Sand
På turistbyrån i Falkenberg säljer man sand från Skreastrand i flaskor.
Jag tömde mina skor innan jag satte mig på cykeln och cyklade hem från Skreastrand idag. Den sanden går inte att bli av med hur mycket man än tömmer skorna, så väl hemma kittlade den fortfarande mellan tårna. Och egentligen är det en härlig känsla med den mjuka varma sanden. För idag var det sommarkänsla, kaffe i termos och hembakta kolakakor och påskkakor avnjöts av vänner på en filt bland klitterna på Skreastrand.
Solen sken och gav värme, en lätt bris fick havet att glittra och barnskratt blandades med måsarnas skri.
Klitterna var mitt mål för fotograferandet idag och dom är stora och inbjudande.
Klitterna ger karraktär åt Skreastrand och det är kanske inte så ofta jag vänder kameran åt detta håll, sanden och staden, men det ger ändå en bild av hur nära vi har en av Halland mest fantastiska strand.
Lantmännens silokomplex i bakgrunden sätter sin prägel på stads- och landskapsbilden från många håll. På senare tid har det dykt upp "höghus" även på Skrea och fler lär det bli. Havsutsikt lockar och då krävs det några våningar. Badstugorna erbjuder som du förstår ingen havsutsikt.
Idag var det ett sjudande liv i badstugeområdena, sommargäster och falkenbergarevar i full gång. Planterade påskliljor och andra blommor i allehanda lådor och krukor. Och om barnskratt och måsskrik blandades på stranden så var det hammarslag och sågande som stod för ljudkulissen bland stugorna.
Det är ett fantastiskt landskap här vid Netas. Vänder jag mig ytterligare 90 grader åt höger så har jag en bild av det man säger under långa tider för flera hundra år sedan var Hallands karraktär
ljunghedar. Visst är det vackert? Den mjuka sanden mot den karga heden.
Det blev till slut flera timmars vandring i den mjuka sanden och det var bara tråkigt glas och rostiga kapsyler som gjorde att jag inte gick barfota. Men sanden fyllde ändå mina skor så känslan fanns där i alla fall. Och att sitta där en dag som denna, se ut över ett glittrande hav, dricka kaffe och småprata... mmm!
Det är väl bara ytterligare några graders värme som kan göra det bättre och det kommer ska du
se
Jag tömde mina skor innan jag satte mig på cykeln och cyklade hem från Skreastrand idag. Den sanden går inte att bli av med hur mycket man än tömmer skorna, så väl hemma kittlade den fortfarande mellan tårna. Och egentligen är det en härlig känsla med den mjuka varma sanden. För idag var det sommarkänsla, kaffe i termos och hembakta kolakakor och påskkakor avnjöts av vänner på en filt bland klitterna på Skreastrand.
Solen sken och gav värme, en lätt bris fick havet att glittra och barnskratt blandades med måsarnas skri.
Klitterna var mitt mål för fotograferandet idag och dom är stora och inbjudande.
Klitterna ger karraktär åt Skreastrand och det är kanske inte så ofta jag vänder kameran åt detta håll, sanden och staden, men det ger ändå en bild av hur nära vi har en av Halland mest fantastiska strand.
Lantmännens silokomplex i bakgrunden sätter sin prägel på stads- och landskapsbilden från många håll. På senare tid har det dykt upp "höghus" även på Skrea och fler lär det bli. Havsutsikt lockar och då krävs det några våningar. Badstugorna erbjuder som du förstår ingen havsutsikt.
Idag var det ett sjudande liv i badstugeområdena, sommargäster och falkenbergarevar i full gång. Planterade påskliljor och andra blommor i allehanda lådor och krukor. Och om barnskratt och måsskrik blandades på stranden så var det hammarslag och sågande som stod för ljudkulissen bland stugorna.
Det är ett fantastiskt landskap här vid Netas. Vänder jag mig ytterligare 90 grader åt höger så har jag en bild av det man säger under långa tider för flera hundra år sedan var Hallands karraktär
ljunghedar. Visst är det vackert? Den mjuka sanden mot den karga heden.
Det blev till slut flera timmars vandring i den mjuka sanden och det var bara tråkigt glas och rostiga kapsyler som gjorde att jag inte gick barfota. Men sanden fyllde ändå mina skor så känslan fanns där i alla fall. Och att sitta där en dag som denna, se ut över ett glittrande hav, dricka kaffe och småprata... mmm!
Det är väl bara ytterligare några graders värme som kan göra det bättre och det kommer ska du
se
After work walk
En populär aktivitet längs Ätran i Falkenberg. Speciellt när solen skiner i april och temperaturen stigit till otroliga 22 grader!
Mitt mål var en liten skogsdunge uppe vid Laxbron. Jag tänkte ta lite bilder av vitsippor i björkskog. Nu visade det sig vara en fd skogsdunge så jag fick krypa lite närmare för att det inte skulle bli vitsippor på kalhygge.
Håll till godo
Skönt att ha både å, ängsmark och kalhygge inom stadsplanerat område, det är ingen risk att jag går vil
se
Mitt mål var en liten skogsdunge uppe vid Laxbron. Jag tänkte ta lite bilder av vitsippor i björkskog. Nu visade det sig vara en fd skogsdunge så jag fick krypa lite närmare för att det inte skulle bli vitsippor på kalhygge.
Håll till godo
Skönt att ha både å, ängsmark och kalhygge inom stadsplanerat område, det är ingen risk att jag går vil
se
Filosofiskt med en vanilla latte
Idag bestämde vi oss för en fika och lite snack om "bilder" av livet som det är här och nu.
Om fasaden och vad som finns bakom
Om att våga släppa in
Om att inget är beständigt
Och huruvida det gamla får en chans eller manövreras ut
Att ett är säkert, även om allt inte riktigt sitter på plats så anar vi riktningen
Gammalt byts mot nytt på många plan.
Det är vår!
Så kan livet te sig i ett möte på ett fik där jag dricker min vanilla latte och mumsar på en bakel
se
Inget annat än bilder
av tidlösa avtryck från idag
det ger jag dig som bildupplevel
se
I mitt fönster
har årstiderna växlat. Inte bara när jag ser ut över takåsar och innergård, även på insidan skiftar det. Där är det visserligen jag som styr och skulle kunna haft sommar året om. Men jag gillar ju årstidernas växlingar och lite ombyte på insidan är inte heller fel. En gång skrev jag om ett annat fönster som jag fäste på bild att det var ett fönster med en utsikt för insikt. (Just ett liknande uttryck har jag på senaste tiden sett att Varbergs Stadshotell använder för att marknadsföra sitt Spa, kul.) Att själv hänga med i årstidernas skiftningar och befästa det med lite egen ommöblering tror jag är viktigt för mig.
