Inte min bag...


...säg aldrig det, för du har ingen aning!

Livet bjuder på så otroligt många möten och du vet inte vilka som är dina eller vart dom leder. Möten med öden, människor, känslor och du kan vara öppen eller värja dig. Leva med eller kämpa emot. Det finns möten du inte kan tacka nej till, där ditt val istället handlar om acceptans eller förnekelse. Idag mötte jag en vän som för en tid sedan mötte ett besked om sin hälsa som om hon kunnat välja absolut inte valt. Nu är det hennes bag...

Och jag är otroligt glad att jag ryms bland hennes vänner, i hennes nya bag. För hon har valt att förhålla sig till den så att hon, som hon säger, "packat ur energitjuvar och packar i dom och det som ger energi". Vi har ett gemensamt intresse som kan ge massor av energi och är en outsinlig källa till överraskande "möten". Man ser saker andra inte ser och upplever saker andra inte upplever. Att sedan visa det och få överraska människor i sin omgivning kan ge en riktig kick. Visserligen kan det också kräva en massa energi i form av pengar... men det är smällar man får ta...
Eller så blir man gräsligt duktig, som min vän, på att utnyttja det man har och överraskar omgivningen med fantastiska bilder som andra inte ens kommer i närheten av eftersom dom tror att det handlar om kamerautrustningen. När det istället handlar om att förhålla sig till ljuset, sig själv, sin idé och sina känslor. Sin bag...

Vem var det som sa att "livet kan va som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något..."

Om det inte var min bag, så har jag idag under några timmar ändå fått härlig påfyllning i min på

se


Tre dagar till tre veckor, hantverkarprecision...

Nu är det dax igen tyckte hyresvärden att bättra på tak och väggar i min lägenhet. Kanske finns en tanke om att bättra på sin position inför hyresförhandlingarna som aviserats, hmm...


Per målare hade tänkt sig fixa detta på tre dagar när han ringde i fredags eftermiddag. Fint sa jag men det var fyra månader sedan (egentligen tre år sedan) jag sist talade med hyresvärden och ditt samtal är första tecknet på att min önskan blir av, så jag har inte valt tapeter ännu...! Okej, jag kommer på onsdag morgon sa han och gör underarbetet så kan jag tapetsera på torsdag-fredag. Vore bra om du hade plockat undan och skruvat ner grejerna på väggarna, hade du tänkt göra något annat i helgen? ...? JA, det hade jag.
Hjalmar oroade sig genast för det han vet om hantverkare, dom kommer tidigt på morgonen och det här kom att bli på hans lediga dagar.

Jag vet ju vad jag vill när det gäller väggarna och Hjalmar har smak så det gick ganska lätt att komma fram till


... att standardtapeten inte riktigt räckte till i konkurrensen.

Nu är Per målare en trevlig prick att ha att göra med så det blev inte så dramatiskt som det låter och som du kan se så fixade det sig även om det inte blev gjort på helgen. Och för Hjalmars skull kom han inte innan frukost. Så nu är han igång, underarbetet är gjort och taken o dörrkarmar målade. Det är bara det att tapeten till köket kan levereras först om tre veckor... Ja ja så kan det va sa Per målare jag börjar med hallen, så ses vi om tre veckor igen.

Vi får väl

se

Ikväll och om 2 månader

Det är 2 månader till dopparedan! Och jag kör en liten test...



Mysigt eller hur? "En" gran och flerfärgad ljung i lyktans sken. Jag vet att många längtar så jag skickar ut lite ljusa vibbar så här när mörkret sänker sig i oktobernatten. Ljuset brinner här för dig på callemed

se

"Det minsta man kan begära...

av en rörelse är att den rör sig." Det var Tage Danielsson som sa det en gång för länge sedan.
Huruvida Skejtare är någon rörelse vet jag inte, men dom verkar vara i ständig rörelse i alla fall.


Och det är jag tacksam för. Nästa tema på min fotocirkel är nämligen rörelse och vi börjar i Falkenbergs skatepark. Panorering brukar det kallas för när man följer motivet i rörelse med kameran. Det som krävs för att få fram känslan av rörelse är att motivet rör sig så fort att du i rörelsen hinner flytta kameran så mycket att "omgivningen" blir oskarp. Det gäller ju också att du lyckas följa motivet på ett sådant sätt att det hela tiden befinner sig på samma ställe på bildytan och på så sätt tecknas skarpt.

