iiiiiiii!!!! Retur
iiiiiiiii......
Vad gör man inte för sina barn, vad gör man inte för en liten hund?
En resa! Det är inte var helg man sticker iväg till Lübeck, köper lite choklad, kollar soluppgången över city och testar frukostkaffet på Shell Berliner str.
På en bakgård lite längre in i stan så hittar vi en hund som tigger om hjälp.
Ett par kvinnor som försöker dumpa en hyrbil.
Som om inte det var nog så tappade dom bort sig bland mitt bagage.
Hur ska detta sluta...?
Nåväl det var ett gäng med gott humör som sökte sig mot flygplatsen i Lübeck efter alla motigheter som lösts efter hand med god hjälp av vänner som assisterat på distans.
Mitt i händelsernas centrum stod Susie som hela tiden sökte lösningar på situationer som dök upp. Hon har heller aldrig varit i Lübeck...
...innan denna vackra morgon.
Vi tog med oss hunden, Rocky, på en resa genom ett vackert nordtyskt landskap till Puttgarden och med färja över till Danmark. Vi gjorde vad vi kunde för att han skulle må bra och känna sig trygg. Var han tacksam?
HJÄLP! Hon stryper mig! Suck!
Väl hemma i Falkenberg tog äventyret ut sin rätt.
Men det var inte slut med det för dagen efter fortsatte resan till Göteborg med Hanna som tar första passet av några veckor innan Rocky ska göra ett nytt försök att ta sig in i England.
Vi ses om en vecka. Sen får vi
se
Elin flyttar
Nu är det packat och klart. Elin flyttar till England tillsammans med Richard som med det flyttar hem. Torsdag den 23 april bär det iväg. Även lille Rocky flyttar och får vänja sig vid ett nytt språk och nya kompisar. Att komma till England har Elin siktat på länge och nu får hon komma dit, rakt in i en familj och det käns bra för min del. Igår kväll var det engelska för hela slanten när Richards mamma Susie bjöd på mat i hästtrailern. Jättetrevligt och det lovar gott för att Elin ska få det bra.
I bakgrunden två kubikmeter ägodelar. Resten av utrymmet är för hästarna.
Lycklig trött och förväntansfull.
Till England är det inte så långt och jag har aldrig varit där så jag ser fram emot att kunna hälsa på så småningom. Där finns mycket att
se
I bakgrunden två kubikmeter ägodelar. Resten av utrymmet är för hästarna.
Lycklig trött och förväntansfull.
Till England är det inte så långt och jag har aldrig varit där så jag ser fram emot att kunna hälsa på så småningom. Där finns mycket att
se
Vi smälter inte men tinar ändå upp
En fantastisk helg med underbart väder. Långa promenader med Rocky och en föraning om sommar och sol vid havet. Eller i...
en del har uppenbarligen riktningen klart för sig, vart dom ska.
I småbåtshamnarna är det full aktivitet och det doftar, men det är inte båtfernissa och tjärdoft.
Fantasifullt
Visst är det skillnad...
Det är fortfarande mycket som ligger kvar på land. Det är ju ännu så länge bara april.
En som är sjösatt redan är Rocky, han drar sig inte utan jagar gärna stjärnglans på en av sommarens hetaste stränder.
Jag tror han är präglad av havet eftersom han under flera månader bodde vid och fick springa fritt utmed Skreastrand. Senare också i Glommen. Det märks på våra promenader hur han vädrar långt innan vi är framme och att springa runt i vattenbrynet och i sanddynerna verkar han aldrig tröttna på.
Fast å andra sidan tröttnar han sällan om han bara får springa!
Nu finns ju annat att göra än att slipa båten och springa på stranden.
"Ska du gå in å handla nått eller...!"
Att sitta i solen innanför sanddynerna med en glass och några vänner är njutbart och får gärna ta tid. Rocky kan sitta hur fint som helst vid en glassbar. I helgen var det några av Hjalmars kompisar som dök upp och även om han ser lite fundersam ut, till och med lite skeptisk, så blev det en bra bild...
...charmigt! Carro tog bilden.
Det bästa med det här är att det kommer mer. Mer sol, mer värme, mer glass och så småningom sommarsemester. Mycket att se fram emot och säkert mycket att ta vara på tills dess. Visst brukar man säga att livet är det som passerar medan man är upptagen att planera för framtiden. Det gäller att ta vara på alla glassar när tillfälle ges. Annars är risken att dom smälter och glider dig ur händerna.
