Vinterort Falkenberg
En speciell stämning blir det i stan med så mycket snö. Inte kallt, faktiskt någon plusgrad, så snön blir tung och klistrig.
Det är högsäsong för allt och alla som vill röja snö och inget är för litet.
Där det brukar vara "öppna landskap" skottas och plogas små gångar för att vi ska komma fram men för den som försöker köra sin bil som vanligt blir det överaskande nog till att backa.
Och alla dom som brukar cykla i alla väder har också gett upp nu.
Hos Stålboms är det mycket tal om lustfylld fika.
Jo visst, vill du pulsa igenom snön så...
Korvätarna får hålla sig inomhus.
Lite kylslaget vänslande blir det på torget en sådan här dag.
Och på andra sidan högen...
...är det inte mycket till torghandel denna lördag. Men den som vill kan ändå få köpa blommor som kan lysa upp och som bär förhoppningar om vår.
Snöhögen på torget har blivit ett populärt mål för både barn och lite mer vuxna.
Hemma på loftgången ger inte isen tappt. Sakta men säkert läggs millimeter till millimeter och snart har den växt till en riktig bjäs
se
Droppar och flingor
Det rinner från taken och singlar från skyn och bygger ett ovanligt landskap i sta´n. Det var länge sedan jag såg så mycket vinter och det bara fortsätter. Att snön vräker ner är sannerligen ingen överdrift.
Vinter på våran gata.
Vackert jalusi på loftgången...
...men farligt!
Vi vill ändå se när istapparna når räcket!
På närmare håll och genomlyst.
Vackert så
sett.
Vinter på våran gata.
Vackert jalusi på loftgången...
...men farligt!
Vi vill ändå se när istapparna når räcket!
På närmare håll och genomlyst.
Vackert så
sett.
Blått och gult i snön
Jag tänker på det nyss invigda olympiska spelet. Ett högriskspel för arrangörer och idrottare men med insynsskydd när det gäller delegaternas olympiska medverkan. Spelet bakom kulisserna och det spel som föregår val av arrangör är en olympisk gren som är allt annat än snövit. Det pinkas revir på så kallat hög nivå och där skrivs både guld-, silver- och bronskantade kontrakt. Läste nyligen om villkoren för de som tillverkar alla små och stora OS-prylar som besökare och supportrar världen över förväntas köpa för att försörja bl a OS-organisationen. Inför ett tidigare OS fanns en kampanj som heter Play Fair at the Olympics. Den riktade sig främst till sportklädsindustrin men ger en bild av hur det står till där bakom den glättiga ytan och hur det alltid finns pengar att tjäna på att vi inte ser längre än till kampen om medaljens framsida.
http://www.renaklader.org/material/play-fair-olympics
Trots det dåliga föredömet närs förhoppningar om snövita idrottsmän och -kvinnor i ärlig kamp om medaljer. För att den olympiska tanken ska kunna stå sig något så när tas massor av dopingprov för att dom snövita inte går att lita på!?
Ett gladiatorspel där mycket mer står på spel bakom kulisserna än i själva tävlingarna. Ett spel där idrottare kommer, pinkar och går medan delegater och sponsorer består.
I stort
sett
http://www.renaklader.org/material/play-fair-olympics
Trots det dåliga föredömet närs förhoppningar om snövita idrottsmän och -kvinnor i ärlig kamp om medaljer. För att den olympiska tanken ska kunna stå sig något så när tas massor av dopingprov för att dom snövita inte går att lita på!?
Ett gladiatorspel där mycket mer står på spel bakom kulisserna än i själva tävlingarna. Ett spel där idrottare kommer, pinkar och går medan delegater och sponsorer består.
I stort
sett
Upptrappat, kanske nedtrappat?
Det skulle tas en bild av fyra generationer. Det kan bli hur uppstyltat som helst men alltid händer det något när det är ungar med i bilden och då gäller det att vara med...
för allt går inte att förut
se
för allt går inte att förut
se
Februarimys
i lampans sken på uteplatsen.
Mjukt och fluffigt men skenet bedrar. Vid närmare kontakt är det inte så inbjudande.
Men Hjalmar i blixtbelysning på väg till fotbollsträning verkar det inte bekomma
så vitt jag kan
se
Mjukt och fluffigt men skenet bedrar. Vid närmare kontakt är det inte så inbjudande.
Men Hjalmar i blixtbelysning på väg till fotbollsträning verkar det inte bekomma
så vitt jag kan
se
Iskall framtid i nutid
Vad sägs om istid
I helgen hörde jag bland chipsen på ICA att Golfströmmen har ändrat riktning och att det är därför vi har det så kallt så länge. Då förstår jag att man lägger nästa stora miljökonferens i Mexico om något eller några år. Is kan vara vackert på bild eller i form av en udda upplevelse för en natt i Jukkasjärvi men kostymdelegater från världens alla hörn vill nog inte konferera i en ishall. Och ändå är det just det man ska konferera om...
den globala uppvärmningen som kan orsaka istid på våra breddgrader. För som jag har förstått det så kan det här i norden antingen bli fråga om palmer eller istappar. Eller är det kanske frågan om både och i olika perioder? Allt hänger på om Golfströmmen kan stå emot när isen i Arktis och Jukkasjärvi smälter och kyler ner havet på våra breddgrader. Men...det där har jag för mig att jag hört om förut men det är historia nu... eller var. Det var i alla fall innan chipsens tid på ICA.