Är jag bunden av traditioner, präglad av år med torp, falu rödfärg och vita knutar, spröjsade fönster med ojämt lite runnet glas, spetsgardiner på insidan och den obligatoriska blomman med de sträva luktstarka bladen
kanske?
Och det är väl inget fel på det, för även när det gäller traditioner så kan dom följa med sin tid och "utvecklas" och på så sätt möta nya tider och bestå utan att bli "gamla". Ibland säger man ju att ... fått en renässans.
Pelargonen jag valde har ett bladverk som är vackert i sig
men blommorna är det heller inget fel på där dom glittrar i solljuset.
När jag nu möblerat om i köksfönstret och känner mig nöjd när solskenet ger liv åt blad och blommor inser jag att jag även skulle kunna "möblera om" lite i min egen insida. Jag ser ju hur årstiderna växlar och insikten säger att jag nog själv skulle behöva bli lite bättre på att hänga med i tiden för att inte bli "gammal". Jag kan nog själv bestämma om jag får en renässans eller inte. Det finns definitivt mer att utveckla för den sakens skull. Så jag ställer upp så många vackra föresattser jag kan på min insida just nu för att det förhoppningsvis ska påverka mitt sätt att ta emot, ta för mig och bli ett med det jag vill vara. Det kan jag
se
Är jag bunden av traditioner, präglad av år med torp, falu rödfärg och vita knutar, spröjsade fönster med ojämt lite runnet glas, spetsgardiner på insidan och den obligatoriska blomman med de sträva luktstarka bladen
kanske?
Och det är väl inget fel på det, för även när det gäller traditioner så kan dom följa med sin tid och "utvecklas" och på så sätt möta nya tider och bestå utan att bli "gamla". Ibland säger man ju att ... fått en renässans.
Pelargonen jag valde har ett bladverk som är vackert i sig
men blommorna är det heller inget fel på där dom glittrar i solljuset.
När jag nu möblerat om i köksfönstret och känner mig nöjd när solskenet ger liv åt blad och blommor inser jag att jag även skulle kunna "möblera om" lite i min egen insida. Jag ser ju hur årstiderna växlar och insikten säger att jag nog själv skulle behöva bli lite bättre på att hänga med i tiden för att inte bli "gammal". Jag kan nog själv bestämma om jag får en renässans eller inte. Det finns definitivt mer att utveckla för den sakens skull. Så jag ställer upp så många vackra föresattser jag kan på min insida just nu för att det förhoppningsvis ska påverka mitt sätt att ta emot, ta för mig och bli ett med det jag vill vara. Det kan jag
se
Till slut lättade dimman
solen fick fritt spelrum och temperaturen steg snabbt till 14-15 grader. Men det dröjde till sen eftermiddag så klockan var efter fyra innan jag gav mig ut. Det finns några vackra saker som lockar och som jag gärna återvänder till.
Dom här snöklockorna är ett sådant exempel, som spirar och är som vackrast när omgivningen fortfarande är lite risig och innan löven klär träden.
Runt omkring pågår som sagt fortfarande förmultningsprocessen och bjuder även den på intressanta motiv.
Stadens trädgårdsmästare berättade förra hösten om hur han gärna låter växterna i rabatterna vissna ner och hur många då hör av sig och tycker att det ska snyggas upp och att växter behöver bytas ut. Han tycker att vissna växter hör till och att hela växtens livscykel kan visas. Han planterar gärna växter med lite olika blomningstid i samma rabatt av just den anledningen.
Så samtidigt som nytt liv spirar så bryts annat ner i ett ständigt pågående och nödvändigt kretslopp.
Den här trädbiten är inget undantag och den visar också hur vackert åldrandet och nedbrytningen ter sig
när levande tillslut blir ett med jorden.
Jag tyckte den var fin även i ett annat perspektiv eftersom det igår var fiskepremiär i Ätran och många förhoppningsfulla fiskare kantade Ätran för att tålmodigt lägga sina flugor och drag på ställen där dom tror sig veta att den stora laxen står. Visst ser det ut som en laxrest från förra säsongen?
För mig är Ätran mer en ljusspegel och yta som bjuder på ombytliga "bildspel"
Ljus och skuggor, färgspel och mönster.
Tidigare idag gick jag gata upp och gata ner i jakt på ett par skor. I Falkenberg betyder det att jag i stort sett gick runt kvarteret! Sta'n är ingen storstad utan en småstad...
Även om dimman låg tät och det knappast tydde på behov av lättare klädsel och sommar så har vi haft några dagar innan som visat att värmen är på väg och ett av dom tydligaste vårtecknen för stadsbor är ju när gatorna sopas rena från vinterns halkbekämpning och det skedde nu i veckan. Så, nu är det snart dax att kliva ur kängorna och äntra ett par lättare skodon. Jag tycker mig märka att lite av min ungdomliga fåfänga tränger upp när jag spanar över skohyllorna och "nej, gubbvarning" ringer i öronen när jag ser både bekväma märkesskor och billigare kopior exponeras. Men så långt som till hyllorna med Converse vill jag inte gå så då återstår
...japp, så fick det bli även om det sved i plånboken. Har inte han tillräckligt med pengar utan att han ska behöva skinna mig? Lite hade min fåfänga målat in mig i ett hörn för jag vill ju gärna att skorna ska matcha min nya jacka. Så det var bara att falla, låta sig förföras och följa sitt hjärta... Du hör hur jag försöker undvika mitt präktiga förnuft... Till slut fick även det sitt ...kvalitet Calle, kvalitet kostar... bättre än tyg och konstläder (=plast) "Hämta vänsterdojjan!"
Snygg blev jag, du kommer få
se
Dom här snöklockorna är ett sådant exempel, som spirar och är som vackrast när omgivningen fortfarande är lite risig och innan löven klär träden.
Runt omkring pågår som sagt fortfarande förmultningsprocessen och bjuder även den på intressanta motiv.
Stadens trädgårdsmästare berättade förra hösten om hur han gärna låter växterna i rabatterna vissna ner och hur många då hör av sig och tycker att det ska snyggas upp och att växter behöver bytas ut. Han tycker att vissna växter hör till och att hela växtens livscykel kan visas. Han planterar gärna växter med lite olika blomningstid i samma rabatt av just den anledningen.
Så samtidigt som nytt liv spirar så bryts annat ner i ett ständigt pågående och nödvändigt kretslopp.
Den här trädbiten är inget undantag och den visar också hur vackert åldrandet och nedbrytningen ter sig
när levande tillslut blir ett med jorden.
Jag tyckte den var fin även i ett annat perspektiv eftersom det igår var fiskepremiär i Ätran och många förhoppningsfulla fiskare kantade Ätran för att tålmodigt lägga sina flugor och drag på ställen där dom tror sig veta att den stora laxen står. Visst ser det ut som en laxrest från förra säsongen?
