Ute i världen

Så var det då äntligen resdags för tre kompisar med lite blandade resvanor att ge sig ut på egen hand. Nu var alla förmaningstal från oroliga föräldrar avklarade. Inte bara förmaningstal, även en del glada tillrop och återberättande av våra egna reseerfarenheter. Vi vill väl men det kan klart lätt uppfattas som förmaningar när det enda vi vill är att dom ska få en fantastisk upplevelse och att det finns mycket där ute att ta vara på och lägga till sin bild av världen. Få en bra erfarenhet som lockar till fler resor. Om jag klarade mig så varför ska inte dom göra det? Dom vet mer än vad jag gjorde när jag började resa.
Jag hade iaf förmånen att följa dom en bit på vägen. Men i södra delarna av Malmö var det dags att släppa.

På Svågertorps station kom den första prövningen. Biljettmaskinen skulle förmås trycka ur sig biljetter till Kastrup.



Är detta på svenska...? Fick jag en biljett för två eller...? Nej 2 står för 2a klass...


Nåja det gick ju bra. Så då drar vi...


Hej då pappa nu får du försöka klara dig 27 dagar. Vi


ses

1a ljuset tänt

Det doftar av pepparkakor ur min adventsljusstake.



Vätten vaktar ljuset och ser fram emot ännu mera ljus vid lus-

se

En köpfri dag...

Idag uppmärksammas vår konsumtion. Ett försök att få oss att tänka efter för miljöns skull. Den 28 nov "En köpfri dag", inte bara i Sverige utan internationellt. Det där med internationellt kan ju vara värt en tanke. Jag menar vilken del av världen talar vi om?
Det började i Storbritanien någon gång på förra århundradet 1990-talet(!). Hur långt kan det ha spridit sig tro?

Det sägs att om alla skulle konsumera som vi gör i Sverige behövs resurser motsvarande tre jordklot. Alla på jorden som vi i Sverige. Som tur är har alla inte samma möjligheter...

Med tanke på att vi just fått veta att det värsta av den ekonomiska krisen verkar vara över. Och att vi ABSOLUT INTE får låta bli att konsumera, för då finns risk för att ekonomin kollapsar, så undrar jag vad som är värst. Att ekonomin kollapsar eller att miljön kollapsar? Även om jag konsumerar miljövänliga produkter så kanske jag överkonsumerar... miljövänliga produkter? För av det mesta finns väl idag åtminstonde miljömärkta produkter?

Så var det det här med att vi skulle ut på julmarknad... hmm. Du vet säkert hur det ser ut på en julmarknad. Där finns massor av saker som är jättefina, beundransvärt bearbetade ting. Och så är det 28 nov!

Det blev liksom med andra ögon som jag såg på alla dessa ting...


I ärlighetens namn ska jag väl säga att allt som visas och säljs på en julmarknad behöver jag inte. Det mesta behöver jag inte. Ja egentligen behöver jag inte något alls av det som säljs på en julmarknad.

Men för världsekonomins skull kunde jag inte låta bli att köpa mig en tovad vätte. Helt i naturmaterial, miljövänligt framställd och helt återvinningsbar.

Korparna jagar oss det har vi lärt oss av Ronja och vättarna ska vi inte reta, det lärde vi oss samtidigt. Två oförenliga ting, ekonomi - miljö och ett helvetesgap däremellan (för att nu fortsätta den liknelsen). Eller finns det möjligen något som kan förena dessa ting? På en julmarknad med duggregn i den näst varmaste novembermånaden detta århundrade är det svårt att bortse från global uppvärmning och miljöpåverkan. Kanske var det just därför jag satsade på en vätte. En köpfri dag är inte lätt. Det är bara att in...

se

Höst på N37

Problem med skärmen på datorn har gjort att jag inte kunnat jobba med mina bilder de senaste veckorna. Nu ska jag åka till netonnet och lämna in den för service. Men...idag fungerade det en liten stund på förmiddagen

och då plötsligt gick det


att

se

Ett personligt "icke spridningsavtal"

Som en löpeld...
Som en farsot...


Som ringar på vattnet.