Nu var det enligt den något osäkra källan där bland hyllorna av miljövänliga produkter kanske bara frågan om några meter när det gäller Golfströmmens ändrade bana. Personen i fråga hade mössan ordentligt nerdragen och en stor halsduk som dolde delar av ansiktet så det var lite svårt att bilda sig en uppfattning om trovärdigheten. Jag har inte brytt mig om att kolla vare sig personen eller det sagda så noga. Kanske var det bara ryktesspridning? Det kanske inte är ett isberg som är orsaken heller, det kanske är ett kontainerfartyg med frysta räkor som gått under i Engelska kanalen på sin färd från Japan till Smögen och orsakat avkylning som gör att Golfströmmen går väster om England istället under en period. Det finns många osäkra faktorer att räkna med när det gäller miljön och värst är nog den mänskliga faktorn som gillar frysta räkor.
Hur som helst, på Skrea strand sågs varken palmer eller badande i helgen trots solskenet. Däremot vackra isformationer skapade av sol, vind och vatten.
Kanske är det framtidens förnyelsebara utsmyckning som ska dra turister till Falkenberg och Skrea strand som vi nu
ser
I helgen hörde jag bland chipsen på ICA att Golfströmmen har ändrat riktning och att det är därför vi har det så kallt så länge. Då förstår jag att man lägger nästa stora miljökonferens i Mexico om något eller några år. Is kan vara vackert på bild eller i form av en udda upplevelse för en natt i Jukkasjärvi men kostymdelegater från världens alla hörn vill nog inte konferera i en ishall. Och ändå är det just det man ska konferera om...
den globala uppvärmningen som kan orsaka istid på våra breddgrader. För som jag har förstått det så kan det här i norden antingen bli fråga om palmer eller istappar. Eller är det kanske frågan om både och i olika perioder? Allt hänger på om Golfströmmen kan stå emot när isen i Arktis och Jukkasjärvi smälter och kyler ner havet på våra breddgrader. Men...det där har jag för mig att jag hört om förut men det är historia nu... eller var. Det var i alla fall innan chipsens tid på ICA.
Nu var det enligt den något osäkra källan där bland hyllorna av miljövänliga produkter kanske bara frågan om några meter när det gäller Golfströmmens ändrade bana. Personen i fråga hade mössan ordentligt nerdragen och en stor halsduk som dolde delar av ansiktet så det var lite svårt att bilda sig en uppfattning om trovärdigheten. Jag har inte brytt mig om att kolla vare sig personen eller det sagda så noga. Kanske var det bara ryktesspridning? Det kanske inte är ett isberg som är orsaken heller, det kanske är ett kontainerfartyg med frysta räkor som gått under i Engelska kanalen på sin färd från Japan till Smögen och orsakat avkylning som gör att Golfströmmen går väster om England istället under en period. Det finns många osäkra faktorer att räkna med när det gäller miljön och värst är nog den mänskliga faktorn som gillar frysta räkor.
Hur som helst, på Skrea strand sågs varken palmer eller badande i helgen trots solskenet. Däremot vackra isformationer skapade av sol, vind och vatten.
Kanske är det framtidens förnyelsebara utsmyckning som ska dra turister till Falkenberg och Skrea strand som vi nu
ser
Falkhallen kvällstid
inte lika grå och tråkig
Nyfallen snö, blåljus och gatly
se
Nyfallen snö, blåljus och gatly
se
Falkhallen, en ny vägg i stadsbilden
I helgen invigs Falkenbergs gymnasieskolas idrotts- och estetlokaler. Gymnasieskolan består av gamla ombyggda industrilokaler och i samma anda är den nya byggnaden uppförd i utkanten av centrum.
Det är en låda fullproppad med finesser som eleverna glädjer sig åt och det har talats mycket om dans- och teaterlokalen, en "black box". Förutom fronten går hallens yttre också på temat "black" till de intillboendes förtret.
Ska det bli Falkenbergs nya kulturhus är det inte mycket av det yttre som bidrar till någon livad inspiration...
Det för väl snarare tankarna till en ordinär stormarknad. Där det viktigaste verkar vara en bilparkering så nära entren som möjligt.
Det mest upplivande som jag kunde se var en färgglad bil vars förare letade parkering...
...ett par ungar i färglada jackor och invigningsballongerna.
En fråga som ändå på detta sätt fått sin lösning är att den nu några år gamla statyn av Stellan Bengtsson fick en plats att stå på.
Till en kostnad av 150 miljoner kr... plus en del för hallens teknik och inredning.