Lite oskärpa i motivet tycker jag ändå inte är fel för att få fram känslan av rörelse.

Lekparken på Vallarna är nästa anhalt på vår fotopromenad den här söndagen. Där finns nästan alltid någon som inte kan vara stilla. Av respekt för barnen och deras föräldrar som ju inte känner mig så fick det bli bilder bakifrån. Annars är detta en stor karusellgunga där man kan ställa sig i mitten vid stolpen och få riktigt fina bilder på den som åker. När man står där i mitten är man hjälpt av att avståndet ut till gungan hela tiden är det samma och det blir lättare att få motivet skarpt och omgivningen oskarp. (Man kan ha mycket nytta av att jobba med en konstant radie.)

Slutligen går vi ner till Ätran. Där ska vi hålla kameran stilla

och istället låta vattnets rörelse teckna sig självt.

Det blir slutartider på ca 1/20 sekund, höga bländartal och att experimentera med vinklar och ta många bilder. För ingen blir den andra lik. En låg vinkel, att komma nära vattenytan, ger bättre förutsättningar att få dramatiska bilder.

Här närmar vi oss måleriets penseldrag och ögonblick som aldrig återkommer. En vacker påminnelse om att ta vara på stunden, ögonblicket. Att inget någonsin stannar. Att vi lever i ständig rörel

se

Titta för att se

Jag håller fotokurs, eller det är egentligen en studiecirkel och jag skulle nog kalla det workshop om någon frågade. Men strunt samma för det är ingen som frågar...
Nu ska du få del av tankar som jag förmedlar till deltagarna och som handlar om det som en del i min omgivning kallar "Inte mer än 10 bilder på samma ställe!"
Att fotografera handlar mycket om att ta sig "in i motivet", motivet till att du vill fotografera det som just ligger framför dig. Vad fångade ditt intresse och hur rensar du det från störande element, eller ta med tillräckligt många för att förmedla det.
Så jag gick ut för att ta lite exempelbilder till deltagarna. Ätran är en spännande del av Falkenbergs själ och karaktär. Det jag fastnade för idag är de fem fundament som återstår av den senaste järnvägsbron.

En första anblick


Alternativ 1 Vinkla ner för mer spännande förgrund och ta bort en ointressant himmel. 

Alternativ 2 Gör ännumer av förgrunden och rama in motivet med trädet och stenarna.

Alternativ 3 Skapa en massiv och tyngre känsla. Det är ju rejäla pjäser.
Alternativ 3 är taget med en kortare telezoom.


Samma telezoom för detaljer. Låt vattnet få mer betydelse.

Det är höst Ett envist löv, lätt och flyktigt och det tunga fundamentet reducerat till bakgrund.

Var fastnar blicken? troligen det svarta hålet.


Om du skulle ha med en människa så passar det där väskan står. Gärna sittande på stenen och ansiktet vänt åt höger (vänster för betraktaren).


Estetik att sitta i, och i oskärpan antyds omgivande miljö. Det var bågen med gula fyrkanter som fångade mitt intresse.

Så till detta att det är så mycket vackra färger omkring oss på hösten. I naturen och stadens natur, parkerna. Det är frestande att ta kort på träd och buskar. Men det ögat ser är inte kameran lika bra att se.


Så det blir till att ge sig "in i motivet".
 Ljustet min vän 

det handlar om ljuset

När du ger dig ut i den underbara hösten för att fotografera så klä dig varmt, för fryser du så skakar du. Och titta dig metodiskt omkring för att verkligen

se

10 Lo-fi, vernissage

Det är inte var dag som jag är bjuden på vernissage. Speciellt inte fotoutställning och speciellt inte i Göteborg. Men, igår besökte jag Fotokompaniet på Ingenjörsgatan 2 och ägnade några timmar i trevligt sällskap och fick fotoinspiration och energi.
Lo-fi står för low fidelity photography och det i sin tur står för foton gjorda med enkla kameror med film av olika slag och framkallade på papper eller scanade negativ och sedan utskrivna.
Utställarna har träffat varandra på fotosidan.se där det finns en grupp för toycamera. Någon tyckte att full upplevelse får man bara om bilderna lämnar datorskärmen och visar sig på papper i ram och hängs på vägg. Sagt och gjort utställningen på Fotokompaniet hänger till 28 okt.

