Nytt år, som alltid?
20 dagar efter jul då är det knut och då ska julen ut. Så mycket jul var det inte att städa ut för min del. Det var mest dom vanliga dammråttorna som behövde städas undan... och dom verkar använda min lägenhet rätt ofta för sina familjehögtider. Eller varför dom nu samlas? Om vi tycker att 2011 bjuder på få extra lediga dagar eller klämdagar så tror jag inte det bekymrar dammråttorna. Dom kör en egen kalender...
Adventsljusstaken hade i alla fall gjort sitt. Så jag tog den sista pepparkakan, blåste ut ljusen och konstaterade att det varit en bra jul. Nästa år, som är i år, får jag hitta på något nytt. Det är ju ändå nytt år och något måste ju förändras, på något sätt måste det ju märkas... eller?
På själva dagen, 20ndaknut, så var jag i huvudstaden och bevistade en årligen återkommande jobbkonferens. Som vanligt blev det en del prat med kollegor om tiden jag bodde i Stockholm och dess förorter under 70 och början av 80-talet. Och visst är det förunderligt hur vi, i alla fall jag, ibland tror att jag ska kunna hitta till saker på samma sätt som när jag bodde där. Det är 28 år sedan! Visst ligger stadsdelar kvar där dom låg, så kartan har ju inte förändrats så drastiskt, men vad dom innehåller... och ibland hur man tar sig dit har naturligtvis förändrats. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte varit där särskillt ofta och när jag varit där har det mest handlat om kvarteren runt Centralen. Så hur det ser ut runt områdena där jag bodde vet jag egentligen inte. Men den lilla bussturen mellan Skanstull på Söder, där vi övernattade och ut till Stockholmsmässan i Älvsjö gav mig en tydlig bild av förändringen. Och förtätningen.
Ofta har jag inte så mycket tid att se mig omkring vid mina besök i Stockholm, men jag brukar försöka boka avresorna med lite marginal så jag hinner med någonting.
Så blev det den här gången också. Några timmar hade jag innan jag skulle med tåget till Falkenberg. Så det blev som vanligt ett besök i och runt Kulturhuset
... vid Sergelstorg som är sig likt. På ytan.
Jag hade bestämt mig för en sväng ner i Kungsträdgården och skridskobanan
Den här eftermiddagen var det lite grått och mycket kallt, så där var inte så mycket folk som jag hoppats på. Som du kan se står statyerna kvar och instutitionen NK består, åtminstonde med sin klocka och till sitt yttre.
Som sagt mycket förändras men mycket är sig ändå likt.
Förväntningarna på att allt ska vara som det var finns där samtidigt som nyfikenheten på att finna något nytt. Jag hittade något nytt för numera går det en spårvagnslinje mellan Sergelstorg ut på Djurgården till Waldemarsudde. Det var rätt många år sedan man rev upp alla spår och tog ner alla ledningar på Stockholms gator.
Så hur vill jag ha det egentligen? Vad är det som jag vill ha som det alltid har varit? Är det något? Det är klart sådant som inte är bra det ska ersättas av något bättre... men vad är det som inte är bra? Kommer delar av Stockholm stå som en ruinstad och vara ett turistmål om ett- eller tvåtusen år? Vad kommer att avgöra vad dom som lever då vill
se
2010, längtan efter mer
Det här skulle bli en årsblogg med bilder och kommentarer från året som gått. Men ju fler bilder jag tittar på och ju fler minnen jag botaniserar i så träder en helt annan bild, känsla, fram. Bildminnet är bra, väldigt bra skulle jag vilja säga men där bakom lite i skymundan ligger ett känslominne och pyr. Och nu står det fram som allt viktigare när jag försöker summera året som gått. När jag ser alla mina bilder så ser jag att jag gjort massor och varit med om mycket. Jag känner mig privilegierad! När jag gör lite nedslag i bloggarkivet så dyker ännu fler minnen upp. Och du som följer bloggen har ju fått del av det redan.