För mig är Ätran mer en ljusspegel och yta som bjuder på ombytliga "bildspel"
Ljus och skuggor, färgspel och mönster.
Tidigare idag gick jag gata upp och gata ner i jakt på ett par skor. I Falkenberg betyder det att jag i stort sett gick runt kvarteret! Sta'n är ingen storstad utan en småstad...
Även om dimman låg tät och det knappast tydde på behov av lättare klädsel och sommar så har vi haft några dagar innan som visat att värmen är på väg och ett av dom tydligaste vårtecknen för stadsbor är ju när gatorna sopas rena från vinterns halkbekämpning och det skedde nu i veckan. Så, nu är det snart dax att kliva ur kängorna och äntra ett par lättare skodon. Jag tycker mig märka att lite av min ungdomliga fåfänga tränger upp när jag spanar över skohyllorna och "nej, gubbvarning" ringer i öronen när jag ser både bekväma märkesskor och billigare kopior exponeras. Men så långt som till hyllorna med Converse vill jag inte gå så då återstår
...japp, så fick det bli även om det sved i plånboken. Har inte han tillräckligt med pengar utan att han ska behöva skinna mig? Lite hade min fåfänga målat in mig i ett hörn för jag vill ju gärna att skorna ska matcha min nya jacka. Så det var bara att falla, låta sig förföras och följa sitt hjärta... Du hör hur jag försöker undvika mitt präktiga förnuft... Till slut fick även det sitt ...kvalitet Calle, kvalitet kostar... bättre än tyg och konstläder (=plast) "Hämta vänsterdojjan!"
Snygg blev jag, du kommer få
se
Sommartid... men var är sommaren?!
Jag gav mig ut på jakt efter sommaren nu när vi ställt om till sommartid. Det blev en lång vandring i solsken och iskall vind. Visst ser det vackert ut men
inte hade någon lust att sitta på uteserveringen.
Motvåg gapar fortfarande tom
lite smältvatten och upptinade höstlöv äger rännan och bryter spegelbilden.
Och här, här ska det stå en glasskiosk
men jag ser ingen...
Vi roar Falkenberg hela vintern
...fortfarande. Tack för den! Vi andra har just infört sommartid!!!
Äntligen nån som fattar vad det är frågan om!
Sommardäck.
I Ätran guppar all sköns bråte omkring men det är fortfarande långt kvar till vårflod
Men se här
.
Vår karaktärsfågel på en blek gräsmatta. Strandskatan letar tålmodigt efter kryp som stiger i jord och gräsmatta i takt med att densamma värms upp.
På IP jagar andra omkring på konstgjort gräs
och fortfarande är det långärmat och långkalsong på för de flesta.
Här har Filippa varit men hon har knappast badat
Det är svårt att tänka sig att här snart ska ligga tusentals personer som glatt hoppar ut i det glittrande Kattegatt, för idag är vinden hård och isande även om vi har fritt vatten.
Men på en punkt är det ändå på väg för det som gömts i snö har i alla fall kommit i dagen
Något svalkande vatten behövdes dock inte idag.
Stranden var nästan öde och även om det ser härligt soligt ut så ser du
det är mössa, varma jackor och vantar som fortfarande prioriteras före baddräkt och badbyxor. Ännu dröjer det innan någon behöver räddas ur vattnet.
Till och med båtarna bidar sin tid
bryggplatserna gapar tomma och båtarna har fortfarande täcket tätt omkring sig.
Så ännu råder lugnet i båtfamiljerna
och det får jag väl ändå glädja mig över den här dagen då det inte var mycket till sommar att
se
inte hade någon lust att sitta på uteserveringen.
Motvåg gapar fortfarande tom
lite smältvatten och upptinade höstlöv äger rännan och bryter spegelbilden.
Och här, här ska det stå en glasskiosk
men jag ser ingen...
Vi roar Falkenberg hela vintern
...fortfarande. Tack för den! Vi andra har just infört sommartid!!!
Äntligen nån som fattar vad det är frågan om!
Sommardäck.
I Ätran guppar all sköns bråte omkring men det är fortfarande långt kvar till vårflod
Men se här
.Vår karaktärsfågel på en blek gräsmatta. Strandskatan letar tålmodigt efter kryp som stiger i jord och gräsmatta i takt med att densamma värms upp.
På IP jagar andra omkring på konstgjort gräs
och fortfarande är det långärmat och långkalsong på för de flesta.
Här har Filippa varit men hon har knappast badat
Det är svårt att tänka sig att här snart ska ligga tusentals personer som glatt hoppar ut i det glittrande Kattegatt, för idag är vinden hård och isande även om vi har fritt vatten.
Men på en punkt är det ändå på väg för det som gömts i snö har i alla fall kommit i dagen
Något svalkande vatten behövdes dock inte idag.
Stranden var nästan öde och även om det ser härligt soligt ut så ser du
det är mössa, varma jackor och vantar som fortfarande prioriteras före baddräkt och badbyxor. Ännu dröjer det innan någon behöver räddas ur vattnet.
Till och med båtarna bidar sin tid
bryggplatserna gapar tomma och båtarna har fortfarande täcket tätt omkring sig.
Så ännu råder lugnet i båtfamiljerna
och det får jag väl ändå glädja mig över den här dagen då det inte var mycket till sommar att
se
Vårljuset är här men ingen värmebölja
Så är det lördag igen och solen skiner från en i stort sett molnfri klarblå himmel. Och vore det inte för den iskalla vinden så skulle detta definitivt vara vår första riktiga sittapåutecafédag. Några tappra prövade men det var med både mössa,halsduk och vantar. Nu så här på kvällen har vi minusgrader. Det var noll redan vid sextiden när jag tog de sista bilderna ute i Olofsbo.
Men vi börjar med de ystra vågorna i Ätran
En liten bit uppströms Garvareforsen leker vattnet i "motvågor".
Måsarna sitter fortfarande på sina grenar och puttsar sig i solljuset
Jag har svårt att vänja mig och om någon vecka träffar jag en ornitolog tillika fotograf och då ska jag fråga hur det egentligen står till med dom här måsarna!?
I Skateparkens böljande landskap är det redan full aktivitet...
och det låga ljuset ger härligt liv åt betongen. Stenhård, men visst ser den mjuk ut?
Så slutar jag fotograferandet i en härlig solgata på böljan den blå...
och då knyter det ihop dagen eftersom jag i början av dagen mötte några Böljanspelare på sta'n och senare snackade en stund med en av Hjalmars kompisar i butiken Blå, eller blue som den väl egentligen heter.