När den nu ändå står där, Folkhallen (som en skyldig politiker vill kalla den), får vi hoppas att det som ska komma att utspelas i hallen blir något att
se.
Det är en låda fullproppad med finesser som eleverna glädjer sig åt och det har talats mycket om dans- och teaterlokalen, en "black box". Förutom fronten går hallens yttre också på temat "black" till de intillboendes förtret.
Ska det bli Falkenbergs nya kulturhus är det inte mycket av det yttre som bidrar till någon livad inspiration...
Det för väl snarare tankarna till en ordinär stormarknad. Där det viktigaste verkar vara en bilparkering så nära entren som möjligt.
Det mest upplivande som jag kunde se var en färgglad bil vars förare letade parkering...
...ett par ungar i färglada jackor och invigningsballongerna.
En fråga som ändå på detta sätt fått sin lösning är att den nu några år gamla statyn av Stellan Bengtsson fick en plats att stå på.
Till en kostnad av 150 miljoner kr... plus en del för hallens teknik och inredning.
När den nu ändå står där, Folkhallen (som en skyldig politiker vill kalla den), får vi hoppas att det som ska komma att utspelas i hallen blir något att
se.
Från min sida sett,
andra sidan...
...så är det ju viktigt att begripa att den som fått sig en "törn" måste få en chans att plocka ut den. Kanske leva ut den.
Eftersom det nu hör till livet så är det ju inget jag kan avfärda med "självförvållat" och vända ryggen åt eller i värsta fall "strö salt i såren".
Att ta till sig att det är en del av livet, en del av oss, borde ge mig insikten att det är synnerligen onödigt att medvetet ge andra en törn, att omge mig med törne för att skydda mig och mitt.
"Taggarna utåt" är ju ett rätt vanligt uttryck. Om du funderar över vad du säger när du säger det så har det ett innehåll lika djupt som gårdagens fråga kan öppna: Så, hur är det?
Man brukar ju säga att den fotbollsspelare som koncentrerar sig på motståndarens målvakt kommer att träffa målvakten med bollen och "missa" målet. Den som ständigt känner att den måste koncentrera sig på alla törne på livets törnbeströdda stig har svårare att se de fria utrymmena där foten kan få plats för en behagligare tillvaro.
Jag ska inte vara någon amatörpsykolog men ibland är det bara viktigt att ge tid för svaret på frågan. Våga förvänta sig ett ärligt svar. Vara tyst, inte svara på den själv, men absolut bjuda på mig själv och det fria positiva utrymme jag möjligen
ser
...så är det ju viktigt att begripa att den som fått sig en "törn" måste få en chans att plocka ut den. Kanske leva ut den.
Eftersom det nu hör till livet så är det ju inget jag kan avfärda med "självförvållat" och vända ryggen åt eller i värsta fall "strö salt i såren".
Att ta till sig att det är en del av livet, en del av oss, borde ge mig insikten att det är synnerligen onödigt att medvetet ge andra en törn, att omge mig med törne för att skydda mig och mitt.
"Taggarna utåt" är ju ett rätt vanligt uttryck. Om du funderar över vad du säger när du säger det så har det ett innehåll lika djupt som gårdagens fråga kan öppna: Så, hur är det?
Man brukar ju säga att den fotbollsspelare som koncentrerar sig på motståndarens målvakt kommer att träffa målvakten med bollen och "missa" målet. Den som ständigt känner att den måste koncentrera sig på alla törne på livets törnbeströdda stig har svårare att se de fria utrymmena där foten kan få plats för en behagligare tillvaro.
Jag ska inte vara någon amatörpsykolog men ibland är det bara viktigt att ge tid för svaret på frågan. Våga förvänta sig ett ärligt svar. Vara tyst, inte svara på den själv, men absolut bjuda på mig själv och det fria positiva utrymme jag möjligen
ser
Hej, hur är det?
Ja... nej,
det är väl... bra.
Vem har sagt att vägen är enkel bara för att himlen är blå...
Det är normalt med en "törn" nu och då. Frågan är väl bara om dom fastnar och blir sittande. Då gör det ont hela vägen sedan. Så egentligen är det väl mera förmågan att ta ut dom som är viktigare än att inte trampa på dom.
Rosor utan törnen är ett mänskligt påfund, inget naturligt. Det naturliga är att dom finns och att dom ska tas ut om dom fastnar. Jag är inte bättre än andra på dethär. Men, när vi försöker skapa en tillvaro utan, vad är det då vi inte vill höra eller
se
det är väl... bra.
Vem har sagt att vägen är enkel bara för att himlen är blå...
Det är normalt med en "törn" nu och då. Frågan är väl bara om dom fastnar och blir sittande. Då gör det ont hela vägen sedan. Så egentligen är det väl mera förmågan att ta ut dom som är viktigare än att inte trampa på dom.
Rosor utan törnen är ett mänskligt påfund, inget naturligt. Det naturliga är att dom finns och att dom ska tas ut om dom fastnar. Jag är inte bättre än andra på dethär. Men, när vi försöker skapa en tillvaro utan, vad är det då vi inte vill höra eller
se
Vinter på N37
Vaktmästaren var här och skottade i tisdags!