Saker sprider sig, det ena ger det andra och det krävs en del för att inte dras med. Som ringar på vattnet låter ju ändå positivt. Som en farsot låter lite hotfullt och negativt. Löpeld lite skvallrigt kanske. Men gemensamt för allt är att det inte verkar gå att stoppa...om jag nu skulle vilja det och det vill jag ibland. Men som sagt det vill till att hålla huvudet kallt, huvudet högt, blicken inåt och tänka snabbt. Och våga.

Jag kan inte säga att jag lyckats varje gång jag vill stå emot. Det enklaste är naturligtvis att bara hänga med. "Är du inte med oss är du mot..." det är ett uttryck som gärna används för att sätta press och stressa.
Ändå tycker jag inte det är ovanligt att saker aktivt stoppas, så så främmande borde det inte vara att någon inte bara hänger med. Farsoter stoppas med vaccin, löpelden stoppas av brandgator och vågorna finns det ett omfattande tsunamikontrollsystem och vågbrytare för att få bukt med.

Men att stoppa oss människor när känslan av att inte duga väcker rädsla, osäkerhet och missunsamhet i oss är betydligt svårare. När vi känner oss ifrågasatta då kan egot växa till en tsunami som blir svår att stå emot. Då ligger "Är du inte med är du emot..." mycket nära. Risken för att det slutar med en relationskatastrof som tar lång tid att läka är stor.

Att stå emot handlar mer om att se sig själv och sin egen betydelse än att bevaka någon annan. Vad väcker det här för känslor hos mig och vad kommer dom sig av? Vilken sorts energi lägger jag då till det som händer? Vill jag det?

Jag vill skriva under ett personligt ickespridningsavtal och önskar att du gör detsamma.

Det är mig själv jag måste våga

se

Minnesbilder...

vackra avtryck av Anna-Greta som jag inte längre kan





se

Strålande Ullared



Tunnelseende javisst! Men det vidgar begreppet för dig och mig när det gäller konst i vardagen och det offentliga rummet.

En ljus idé av några konstnärer har resulterat i en ljusupplevelse utöver det vanliga. En salig blandning av konstverk i olika storlekar och intensitet som finns utspridda i Ullared och överraskar den som inte bara har siktet inställt på GeKås entré.

Vissa måste du titta efter för att...


...se

Det brinner...



...lite här och där och i media är det många som får frågor om varför och vad som krävs för att det inte ska brinna igen. Där är det många som har åsikter och för resonemang om orsaker och inte sällan är det samhället som avkrävs agerande. Det görs för lite. Det finns för lite. Bostäder, jobb, fritidsgårdar (dom bränner dom ner!?), poliser (att kasta sten på!?), lärare, fältassistenter...



...men föräldrar då? Är det inte för få föräldrar?
Många i debatten frågar sig vad det är för signaler till politiker och samhället som vårdkasarna sänder.
Om jag inte mins fel så var det så att till skillnad mot fyrar för att leda skeppen på rätt väg, så tände rövare och banditer eldar för att leda skeppen i kval för att plundra. Så vad är det för signaler vi ser? Till vem är elden en signal? Är det verkligen protester mot något som fattas som vi som varit med ett tag snabbt tolkar det som? Letar vi i det skenet tror jag vi är fel ute. Eldarna skulle kunna vara fyrar i en värld som dom flesta av oss inte rör oss i. Jag tror att det rör sig om signaler av ett helt annat slag än det vi vuxna förstå oss påare vill tolka det som. Jag tror det är eldar som ska visa på styrka, mod och hänsyslöshet. Makt.
Signaler som inte alls är riktade till politiker utan till makthavare, småpåvar och "kaptener" i den kriminella ankdammen. Signaler om att vi vill vara med er. Se vad vi kan göra, vi är inte rädda och ingen tar oss.



Så vad vi politiker tar på oss av ansvar och försöker fatta beslut för att lösa spelar ingen roll. Pyromanerna bryr sig inte, dom riktar sin uppmärksamhet åt ett helt annat håll för att kolla om den senaste elden nått fram till "kaptenen" i närmsta ankdammen.
Och är det så illa att det är flera som tävlar om "kaptenens" gunst så blir vi åskådare till en tävling som kommer använda våra gemensamma opersonliga inrättningar (och bilar för det är så spektakulärt) som språngbrädor i en kriminell karriär. I det ljuset ska vi föra debatten. I det ljuset ska vi leta efter "kaptenen" och verksamheten som lockar för att förstå bränderna.