Nu är klockan 20.30 och det är dax att släcka ner, så ha det bra nu blir det mörkt och svårt att
se
Men vi börjar med de ystra vågorna i Ätran
En liten bit uppströms Garvareforsen leker vattnet i "motvågor".
Måsarna sitter fortfarande på sina grenar och puttsar sig i solljuset
Jag har svårt att vänja mig och om någon vecka träffar jag en ornitolog tillika fotograf och då ska jag fråga hur det egentligen står till med dom här måsarna!?
I Skateparkens böljande landskap är det redan full aktivitet...
och det låga ljuset ger härligt liv åt betongen. Stenhård, men visst ser den mjuk ut?
Så slutar jag fotograferandet i en härlig solgata på böljan den blå...
och då knyter det ihop dagen eftersom jag i början av dagen mötte några Böljanspelare på sta'n och senare snackade en stund med en av Hjalmars kompisar i butiken Blå, eller blue som den väl egentligen heter.
Nu är klockan 20.30 och det är dax att släcka ner, så ha det bra nu blir det mörkt och svårt att
se
Ikväll är det extrapris på månen...
14% extra, samma pris...
Bästa erbjudandet på 19 år enligt dom som vet och det har skrivts en del om lite extra dragningskraft också men där verkar experterna inte vara eniga om vad det skulle betyda. Så jag tog en titt i kalendern för att kolla solens nedgång och månens uppgång. Funderade på var det skulle vara bäst att befinna sig för att få bevittna detta och bestämde mig för Smörkull.
Men eftersom solen ff sken från en klar himmel och värmde min uteplats fick det först bli årets första utefika
Som mest 13 plusgrader i sol och i lä för vinden som ändå var lite kall.
Så gav jag mig iväg en stund innan 18 för att vara på plats innan solen gick ner 18.18. Men det var ett tag sedan jag var på Smörkull och det har växt upp en hel del så solen försvann bakom tallarna
Jag kom på att jag inte visste var månen skulle komma upp heller...
Men jag var ganska säker på att det var inöver land någonstans och där är det fri sikt.
Så i väntan på att månen skulle stiga över horisonten fick jag ägna mig åt lite annat...
Månen skulle dyka upp 18.35 så jag lät kameran sitta på stativet och spanade runt horisonten.
Jag kan inte hjälpa att jag tyckte det var lite spännande och förstår absolut den magi som himlakropparna bistått med i alla tider.
Härligt när man får valuta för bildidéer och ansträngningar. Jag har ju inget sånt jätteteleobjektiv för att ta närbilder på månen och det skulle ju inte heller se så annorlunda ut med en bild på bara månen... större eller mindre ser väl inte så annorlunda ut då?
Dom här bilderna hoppas jag mer ger del av stämningen där uppe på Smörkull.
Månen har stor dragningskraft på mig även om den nu kommer att ligga i en bana som som gör att den under de närmaste 10 åren kommer allt längre ifrån mig. Det lär vara 19 år sedan den var såhär nära sist.
Allt sånt här sätter igång mina tankar om var jag var för 19 år sedan och var kommer jag befinna mig om 19 år.
Månen tänker nog inte så mycket, den fortsätter förhoppningsvis att reflektera ljuset från solen på sitt magiska och trollska sätt. Och bara ögonen vänjer sig så är det ett läckert landskap som jag får
se
Bästa erbjudandet på 19 år enligt dom som vet och det har skrivts en del om lite extra dragningskraft också men där verkar experterna inte vara eniga om vad det skulle betyda. Så jag tog en titt i kalendern för att kolla solens nedgång och månens uppgång. Funderade på var det skulle vara bäst att befinna sig för att få bevittna detta och bestämde mig för Smörkull.
Men eftersom solen ff sken från en klar himmel och värmde min uteplats fick det först bli årets första utefika
Som mest 13 plusgrader i sol och i lä för vinden som ändå var lite kall.
Så gav jag mig iväg en stund innan 18 för att vara på plats innan solen gick ner 18.18. Men det var ett tag sedan jag var på Smörkull och det har växt upp en hel del så solen försvann bakom tallarna
Jag kom på att jag inte visste var månen skulle komma upp heller...
Men jag var ganska säker på att det var inöver land någonstans och där är det fri sikt.
Så i väntan på att månen skulle stiga över horisonten fick jag ägna mig åt lite annat...
Månen skulle dyka upp 18.35 så jag lät kameran sitta på stativet och spanade runt horisonten.
Jag kan inte hjälpa att jag tyckte det var lite spännande och förstår absolut den magi som himlakropparna bistått med i alla tider.
Härligt när man får valuta för bildidéer och ansträngningar. Jag har ju inget sånt jätteteleobjektiv för att ta närbilder på månen och det skulle ju inte heller se så annorlunda ut med en bild på bara månen... större eller mindre ser väl inte så annorlunda ut då?
Dom här bilderna hoppas jag mer ger del av stämningen där uppe på Smörkull.
Månen har stor dragningskraft på mig även om den nu kommer att ligga i en bana som som gör att den under de närmaste 10 åren kommer allt längre ifrån mig. Det lär vara 19 år sedan den var såhär nära sist.
Allt sånt här sätter igång mina tankar om var jag var för 19 år sedan och var kommer jag befinna mig om 19 år.
Månen tänker nog inte så mycket, den fortsätter förhoppningsvis att reflektera ljuset från solen på sitt magiska och trollska sätt. Och bara ögonen vänjer sig så är det ett läckert landskap som jag får
se
Mmumssss
Vissa kvällar är det lätt och det ska jag ju ta vara på. Som ikväll, när jag kom hem med energi kvar och sugen...
Så nu sitter jag här med en stor kopp Hibiskuste och mumsar på nygräddade...
kolakakor.
Tidigare kvällar har jag knappt kunnat hålla ögonen öppna när jag kollat mail och försökt ha lite omvärldskoll via nyhetssidor och tv.
Men det här var inte alls dumt och blir det några över så kanske jag överraskar mina medarbetare och tar med några till jobbet i en liten på
se
Så nu sitter jag här med en stor kopp Hibiskuste och mumsar på nygräddade...
kolakakor.
Tidigare kvällar har jag knappt kunnat hålla ögonen öppna när jag kollat mail och försökt ha lite omvärldskoll via nyhetssidor och tv.
Men det här var inte alls dumt och blir det några över så kanske jag överraskar mina medarbetare och tar med några till jobbet i en liten på
se
Till slut blir det de små tingen...
Till att börja med måste jag bara få visa lite bilder på mina rosor som fortfarande står vackra i mitt köksfönster.
I ett lite annat ljus...
... och dom är inte riktigt lika i färgen...