Det var länge sedan det låg snö en längre tid i Falkenberg. Kyligt har det varit tidigare år också men inte så kallt så länge.
Nu kan vi inte mäta oss mot inlandet, sydsvenska höglandet eller fjällen. Eller för den delen Oxfordsheire har det visat sig. Men när det kommer så sällan och solen plötsligt lyser över sta´n så kan jag inte motstå att förmedla några bilder som jag tog på vägen mot idrottshallen där jag skulle se IF Böljan vinna Nyårscupen på trettondagen. Det kan ju tyckas vara skamligt att stå inne till solen gått ner i en svettig idrottshall en sådan dag. Men lika sällan som solen lyser över snö i Falkenberg vinner IF Böljan Nyårscupen!
Så...
...så här såg det ut och ser det ut, fortfarande. Notera att man plogat!
Härligt svepande ljus med långa skuggor över snön i Badhusparken.
Isen har lagt sig över Ätran och det är en kylig promenad som bjuds alla som sin vana trogen promenerar ut mot båthamnen och Skrea strand. Men en såhär vacker dag står man ut även om vinden kyler och man fry...
ser
Weston on the Green
Efter London åkte vi hem till Elin och om jag tycker om att utforska storstäder så är det inte så att jag inte bryr mig om mindre platser. Det finns spännande saker överallt! Och inte bara spännande saker. Fotograferar man så måste man intressera sig för ljuset. Måste och måste... jag gör det i alla fall. Så här kommer några bilder från promenader i Elins hemtrakter.
Ser ni ljuset på stolpen? Inte mycket, men avgörande.
Här är det själva källan, en blek vintersol genom den typiska engelska dimman...
Här försvinner den lilla färg som finns bort i dimman och i det klara nedre hörnet min följeslagare på dessa promenader.
Han är utrustad med finurliga dubbar som kommer väl till pass när han speglar sig i isen.
En spegling reflekterar också ljus och man kan tydligt se en viss ängslan hos Rocky när han ser hur han ser ut. Lyckligt skitig efter spännande kaninhål men vad ska matte säga!? För att inte tala om det bad som förmodligen väntar, huuu!
Rocky fick sitt bad och vi andra gav oss iväg till en kyrka där ett Hunting-sällskap samlats för att lyssna på sin kör och ta del av bibelord i juletid. En kul tillställning i en kyrka som nyligen byggts om för att tillfredställa det lilla samhällets behov av samlingssal. Bänkarna hade tagits bort mitt i kyrkan och allt efter behov möblerades kyrkan om beroende på om det skulle vara långbord eller mingel.
Eller som här när månglarna tar över predikstolen för att auktionera ut en tårta.
Visserligen med motiv från kristi födelse... intressant eller hur?
Efter månglet fortsatte minglet...
Nästa dag sken solen och det var naturligtvis ett helt annat ljus över byn. Underbart tänkte jag och gav mig ut. Då står där en engelsk fårskalle...
"...solsken? Här är vi rustade för regn sir...
...så! Fick ni med det mot den mörka bakgrunden sir? Inte en dag utan lite regn. Och ibland får man ordna det på egen hand. Yes sir!"
Suck!
Det här var på juldagen och då firar man jul i det här landet. Så det var dags att ta sig hem till The Lays. Där serverades kalkon och till kvällen vankades det julklappar.
(I ljuset från fönstret, om än lite skarpt, får granens kulor och glitter extra lyster.)
Precis som hemma... fast på fel dag. Men här i England är man lika glada för det. En del saker är på nå´t sätt fel men känns rätt ändå till slut. Sån´t kan man bli var...
se
Ser ni ljuset på stolpen? Inte mycket, men avgörande.
Här är det själva källan, en blek vintersol genom den typiska engelska dimman...
Här försvinner den lilla färg som finns bort i dimman och i det klara nedre hörnet min följeslagare på dessa promenader.
Han är utrustad med finurliga dubbar som kommer väl till pass när han speglar sig i isen.
En spegling reflekterar också ljus och man kan tydligt se en viss ängslan hos Rocky när han ser hur han ser ut. Lyckligt skitig efter spännande kaninhål men vad ska matte säga!? För att inte tala om det bad som förmodligen väntar, huuu!
Rocky fick sitt bad och vi andra gav oss iväg till en kyrka där ett Hunting-sällskap samlats för att lyssna på sin kör och ta del av bibelord i juletid. En kul tillställning i en kyrka som nyligen byggts om för att tillfredställa det lilla samhällets behov av samlingssal. Bänkarna hade tagits bort mitt i kyrkan och allt efter behov möblerades kyrkan om beroende på om det skulle vara långbord eller mingel.
Eller som här när månglarna tar över predikstolen för att auktionera ut en tårta.
Visserligen med motiv från kristi födelse... intressant eller hur?
Efter månglet fortsatte minglet...