I går släckte jag en brand i vardande. Det var någon som försökte sätta eld på järnvägsstationen i Laholm. När jag upptäckte det brann det på toaletten och väntrummet var rökfyllt. Jag fick hämta en av chaufförerna på taxistationen i andra änden av huset som kom med skurhinken och släckte eldhärden med några hinkar vatten. Tändsticksask, tändstickor och lite skräp låg utspridda i väntrummet och på toaletten hade man tömt papperskorg och handukshållare för att skapa härden. Toasitsen stod också i lågor och antog formen av ett konstverk av Salvador Dali.
Jag har svårt att se någon slags protest mot utanförskap eller orättvisor i den brasan.
Idag kunde jag läsa i tidningen att det strax efteråt tändes ännu en eld i köpcentrat i Mellbystrand.



Ser du elden eller eldens syfte? Vart leder denna vårdka

se

Få bokstäver idag

...men om inte annat så har jag ju en del bilder som du kan få

se

Ps/ Hjalmar såg en chans och dök upp...

/Ds

Det är bara att inse... HV71

Under klarblå himmel och fylld av inspiration lämnade jag Laholm vid lunchtid för att tillsammans med Elin som är på besök sticka ut och fotografera. Målet var höstfärger, färggranna lövträd och buskar. I Falkenberg var det grått och molnigt så lite av inspirationen falnade likt grönskan så här på hösten, för fotografi behöver ljus. Nu är ju gråväder, blåst och regnstänk just vad hösten bjuder på så...
Det där med sol, hög klar luft och färgsprakande löv är en idealbild som kanske inte är så representativ? Vintern ska bjuda på sol och vita vidder, vid jul ska det ligga en meter snö och vi ska åka släde till julottan, på sommaren ligger vi i hängmatta i skuggan av ett träd när vi inte tar oss ett dopp i ett glittrande salt hav...

Vi gav oss ändå iväg för innåt land såg vi lite små sprickor i molntäcket och regnet var mest "stänk". Strax utanför Ätran möttes vi av både lite solljus, en rönn full av bär och en liten grusväg.


Det gäller att se möjligheten, så vi stannade...


Ljuset växlade och vi fotograferade...


Så försvann solen och ljuset bakom tunga blygrå moln och det började regna som det ofta gör på hösten.
Läge för lite fika, så vi styrde kosan mot Ritz för lite tilltugg. Gick upp och satte oss i köket med kaffe och inhandlade bakverk och funderade över nästa steg.
Vinter...?
Det fick bli den nyöppnade ishallen i Falkenberg och ett träningspass för de yngsta. Inte så mycket för ishockey, utan mer för att hallen är ny och för att fotografera inomhus och kanske fånga en och annan rolig situation.

Det visade sig att både hockeyspelarna och jag kan behöva skärpa upp oss lite...


Och då blev jag glad att Falkenbergs ishockey hämtar inspiration från elitseriens i särklass bästa förebild...


Efter det kunde vi något så när belåtna åka hem och titta igenom bildskörden. Det är skön avkoppling att ge sig ut med kameran för att försvinna in i motiv och perspektiv. Är man fler kan det bli "påkoppling" när man triggar varandra. Det är roligt och överaskande att sedan se vad den andre såg. Vi har ofta sett olika bilder på samma ställe och så är det i alla sammanhang. Vi sitter med olika bilder av samma sak, det är en skön insikt att bära med sig, nödvändig skulle jag påstå. Det är bara att in

se 


Kalas kostar på...se

Att fylla år och bjuda till kalas kostar på. Efter en hel dags öppet hus med många vuxna som vill att just deras presenter ska uppmärksammas och komma till användning, jämnåriga kompisar som vill leka med samma presenter, så tar orken slut som i den berömda duracell... Tårtor och godis räcker inte ända fram utan till slut kommer ost och skinka som en räddning...


Sedan måste ju lillebror också få lite kvällsmat...


Kalas är kul men varför får vi vuxna ingen godispå

se

Att kunna njuta av ett hot och simma lugnt.