Men som sagt, ju mer jag tänker tillbaka eller tränger in i vad som varit viktigt för mig så kommer många bilder upp som jag inte fångat på kamerans sensor utan som finns i min egen sensor.
Ögonblick
Och det handlar om möten, leenden, fraser, värme och trygghet. Så många människor som jag mött och möter som fyllt på en känsla av att vara sedd, uppskattad och kanske till och med väntad och omtyckt. Det handlar om små stunder där jag möter en blick, ett leende, en nick. Det handlar om timslånga promenader, kafébesök, resor, telefonsamtal och möten där jag känt att jag är bland vänner och känt mig trygg.
En salig blandning av ex, barn, kompisar, kollegor och okända tillfälliga ibland flyktiga bekantskaper som förgyllt min tillvaro just då och som gör att jag längtar efter mer… en del okända har med tiden blivit kända. Det säger ju en del om att det finns mer att längta efter.
Att kunna ta vara på alla dessa små signaler i vardagen som förgyller tillvaron och som gör att jag kan bidra med mitt för att ge något tillbaka är en gåva som jag känner är allt viktigare att värna om och visa. Att våga vara öppen och ta vara på stunden, nu, stanna upp och känna in är något jag ständigt måste påminna mig om. Alla säger att det är viktigt att leva i nuet, men det är något av det svåraste som finns. Andra ”alla” säger att vi ska bejaka barnet inom oss och då tänker jag ibland på en annan fras som jag vet att jag och många ”alla” ofta använder… när ska du bli vuxen… Det är som sagt inte lätt. Vad är det jag vill då? Jo att klara av att se en annan människa i ögonen ta in det jag ser och hör, känner… innan jag levererar mina tankar, känslor. Ta vara på … närhet. Då kan jag ju inte lyfta upp min kamera…
De stunderna får ingen mer än den jag möter se och uppleva. Men allt det som de stunderna och känslorna ger kan ju komma att synas i bilder jag tar däremellan och texter jag levererar på min blogg. I alla fall vill jag tro det. Ju tryggare jag är desto fler bilder och sidor törs jag visa. Min längtan (och kanske mitt ego) växer ; )
Längtan är en bra drivkraft och den bär jag med mig in i 2011 där jag hoppas att våra vägar korsas och då ska jag säga dig att vad kul att just vi ses.
Så det är med förväntansfullt pirr inför kommande möten jag fortsätter här på callemed
se
ö... o: nufo:rtI.den...?
Hamnen a:r ett sta:lle som alltI.d erbJ.uder spa:nnande fotomo:J.lI.gheter och fo:ra:nderlI.ga vyer.
Många prI.ckar fI.nns det da:r...
Det sa:gs att lI.vet a:r fo:r kort fo:r att I.nte unna sI.g en fI.ka med sI.na va:nner. (a:ven om dom fotograferar med canon...)
Det snurrar på bra a:ven om o: kommI.t på sne´ så vI.tt jag kan
se
Fritt flöde, sol, vind och vatten
...naturligtvis till havet, till Skrea strand.
Att gå var nu inte helt enkelt,
så här såg det ut på de flesta gångbanorna. Eftersom jag ännu inte är så gammal att jag använder broddar så förlitar jag mig på min fina balans och reaktionsförmåga... man har väl åkt både skridskor, skidor och skateboard, så lite flaxande med armarna är allt som behövs. Barnvagn? nä, det var länge sedan och är inte heller aktuellt.
Någon har uppenbarligen stor tilltro till värmen och klimatet på Skrea strand när dom försökt plantera champange i flera av krukorna utanför Strandbaden. Kanske har dom varit här även på sommaren och sett palmerna som brukar pryda promenaden? Men ännu så länge är palmer i Falkenberg bara på låtsas.
I vattnet var det +5
I luften var det +2 men en hård nordanvind svepte bort alla tankar på ett dopp kan jag säga. Det ser ändå vackert ut på bild eller hur?
Några enstaka gav sig ut på bryggan men gick väldigt försiktigt för den var lika isbelagd som promenadvägarna i övrigt.