Nästa dag sken solen och det var naturligtvis ett helt annat ljus över byn. Underbart tänkte jag och gav mig ut. Då står där en engelsk fårskalle...
"...solsken? Här är vi rustade för regn sir...
...så! Fick ni med det mot den mörka bakgrunden sir? Inte en dag utan lite regn. Och ibland får man ordna det på egen hand. Yes sir!"
Suck!
Det här var på juldagen och då firar man jul i det här landet. Så det var dags att ta sig hem till The Lays. Där serverades kalkon och till kvällen vankades det julklappar.
(I ljuset från fönstret, om än lite skarpt, får granens kulor och glitter extra lyster.)
Precis som hemma... fast på fel dag. Men här i England är man lika glada för det. En del saker är på nå´t sätt fel men känns rätt ändå till slut. Sån´t kan man bli var...
se
IF Böljan Nyårscupen
Först straffläggning till vinst i semi...
Gissa vem som slog in den avgörande straffen...
Padde ska i ärlighetens namn också ha ett erkännande för sin avgörande insats som reservmålvakt.
Sedan finalseger och IF Böljan står som segrare i Nyårscupen.
Då får man pri...
ser!
Gissa vem som slog in den avgörande straffen...
Padde ska i ärlighetens namn också ha ett erkännande för sin avgörande insats som reservmålvakt.
Sedan finalseger och IF Böljan står som segrare i Nyårscupen.
Då får man pri...
ser!
Streets of London
Vi återvänder till Hyde Parks utkanter och vår hotellbakgata med alla restauranger, Queensway. Det var första dagens kväll och vädret hade börjat lugna ner sig. Så därför tog jag lite "gatufoto"...
...eller "grändfoto". Mysigt ställe med grekisk mat och tango i en liten avkrok mitt i London!
Efter en god natts sömn så gav vi oss ikast med andra delar av London city och som vanligt hade vi ett mål och sedan gick vi på måfå för att överraskas. Jag förundras ibland över arkitektur som jag tycker vore värd en front mot en större gata
Men i en stad som London duger det väl med Shaftesbury ave ;)
Det visade sig att vi gick utmed Endell st. och plötsligt fann vi en guldgruva...
Här ägnade vi en stund och Elin fyndade julklappar.
Ett av målen för dagen var Covent Garden
Här infann sig lite marknadskänsla av doften och röken från brända kastanjer, trängsel och juldekorationer.
Vad sägs om Rudolf i storformat...
Inne i Covent Garden blev det mer och en tomtealf eller vad man ska kalla honom
delade ut kyssäkta mistel.
Efter välbehövlig fikapaus och några butiksinspektioner, som i vissa fall slutade med att saker slank ner i julklappskassen, så gick vi utmed Regent st
På väg mot passager och märkesbutiker på Carnaby och Marshall st.
Man kan juldekorera på många spännande sätt.
För att ni inte ska tro att vi var ensamma där på gatorna i London några dagar före jul, så avslutar jag med ett par bilder från Oxford st på väg mot Marble Arch...
...där vi skulle med en buss till det riktiga Oxford.
Jag tycker om att utforska storstäder och kan vandra länge bland folk och byggnader. Chans till möten om man inte bara rusar på. Och det finns mycket att uppleva, upptäcka, lära och
se
-19 och lite fruset
Vackert så det gör ont i fingrarna när vi ger oss ut i naturen för att fånga det fantastiska vinterljuset. -19 grader det upplever vi sällan om vi inte ger oss upp till Monica i Kärr. Hjalmar och jag gav oss ut i nysnön och det låga svepande solljuset för att fotografera. På något sätt försöka skildra det sköna i den bitande kylan.
Snökristallerna lägger sig lätt och försiktigt som bomullstussar på torra blomställningar och grässtrån...
...glimmar och gnistrar intensivt av solens strålar som ger ett lätt gult och varmt ljus mot det kalla blå.
Vid Oset, Dalstorpssjöns utlopp, var inte mycket av vattenfallet synligt. En rännil fortsatte trotsigt sin färd mot Västerhavet.
Det ska till mer än 19 grader innan allt vatten fry...
ser
Snökristallerna lägger sig lätt och försiktigt som bomullstussar på torra blomställningar och grässtrån...
...glimmar och gnistrar intensivt av solens strålar som ger ett lätt gult och varmt ljus mot det kalla blå.
Vid Oset, Dalstorpssjöns utlopp, var inte mycket av vattenfallet synligt. En rännil fortsatte trotsigt sin färd mot Västerhavet.
Det ska till mer än 19 grader innan allt vatten fry...
ser
Gott Nytt År...
...från callemed
se
Winslow on Boxing day
Boxing day, den dag då tjänstefolket i det forna Storbrittanien fick sina paket av husbonden, ägnas åt sport i alla dess former. Tex en hunt i gammal god stil på engelska landsbygden.
Vi talar om dagen vi svenskar kallar Annandag jul. Medan engelsmännen går man ur huse för sportevenemang som deltagare eller åskådare så sätter svenskarna sig framför tvn och kollar engelsk fotboll.