Nio tiondelar av 10 Lo-fi gruppen

som hälsade välkomna och minglade. Alla är lika seriösa som dom ser ut...


Det bär ner i de ljusa källarvalven



Eftersom jag är kompis med ett par av utställarna så fick jag även komma bakom skynket, genom ateljén och ännu längre ner till fantastiska bild och mörkrum


Men åter upp till utställningen och genom skynket







Det var mingel och möten i trånga utrymmen bland fantastiska bilder. Mycket snack om både kameror och bildkomposition. På Fotokompaniet är det analog fototeknik som gäller och det var många som fick något lystet i blicken när dom klämde och kände på gamla kameror.



Och vad vore en vernissage utan godis

Där fans naturligtvis även vin, nötter och chips men sådana onyttigheter visar jag inte på bild. Däremot var själva utställningslokalen en upplevelse i sig själv och gick väl i linje med de enkla lösningar på kamerateknik som använts.


Därmed inte sagt att fotograferingen var enkel, den är mycket genomtänkt och inte alls bara tagen på en höft.
Det är mycket känsla i dom här bilderna och just de "enkla" verktygen lämnar mycket utrymme åt fotografen att experimentera med och betraktaren att kliva in i.
Det är klart att jag inte tyckte om allt jag fick se men så är det alltid. Tillräckligt mycket engagerade mig ändå och fick mig att fundera över både bildspråk och teknik.

På vägen hem såg jag mig lite extra om och tänkte lite extra. Vad kan man åstadkomma med det digitala för att mjuka upp ytor och konturer för att släppa in fantasi och tankar...



Det behöver inte alls vara dystermörkt och suddigt. Det handlar om att skärpa sin förmåga att utnyttja utrymmet som den enkla tekniken lämnar för att fånga något...


Dagens ros till mina kompisar från Varberg som bjöd på inspiration och sig själva. Så blev det ju ett inlägg på callemed

se

Höstkänsla

Tog en tur på stan idag och insåg att sommarvärmen klingat av och det var skönt att vira halsduken lite tätare om halsen. I blomsteraffären säljer dom ljung i långa banor och olika färger. Det dyker upp små pumpor som dekoration och ser jag mig omkring så ser jag hur löven börjar fylla den fuktiga asfalten och vatenpölarna torkar inte upp. På uteserveringarna börjar det bli ödsligt...

... några koppar visar ändå att några trotsar hösten och håller emot ett tag till.

Ingen trängsel vid krogarna och billjusen blänker i gatan redan vid lunchtid

till och med lyktstolpen slokar...

En ensam hund på en öde gata mitt i sta'n


Kolla här,

det är lönelördag och handlaren har livat upp det lite med ballonger... Det är definitivt höstkänsla! Oåterkalleligt slut på festen i sommarstaden.

Till och med trafikskyltarna växlar i höstfärger...

och vänster är inte gångbart.

Okej att naturen växlar årstider men kan ett samhälle växla...? Ja det verkar ju så.
Det blir kallare och det gäller att dra halsduken ett varv till runt halsen och hålla fast i den gemenskap som finns kvar. För det ser ut att bli ytterligare lite mer av individens frihet förutsatt att du redan är fri och håller dig på din plats. Du är välkommen bara om du redan "hör till oss".
Vad var det för mening att läsa sagorna för barnen om murar runt trädgårdar som vissnar... om det inte var för att barnen skulle förstå bättre än oss och riva murarna? 
Är vi på väg mot något som kan liknas vid ständig höst, kanske permafrost, här bakom murarna? 
Nu verkar det för dagen vara sagan om "Kejsarens nya kläder" som gäller och att den faktiskt blev verklighet för en vecka sedan. Det är höstkänsla, det är bara att in

se

Ingen bugg ...

som är skadlig i datorvärlden, men vanebildande rundgång...

http://www.youtube.com/watch?v=X6VSbNMQvwo 

Kanske kanske kan det vara ett nyval i fleras intres

se

Gatufoto, inget går i repris!

Att fotografera på gator och torg är roligt men kräver visst mod och sinne för vad som kan bli en bild. Men en del behöver man inte vare sig leta efter eller vara speciellt diskret för att fotografera...

...hon var ute för att synas och sålde kramar för 5 kronor stycket. Jag köpte tre...
För varje lyckad affär bjöds hon på "bubbelvatten" och tyckte absolut att hon var värd att fotograferas.