När jag tillslut vände hemmåt hade en del av den skatt jag betalar omvandlats till grus som strötts ut på gångbanor och gator, det kändes tryggt.
Idag blev det en promenad åt andra hållet utmed Ätran. Solen lyste även idag. Nordanvinden var inte lika stark och temperaturen var nere på noll.
Utom i solen då förståss. Isen ger en bild hur kallt vi haft det.
Och is var målet för dagens promenad
Hit når inte solen på ett par veckor till, kanske en månad och drygt det. Även här syns att kylan varat en längre tid för det finns is på flera nivåer.
Det kräver åtminstonde lite ansträngning att ta sig till platsen där dom här bilderna togs. Så ska det vara när man fotograferar. Rätt vinkel kan kräva att du lämnar stigen och rätt ljus kan kräva en karta och almanacka för att lura ut när bästa ljuset infinner sig...
...eller så kan du göra det bästa av situationen för dagen.
För egentligen hoppas jag att när solen når det här stället så är det slut med is och kyla. Och då är det här stället plötsligt inte lika intressant att fotografera...
Men, det finns idéer och planer på att göra om det här till en levande fors. Ta bort de gamla dammluckorna och låta vattnet flöda fritt. Det! blir något att
se
Gott Nytt År! ...eller tar vi det till Påska?
Så det får väl skjutas upp till Påsk då...
Jag var på väg ut men bestämde mig snabbt för att gå in igen, det blev nytt år oav
sett
Växthusbilder
...ha en kommentar från dig om vad du kan
se
Vintrig Jul på Lyckås, ute...
... förföriskt mjukt men ändå inte riktigt inbjudande. Visst var det frestande att bara slänga sig ner, men sådant har jag ju tyvärr växt ifrån... så konstigt och komplicerat det kan bli med åren!? Alla spärrar är nog inte bra.
I rätt vinkel och med rätt objektiv på kameran går det att skapa bykänsla i Kärr
Byvägen med spår av en ensam vandrare och även om det finns det plats för två i solen förstår jag att ingen ens försökt att slå sig ner. Däremot vet jag att alla är välkomna att titta in...
Full aktivitet är det dock kring fröautomaterna där det också finns plats för två.
Snöyra bekymrar inte blåmesar. Dom hämtar frön i alla väder och dom är tacksamma att det finns någon som dukar upp. Om ingen gjorde det finns risk för att många skulle duka under.
Nu dukas det upp lika mycket för att få del av ett litet vardagligt skådespel utanför köksfönstret. Helt ok att få lite tillbaka, lite återbäring...
Vackra små dunbollar men med ett riktigt fightingfejs
En liten blågul Zorro!
Du matar väl dina fåglar? Och håll med om att dom är kul att
se
Vintrig Jul på Lyckås
Frostiga rutor, elden sprakar i spisen. Ute ligger snön vit och djup, mer kommer yrande genom luften. Och det gnistrar som silverkonfetti omkring mig av de kalla yrande snöflingorna. Den bleka solen som nu är på återtåg efter vinterdagjämningen värmer inte mycket bland de 15 minusgraderna men desto mer inombords. Men solen sätter ändå lite färg på den annars så "svartvita" vyn så här års.
I stugvärmen står en liten gran och under den en liten Tomte bland julklapparna.
Tomten väntar bara på rätt tillfälle och rätt person. Den här julen får han jobba övertid för här kommer och går människor under flera dagar, ja till och med veckor. Att han ändå till slut ska kunna åka släde härifrån råder ingen tvivel om för snö finns så det räcker även om det plötsligt skulle bli tö. Så han bidar sin tid under granen och trivs nog rätt bra i värmen från spisen.
Var han bor...? Det är en väl bevarad hemlighet. Kanske på en tuva eller ö långt ute i Komos
se...
Mellan Dig och mig
Hur nära en närbild är kan lika gärna handla om känslan bilden förmedlar som att små saker skildras i skala 1:1.
För mig kan det här skapa en känsla av intimitet och närhet utan att jag för den skull kan säga att detta är ett makrofoto. Det handlar om att förmedla eller skapa en känsla, att beröra. Inte bara något att
se
Liseberg, minusgrader, mörker och glödhett!