... det är fantastiskt hur dom skiftar och bryter olika ljus. Idag var det jämt och fint soldis, ett vitt ljus. Till skillnad från den 8 mars då eftermiddagssolen sken från en klarblå himmel med resultatet att rosen såg nästan gul ut.
Det blev så småningom solsken idag på eftermiddagen. Men viktigast av allt, det blev 12 grader varmt! Så äntligen kunde jag lämna vinterrocken hemma. Och regnjackan och istället ta på mig min nya fina skinnjacka och en tunn halsduk. Jag har inte haft en skinnjacka sedan 1969 så jag hade glömt bort hur varm en sån kan bli. 12 grader, mer i solen och ingen vind. Jag blev varm. Men jag var fin och det var huvudsaken!
Målet för dagen var kraftstationen uppströms Ätran. Jag hade fått tips om att det släpptes på lite mer vatten och strömmande vatten är ju ett aktuellt tema.
På vägen började jag även fundera en del kring de befarade utsläppen från kärnkraftverken där i norra Japan. För frågan är om det inte skett lite utsläpp även från vårt närmaste verk Ringhals. Se bara...
... är det här normalt?
Hör inte dom hemma på platta tak och möjligen större lampor på typ gatubelysning, när dom inte simmar omkring i sitt rätta element eller sitter i en båtmast?
Finns det kråkmås...?
Vattenkraft var det och små vackra bäckar och vattenfall brukar ju kunna göra sig på bild.
Men det behövs inte mycket innan Du kan ana vattnets kraft.
Det är ändå inte mycket som släpps just nu, men vilket tryck!
Här rör det sig om kontrollerat släpp och en fallhöjd på kanske tre meter. Jag skulle inte klara att stå ute i den här strömmen i lilla Ätran. Det går att ana men inte fatta det som nu hänt i Japan och som för några år sedan hände en bit söder därom. När vattnet får fritt spelrum går det inte att hålla emot.
Jag tittade lite mot dammluckorna för jag hoppade omkring ute på stenarna i forsen för att ta dom här bilderna. Skulle jag ha en chans om dom plötsligt öppnades...?
Dom öppnas inte bara sådär, bestämde jag mig för och hittade en vacker isformation
Nu var det plötsligt ljus och form som upptog mitt intres
se
I ett lite annat ljus...
... och dom är inte riktigt lika i färgen...
... det är fantastiskt hur dom skiftar och bryter olika ljus. Idag var det jämt och fint soldis, ett vitt ljus. Till skillnad från den 8 mars då eftermiddagssolen sken från en klarblå himmel med resultatet att rosen såg nästan gul ut.
Det blev så småningom solsken idag på eftermiddagen. Men viktigast av allt, det blev 12 grader varmt! Så äntligen kunde jag lämna vinterrocken hemma. Och regnjackan och istället ta på mig min nya fina skinnjacka och en tunn halsduk. Jag har inte haft en skinnjacka sedan 1969 så jag hade glömt bort hur varm en sån kan bli. 12 grader, mer i solen och ingen vind. Jag blev varm. Men jag var fin och det var huvudsaken!
Målet för dagen var kraftstationen uppströms Ätran. Jag hade fått tips om att det släpptes på lite mer vatten och strömmande vatten är ju ett aktuellt tema.
På vägen började jag även fundera en del kring de befarade utsläppen från kärnkraftverken där i norra Japan. För frågan är om det inte skett lite utsläpp även från vårt närmaste verk Ringhals. Se bara...
... är det här normalt?
Hör inte dom hemma på platta tak och möjligen större lampor på typ gatubelysning, när dom inte simmar omkring i sitt rätta element eller sitter i en båtmast?
Finns det kråkmås...?
Vattenkraft var det och små vackra bäckar och vattenfall brukar ju kunna göra sig på bild.
Men det behövs inte mycket innan Du kan ana vattnets kraft.
Det är ändå inte mycket som släpps just nu, men vilket tryck!
Här rör det sig om kontrollerat släpp och en fallhöjd på kanske tre meter. Jag skulle inte klara att stå ute i den här strömmen i lilla Ätran. Det går att ana men inte fatta det som nu hänt i Japan och som för några år sedan hände en bit söder därom. När vattnet får fritt spelrum går det inte att hålla emot.
Jag tittade lite mot dammluckorna för jag hoppade omkring ute på stenarna i forsen för att ta dom här bilderna. Skulle jag ha en chans om dom plötsligt öppnades...?
Dom öppnas inte bara sådär, bestämde jag mig för och hittade en vacker isformation
Nu var det plötsligt ljus och form som upptog mitt intres
se
8e mars
Fettisdagen, Pannkaksdagen och Internationella Kvinnodagen.
Låt mig säga att jag hunnit med 2. Förutom allt annat som ska göras på en dag, styrelsemöte i fotoklubben, lunch, kafferaster och en sväng i blomsterbutiken för lite tjöt med min lokala florist. Hon rekommenderade rosor för dagen. Jag fick lära mig att ska du ge bort rosor ska det alltid vara udda antal och olika tal kunde betyda olika saker. Och varför säljer ni då 10-pack replikerade jag... 10-pack är ett begrepp blev svaret...
Jasså? Det går ju att sälja Kiwi 3 för en 10a. Om nu alla vet att man ger bort rosor i udda tal så ska det väl vara 9-pack (eller 11-pack om det ska kännas som man tjänar lite på det)???
Det var en trevlig stund och vi är inte alltid överens så det är inget ovanligt eller något som skapar problem i vår relation, kunden har till slut alltid rätt och köper alltid något ; )
Udda skulle det vara så det fick bli 3... 10-pack till ett bra pris!
Några står nu i mitt köksfönster för att hylla min kvinnliga sida, resten glädjer någon annan.
Man kan tycka vad man vill om sådana här dagar som uppmärksammar olika saker men det finns ingen anledning att spara på tillfällen att uppmärksamma varandra. Och det är minst lika tillfredställande att se glädjen hos den som får uppmärksamhet. För att någon får uppleva glädjen av att vara sedd ger ju mig tillfälle att uppleva glädjen av att faktiskt
se
Låt mig säga att jag hunnit med 2. Förutom allt annat som ska göras på en dag, styrelsemöte i fotoklubben, lunch, kafferaster och en sväng i blomsterbutiken för lite tjöt med min lokala florist. Hon rekommenderade rosor för dagen. Jag fick lära mig att ska du ge bort rosor ska det alltid vara udda antal och olika tal kunde betyda olika saker. Och varför säljer ni då 10-pack replikerade jag... 10-pack är ett begrepp blev svaret...
Jasså? Det går ju att sälja Kiwi 3 för en 10a. Om nu alla vet att man ger bort rosor i udda tal så ska det väl vara 9-pack (eller 11-pack om det ska kännas som man tjänar lite på det)???