En del bara står där och frågan är om det är så smart att smyga sig närmare bakom deras rygg men det gjorde jag. Och så kom tillfället när hon satte händerna i sidan och jag hade en

gatubild.

Gaturummet bjuder på många situationer och spännande bilder. Det gäller bara att vara uppmärksam och jobba lite för att komma i läge. Det är skuggor och ljus och speglingar. Om inte solen visat sig hade det här inte varit lika intressant

Inte samma lyster och inga speglingar i de mörka ytorna.

Så är det sådant som kräver lite beskärning för det går inte alltid att rikta kameran direkt mot det som ska bli själva bilden. Så här har jag beskurit och delförstorat det jag egentligen var ute efter.




Medan jag utforskade mina möjligheter så dök den här sparven upp. Och det vet man ju hur det är med sparvar...

dom har man inte länge där man sätter dom. Precis som med bilder...

Så är det ju det här med valet


Någon...

vill inte jag

se


Blåst och sediment

Ikväll var det dramatik i Falkenbergs hamn. Hjalmar fick ett samtal från en uppspelt taxichaufför som tipsade om ett fartyg på drift i Falkenbergs hamn. Söderbron var avstängd eftersom man befarade att bron skulle rammas av "en jättestor båt!". Tjejen i taxin är känd av familjen och en pålitlig källa så Hjalmar ryckte ut och tog mig med...

När vi väl kom till hamnen så var båten på väg att förtöjas igen efter en insats av sjöräddning, brandkår mm.

Det har varit mycket snack och debatt om sedimentet som samlas på botten i Ätrans utlopp och som slammar igen hamnen och begränsar djupet. Nu var det räddaren i nöden för fem meter från Söderbron stannade "den jättestora båten"... Den gick på grund!
Och det var ju bra, så

sett

Politiskt lägerbål

Det är snart val och partierna samlas för att säga sitt. Och politiker vill gärna ha koll på varandra.
På valtorget blir det så trångt så det är lätt att blanda ihop vem det är som säger vad.


En del verkar inspirerade av Idol...? Själva framförandet blir viktigare än att hålla reda på var man står...

... och plötsligt ser det ut som C har något ihop med V...!? Inte för att någon verkar lyssna eller bry sig.


S gör sitt för att synas och höras i ett brus av budskap och symboler...


Bakgrunden är viktig ur mer än ett perspektiv..."Vad säger karln...!" åhörarna på valtorget verkar mest vara sådana som redan vet vad dom vill och ska snart själva ta mikrofonen och säga sitt till dom "på andra sidan".

Ni där borta är ni klara?
Jajamensan fattas bara!
Ja då sätter vi igång,
med en glad och klämmig sång!


http://www.youtube.com/watch?v=-bwqxrv3_Y4 

Tilbaka, med Mikael Wiehe. Väl värd att både höra, ta till sig och

se


Ibland får tiden gå för sig själv...


Just nu är det rätt mycket...samtidigt som det känns som att saker bara rusar förbi så finns det annat som verkar vara som det alltid varit, som om det inte rör sig överhuvudtaget

... det beror väl på om jag orkar lyfta blicken. Och se lite längre. Få lite överblick.

Just nu är det inte jobbigt att det är mycket för nu är mycket inspirerande. Det skulle kunna vara jobbigt om jag försökte hinna med på alla fronter. Men som tur är känner jag att, okej då, här händer mycket men jag kan välja hur aktiv jag vill vara och då får jag plötsligt uppleva att det finns dom som ser mig, väljer mig och vill ha med mig! Jag har lyckats lyfta blicken och se mig omkring mött en blick och inte bara stirrat på uppgiften och försvinna i görandet.
Det gäller att våga ge utrymme.
Jag behövs inte överallt, eller... Där behöver jag bara vara... och... Där kan jag bidra med det jag redan vet och kan. Allt det här kan och vet du redan. Kanske har du redan sagt det till mig. Men ju fler gånger jag sätter det på pränt inför dig så klarar jag det lite bättre.

Sedan jag skrev senast har jag varit dubbelbokad både hemma och på jobbet och dessutom bortrest ett par dagar, så bloggandet har fått stå tillbaka lite. Jag har ju ingen sådan där liten dator som jag lätt bär med mig och dessutom vill jag ju ha tillgång till min bildbank. För att vara ännu lite mer ärlig så skriver jag inte så snabbt heller! Men nu har jag ju lite bränsle till bloggen.