...riktigt trångt!
Men det är okej för det är det jag förväntar mig och det ger den inramning jag vill ha. Vore det ödsligt skulle jag få känslan av att ha gjort fel val. Nu är jag rätt, för tusentals andra har gjort samma val som jag och det blir riktigt gemytligt i kylan.
Inne i restaurangköken jobbas det och är säkert både varmt och svettigt. Ute råder snö och kyla. Och även om öltapparna tappert lyser i mörkret så lockas inga kunder till bardisken. Nu är det julborden som lockar och där dom serveras ska man sitta länge och bekvämt. Möjligen kan man blanda kallt och varmt på tallriken.
Vill Du ändå äta ute så finns det gott om godsaker att sätta i sig. Allt från värmande glögg eller kanderade nötter, till rykande het pita med renkött, suovas...
Kommer man hit från England så ska man naturligtvis testa det inhemska köket utomhus.
Iskonst kräver kyla inte bara för att vara, utan även av konstnären. Ett litet felhugg och fantasin sätts på hårda prov för att åstadkomma något av det som återstår.
Jag slås av färgerna den här kvällen på Liseberg. Allt från isande blått till glödhett...
"Grillarna" samlar många som behöver värma sig och det är gott att låta värmen fångas av händerna (eller den kroppsdel man väder till) för att sprida sig till resten av kroppen. Man dröjer gärna en stund vid värmen.
Nu är det inte bara Jul på Liseberg, flera attraktioner är igång och tycker man inte att kylan räcker så kan man lägga till fartvinden i slänggungan...
Jag provade inte så kanske har jag fel om fartvinden, spänningen och adrenalinet kanske ger värmeenergi. Och kanske är det den energin som visar sig i tindrande ögon och strålande leenden på de som strömmar ut från gungan efter en hissnande tur.
Liseberg är beroende av mörker och kyla i december. Då är det glödhett! Och den här kvällen hade jag nöjet att värma mig på Liseberg tillsammans med Elin och Richard,
...as you could
see
Rödgrönt vs orange slutade blått...
För en tid sedan såg jag att Arbetarrörelsens forskarnätverk ställde till med ett seminarie "Nya värderingar, nytt samhälle". Det skulle belysa tankar om varför det gick som det gick i senaste riksdagsvalet ur ett Socialdemokratiskt perspektiv och det intresserar mig också och har egentligen gjort sedan 2003 då jag försökte väcka debatt om just socialdemokratiska värderingar och socialdemokratisk ideologi. Jag funderade då på svårigheten att komma runt det som jag upplevde tog mer och mer plats i den politiska debatten, individualism i hög grad kopplad till den egna plånboken och en otroligt dålig kunskap om vad det är som skapar det välfärdssamhälle alla vill ha men inte betala för.
Det var en salig blandning av forskare, garvade politiker, studenter, unga politiker, fritidspolitiker och tyckare som samlades under en vacker kupol i den gamla 2a-kammarsalen i riksdagshuset.
En rad föreläsare avlöste varandra och presenterade den ena undersökningen efter den andra och drog sina slutsatser men lämnade fältet öppet för idéer om vad som kunde göras för att göra skillnad... som forskare brukar göra alltså! Å ena sidan så... men...
Det fanns ändå mycket i det dom presenterade som jag ju längre dagen led tyckte jag kunde forma en del egna problemställningar och idéer kring. Så när dagen var slut så blev det en del korridordiskussioner med några av de medverkande och en del åhörare. Kul och inspirerande!
Men jag kunde ändå inte låta bli att fånga en som jag tyckte lite komisk bild av situationen...
... det hänger något blått över den rödgröna utvärderingen...
och det gjorde det långa stunder.
Riksdagshuset ligger mycket vackert och den här sena eftermiddagen bjöd på klart och kallt väder med glittrande stadsljus mot snö och vatten. Så för att låta det kreativa få ytterligare utlopp så blev det en kort promenad med kameran innan hemfärden anträddes.