Det blir bara en kladdig historia
se!
en del har uppenbarligen riktningen klart för sig, vart dom ska.
I småbåtshamnarna är det full aktivitet och det doftar, men det är inte båtfernissa och tjärdoft.
Fantasifullt
Visst är det skillnad...
Det är fortfarande mycket som ligger kvar på land. Det är ju ännu så länge bara april.
En som är sjösatt redan är Rocky, han drar sig inte utan jagar gärna stjärnglans på en av sommarens hetaste stränder.
Jag tror han är präglad av havet eftersom han under flera månader bodde vid och fick springa fritt utmed Skreastrand. Senare också i Glommen. Det märks på våra promenader hur han vädrar långt innan vi är framme och att springa runt i vattenbrynet och i sanddynerna verkar han aldrig tröttna på.
Fast å andra sidan tröttnar han sällan om han bara får springa!
Nu finns ju annat att göra än att slipa båten och springa på stranden.
"Ska du gå in å handla nått eller...!"
Att sitta i solen innanför sanddynerna med en glass och några vänner är njutbart och får gärna ta tid. Rocky kan sitta hur fint som helst vid en glassbar. I helgen var det några av Hjalmars kompisar som dök upp och även om han ser lite fundersam ut, till och med lite skeptisk, så blev det en bra bild...
...charmigt! Carro tog bilden.
Det bästa med det här är att det kommer mer. Mer sol, mer värme, mer glass och så småningom sommarsemester. Mycket att se fram emot och säkert mycket att ta vara på tills dess. Visst brukar man säga att livet är det som passerar medan man är upptagen att planera för framtiden. Det gäller att ta vara på alla glassar när tillfälle ges. Annars är risken att dom smälter och glider dig ur händerna.
Det blir bara en kladdig historia
se!
Hundpensionat
Nu är han här igen Rocky. Rocky XV (eller något ditåt för att travestera på filmtitlar).
Som vanligt när han kommer från landet och ska bo över i stan så börjar vi med schamponering. Tröttsamt...
Men innan vi kom så långt gick vi en rejäl promenad och avslutade med böljande fotbollsspel på IP. Att sitta still och se på när 22 andra sprang fritt omkring och jagade en boll var en hård prövning för en pigg jakthund. Vad är det för mening med att bara sitta och
se?
Som vanligt när han kommer från landet och ska bo över i stan så börjar vi med schamponering. Tröttsamt...
Men innan vi kom så långt gick vi en rejäl promenad och avslutade med böljande fotbollsspel på IP. Att sitta still och se på när 22 andra sprang fritt omkring och jagade en boll var en hård prövning för en pigg jakthund. Vad är det för mening med att bara sitta och
se?
Långt bort i Långås
Idag bar det av till Långås för där skulle spelas fotboll. Nu är det ju inte målet som är resan värd utan vägen dit. Och det kan jag lova att idag sken solen över den som orkade ge sig ut.
Jag tog mig genom det böljande lanskapet. Det var backe upp och backe ner med BoklöV...
Långås marknad är det först i juli men i skogarna omkring är det redan mycket Sälg...
Kungligt är det även i Hallands skogar och ibland får man stanna upp och lämna fri lejd,
lugnt och fint, ömsesidig respekt.
Tre är ett vanligt tal om det ska vara fint och ståtligt.
och älgarna har övertaget.
Så närmade jag mig bebodda trakter, landskapet blev mer parklikt och gav plats för vårens ögonfröjd
och färgerna går igen
och tre är ett fint tal!
Det var 3-1 i skogen så det skulle jag tagit som ett omen, för så blev det även i matchen långt bort i Långås. Som sagt: Det är inte bara målet, det är på vägen, under matchen, som det finns mycket att
se
Jag tog mig genom det böljande lanskapet. Det var backe upp och backe ner med BoklöV...
Långås marknad är det först i juli men i skogarna omkring är det redan mycket Sälg...
Kungligt är det även i Hallands skogar och ibland får man stanna upp och lämna fri lejd,
lugnt och fint, ömsesidig respekt.
Tre är ett vanligt tal om det ska vara fint och ståtligt.
och älgarna har övertaget.
Så närmade jag mig bebodda trakter, landskapet blev mer parklikt och gav plats för vårens ögonfröjd
och färgerna går igen
och tre är ett fint tal!
