Agnes bland några av världens alla barn
Under veckan har det i media varit fokus på Världens barn och samlats in massor av pengar, fantastiskt vad det betyder att saker uppmärksammas och jag hörde på radion att det faktiskt behövs att vi blir tillsagda att lämna ifrån oss pengar. För när dom redovisade hur strömmen av pengar såg ut så var det otroligt stor skillnad på de stunder då man ständigt nämnde insamlingsnumren och de timmar som gick när det inte nämndes. Då kan jag inte låta bli att fundera över medvetenheten hos mig och dig om hur det faktiskt ser ut där ute i världen, för en minut sedan, just i detta nu och om en minut...
Livet pågår 24 timmar om dygnet... i hela världen. Bg 749-4032
Det här är Agnes (det var en liten kille som fick låna min kamera för han ville fotografera henne)
till höger på bilden, Agnes är är inte så bra på att bära saker på huvudet (förutom solglasögon då) men hon är kompis med några av världens alla barn och ungdomar...
Agnes var i Sierra Leone i byn Falaba i januari och jag hade förmånen att också vara där. Här mötte jag några av världens alla barn som är värda all uppmärksamhet Bg 749-4032
Det här är barn som kan göra skillnad i sin by, i sitt land, för sin familj och för sig själva, om dom bara får möjligheten. Agnes och hennes Friends vill vara med och bygga den möjligheten. Göra skillnad i en by i ett litet, litet hörn av världen. Bg 749-4032
Sierra Leone är ett av världens allra fattigaste länder, ett land där malarian är utbredd och skördar många offer i tidig ålder. Därför delar Agnes ut myggnät som köpts i Sierra Leone för pengar insamlade i Sverige. Agnes ger oavkortat av de pengar som samlas in och bidrar på så sätt också till den inhemska handeln. En annan viktig sak handlar naturligtvis om att bidra till barnens och ungdomarnas skolgång. Bg 749-4032
Den här skolsalen är välutrustad för att vara byskola, men det är inte så mycket den utrustningen som är viktig för det är andra förutsättningar som avgör om barnen över huvud taget kommer dit.
Skolan är visserligen kostnadsfri, men om en familj måste välja mellan att lägga pengar som man inte har på skrivmateriel, skoluniform, mm eller att låta barnen bidra till att samla förnödenheter för det dagliga livet...
Bg 749-4032
I Falaba sitter en kille i skolan med ny tröja, en kulspetspenna och ett block singerat av en svensk kompis, Susanne. Jag är säker på att det gjort lite skillnad för Ensa Komara.
Att bidra till att barn och ungdomar får ta del av skolan är också något Agnes och hennes Friends samlar pengar till. Drömmen är naturligtvis att kunna bidra till att hålla barnen i skolan genom tonåren
och det kräver som du ser en del...
Men sedan är ju naturligtvis målet att skapa möjligheter att hålla barn och ungdomar kvar i skolan fram till yrkesutbildningar som inte bara ger individen möjligheter utan även familjen, byn, landet (nu blev det stort!).
Bg 749-4032
Men så här ser just det ut i Falaba...
Vid Falabas hälsocenter jobbar en utbildad sjuksköterska (här i samspråk med Susanne Elofsson initiativtagare och arrangör för resan jag gjorde). Ett fantastiskt lyft för en by att ha en sådan tillgång.
För att bli en tillgång måste man överleva, man måste få gå i skola... man måste få den chansen som ett bidrag från mig och dig ger. För mig har detta blivit personligt, jag har sett dom i ögonen. Bg 749-4032
Dom har mycket att bekymra sig över, barnen i Sierra Leone. Vänd dom inte ryggen. Som sagt för mig har detta blivit personligt och jag ska möta dom i januari igen förhoppningsvis och jag ska se dom i ögonen och berätta om mina kompisar som gärna vill se bilder på dom och deras liv och gärna räcker ut en hjälpande hand för deras skull. Och i ett land där Agnes kan köpa ett myggnät för 30kr som kan vara en avgörande livförsäkring, eller köpa block och pennor till skolarbetet som gör att barnet kan få stanna i skolan ett år till, där betyder varje litet bidrag från dig och mig oändligt mycket.
Så när du ändå sitter här framför datorn... Bg 749-4032 Friends of Sierra Leone. Det är ungefär som Världens barn fast imorgon också... livet pågår 365 dagar om året även i resten av världen.
När du har fixat det där med kontot (Tack för ditt bidrag!) så kan du gå vidare till den här länken http://www.estravel.se/friends/
där finns mer att läsa och
se
Utsikt från en bro...