Eftersom jag befann mig på de brittiska öarna så gav jag mig ut för att följa Elin på hennes första Boxing day hunt. Till min hjälp och ciceron hade jag Simon en vän till familjen Beecroft och han var dessutom liksom jag passionerad fotograf så det bådade gott.
En hunt börjar alltid med ett "meet", ett fält, en massa hästar, ryttare och så alla vi andra. Där kan man få känna på både hästar och publik...
...här är det Simon som får känna på Vicks medan Torry, Elin och Susie är åskådare.
Fler bilder
Så småningom när ryttarna tankat färdigt något som kan liknas vid glögg så tutar jaktledaren i sitt horn och åskådarna får ordna sig i led bakom rep på fältet och utmed trottoarer i byn. Jakten ska börja!
Jakt och jakt, numera är det förbjudet att döda den undflyende räven även om det då och då på något olyckligt sätt sker, så det är väl mer en jakt på en förgången tid och stil...
Här ger Elin sig ut genom byn Winslow...
...där övrig trafik effektivt stoppas av pappa Beecroft.
Paul har en del att hålla reda på men det hela avlöper fint och det är nu jakten börjar kan jag säga. För för oss som ska försöka följa denna "hunt" i bil på singletrackroads mellan höga häckar i det böljande landskapet är det verkligen en jakt! Vart tog dom vägen... och var är dom?!
Ska vi få några bilder?
Efter några "höger, vänster, ut ur bilen och upp på något högt" så dyker dom upp på vägen framför oss.
Sedan försvinner dom ut bland fälten...
...och dom är borta lika fort som dom dök upp!
Efter några timmars farande kors och tvärs i allt vidare cirklar (och försök att ta en och annan genväg över fälten med hjälp av fyrhjulsdrift) utan att se annat än enstaka hästar med ryttare som avbrutit sin hunt fick vi beskedet att man avslutat den några mil söderut.
Ryttarna var nöjda med sitt värv men vi som hoppats på fräcka bilder av hoppande hästar och jagande hundar var lite besvikna med vår jakt. Så därför tar jag fram en bild från julafton på en som vet att ge valuta för ansträngningar. Rocky slutar aldrig att imponera och så här i juletid kan jag väl få vitsa till det lite, Rocky the "dikesren"...
Det kommer mer från min julresa men för denna gång är det inte mer att
se
Vi talar om dagen vi svenskar kallar Annandag jul. Medan engelsmännen går man ur huse för sportevenemang som deltagare eller åskådare så sätter svenskarna sig framför tvn och kollar engelsk fotboll.
Eftersom jag befann mig på de brittiska öarna så gav jag mig ut för att följa Elin på hennes första Boxing day hunt. Till min hjälp och ciceron hade jag Simon en vän till familjen Beecroft och han var dessutom liksom jag passionerad fotograf så det bådade gott.
En hunt börjar alltid med ett "meet", ett fält, en massa hästar, ryttare och så alla vi andra. Där kan man få känna på både hästar och publik...
...här är det Simon som får känna på Vicks medan Torry, Elin och Susie är åskådare.
Fler bilder
Så småningom när ryttarna tankat färdigt något som kan liknas vid glögg så tutar jaktledaren i sitt horn och åskådarna får ordna sig i led bakom rep på fältet och utmed trottoarer i byn. Jakten ska börja!
Jakt och jakt, numera är det förbjudet att döda den undflyende räven även om det då och då på något olyckligt sätt sker, så det är väl mer en jakt på en förgången tid och stil...
Här ger Elin sig ut genom byn Winslow...
...där övrig trafik effektivt stoppas av pappa Beecroft.
Paul har en del att hålla reda på men det hela avlöper fint och det är nu jakten börjar kan jag säga. För för oss som ska försöka följa denna "hunt" i bil på singletrackroads mellan höga häckar i det böljande landskapet är det verkligen en jakt! Vart tog dom vägen... och var är dom?!
Ska vi få några bilder?
Efter några "höger, vänster, ut ur bilen och upp på något högt" så dyker dom upp på vägen framför oss.
Sedan försvinner dom ut bland fälten...
...och dom är borta lika fort som dom dök upp!
Efter några timmars farande kors och tvärs i allt vidare cirklar (och försök att ta en och annan genväg över fälten med hjälp av fyrhjulsdrift) utan att se annat än enstaka hästar med ryttare som avbrutit sin hunt fick vi beskedet att man avslutat den några mil söderut.
Ryttarna var nöjda med sitt värv men vi som hoppats på fräcka bilder av hoppande hästar och jagande hundar var lite besvikna med vår jakt. Så därför tar jag fram en bild från julafton på en som vet att ge valuta för ansträngningar. Rocky slutar aldrig att imponera och så här i juletid kan jag väl få vitsa till det lite, Rocky the "dikesren"...
Det kommer mer från min julresa men för denna gång är det inte mer att
se
Ljus i årstidsmörkret
Det finns mycket att säga om väder och det finns mycket att säga om England. Här är lite om väder i både lilla London och själva London.