Det var 3-1 i skogen så det skulle jag tagit som ett omen, för så blev det även i matchen långt bort i Långås. Som sagt: Det är inte bara målet, det är på vägen, under matchen, som det finns mycket att
se
Se vad jag tror jag vet...bugatti
Bugatti är ursprungligen franskt, ägdes och tillverkades i Italien under några år på 1980-90-talet av en italienare, men ägs numera av Volkswagen och är återbördat till Frankrike. Så jag får ompröva mina tankar och konstatera att mina skor är frukten av ett franskt-italienskt-tyskt förfinande av smak, talang och teknologi. Och jag gillar det. Så Volvo och SAAB, det är inte farligt att släppa taget och öppna för lite nya spännande influenser. Se på mina skor-andra gör det.
se så!
se så!
Är det så du ser det...?
Varför dessa bekymrade miner?
Jo, det ska du få höra.
Idag åkte jag och Hjalmar för att skåda kusinbarn i Ulricehamn. Lille William född 1 april. Det är en mysig liten kille som ägnar sig åt det små killar gör i den åldern. Sover, äter lite då och då, lättar på trycket när det passar...i bägge ändar. Emellanåt ägnar han omgivningen lite uppmärksamhet och då är vi där och försöker göra intryck. Det där genomskådar storasyster Lovisa snabbt och fixar en liten skenmanöver så att lillebror ska slippa bli störd. Det kan vara ett skrik, en bok som plötsligt landar på näsan eller en spade en hink och kattsand...
Efter en trivsam stund i Ulricehamn där Hjalmar konstaterat att att hålla William i famnen kändes som att hålla en limpa, (Riktigt hur han fick ihop det förstod jag inte men Lisa tyckte det var ok så jag får fråga honom. Och lite det handlar det där om bekymrade minen om.) så blev det ett stopp i Gällstad på jakt efter Hjalmars studentbalslips. Det blev en skjorta med tillhörande slips... till ikväll! Balslipsen är svårfångad, men andra möjligheter öppnade sig. Lite kul att han har smak grabben.
Så småningom kom vi till Monica och Hanna i Kärr och så småningom dök lilla Lovisa med följe upp där också . Lovisa var på ett strålande humör och hittade snabbt spännande saker att göra.
Vad hon gjorde eller tänkte har jag ingen aning om men kul var det. Men så händer det som ofta händer.
Men Lovisa! vad gör du... ska du räfsa lite?
???
Så följer en liten lektion i verkliga livets skola av morfar, som vänder på "vad det nu var" och plötsligt så är det en räfsa.
Man kan säga vad man vill om att vi kanske tar ifrån barnet leken men det ger tillfälle till en fin vuxen-barn-kontakt om det sköts på rätt nivå.
Ok,
men då upptäcker Lovisa att hon fått något nytt att leka med...
Livet är fullt av möjligheter! Ren oförfalskad glädje och upptäckarlusta.
Precis som i butiken i Gällstad.
Barnen omkring oss har något att visa oss om vi vågar vänta lite med vår vuxenkunskap och istället använder vår erfarenhet till att ge barnet så mycket tid och utrymme så att dom får pröva och exprimentera sig fram till erfarenheter. Det är klart vi ska skydda dom men inte begränsa dom. Svårt? Javisst!
Måste man ha barnasinnet kvar eller kan vi bevara fönstret lite på glänt även som vuxna för att
se
Ps/ Samtidigt som detta skrevs såg jag på en film på tv som heter "En kärlessång till Bobby Long" Den bidrog till inspirationen i dagens blogg, se den! /Ds
Jo, det ska du få höra.
Idag åkte jag och Hjalmar för att skåda kusinbarn i Ulricehamn. Lille William född 1 april. Det är en mysig liten kille som ägnar sig åt det små killar gör i den åldern. Sover, äter lite då och då, lättar på trycket när det passar...i bägge ändar. Emellanåt ägnar han omgivningen lite uppmärksamhet och då är vi där och försöker göra intryck. Det där genomskådar storasyster Lovisa snabbt och fixar en liten skenmanöver så att lillebror ska slippa bli störd. Det kan vara ett skrik, en bok som plötsligt landar på näsan eller en spade en hink och kattsand...
Efter en trivsam stund i Ulricehamn där Hjalmar konstaterat att att hålla William i famnen kändes som att hålla en limpa, (Riktigt hur han fick ihop det förstod jag inte men Lisa tyckte det var ok så jag får fråga honom. Och lite det handlar det där om bekymrade minen om.) så blev det ett stopp i Gällstad på jakt efter Hjalmars studentbalslips. Det blev en skjorta med tillhörande slips... till ikväll! Balslipsen är svårfångad, men andra möjligheter öppnade sig. Lite kul att han har smak grabben.