Det var en trevlig stund och vi är inte alltid överens så det är inget ovanligt eller något som skapar problem i vår relation, kunden har till slut alltid rätt och köper alltid något ; )
Udda skulle det vara så det fick bli 3... 10-pack till ett bra pris!
Några står nu i mitt köksfönster för att hylla min kvinnliga sida, resten glädjer någon annan.
Man kan tycka vad man vill om sådana här dagar som uppmärksammar olika saker men det finns ingen anledning att spara på tillfällen att uppmärksamma varandra. Och det är minst lika tillfredställande att se glädjen hos den som får uppmärksamhet. För att någon får uppleva glädjen av att vara sedd ger ju mig tillfälle att uppleva glädjen av att faktiskt
se
Solen skiner och ingen överklagar det.
Idag sken solen över Falkenberg och värmde den som satte sig till rätta i lä för en stundvis ettrig vind.
Trots värmen så ståtar de kommunala snögubbarna fortfarande utanför Stadshuset och påminner om det något kyliga klimatet innanför dess väggar. Bland annat på grund av det kan jag flanera runt i stadsmiljöer som vittnar om hur svårt det ibland kan vara att få till det när alla inte är överens...
En bensinstation som likt Försäkringskassan stängt ner den personliga servicen.
En brandstation som gjort sitt och väntar på att få gå i graven.
En annan bensinstation som för länge sedan tjänat ut och förfallit...
...mitt i sta'n. Ingen vacker syn!
Men...
...det byggs också. Allt rivs inte, utan en del rustas upp och får nytt liv.
Mycket vatten rinner dock under bron medan saker utreds, beslutas och överklagas.
Och i solskenet flyter de sista isflaken sakta ut mot det salta havet för att lösas upp, stiga till väders och åter falla som iskristaller i ett ständigt kretslopp. Precis som besluten i Stadshusets sammanträdesrum fattas och överklagas av någon förhoppningsfull styrel
se
Trots värmen så ståtar de kommunala snögubbarna fortfarande utanför Stadshuset och påminner om det något kyliga klimatet innanför dess väggar. Bland annat på grund av det kan jag flanera runt i stadsmiljöer som vittnar om hur svårt det ibland kan vara att få till det när alla inte är överens...
En bensinstation som likt Försäkringskassan stängt ner den personliga servicen.
En brandstation som gjort sitt och väntar på att få gå i graven.
En annan bensinstation som för länge sedan tjänat ut och förfallit...
...mitt i sta'n. Ingen vacker syn!
Men...
...det byggs också. Allt rivs inte, utan en del rustas upp och får nytt liv.
Mycket vatten rinner dock under bron medan saker utreds, beslutas och överklagas.
Och i solskenet flyter de sista isflaken sakta ut mot det salta havet för att lösas upp, stiga till väders och åter falla som iskristaller i ett ständigt kretslopp. Precis som besluten i Stadshusets sammanträdesrum fattas och överklagas av någon förhoppningsfull styrel
se
Nyanser finns alltid
Just den här helgen bjöd väl inte på så spännande väder, ljus eller vårkänslor. Söndagen var rentav gråbrun i sitt anslag. Så det var med lite blandade förväntningar som jag gav mig ut på skattjakt med Hanna, gps och kamera. Det här med "geocaching" visade sig vara kul. Här går folk och gömmer saker lite här och var för att andra ska leta upp det och markera. Och många lämnar saker efter sig som sedan någon annan byter ut och i sin tur lämnar på nästa ställe. Så mitt ibland oss smyger folk och letar grejer. Det visade sig att det ligger saker på platser jag besökt ofta för att fotografera... Det ligger säkert saker runt om dig också... och Du anar inte någonting!
Jag tycker jag hittar skatter med kameran nästan varje gång jag ger mig ut
Den här t ex. Norge är ju aktuellt med skid-VM just nu. Den här är egentligen inte lika aktuell där den ligger i ett buskage i båthamnen men vinner helt klart på märkningen just i detta nu.
Någon geocach var inte detta men det var något jag hittade. Det som är lite spännande är ju att fundera över varför den hamnat (visserligen i en hamn...) just där och vad den innehållit. Någon har gjort den. Någon har lagt den där den ligger.
Som sagt vädret var inte så inbjudande men ger man sig tid och ser sig omkring så anar man nyanser i eländet
Titta! utbrast Hanna.
Isen har inte släppt taget ännu, kylan dröjer sig kvar och vinden käns kylig. Du drar ner mössan lite till och lägger halsduken ett extra varv runt halsen. Men ger Du det bara lite tid och öppnar dina sinnen och inte bara ögonen så finns där alltid mer, Du kan ana nyan
ser
Jag tycker jag hittar skatter med kameran nästan varje gång jag ger mig ut
Den här t ex. Norge är ju aktuellt med skid-VM just nu. Den här är egentligen inte lika aktuell där den ligger i ett buskage i båthamnen men vinner helt klart på märkningen just i detta nu.
Någon geocach var inte detta men det var något jag hittade. Det som är lite spännande är ju att fundera över varför den hamnat (visserligen i en hamn...) just där och vad den innehållit. Någon har gjort den. Någon har lagt den där den ligger.
Som sagt vädret var inte så inbjudande men ger man sig tid och ser sig omkring så anar man nyanser i eländet
Titta! utbrast Hanna.
Isen har inte släppt taget ännu, kylan dröjer sig kvar och vinden käns kylig. Du drar ner mössan lite till och lägger halsduken ett extra varv runt halsen. Men ger Du det bara lite tid och öppnar dina sinnen och inte bara ögonen så finns där alltid mer, Du kan ana nyan
ser
Tiden, jo den går...
Idag har jag investerat i tid. Det är ju lördag och det har jag ju berättat tidigare hur det går när jag har tvättid...
Så det blev en del annat gjort. Nu hör det till saken att Hanna är här på besök och då är det inte långt till Ge-Kås. Och det kan man säga var på tiden, för min del. Det är nog ett par år sedan jag var där senast.
Så nu svämmar mitt badrum över av schampo och annat livsnödvändigt som dom säljer där i butiken i Ullared. Jag behöver nog inte åka dit förr än om ett par år... nåja riktigt så är det nog inte, men nu kan jag ha koll, på både när det är dax att åka dit och på annat ; )
Jag har funderat på det här ett tag och på Ge-Kås blir det lite billigare
Så nu räcker det med en blick på köksväggen så vet jag var jag har mina barn.
Det här är tre av dom saker jag bar hem i min kas
se
Så det blev en del annat gjort. Nu hör det till saken att Hanna är här på besök och då är det inte långt till Ge-Kås. Och det kan man säga var på tiden, för min del. Det är nog ett par år sedan jag var där senast.
