstationen uppströms Ätran. Jag hade fått tips om att det släpptes på lite mer vatten och strömmande vatten är ju ett aktuellt tema.
På vägen började jag även fundera en del kring de befarade utsläppen från kärnkraftverken där i norra Japan. För frågan är om det inte skett lite utsläpp även från vårt närmaste verk Ringhals. Se bara...
... är det här normalt?
Hör inte dom hemma på platta tak och möjligen större lampor på typ gatubelysning, när dom inte simmar omkring i sitt rätta element eller sitter i en båtmast?
Finns det kråkmås...?
Vattenkraft var det och små vackra bäckar och vattenfall brukar ju kunna göra sig på bild.
Men det behövs inte mycket innan Du kan ana vattnets kraft.
Det är ändå inte mycket som släpps just nu, men vilket tryck!
Här rör det sig om kontrollerat släpp och en fallhöjd på kanske tre meter. Jag skulle inte klara att stå ute i den här strömmen i lilla Ätran. Det går att ana men inte fatta det som nu hänt i Japan och som för några år sedan hände en bit söder därom. När vattnet får fritt spelrum går det inte att hålla emot.
Jag tittade lite mot dammluckorna för jag hoppade omkring ute på stenarna i forsen för att ta dom här bilderna. Skulle jag ha en chans om dom plötsligt öppnades...?
Dom öppnas inte bara sådär, bestämde jag mig för och hittade en vacker isformation
Nu var det plötsligt ljus och form som upptog mitt intres
se
Kommentarer
Postat av: monica
Rosor står sej alltid. :)
Trackback