Så småningom kom vi till Monica och Hanna i Kärr och så småningom dök lilla Lovisa med följe upp där också . Lovisa var på ett strålande humör och hittade snabbt spännande saker att göra.
Vad hon gjorde eller tänkte har jag ingen aning om men kul var det. Men så händer det som ofta händer.
Men Lovisa! vad gör du... ska du räfsa lite?
???
Så följer en liten lektion i verkliga livets skola av morfar, som vänder på "vad det nu var" och plötsligt så är det en räfsa.
Man kan säga vad man vill om att vi kanske tar ifrån barnet leken men det ger tillfälle till en fin vuxen-barn-kontakt om det sköts på rätt nivå.
Ok,
men då upptäcker Lovisa att hon fått något nytt att leka med...
Livet är fullt av möjligheter! Ren oförfalskad glädje och upptäckarlusta.
Precis som i butiken i Gällstad.
Barnen omkring oss har något att visa oss om vi vågar vänta lite med vår vuxenkunskap och istället använder vår erfarenhet till att ge barnet så mycket tid och utrymme så att dom får pröva och exprimentera sig fram till erfarenheter. Det är klart vi ska skydda dom men inte begränsa dom. Svårt? Javisst!
Måste man ha barnasinnet kvar eller kan vi bevara fönstret lite på glänt även som vuxna för att
se
Ps/ Samtidigt som detta skrevs såg jag på en film på tv som heter "En kärlessång till Bobby Long" Den bidrog till inspirationen i dagens blogg, se den! /Ds
Italienskt påbrå på tå
Solen och värmen (börjar det bli lite tjatigt?) får en att vilja lätta på foten lite. Inte traska runt i rejäla fodrade skor som stått emot hagel och snöslask hela långa vintern. Visserligen både bekväma och snygga men kappast för temperaturer över +7. Det blev uppenbart idag när jag lämnade Laholm redan vid lunchtid och fick uppleva vårvärmen mitt på dagen. Nu talar vi om +17. När jag såg mig omkring bland laholmarna och skummeslövsborna så kunde jag se att dom redan lättat på klädseln och lämnat jackan och streetskorna hemma. När det blommar i gräsmattan vill man ju inte dra fram som en buldozer utan trippa lite lättare och luftigare bland Pärlhyacinter och Skilla.
Dom riktigt lyste i solskenet och även om det är några veckor kvar till Valborg och 1a maj då många normalt tar av sig både strumpor och skor så förebådar dom härliga tider som kommer. Det var dax att vakna ur vinterdvalan, läta på dragkedjan och släppa in livsandarna!
När jag äntligen kommit hem till Falkenberg så sken inte alls solen utan dimman låg tät och kall över hela stan och jag började vackla lite i mina ambitioner. Men jag traskade ändå iväg och för att riktigt bygga upp motivationen gick jag hem och tog med mig min älsklingskavaj till kemtvätten. Den förtjänar en uppfräschning innan den ska ut och möta omgivningens blickar.
Med det var jag redan på väg så därefter gick jag och köpte mig ett par nya skor...
med italienskt påbrå. Vi talar förförisk klassisk italiensk design och smidigt skinn. Inspirerade av italiensk lättja, o sole mio, fontana di trevi, vespa o pizza... eller ska det vara piatza?, pronto! pronto!, spagetti och kungliga sportbilar. Mamma Mia!
Pling! lät det från kassaapparaten och med ens var jag tillbaka på Igeldammsvägen i dimman i Falkenberg.
När jag travade hemåt så låg skorna i kartongen men det var med lätta steg, inte för skorna utan för att plånboken också verkade fått vårkänslor. Redan i butiken drog jag mig till minnes en slogan som länge sågs i skobutikerna och i tidningarna på den tiden det begav sig. Dock inte i Italien utan här i detta Sverige och som nog grott i det undermedvetna redan när jag stod där vid busstationen i Laholm. Det var någonting som började med
se...
Dom riktigt lyste i solskenet och även om det är några veckor kvar till Valborg och 1a maj då många normalt tar av sig både strumpor och skor så förebådar dom härliga tider som kommer. Det var dax att vakna ur vinterdvalan, läta på dragkedjan och släppa in livsandarna!
När jag äntligen kommit hem till Falkenberg så sken inte alls solen utan dimman låg tät och kall över hela stan och jag började vackla lite i mina ambitioner. Men jag traskade ändå iväg och för att riktigt bygga upp motivationen gick jag hem och tog med mig min älsklingskavaj till kemtvätten. Den förtjänar en uppfräschning innan den ska ut och möta omgivningens blickar.