Som Du kan notera så gick jag från upplyst till marknaden... symboliskt och idealbilden för många ska just vara upplysta aktören på en marknad. Min erfarenhet är att alldeles för många aktörer strävar efter att mörka... Dom erbjuder bara ett glittrande titthål.
Nog om detta. Det var ett fantastisk dygn som tillslut blev ett drygt dygn pga nedrivna kontaktledningar utanför Skövde. Och ja, jag fick en kopp kaffe...
Jag tog med en bok för att läsa på tåget men både på tur- och returresan mötte jag sittplatsgrannar som gjorde att boken blev liggande. Jag konstaterade att det här borde jag göra oftare och den ene tyckte att bli tre timmar sen med en trevlig medressenär är bättre än att gå på krogen. Nu ska jag dessutom reklamera resan pga förseningen och få alla pengarna tillbaka!!! Visst är det fantastiskt med offentlig och statlig verksamhet som ger skatteåterbäring! Så det är bara börja spana efter nya resmål med SJ, så får vi
se
2a advent
Nu är det kväll och tvätten är struken så då blir det tid för att ta lite bilder i mitt nytapetserade kök. Jag är mycket nöjd med hur det blev även om Hjalmar tycker det ser ut som ett skolkök eller tandläkarmottagning. Och ändå var det han som stred mest för dom här tapeterna! Det är jag glad för, för jag tycker det ser så ljust och fräscht ut som jag ville ha det...
Riktigt mysig blir det naturligtvis när det levande ljuset får råda...
... men då är ju förståss tapeterna svåra att
se
Inte bara Liseberg
Som tur var serverades julbordet inomhus, men en tur bland alla renar, hantverksbodar och heta glöggkastruller blev det i alla fall. Favoritgodiset inhandlades innan julmaten för säkerhetsskull, fudge i olika smaker och sedan marsipantomte från Bräutigams.
Men det är inte bara på Liseberg det lyser i "Lilla London". På några ställen utmed Avenyn har man ljussatt fönster
... som växlar i olika färger. Lite överraskad blev jag och det är väl meningen för det tog en stund att upptäcka det.
Sedan är det naturligtvis de fina ljuskronorna utmed Kungsgatan förbi Storkyrkan
Det kan nästan mäta sig med Nygatan i Falkenberg...
Om en vecka är det dax igen för ett besök på Liseberg när Elin och Richard kommer till Sverige för att kolla Lucia och köpa godis i lösvikt. Lite snö får gärna ligga kvar och förgylla stämningen men får jag önska mig något så kan det väl räcka med ett par tre minusgrader. Då ska jag köpa marsipantomtens nis
se
Julskyltning + 1advent = snö!
Så här såg det i alla fall ut på seneftermiddagen i Falkenberg city.
Vid Stadshuset har de unga i rök och snö redan börjat klättringen mot toppen.
Snöflingorna singlade sakta mot en och annan tomteluva.
Och till slut så yrde det ordentligt om julskyltningen, de sista entusiasterna och mig.
För en stund är det riktig vinter även i sommarstaden, hur länge återstår att
se
Advent på N37
Och ute faller snön...
Som du ser har vi ännu inte fått omtapetserat i köket. Så nu sitter jag här i skenet av adventsljuset och får lite vibbar från tiden då vi första gången satt här i köket med levande ljus och bara ett köksbord som möblemang och firade nyår... ska det bli samma sak nu igen? Jag ska hålla dig underrättad, vi får
se
Rätt inställning och det blev utställning
Vi är en salig blandning fotografer i klubben så utställningen ska spegla det. "Vi ser det olika..."
12 fotografer är representerade och utställningen består av 59 bilder. Ca 90 bilder lämnades in och du kan ju tänka dig vilket arbete vi hade med att välja ut och välja om, plocka bort och plocka fram, när vi skulle "hänga" utställningen i onsdags. Till slut måste man bara bestämma sig...
Och idag var det vernisage...