Få evenemang vid kusten lockar som friska vindar, saltstänk och höga vågor. Det är en skön känsla när vinden rycker och sliter i mig och jag får luta mig mot vinden för att kunna stå kvar. Saltskummet flyger och jag känner hur saltet gör att kinderna stramar lite och ögonen rinner. Gratis spabehandling!
Naturkrafter i rörelse är ett fantastiskt skådespel och jag är glad att det inte är jordbävning eller tsunami. För samtidigt som det är lockande så vet jag att det inte är så roligt när takteglet skallrar och släpper, utetaket hotar att lyfta och båten sliter sig.
Att kunna få njuta av skådespelet och inte känna sig hotad är en lyx. Om badstugorna på Skrea varit en kåkstad av plåt, brädlappar och kartong hade det inte varit lika roligt. Det känns avlägset och är svårt att tänka sig men det finns mer nära än jag för det mesta tänker på. Förra året när Hjalmar sommarjobbade som tidningsbud var jag med vid ett par tillfällen och kunde konstatera att det finns dom i Falkenberg som inte ens har ett skjul att krypa in i. Dom uppskattar nog inte det här naturskådespelet så som jag gör. Att ha alla sina ägodelar i plastpåsar på ett cykelstyre när vinden rycker och sliter i vad den får tag i kan knappast kännas som ett gratisnöje.

Här i Falkenberg är det två givna platser att besöka när det stormar och det är "Spritrakan" vid Skrea strand...


...och Glommens hamn.


Båtarna ligger tryggt i Glommens hamn och fiskarna kan simma lugnt.
Inte en trål så långt ögat kan

se.

Att bortse är också ett sätt att se

I London sägs det att man inte ställer ut papperskorgar och soptunnor utmed gator och torg av rädsla för att någon skule gömma bomber i dom. Jag undrar vad Salvador Dali tycker om det. Konstverk med urymme för samtida lämningar av vardagens behov. Eller bara ett uttryck för människans förmåga att bortse från det egna ansvaret...för det gemensamma.



Det går inte att bortse från vad man då får

se

Inte helt klart...men snart, kanske?

Höst? Inte enligt metrologen men nog känner jag att naturen börjar förbereda sig. Bladen börjar tömmas och släpper från träden. Det är fortfarande rätt varmt men gräset böjer sig i den allt svalare vinden och snart sätter naturen streck för sommaren...

och jag samlar mig för höststormar, mörker och kyla.

Fast det där är nog inte riktigt sant. För många är höstens klara luft och färgsprakande natur en fantastiskt vederkvickande tid. Och nog kan jag njuta av hösten som jag njuter av de andra årstiderna. Nu bjuder naturen på de sista frukterna av solenergin och det är snart dax för återhämtning. Det är nu vi ska blanda en höstbål på sommarens alla glädjeämnen och ...

njuta. Vända blad, och det kan vara många...i gränslandet mellan sommar och höst.

Gränser lär ju locka oss både för att gränsland bjuder på spänningar och ger oss möjlighet att passera. På andra sidan väntar något annat...något nytt. Skrämmande eller spännande? Där är vi olika. En del lämnar allt, en del längtar tillbaka. En del lever bara upp i själva gränslandet, vill känna spänningen och energin men tar aldrig steget. Jag såg en bra film igår, "Revolutionary Road" se den! Den grep tag i en del av mina "lösa trådar" som hänger...
Jag såg en annan film idag om en annan gränsdragning, "Citronlunden" se den också!
Nu kan du ju krypa upp i soffan, tända lite ljus, se film i stillsamt tempo och dricka något varmt.

När jag ser mig omkring så finns det mycket som triggar min fantasi och med lite hjälp kan jag både se och känna naturens eget blodomlopp pulsera...


Visst är det vackert och visst går alla former igen. Jag kan inte göra film men försöker ändå visa dig det jag tycker mig

se

Det råder mörker...



Fotobloggen har tagit paus men snart är jag igång igen.

Såhär är det, jag väntar på att min kamera ska komma från verkstaden och att ett nytt objektiv blir inhandlat. I röran vid ett stressigt byte av Gate på Stansted när vi skulle åka hem från England fick kameraväskan en knuff och åkte i marmorgolvet.
När jag väl satt på planet och skulle kolla hur det gått så fick jag upp kameran i två delar!!! Svettigt! Det var bara att försiktigt lägga tillbaka objektiv och kamera i väskan. Väl hemma blev det samtal till försäkringsbolaget och att lämna iväg både kamera och objektiv till en verkstad.
Kameran repareras men objektivet är för dyrt att göra något åt. Tur att jag har min försäkring och att dom har anställt bra folk som sköter kundkontakten. Bemötande kan dom!