Jag flög till England för att fira jul med Elin och hennes kille Richard och hans familj. Vi bestämde att Elin och jag skulle ha ett par inledande dagar i London innan det bar av till familjemyset. Så jag såg fram emot en julpyntad världsstad och förväntningarna var stora efter sommarens korta besök och "smak".
Att det kan vara vinter på Sveriges framsida är inte förvånande men att all vinterns snö skulle komma den morgonen jag skulle lyfta var väl inte nödvändigt...
Här är väderleksutsikten från flygbussfönstret i lilla London den 21 december.
Bussföraren bemästrade de rådande förhållandena på ett aldeles utmärkt sätt. Piloterna på flygplanet hade det svårare. I 20 minuter drygt fick dom cirkla över Säve innan dom kunde landa. Starten mot Stansted försenades i drygt en och en halv timme.
Väl framme i Stansted såg det inte så illa ut, men för engelsmän är snö lika med kaos även om den smälter i samma stund den når marken. Så Elin fick vänta där inne vid Victoria station, i snögloppet.
Nåväl, även om det tog tid så träffades vi och tog genast itu med att utforska ett av Londons landmärken när det gäller shopping.
Ni som varit där vet vad jag talar om när jag säger att det är en upplevelse både när det gäller miljö och varor. Ni som inte varit där har ingen aning. Det är klart att det finns mycket att känna igen för handeln är global. Men det finns minst lika mycket som är engelskt... och i delar av det här huset besannas alla fördommar om det engelska. Så frågan är om det då är fördommar?
Jag hade läst om en julmarknad i Hyde Park så det var också ett mål för dagen som hunnit bli kväll. Vi plaskade på i snöslasket. Efter ett kort besök i en strumpbutik för att Elin skulle få lite torrare och varmare fötter i sina mockastövlar, lite värmande och stärkande kaffe från Starbucks så siktade vi parken.
Tänk att behöva uppleva pingvinväder i Hyde Park.
Det var mer tivoli än julmarknad även om det fanns tappra försäljare av hantverk bland alla vinbodar, wurstgrillar och karuseller. Det var inte många Londonbor som sökt sig till julmarknaden, dom trängdes på H&M och Harrods istället.
Vi bestämde att det fick räcka för dagen och sökte oss till hotellet och sedan ut på jakt efter kvällsmat inomhus på en varm restaurang. Det blev en PizzaHut, men som ni ser var utbudet stort.
Här kunde vi i lugn och ro prata och äta vid ett hörnbord med Londons bakgatspuls utanför.
Stadens alla ljus glittrar ikapp med julpyntet. Till och med ett billy...
se
Jag flög till England för att fira jul med Elin och hennes kille Richard och hans familj. Vi bestämde att Elin och jag skulle ha ett par inledande dagar i London innan det bar av till familjemyset. Så jag såg fram emot en julpyntad världsstad och förväntningarna var stora efter sommarens korta besök och "smak".
Att det kan vara vinter på Sveriges framsida är inte förvånande men att all vinterns snö skulle komma den morgonen jag skulle lyfta var väl inte nödvändigt...
Här är väderleksutsikten från flygbussfönstret i lilla London den 21 december.
Bussföraren bemästrade de rådande förhållandena på ett aldeles utmärkt sätt. Piloterna på flygplanet hade det svårare. I 20 minuter drygt fick dom cirkla över Säve innan dom kunde landa. Starten mot Stansted försenades i drygt en och en halv timme.
Väl framme i Stansted såg det inte så illa ut, men för engelsmän är snö lika med kaos även om den smälter i samma stund den når marken. Så Elin fick vänta där inne vid Victoria station, i snögloppet.
Nåväl, även om det tog tid så träffades vi och tog genast itu med att utforska ett av Londons landmärken när det gäller shopping.
Ni som varit där vet vad jag talar om när jag säger att det är en upplevelse både när det gäller miljö och varor. Ni som inte varit där har ingen aning. Det är klart att det finns mycket att känna igen för handeln är global. Men det finns minst lika mycket som är engelskt... och i delar av det här huset besannas alla fördommar om det engelska. Så frågan är om det då är fördommar?
Jag hade läst om en julmarknad i Hyde Park så det var också ett mål för dagen som hunnit bli kväll. Vi plaskade på i snöslasket. Efter ett kort besök i en strumpbutik för att Elin skulle få lite torrare och varmare fötter i sina mockastövlar, lite värmande och stärkande kaffe från Starbucks så siktade vi parken.
Tänk att behöva uppleva pingvinväder i Hyde Park.
Det var mer tivoli än julmarknad även om det fanns tappra försäljare av hantverk bland alla vinbodar, wurstgrillar och karuseller. Det var inte många Londonbor som sökt sig till julmarknaden, dom trängdes på H&M och Harrods istället.
Vi bestämde att det fick räcka för dagen och sökte oss till hotellet och sedan ut på jakt efter kvällsmat inomhus på en varm restaurang. Det blev en PizzaHut, men som ni ser var utbudet stort.