Det var ju inte länge sedan det var kick-off med jobbet, en fantastisk dag som överträffade förväntningarna och gav energi. Det känns ju bra då att få möjlighet att följa upp det med att njuta på (i?) ett Spa som i tisdags. Varma basänger, kalla basänger, bastulandskap med panoramafönster mot Göteborgs skärgård och hamninlopp. Vattensängar, ljusrum och terasser med sköna vilstolar där jag kunde sitta och njuta av solens värmande strålar sent på kvällen... där fick tiden gå för sig själv. Jag ägnade mig åt att vara och att andas.

I helgen har jag ägnat mig åt att ge bort röda osthyvlar, skriva insändare och fotografera barn. Sedan mötte jag en person som jag hoppas kommer att ge mig en kick i framtiden. Den där tiden som inte riktigt finns men som vi ändå planerar för och förbereder som om den verkligen kommer att vara... spännande.

Men åter till det jag kan och är bra på, att fotografera barn. Att fotografera små barn är som att vara på ett Spa. Det är bara att öppna sinnena och vara närvarande. För när det händer händer det, varken förr eller senare. Det gäller att vara med och det är inte alltid det man tror ska bli bra som blir bäst. För det man skrattar åt och det som berör kan vara det som symboliserar just det där oberäkneliga som dom små människorna står för

... när tiden får gå för sig själv och du just inte har annat att göra än att ta vara på lyxen i vardagen (även om det nu var helg),
att vara och

se

Bowls, stengods o Pistage

I torsdags prövade jag nå´t nytt. Två gånger om! Och som grädde på moset så la jag till en tredje...

Det var sensommarkick-off på jobbet och det blev en energigivande dag i många bemärkelser som slutade på en Libanesisk glassbar i en ljum septembersommarkväll.

För att se vad vi började med får du klicka dig vidare http://curla.nu/bowls.shtml en sport som lockade fram våra tävlingsinstinkter med allt vad det betyder av glada tillrop, skadeglädje och kärvänlig retsamhet. Fantastiskt hur kul det är att uppleva sina kollegors starka och svaga sidor när det kommer till vinnare och förlorare... och så roligt det är att påminna dom om det!!!

Sedan blev det andra klumpar och andra vinnare när vi tog oss an leran på Wallåkra Stenkärlsfabrik. Kolla bara!


Ingen kruka blev den andra lik


och när dom så småningom blir brända och glaserade...

Men det får vi se först om ett par månader när allt kommer med posten. Då fortsätter festen med vernisage på jobbet.

Så var det det här med grädden på Pistage i Helsingborg. Efter ett tips från en kollega gjorde vi en avstickare till en Libanesisk glassbar på vägen hem och åt Coldstone.


Värt både resan, tiden och pengarna!


Efter en fantastisk buffe som avslutning på krogen vid Stenkärlsfabriken så blev detta en mäktig avslutning för både smaklökar och ögon. Magen hade väl egentligen redan fått sitt och lite till. Men vad gör man inte... Det var som man brukar säga, Det värsta jag

sett

Ut å åk

För några dagar sedan satt jag på MAX och funderade på följande över en kopp kaffe: Jag är här och Hjalmar (20) gillar åkattraktioner...

...är det OK?

Elin

gillar också åkattraktioner,


så hon åkte hem.

Själv hade jag lite tid att ge bort idag, så jag tog vara på kvardröjande sommarvärme och åkte till


...ja du ser kanske vart.

Där såg jag några som också tog vara på sol och värme för att ägna sig åt sin åkattraktion


Vi andra fick sand i skorna men sån´t gäller ju inte sjöfolk. Dom brukar ha vatten i knäna men att det går att tömma så enkelt var kul att

se

Tillbaka


Utan mig själv är jag inte riktigt hel.

Ibland drar jag mig tillbaka, sedan inser jag att jag måste ta mig tillbaka. Det är nästan 14 dagar sedan nu. Ibland upptäcker jag att jag rusat iväg och lämnat många bakom mig som jag plötsligt saknar och då behöver jag ta mig tillbaka... alltså tillbaka men ändå framåt. Dom finns ju inte kvar där vi var där och då, utan jag måste ta dom tillbaka här och nu.

Ibland upptäcker jag att jag gett bort all min tid. Att jag inte har någon kvar till mig själv. Då måste jag ta den tillbaka... för annars har jag ju ingen tid för dig, här och nu.