...om än från undersidan. Många klagar på vädret i sommar. Det behöver ju inte alltid vara vackert för att vara vackert. Solen gör ändå sitt och lättar upp regnskurarna som far fram över stan. Visst kan man bli lite blöt om man inte har tillgång till en bro, men det är bara vatten... vi slänger ju oss gladeligen rätt uti det i andra stunder!
Som jag kommer ihåg det så var det rätt mysigt där under broarna i Falkenberg och vi fick ju mer tid att prata. Inte bara om vädret för det blir lite stämningsfullt i rummet under bron mellan regnridåerna och jag fick ju till och med tid att ta en bild som du också nu får
se
Saker som ger energi
En kär gammal vän som dyker upp på facebook är en bra avslutning på dagen och gör morgondagen lite lättare!
Dessutom en härlig kvällsfototräff på stan med Falkenbergs fotoklubbmedlemmar och vänner. Det ger energi och lust...
...och skapar glädje... och glädjen blir till inspiration full av energi!
Det här är inte konstigt, för mig är konsten att
se
Svårt att inte älska...
...havet, himlen, stranden, ljuset.
Ständigt i förvandling men ändå där för mig att vara i. Någon cell i mig bär säkert på något minne från tiden när den kastades upp ur havet... på den här stranden. Nu travar jag omkring i sand som säkert gjort många turer upp och ner i havet. Kastats runt i vind och vågor tillsammans med annan bråte och nu ligger här för mina fötter, för mina spår, till beskådande för dom som följer, medan vågorna i det oändliga sköljer bort, slätar ut, gör om.
Här blandas och landas också annan bråte som vackert bryts ner till sina minsta beståndsdelar och så småningom delar sandens färd i vind och vågor.
Någon har till och med visat sin kärlek till allt detta och format ett hjärta vänt mot solnedgången. Ett hjärta stort nog att rymma två människor som tillsammans vill invänta mörkret, se ljuset nästan försvinna med solen, mjukt famnade av sanden och bli kvar i ljudet av havets rytm. Det är oändligt vackert, sinnligt och svårt att inte älska...
Blunda du behöver inte alltid
se
Jag, min kamera och en ide...
...eller två.
Terapi på egen hand det är vad det är. Ibland är det skönt att vara i ett sammanhang bland andra och både få och ge, men ibland har jag behov av att få ägna mig åt mina egna tankar, tid, intryck, bilder. Vara en betraktare utan krav, utan förväntningar. Bara vänta på det där ögonblicket som fångar mig och sedan följa ingivelsen, gå från förutsättning till förutsättning... Ok, blev det såhär... då prövar jag detta... hmm... såhär kanske...
Man kan inte bara titta. Det är möjligheterna man ska
se
Annan syn på det jag redan sett
Havsnära promenader vid kusten här utanför Falkenberg bjuder många skiftande miljöer och jag har skrivit om det förr. Ändå är det lika roligt att hitta nya vinklar för min sökare. Vinklar som kommer av årstider, väder, till och med sällskap. För när någon annan beskriver sina intryck så kan saker jag sett flera gånger innan komma i en helt annan dager. Idag var jag ute med en av mina danskompisar och hennes fyrbente vän Cajo. Vi gick bort över Näset och rundade en udde jag nog aldrig varit ute vid, vädret var växlande som det brukar här vid kusten och ljuset kom och gick. När solen tittade fram blev det intensivt varmt ljus, släpljus som också skapar skuggor.
Cajo är en Tollare och tyckte nog att jag tog det lite väl lugnt emellanåt. Jaga fågel, kringvirvlande löv och annat löst gjorde henne mycket lyckligare. Hon kunde ju inte se det jag såg... vad nu det var att
se
Höstrusket är igång
och är man Islandshäst är väl vårt rusk inget men dom som vi anpassar sig nog snabbt och lite värre än "vanligt" blir rusk.
Det är ändå något fint med rusk... när det blir lite bättre så blir jag genast lite bättre till mods. I morse var det riktigt fint med en härlig soluppgång som gjorde mig på gott humör och det höll i sig en bit in på eftermiddagen och när jag äntligen promenerade hem i regnet och mörkret såg jag fram emot värmen i lägenheten och att få lite varmt att dricka och kura lite. Då var det på något sätt förväntansfullt mysigt! Det dröjer nog inte länge innan kontot för levande ljus tar stor plats i Ica-budgeten och syns i min rabattprofil! Vi får
se