Så nu svämmar mitt badrum över av schampo och annat livsnödvändigt som dom säljer där i butiken i Ullared. Jag behöver nog inte åka dit förr än om ett par år... nåja riktigt så är det nog inte, men nu kan jag ha koll, på både när det är dax att åka dit och på annat ; )
Jag har funderat på det här ett tag och på Ge-Kås blir det lite billigare
Så nu räcker det med en blick på köksväggen så vet jag var jag har mina barn.
Det här är tre av dom saker jag bar hem i min kas
se
Istid, en fantastisk tid
Efter en rejäl dos bugg och lite annan dans till Wizex i Grevie kom jag hem lagom till ett snack med Hjalmar över Skype. Hos honom var klockan halv sju på kvällen så får du räkna ut själv hur sent jag kom hem.
Därför behövdes en dag under bar himmel med sol och frisk luft. Och det har varit en fantastisk dag!
Just nu är det mycket isfotograferande och det finns gott om motiv. Jag har ansträngt mig lite för att ge dig lite vinklar som kräver ett viss mått av ansträngning och att inte alltid ha möjlighet att kolla genom sökaren. Så idag blir det inte så mycket skrivet, du får hålla till godo med bilderna.
Det började redan i Ätran strax nedanför Tullbron.
En ny brygga...?
Innifrån en glaciärspricka...
En känd brygga i bakgrunden...
Det var väl inte så dumt att få
se
Därför behövdes en dag under bar himmel med sol och frisk luft. Och det har varit en fantastisk dag!
Just nu är det mycket isfotograferande och det finns gott om motiv. Jag har ansträngt mig lite för att ge dig lite vinklar som kräver ett viss mått av ansträngning och att inte alltid ha möjlighet att kolla genom sökaren. Så idag blir det inte så mycket skrivet, du får hålla till godo med bilderna.
Det började redan i Ätran strax nedanför Tullbron.
En ny brygga...?
Innifrån en glaciärspricka...
En känd brygga i bakgrunden...
Det var väl inte så dumt att få
se
En solig vinterdag som idag
har jag bestämt mig för att tvätta. Ett bra sätt att komma igång med lite av varje, gå upp i rimlig tid t ex. Lediga dagar har jag bestämt mig för att ta vara på inte sova länge på även om det är lockande. Så jag har tvättat, jag har sopat "gårdsplanen", jag har klippt mitt träd, jag har ställt fram krukan med alla mina blomlökar så den allt mer värmande solen ska väcka lite liv i dom, jag har flyttat lite möbler, jag har lagt in födelsedagar och namnsdagar i min iPhonekalender, jag har städat bland mina växter, jag har lagt tvätten, jag har träffat den jag är kontaktperson för, jag har tränat, jag har köpt en Pressobryggare, jag har kollat på hockey och fotboll på TV, jag har redigerat bilder från min promenad i solen på Bobergsudde...
... innan jag gör något mer ska ni få se dom.
Här ligger inte så mycket snö, bara is.
Låga vinklar vet en del av er redan att jag gillar.
Det är lite speciellt med perspektiv som vi sällan eller aldrig kommer åt.
Is och snö är skitig här i strandkanten, men det gör sig bra ändå i motljuset.
Nu ska jag göra mig lite te och ta några salta kex med Altesse. Pressobryggaren får vänta till imorgon bitti.
Kanske sätter jag mig med mitt te och min ost framför Tv'n, om det nu är något att
se
... innan jag gör något mer ska ni få se dom.
Här ligger inte så mycket snö, bara is.
Låga vinklar vet en del av er redan att jag gillar.
Det är lite speciellt med perspektiv som vi sällan eller aldrig kommer åt.
Is och snö är skitig här i strandkanten, men det gör sig bra ändå i motljuset.
Nu ska jag göra mig lite te och ta några salta kex med Altesse. Pressobryggaren får vänta till imorgon bitti.
Kanske sätter jag mig med mitt te och min ost framför Tv'n, om det nu är något att
se
Att åka ger tid att se
Jag var ute och åkte tåg i helgen och att åka tåg nu för tiden är en spännande upplevelse. Det har det kanske alltid varit men över tid så ser man det nog på lite olika sätt, det gör i alla fall jag. Nu var det en nöjesresa och det var gott om tid. Och vad gör vi då när vi åker tåg?
Stoppar proppar i öronen och kollar på film... eller lyssnar på musik. Läsa...? Det börjar faktiskt bli så att det är fler som tar fram datorn och kollar än det är som tar fram en bok och läser. Och ännu färre som pratar med varandra. Den här helgen åkte jag tillsammans med Hanna och hon fick stå ut med att jag då och då ville säga några ord...
Att åka tåg är avkopplande. Istället för att köra bil och ägna sig åt att hålla koll på alla som kan ställa till det för en i trafiken kan man kolla på sina medresenärer...
... undrar hur resten ser ut?
Vi var på väg till Västerås och tåget gick helt enligt tidtabell vi var nog till och med några minuter tidiga till Västerås.
När vi ändå kom till min ungdomsstad så tog vi en tur i omgivningarna med buss, egentligen var vi på väg till sta'n för att fixa det sista inför det stundande kalaset. Men tar man kollektivtrafiken till hjälp så blir det också lite tid över här och där då man hinner se sig om. Och som i mitt fall med kameran allerstädes närvarande, tid till att skildra något av det staden säger mig. En industristad där de annars lite trista förorterna piffats upp med färg
Men där centrum fortfarande domineras av byggnader som speglar "industrialismens välstånd" på 60- och 70-talet.
Industri som sedan länge flyttat ut i ännu större industrikomplex med en "lättare" arkitektur utanför stadskärnan. Så spännand är väl inte byggnaderna som omvandlats till både affärer, bostäder och småföretagshotell ...ens med neonskyltar. Kanske ser det bättre ut i mörker men det jag kommer ihåg av Västerås kvällsliv så tog det slut samtidigt som affärerna stänger. Men det jag kommer ihåg gällde å andra sidan för 33 år sedan... Om staden är vackrare om natten borde vi väl ändra livsmönster och gå på sta'n och i affärerna på kvällar och nätter istället. Passar ju egentligen bra även för restaurangerna.
Så en liten ( )
Jag kan ju skylla på mitt fotograferande och att jag fått öga för detaljer, som i detta fallet i en liten burk på kassadisken. Men egentligen säger det väl mest om min fantasi...
...och kanske din? För ibland blir det roligare än man tänkt sig, definitivt med lite hjälp av våra drifter. Spännande grejer dom säljer...
Naturen är ändå rätt närvarande och nära runt Västerås. Mycket tack vare det sjönära läget invid mälarviken. Det är också där i gränslandet mellan land och vatten som mycket händer och utvecklas i Västerås som jag kan se det vid sporadiska och korta besök. Och ett besök på Björnön och i det här fallet Mälarens is är ett obligatorium när jag är där på vintern.