Som sagt, snart är jag igång igen. Till dess har jag fått låna Hjalmars kamera. Tack för det Hjalmar!
Vi

ses

Länge leve den mänskliga faktorn!


Visst är det fantastiskt att där högt ovan molnen, riktigt högt upp där himlen inte är blå utan svart, där svävar några minutiöst utbildade och förberedda män fram i en högteknologisk plåttunna och tar fel på raklödder och tandkräm när det är dax att borsta tänderna...!
Då ska jag kanske inte vara så förvånad över att dom gång på gång måste skjuta upp uppskjutningen. Dom skyller visserligen på någon ventil eller annan teknisk pryl, en packning som ömsom fastnat, ömsom läcker. Men frågan är om det inte handlar om att kolla astronautens packning...
- Nej det ska vara en svart tub och två vita! Svart - skägg, vit - tänder!!!
Om molnen skingrar sig sägs det att rymdstationen tidigt på morgonen vid gryningen kan

ses

Du får alltid en upplevelse så tveka inte

Igår kväll var det Tisdagsaktivitet med Varbergs fotoklubb. Kvällsfotografering vid Morups tånge och jag hade bestämt att hänga på. Under dagen flödade sol och värme men när det var dax att ge sig ut och kaffekorgen var packad började det regna...suck! Men jag har ju lärt mig att inte ställa in. Nu blir det inte bara kvällsfotografering utan en grej till...i regn. Jag åkte ut och föste undan korna och tog emot varbergarna. Det blev stundom lite blött men så småningom avtog regnet i takt med att mörkret la sig och vi klev runt bland kanningryten, kryptall och buskar. Det blev spännande bilder. Du ska få se några av dom jag tog.


Eftersom min kamera är på verkstad så fick jag låna Hjalmars, kul!

Blixt och regndroppar på linsen skapar spännande bildresultat.


Nästan lite 3D eller vad tycker du?

Till slut tog ljuset slut, inte i fyren då som tur var, men från solen och det var dax att göra en insats som kofösare igen. Men det får du inte

se

Bicester Village...en upplevelse i Oxfordshire

En bilfri köpstad fylld av märkesbutiker och restauranger och jag var där.


Här ska man trivas öppna (p)lånboken och göra klipp! Trivselfaktorn förstärks av ballonger och levande musik. Jazzfestival minsann.


Barnen har sin egen plats


och det är nog bra för griniga föräldrar är inget roligt och inte handlar dom heller. Så när barnen är på plats är det fritt fram på Grown up´s play area...


...märkesbutiker i långa banor! Risk för skoskav!

Och så behövs rätt utrustning.
Det här vore inte fel men jag fick använda mitt eget konto.


Hit kommer man för att göra klipp. Det är sååå billigt!

80%off, inte 20% rabatt, men samma sak. Hur det uttrycks har stor betydelse för hur vi upplever det och det är klart att 80 istället för 100 är 20 till något annat. Men ibland är det nästan 20 istället för 100 och då börjar jag undra. När man säljer för halva reapriset och ändå verkar göra en liten vinst...hur mycket blåser dom mig på när jag köper för fullt pris?!
Med tanke på att sådana här köpstäder inte bara finns där, utan även här, så undrar jag vad som är "original price" och varför någon skulle betala det?

Som tur är finns inga sådana känslor i den här köpstaden för här säljs ju inget till fullt pris, här är 80% normalt pris??? Förutom mat och fika som säljs till 120%off ; )
Här är det ju inte frågan om vad man ska köpa, utan vad man ska välja...vänster eller höger sida först?


Så kommer, som så ofta här i England, regnet och befriar mig. Dämpar lite av euforin och sköljer in lite sunt förnuft över köplusten.

Engelsmännen bekymrar sig inte utan fäller lugnt upp sitt paraply och fortsätter.

Jag med mitt sunda förnuft köpte genast var sin regnjacka till barnen...billigt! Hmmm
Man tänker sitt
...till 80%
och ser det man vill

se

Ett klipp...

Blir du glad?



Eller känner du dig lurad? Är det av eller på?

Vi ser det vi vill

se

Clown...

...fisk har jag sett i Egyptiska vatten, Röda havet. I en pool i en trädgård i Oxfordsheire simmar en annan clown...

Rocky the pooldog!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0