Med det var jag redan på väg så därefter gick jag och köpte mig ett par nya skor...
med italienskt påbrå. Vi talar förförisk klassisk italiensk design och smidigt skinn. Inspirerade av italiensk lättja, o sole mio, fontana di trevi, vespa o pizza... eller ska det vara piatza?, pronto! pronto!, spagetti och kungliga sportbilar. Mamma Mia!
Pling! lät det från kassaapparaten och med ens var jag tillbaka på Igeldammsvägen i dimman i Falkenberg.
När jag travade hemåt så låg skorna i kartongen men det var med lätta steg, inte för skorna utan för att plånboken också verkade fått vårkänslor. Redan i butiken drog jag mig till minnes en slogan som länge sågs i skobutikerna och i tidningarna på den tiden det begav sig. Dock inte i Italien utan här i detta Sverige och som nog grott i det undermedvetna redan när jag stod där vid busstationen i Laholm. Det var någonting som började med
se...
Nu vill alla upp även från 4e vån
Det spricker upp och ser riktigt lovande ut. Värmen kommer och nu kan jag sitta ute och dricka mitt kaffe i eftermiddagssolen. Gott!
Jag skrev väl att jordgubbsplantorna är på gång?
Dom kommer upp som små fjärillar och vecklar ut sig i solen. Håriga ben som fotbollsspelare för att klara det luriga vårvädret.
Ljungplantorna som lyst upp under vintern har nu fått ge plats åt nya skötebarn under hängsälgen...
Dom kallas Lewisia och kommer i flera färger och blommar mars - oktober. Dom får samsas med taklök så rabatten håller en låg profil förutom de tunna blomställningarna som vajar lätt i vinden. En trädgård på en halv kvadratmeter är precis vad jag klarar och tycker är rolig att jobba med. Det håller också kostnaderna på en rimlig nivå. Så skulle det misslyckas så är det inte svårt att ersätta. Jag kanske kan sälja lite jordgubbar dyrt till midsommar så har jag till nästa omgång plantor om det skulle behövas.
Så nu har jag något fint att erbjuda för ögonen utöver en kaffelatte i solen. Om det skulle smaka bättre så har jag te i på...
se
fåglar+fotboll=vår
Idag skulle jag se Hjalmar spela på gräs för första gången i år, men grabbar som ska spela fotboll behöver så mycket förberedelsetid så jag tog en sväng till fågelreservatet. I Morup har man återställt en del av en våtmark, egentligen en gammal sjö, och skapat en ny mindre sjö. Man har även gjort försök att lägga ut säd tidigt på våren och på så sätt lockat massor av sångsvan att rasta här på sin väg norrut.
Invid den lilla sjön har man ställt ett fågeltorn som ger skydd och bra överblick. Ska man fotografera fåglar så behöver man bra mycket kraftigare teleobjektiv än jag har så jag tar dom bilder jag kan. Det var gott att sitta däruppe i solskenet men det gav lite väl mycket motljus vid tiden när jag var där. Efter en stund dök det upp ett par riktiga fågelskådare med rejäla tuber så jag fick en chans att se att bland alla prickar du ser på bilderna så finns sångsvan, ålakråka, skrikmås, gravand, skärfläcka, trut, bl a. Det är heller inte ovanligt att se flera sorters rovfåglar i området.
En del kom närmare men var lite luriga när jag försökte fotografera...
då går jag väl till fotbollsplanen istället då om det ska va på det viset!
Bara för att få se ett svanhopp...
men nu är det ju bollen som räknas och den tog Hjalmar. Och han kan också hoppa...
högst naturligtvis. Fotboll kan vara märkligt. Här springer alla åt höger fast Hjalmar skjuter åt vänster...
hallå grabbar, det är vänt!
Det har varit en underbart härlig dag som fortsatte med fika i solskenet på N37. Många grader varmt var det till långt in på kvällen och nu har jag tagit av säckarna och vårstädat kring bl a smultron och jordgubbsplantorna. Undrar om det är dags att vispa grädden snart? Vi får
se
Invid den lilla sjön har man ställt ett fågeltorn som ger skydd och bra överblick. Ska man fotografera fåglar så behöver man bra mycket kraftigare teleobjektiv än jag har så jag tar dom bilder jag kan. Det var gott att sitta däruppe i solskenet men det gav lite väl mycket motljus vid tiden när jag var där. Efter en stund dök det upp ett par riktiga fågelskådare med rejäla tuber så jag fick en chans att se att bland alla prickar du ser på bilderna så finns sångsvan, ålakråka, skrikmås, gravand, skärfläcka, trut, bl a. Det är heller inte ovanligt att se flera sorters rovfåglar i området.