Vita vidsträckta vidder i ett intensivt ljus som lockar ut många i friska luften och man får fylla på sitt ljusbehov.
Men huvudanledningen till resan var ju ett 85-årskalas
Jubilaren ser ju riktigt nöjd ut där bland koppar, glas och tallrikar. Det var ett bra kalas som varade i två dagar och om ingentig oförutsett har hänt så sitter dom säkert där än och äter av kalasmat och kakor, pappa och mamma och kanske en och annan senkommen gäst.
Hanna och jag tog tåget hem
... ett rent nöje, alltid händer det något och det gjorde det till slut även denna gång. Den här blicken mötte mig under hela resan från stolsryggen framför och det var nog något den skulle säga mig.
Tre minuter före beräknad ankomst till Göteborg stannade plötsligt tåget bakom ett godståg med problem. De sista tre minutrarna in till perrongen tog 23...
Sj bjuder ofta på lite extra tid och mycket att
se
Stoppar proppar i öronen och kollar på film... eller lyssnar på musik. Läsa...? Det börjar faktiskt bli så att det är fler som tar fram datorn och kollar än det är som tar fram en bok och läser. Och ännu färre som pratar med varandra. Den här helgen åkte jag tillsammans med Hanna och hon fick stå ut med att jag då och då ville säga några ord...
Att åka tåg är avkopplande. Istället för att köra bil och ägna sig åt att hålla koll på alla som kan ställa till det för en i trafiken kan man kolla på sina medresenärer...
... undrar hur resten ser ut?
Vi var på väg till Västerås och tåget gick helt enligt tidtabell vi var nog till och med några minuter tidiga till Västerås.
När vi ändå kom till min ungdomsstad så tog vi en tur i omgivningarna med buss, egentligen var vi på väg till sta'n för att fixa det sista inför det stundande kalaset. Men tar man kollektivtrafiken till hjälp så blir det också lite tid över här och där då man hinner se sig om. Och som i mitt fall med kameran allerstädes närvarande, tid till att skildra något av det staden säger mig. En industristad där de annars lite trista förorterna piffats upp med färg
Men där centrum fortfarande domineras av byggnader som speglar "industrialismens välstånd" på 60- och 70-talet.
Industri som sedan länge flyttat ut i ännu större industrikomplex med en "lättare" arkitektur utanför stadskärnan. Så spännand är väl inte byggnaderna som omvandlats till både affärer, bostäder och småföretagshotell ...ens med neonskyltar. Kanske ser det bättre ut i mörker men det jag kommer ihåg av Västerås kvällsliv så tog det slut samtidigt som affärerna stänger. Men det jag kommer ihåg gällde å andra sidan för 33 år sedan... Om staden är vackrare om natten borde vi väl ändra livsmönster och gå på sta'n och i affärerna på kvällar och nätter istället. Passar ju egentligen bra även för restaurangerna.
Så en liten ( )
Jag kan ju skylla på mitt fotograferande och att jag fått öga för detaljer, som i detta fallet i en liten burk på kassadisken. Men egentligen säger det väl mest om min fantasi...
...och kanske din? För ibland blir det roligare än man tänkt sig, definitivt med lite hjälp av våra drifter. Spännande grejer dom säljer...
Naturen är ändå rätt närvarande och nära runt Västerås. Mycket tack vare det sjönära läget invid mälarviken. Det är också där i gränslandet mellan land och vatten som mycket händer och utvecklas i Västerås som jag kan se det vid sporadiska och korta besök. Och ett besök på Björnön och i det här fallet Mälarens is är ett obligatorium när jag är där på vintern.
Vita vidsträckta vidder i ett intensivt ljus som lockar ut många i friska luften och man får fylla på sitt ljusbehov.
Men huvudanledningen till resan var ju ett 85-årskalas
Jubilaren ser ju riktigt nöjd ut där bland koppar, glas och tallrikar. Det var ett bra kalas som varade i två dagar och om ingentig oförutsett har hänt så sitter dom säkert där än och äter av kalasmat och kakor, pappa och mamma och kanske en och annan senkommen gäst.
Hanna och jag tog tåget hem
... ett rent nöje, alltid händer det något och det gjorde det till slut även denna gång. Den här blicken mötte mig under hela resan från stolsryggen framför och det var nog något den skulle säga mig.
Tre minuter före beräknad ankomst till Göteborg stannade plötsligt tåget bakom ett godståg med problem. De sista tre minutrarna in till perrongen tog 23...
Sj bjuder ofta på lite extra tid och mycket att
se
Å ena sidan självklart...
... å andra sidan svårt att in
se
Precis som det ska va, men... ändå, hur ska det gå!?
Så har det hänt igen. En av ungarna lyfter ur boet och flyger sin väg.
Tidigt, tidigt imorse satt vi på lufthavnen och småpratade över en alldeles för tidig frukost.
Nu är det ju inget fel på danskarnas frukostvanor...
...så det är ju nästan värt ... nä... nä, inte för ett winerbröd!
Och det är ju inte jag som bestämmer att dom ska iväg, det ordnar dom bra på egen hand. Den här gången var det Hjalmar som gav sig ut i världen. Siktet är inställt på Los Angeles, som är jättelångt bort, för studier och fotboll. Två år om det vill sig väl... minst! Men, en termin i taget.
Under överinseende av storasyster fixas incheckningen. En lillebror behöver allt stöd i världen...
Sedan klarar han sig själv i alla fall.
Vi ses om fyra månader sa han och vinkade...
Hej då Hjalmar! Om några månader är du tillbaka med en ovärderlig livserfarenhet och förhoppningsvis fantastisk tid och upplevelse i bagaget. Vi
ses
Tidigt, tidigt imorse satt vi på lufthavnen och småpratade över en alldeles för tidig frukost.
Nu är det ju inget fel på danskarnas frukostvanor...
...så det är ju nästan värt ... nä... nä, inte för ett winerbröd!
Och det är ju inte jag som bestämmer att dom ska iväg, det ordnar dom bra på egen hand. Den här gången var det Hjalmar som gav sig ut i världen. Siktet är inställt på Los Angeles, som är jättelångt bort, för studier och fotboll. Två år om det vill sig väl... minst! Men, en termin i taget.
Under överinseende av storasyster fixas incheckningen. En lillebror behöver allt stöd i världen...
Sedan klarar han sig själv i alla fall.
Vi ses om fyra månader sa han och vinkade...
Hej då Hjalmar! Om några månader är du tillbaka med en ovärderlig livserfarenhet och förhoppningsvis fantastisk tid och upplevelse i bagaget. Vi
ses