Tid kan jag varken spara eller ta tillbaka så att ta tillbaka är egentligen att välja... mig själv. Ibland för din skull. Och då måste det väl kännas skönt att veta att jag är tillbaka för att jag vill... för att det är viktigt för mig och för att jag tycker så mycket om att du läser det här.

Tillbaka, så får vi

se


Här och nu eller lite borta i korgen



Många förväntningar är det i livets karusell. Jag gör det inte heller lätt för vare sig dig eller mig. Det ska ju vara så bra och då hör jag det jag vill höra. Och ser det jag vill se.
Men säger inte alltid det jag vill säga. Inte så konstigt då att när jag väl stannar upp och ser mig omkring så känner jag mig lite vil

se


Avslut ett sorts början

Turisterna åker hem, sista laxen är uppdragen och istället har Ätran fyllts med "Ankrace" och till slut...

ett fyrverkeri!

Det sägs att det är viktigt med avslut. Vi måste på något sätt begränsa oändligheten för att hantera den. Då blir det lika viktigt med start och många gånger en omstart...

Nu ska jag gå ut och kolla stjärnfall. Ett vad jag vet miljövänligt skådespel. Kanske inte så färgrannt som de krut och metaller vi själva skjuter upp men mäktigare om man orkar ta till sig vad det egentligen är. Ett rymdgrusområde (forntida stoft efter en komet) som vi passerar en gång om året tror jag på vår färd genom rymden. En färd som har en början och förmodligen ett slut men så oändligt länge "sedan och till" så jag blir yr. Och själv är jag bara med som ett flammande bloss under något som i sammanhanget glittrar till som ett stjärnfall. Undrar om det är något nån annan där ute kan

se


Ny innevånare i trädgården

Drakmynta

i gräset tillsammans med en glittrande stav



Grannkatten har redan smugit hit och nosat. Inte illa att ha både drake och kis

se

Rekommenderat besök

Idag tog jag möjligheten att göra ett nedslag på den Bohusländska kusten, eller Nordhalländska kusten? Får kolla kartan lite noggrannare. Särö Västerskog, ett naturreservat som gränsar till några av de största villatomter jag sett. Och de mest vulgära villor jag sett. Ingen snickarglädje men väl antikens pelare... på en och en halvplans...!
Västerskog är ett litet ursokgsområde med anor från forna kungligheters intresse för jakt och natur.
Nu bestämde jag mig för att använda min iPhone som kamera och tog mig genom skogen förbi sandstranden ut till klipphällarna


Vädret har givit oss drygt ett dygns regn så det var stundtals ganska geggigt på skogsstigarna och det var en anledning till att jag snabbt tog mig ut på klipporna




Solen bjöd på några enstaka stålar bara men det var ändå varma vindar och behagligt att vandra där med en vidunderlig utsikt och emellanåt klättrade jag upp på bergknallarna för att njuta ännumer.
Men där var också snår och drivved


och tydliga tecken på människans tilrättalägganden för sin bekvämlighet

Men kolla in mönstret! Naturens eget och oöverträffat.

Det var Hanna som rekommenderade mig ett besök i Västerskog och det ångrar jag inte att jag tog vara på och det kommer bli fler besök där för mycket återstår att

se

Växter jag redan sett

Imorgon söndag 8 aug är det "Öppen trädgård" så det är fritt fram att kliva in i en del privata trädgårdar i och kring Falkenberg, ja hela Sverige tror jag. För att inspireras naturligtvis eller bara för lust. MEN, det ska regna och blåsa imorgon så jag tog chansen att titta lite extra idag istället. Den närmsta trädgården är ju min egen men nu tog jag mig till Badhusparken som så många gånger tidigare. Den och ett par parker och plateringar till ingår i "Öppen trädgård"-konceptet och ska guidas i imorgon. Om det inte blir alltför dåligt så går jag ut då också men mycket för att ta reda på vad det är jag sett och fotograferat redan.

Vad sägs om den här tofsen...

... påminner lite om en artist som brukar dyka upp i schlagerfestivalsammanhang. Eller hur? Men då brukar man väl säga: Vad är det för en "planta"...?

Eller det här? Vad är blomman? De små vita eller hela alltet...?



Läckert och lite ovanligt i mina ögon.

Och ni kommer ihåg denna...


Som sagt, det vore ju kul att veta vad de olika växterna heter som jag redan

sett

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0