En del kom närmare men var lite luriga när jag försökte fotografera...
då går jag väl till fotbollsplanen istället då om det ska va på det viset!
Bara för att få se ett svanhopp...
men nu är det ju bollen som räknas och den tog Hjalmar. Och han kan också hoppa...
högst naturligtvis. Fotboll kan vara märkligt. Här springer alla åt höger fast Hjalmar skjuter åt vänster...
hallå grabbar, det är vänt!
Det har varit en underbart härlig dag som fortsatte med fika i solskenet på N37. Många grader varmt var det till långt in på kvällen och nu har jag tagit av säckarna och vårstädat kring bl a smultron och jordgubbsplantorna. Undrar om det är dags att vispa grädden snart? Vi får
se
1 morgon 2 gånger
Idag gick jag till jobbet två gånger. Första gången låg dimman som ett vått kallt täcke över stadens gator.
Det ger en viss stämning med dimma och gatljus
Det ska bli 14 grader varmt idag men nu på morgonen är det inte mer än ett par grader. Vårjackan är på och nu ska det mycket till innan rocken kommer fram igen. Så det är lite kyligt.
Nu blev det så att när jag väl kom fram till stationen så kom där inget tåg. Tekniskt fel och det skulle bli buss till Halmstad istället. Det tog dock inte lång stund innan beskedet kom att det inte gick att få fram bussar direkt och då blev beskedet att turen ställdes in och vi hänvisades till nästa tåg om en timme. Några erbjöd plats i bil till Halmstad men jag tog direkt bussen hem igen och fick en dryg halvtimme att läsa tidning och ta en kopp te. Så kan jag göra tack vare bra turtäthet på matarbussarna till stationen.
Nästa gång jag gick till jobbet idag var det betydligt ljusare, mindre dimma och jag kunde redan ana den annalkande värmen.
Så blev det en ny resa och det är lite roligt att se helt andra pendlare, jag känner flera av dom och det är kul.
Överhuvudtaget blir det något helt annat när jag åker en annan tid än den jag brukar. Jag ser stan i ett ljus som jag inte gjort på länge nu i och med att jag lämnat stan i mörker eller gryning och kommit hem i skymning. Ljuset återvänder! Härligt att
se
Det ger en viss stämning med dimma och gatljus
Det ska bli 14 grader varmt idag men nu på morgonen är det inte mer än ett par grader. Vårjackan är på och nu ska det mycket till innan rocken kommer fram igen. Så det är lite kyligt.
Nu blev det så att när jag väl kom fram till stationen så kom där inget tåg. Tekniskt fel och det skulle bli buss till Halmstad istället. Det tog dock inte lång stund innan beskedet kom att det inte gick att få fram bussar direkt och då blev beskedet att turen ställdes in och vi hänvisades till nästa tåg om en timme. Några erbjöd plats i bil till Halmstad men jag tog direkt bussen hem igen och fick en dryg halvtimme att läsa tidning och ta en kopp te. Så kan jag göra tack vare bra turtäthet på matarbussarna till stationen.
Nästa gång jag gick till jobbet idag var det betydligt ljusare, mindre dimma och jag kunde redan ana den annalkande värmen.
Så blev det en ny resa och det är lite roligt att se helt andra pendlare, jag känner flera av dom och det är kul.
Överhuvudtaget blir det något helt annat när jag åker en annan tid än den jag brukar. Jag ser stan i ett ljus som jag inte gjort på länge nu i och med att jag lämnat stan i mörker eller gryning och kommit hem i skymning. Ljuset återvänder! Härligt att
se
Dom gjorde en William!
I min lilla rabatt på N37 prunkar vårblomster i värmen som vi nog alla längtat efter. Där luftar dom stolt i hård konkurrens både ståndare och pistill för att fler ska bli till.
Lika efterlängtad som vårvärmen var den lille William som föddes den 1 april. Hur han blev till vill vi inte veta, men...
Ett stort grattis till Lisa och Tomas
som legat i
som blomma och bi
för att detta skulle bli...
Hela släkten hurrar och tutar
och hoppas att dom inte slutar!
Vi lär få
se