Här kunde vi i lugn och ro prata och äta vid ett hörnbord med Londons bakgatspuls utanför.
Stadens alla ljus glittrar ikapp med julpyntet. Till och med ett billy...
se
Stjärneljus i lussetid
Jag hittade en ljusslinga i en låda på vinden. Tyckte det var synd att inte hänga upp den.
Å du, det låg två i lådan så om du vill så finns det en till dig också.
Julmysbelysning som du kan
se
Å du, det låg två i lådan så om du vill så finns det en till dig också.
Julmysbelysning som du kan
se
Obekvämt att våga...
Ibland gör jag saker som jag aldrig tänkt att jag någonsin skulle göra. För sällan, konstaterar jag då. När gjorde du något senast som du aldrig tänkt på att göra? Men så slår det mig... när gjorde jag senast något som jag länge gått och drömt om att DET skulle jag vilja göra? Hmm... båda dom här sakerna handlar väl om att våga? Inte för att det jag vill göra skulle vara särskillt farligt, nä. Våga är kanske inte rätt uttryck. Orka, idas, få tummen ur, lägga lite energi på, inte vara så bekväm (obekväm låter lite för negativt i sammanhanget), är nog lite närmare sanningen. Bjuda på sig själv och få chansen att få något tillbaka.
Nåväl, det var inte meningen att bli djupsinnig och bikta mig, jag ville bara tala om att jag häromkvällen stod i köket på anrika Skottorps slott och fick chansen att binda en julkrans som nu hänger vid min ytterdörr. Ett kök lika stort som min lägenhet och 5m takhöjd, där det sprakade från elden i spisen, doftade av allehanda barrväxter och glögg. Ett 15-tal personer som med liv och lust gav sig ikast med något ingen gjort innan. Det finns oanade talanger bland oss och inom oss, det är ett som är säkert. Liksom det finns många ännu inte uttalade retfulla, kärleksfulla och positiva kommentarer om människor omkring mig.
Och, såhär ser den ut.
I blixtbelysning.
Lite ojämn och spretig som jag själv så den beskriver lite av den som finns innanför dörren, om nu nån skulle få för sig att ens tänka på att jag kanske har gjort den själv och analysera varför den ser ut som den gör. Hur troligt är det!? Chansen är liten. Därför var det lika bra att jag berättade för dig.
Lite tidigare på eftermiddagen gjorde jag polkagriskarameller. Också något nytt (och ett varmt hantverk kan jag avslöja). Polkagrisdegen(?) kräver snabbhet, ingen tvekan och fast handlag. Ni trodde ni kände mig va? Men det där gick riktigt bra. Goda blev dom och struten tömdes snabbt. Dom har jag ingen bild på. Röntgenkamera äger jag inte...
Och allt detta för att få äta julbord. Så här i efterhand kan jag säga att det var ett smakfullt och beundransvärt begränsat julbord som dukades fram i en flygelbyggnad på Skottorps slott. Men det var alla skratten, käcka och kärleksfullt retsamma kommentarerna bland ris och dekorationer i köket som var behållningen. Det enda som fattades var väl en nis
se
Nåväl, det var inte meningen att bli djupsinnig och bikta mig, jag ville bara tala om att jag häromkvällen stod i köket på anrika Skottorps slott och fick chansen att binda en julkrans som nu hänger vid min ytterdörr. Ett kök lika stort som min lägenhet och 5m takhöjd, där det sprakade från elden i spisen, doftade av allehanda barrväxter och glögg. Ett 15-tal personer som med liv och lust gav sig ikast med något ingen gjort innan. Det finns oanade talanger bland oss och inom oss, det är ett som är säkert. Liksom det finns många ännu inte uttalade retfulla, kärleksfulla och positiva kommentarer om människor omkring mig.
Och, såhär ser den ut.
I blixtbelysning.
Lite ojämn och spretig som jag själv så den beskriver lite av den som finns innanför dörren, om nu nån skulle få för sig att ens tänka på att jag kanske har gjort den själv och analysera varför den ser ut som den gör. Hur troligt är det!? Chansen är liten. Därför var det lika bra att jag berättade för dig.
Lite tidigare på eftermiddagen gjorde jag polkagriskarameller. Också något nytt (och ett varmt hantverk kan jag avslöja). Polkagrisdegen(?) kräver snabbhet, ingen tvekan och fast handlag. Ni trodde ni kände mig va? Men det där gick riktigt bra. Goda blev dom och struten tömdes snabbt. Dom har jag ingen bild på. Röntgenkamera äger jag inte...
Och allt detta för att få äta julbord. Så här i efterhand kan jag säga att det var ett smakfullt och beundransvärt begränsat julbord som dukades fram i en flygelbyggnad på Skottorps slott. Men det var alla skratten, käcka och kärleksfullt retsamma kommentarerna bland ris och dekorationer i köket som var behållningen. Det enda som fattades var väl en nis
se