Här ser du en nöjd initiativtagare och en nöjd medverkande fotograf. Vi fick mycket beröm för blandningen och att utställningen representerade så många olika motiv och stilar. Riktigt kul!
Det är många som är intresserade av att fotografera och många som kom ville också prata. Allt ifrån hur fotografen lyckats med det som visades till att be om råd för inköp av kamerautrustning.
Trotts alla möjligheter att få stor publik på nätet så är det något visst med att se människor betrakta ens bilder och höra kommentarerna direkt i verkliga livet. Jag tror även många tycker det är kul att se bilder tillsammans med någon annan och prata om upplevelsen, det gör ju jag...
Utställningen hänger hela december så många kommer ha möjlighet att
se
Rock...
en som liksom skakar kroppen
http://www.youtube.com/watch?v=xUF8BPNgvfQ
Höstmörkret kryper inpå mig och nu får lust och ljus komma innifrån. Det är bara att hoppas att jag laddat ordentligt och att det räcker till dess att snön som snart faller börjar ge vika för solens värmande strålar någon gång på andra sidan årsskiftet. Som tur är kan det lite grand ersättas av adventsljusen som snart ska lysa ur en ny spännande installation på mitt köksbord. Har Du inte vägarna förbi så kan du snart se den här på callemed
se
Färger i höst
Nu var det svårt att tro att vintern var i antågande just den här soliga söndagen men... det blåste i alla fall lite kallt.
Bilderna är tagna med 100mm makro-objektiv, men allt behöver inte vara extremt nära som du kan se.
Löv är ju det klassiska fototemat för hösten så jag börjar med ett löv.
Det här lövet kan väl symbolisera höstfärgens intåg i sommargrönskan.
Bara för att visa att tiden kan verka lite ur led så ...
...vadå vinter? Den här busken saknade de flesta löv men blommade fortfarande och bjöd på färgprakt. Nästan lite medelhavskänsla med de små mandarinerna i solvärmen, eller hur?
Efter en stund så hittade jag lite nypon som åtminstonde gav lite höstfärgskänsla...
...eller vad säger Du? Lite förruttnelse och mörka färger men de lyser ändå upp tycker jag.
När jag väl varit ute ett tag och krypit runt i buskar och gräs i jakt på bra vinklar så bar inspirationen mig till lite mer "långsökta" färgmotiv. Det brukar ta en timme eller en och en halv ( och då har jag ändå inte gått mer än några hundra meter) om jag hittar intressanta saker.
Så nu var det dax att använda den lågt stående solens strålar i Ätrans brusande vatten. Jag hittade en "motvåg" som hela tiden gav spännande effekter med höstfärgsresultat i guld.
Blå himmel, varmt solljus blandas vackert i Ätrans kalla vatten. Delförstorad blir effekten nästan som glas...
Ett oändligt skiftande skådespel som kan vara både meditativt och inspirerande att
se
Inga helgon eller bakelser!
Nu är det annat som gäller på hednisk-katolska helgdagen.
Fy fan! eller Jiiiiiihaaa! zom dom zäger i danzbandzzvängen, va kul det va!
Men nu måste jag lära mig lite fler turer på buggkursen så jag kan dansa fler danser med samma partner. Det var visserligen en kul utmaning att hela tiden hitta nya men ändå... (och för den delen var det en och annan som hittade mig också bland dom 1300 som var där.)
Det är inte klokt vad man kan svänga till gamla musikklassiker så dom passar i den fantasifulla dansbandskostymen. Nu var det inte alla som hittade till låtens "nya" dansbandstakt och det blev "värre framåt natten" kan jag berätta. Men det där vet du som varit ute mycket mer än jag. Ibland gick det åt pipsvängen istället för danssvängen, men så länge man skrattar åt eländet så är det bara att fortsätta. Det där fungerar mycket bättre på kursen! Så dom kurskompisar jag hittade var guld värda. Men jag hittade min dansmentor och med henne blev det fler danser och självkänslan steg till oanade höjder, du skulle
se mig, hör mig, rör mig...
Ett tecken?
... som någon tycker jag behöver
...som någon vill att jag ska
se ; )
